*Schistosoma japonicum* är en parasitisk plattmask (sångmask) som orsakar schistosomiasis, även känd som blåskörtelinflammation, i östra Asien, främst i Kina och Filippinerna. Den livnär sig på blod från värddjuret och kan orsaka allvarliga hälsoproblem som lever- och tarmskador, anemi och i vissa fall till och med död. Transmissionen sker genom kontakt med snäckor av arten *Oncomelania hupensis* som fungerar som mellanvärd för parasiten.

Schistosomiasis japonica är en parasitär infektion orsakad av flatmasken Schistosoma japonicum. Denna speciella art av schistosomiasis är endemisk i Östasien, främst i Japan, Kina och Filippinerna. Parasiten lever som vuxen i blodkärlen hos människor och producerar ägg som passerar genom urinen eller feken. Symptomen på infektionen kan variera från milda till allvarliga och inkluderar mag-tarmbesvär, leverinflammation, anemi och i vissa fall till och med livshotande komplikationer som fibros och cancer. Diagnos ställs vanligen genom mikroskopisk undersökning av kroppsvätskor eller biopsier för att hitta ägg från parasiten. Behandlingen består ofta av en medicinell behandling med praziquantel.

Ett släkte fleråriga växter av familjen Clusiaceae (även Hypericaceae).

Pyrrolizidinalkaloider (PLA) är en grupp naturligt förekommande toxiner som kan hittas i vissa växtarter, främst i familjerna Boraginaceae, Asteraceae och Fabaceae. Dessa toxiner produceras av växterna som ett försvar mot skadedjur. Många PLA är kända för att vara hepatotoxiska, kan orsaka lever Skada och cancer hos djur och människor om de exponeras för höga nivåer eller under lång tid. De kan påträffas i olika livsmedel som honung, örtkryddor, fruktjuicer och teer, samt i vissa mediciner gjorda av växtbaserade aktiva substanser.

Antikroppar framkallade hos människor eller djur efter exponering för antigen från parasitmaskar. Immunglobuliner av IgE-klass är vanligast, men IgG, IgM och IgA kan också förekomma.

Alla delar av parasitmaskar som framkallar en immunreaktion. De vanligast förekommande helmintantigener är schistosomantigener.

Ett släkte av gramnegativa, aeroba, stavformade bakterier. De klassificerades tidigare som Pseudomonasarter, men betydande biokemiska och kemiska skillnader har lett till att de avskilts från Pseudomo nas och fått bilda ett nytt släkte.

Ett släkte sötvattensnäckor som är mellanvärdar för Schistosoma mansoni. Särskilt gäller detta arten Biomphalaria glabrata.

Spiroföreningar är en klass av organiska föreningar som innehåller en spiroatom, vanligtvis kol, som knyts till två eller flera cykloalkanringar i en spirokonformation, vilket ger upphov till en unik, rymlig tre-dimensionell struktur.

Nocardiaceae är en familj av grampositiva, aeroba och strikt sjukvattenlevande bakterier inom ordningen Actinomycetales. Dessa bakterier är kända för att bilda filamentösa kolonier och har ofta en stavform med varierande storlek. Nocardiaceae innefattar flera släkten, däribland Nocardia, Actinomadura och Gordonia, vilka kan orsaka opportunistiska infektioner hos människor, särskilt hos immunsupprimerade individer. Infektionerna kan vara lokaliserade eller systemiska och kan drabba olika organ och vävnader i kroppen. Symptomen på en Nocardiaceae-infektion kan variera beroende på vilken art som orsakar infektionen och vilket område av kroppen som är drabbadt, men de kan inkludera andningssvårigheter, hosta, feber, hudbristningar, infl

Proteiner från vilken som helst art av mask.

Direktkontakt mellan en cell och en granncell. I de flesta fall är denna kontaktpunkt för liten för att ses i ljusmikroskop, men de kan synliggöras med hjälp av konventionell eller kryoelektronmikroskopi, som visar att den aktiva cellmembranen, den underliggande cytoplasman och det gemensamma extracellulära utrymmet är högt specialiserade.

Ytmolekyler som bidrar till cell-cellbindning och som deltar i sammansättningen och sammankopplingen av nervsystemet hos ryggradsdjur. Molekylerna främjar cellbindning via en homofil mekanism. De får inte förväxlas med NCAM (neurala celladhesionsmolekyler), vilka uttrycks i en rad olika vävnads- och celltyper förutom i nervvävnad.

'Schistosoma mansoni' är en parasitisk plattmask (sångmask) som orsakar schistosomiasis, även känd som bilharzia, en tropisk sjukdom som drabbar människor i världsdelarna Afrika och Sydamerika. Parasiten lever i vattenlevande sniglar och sprids genom kontakt med infekterad vatten, ofta vid badning eller arbete i vattendrag. Sjukdomen kan orsaka allvarliga symptom som feber, hosta, diarré och magonti, samt skador på lever och levervävnader om den inte behandlas tillfälligt.

Ett integrin som finns i fibroblaster, blodplättar, monocyter och lymfocyter. Alfa5beta1-integrin är den klassiska fibronektinreceptorn, men den verkar även som receptor för laminin och flera andra proteiner i den extracellulära matrisen.

En förhållandevis liten, nodulär inflammationsreaktion, innehållande grupper av mononukleära fagocyter, av infektiöst eller icke-infektiöst ursprung.

Ett enzym som katalyserar tillägg av alifatiska, aromatiska eller heterocykliska radikaler, liksom även epoxider och arenoxider, till glutation. Bindningen sker vid svavelatomen. Det katalyserar även reduktion av polyolnitrat genom glutation till polyol och nitrit. EC 2.5.1.18.

I medicinsk kontext, är en propionat ett salt eller ester av propionsyra, en karboxylsyra med tre kolatomer. Propionater kan användas som konserveringsmedel och förekommer naturligt i vissa livsmedel, till exempel ost.

En medicinsk definition av 'vävnadsextrakt' är ett preparat som innehåller substanser som utvasats eller tas bort från biologiskt vävnge material, och används ofta som en aktiv ingrediens i olika medicinska behandlingar och terapier.

Ett CCAAT-förstärkarebindande protein (CCAAT-enhancer-binding protein beta) i lever, tarmar, lungor och fettvävnad. Det är en viktig förmedlare av interleukin-6-signalering.

Antigenkodande bitar av rekombinant DNA,som ges som vaccin för förebyggande eller behandling av infektionssjukdom. Värdcellerna tar upp DNA:t, uttrycker antigenet och presenterar det för immunsystemet på ett sätt som liknar förloppet vid en naturlig infektion. Därmed framkallas ett humoralt och cellulärt immunsvar mot det producerade antigenet. Det rekombinanta DNA:t (DNA-vektorn) kallas naket DNA eftersom inga komplexa föreningar eller bärare behövs; plasmiden injiceras med saltlösning eller annan buffer.

Proteiner från insektarter tillhörande släktet Drosophila (bananfluga, fruktfluga). Särskilt proteiner från den mest välundersökta Drosophilaarten, Drosophila melanogaster, tilldrar sig stort intresse när det gäller forskning inom morfogenes och utveckling.

Vaccination, även känt som immunisering, är ett preventivt sjukvårdsåtgärd som utförs genom att ge en individ ett preparat som innehåller en eller flera antigen från en patogen (en mikroorganism som orsakar sjukdom). Detta preparat stimulerar immunsystemet att producera en immunrespons, vilket leder till att immuniteten utvecklas mot den specifika patogenen. Denna immunitet ger skydd mot framtida infektioner med samma patogen och hjälper därmed att förhindra spridning av sjukdomar inom populationen. Vaccination är en av de mest effektiva metoderna för att kontrollera och eliminera infektiösa sjukdomar och har räddat miljoner liv världen över.

'Växtproteiner' är proteiner som härstammar från växter, och de utgör en viktig källa till näringsprotein för människor.

"Nervvävnadsproteiner" refererar till de proteiner som utgör strukturella och funktionella komponenter hos nervceller (neuron) och deras stödjande celler (glialceller) i nervsystemet. Dessa proteiner är involverade i en rad olika processer, inklusive signaltransduktion, cellytiska processer, neurotransmission och homeostas. Exempel på nervvävnadsproteiner är neurofilament, tubulin, aktin, laminer, GFAP (glial fibrillär acidisk protein) och diverse receptorer och kanaler.

Proteiner i biologiska membran, som t ex cellmembran och intracellulära membran. De utgörs av två typer, yttre (perifera) och inre, integrerade, proteiner. De omfattar de flesta membranbundna enzymer, antigena proteiner, transportproteiner, och receptorer för läkemedel, hormoner och lektiner.

En medicinsk definition av 'Fosformonoesterhydrolas' är ett enzym som katalyserar nedbrytningen av fosfomonoestrarer till alkoholer och fosfat. Detta enzym spelar därför en viktig roll i stoffomsättningsprocesser, särskilt inom ämnesomsättningen av kolhydrater, fetter och proteiner.

Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.

Ett släkte små, tvåvingade flugor (bananfluga, fruktfluga) med ungefär 900 kända arter. Inga andra arter av organismer är så väl undersökta i genetiskt och cellbiologiskt hänseende som dessa.

Djurarten Oryctolagus cuniculus, av familjen Leporidae och ordningen Lagomorpha. Kaniner föds i hålor, utan päls, och med slutna ögon och öron. Kaniner har 22 kromosompar, medan harar har 24.

Proteiner förekommande hos någon bakterieart.

Släktskapsförhållanden mellan grupper av organismer, baserade på deras genuppsättningar.

En flerstegsprocess som omfattar DNA-kloning, mappning, subkloning, sekvensering och analys av data.

Förhållandet mellan läkemedelsdos och kroppens/organismens gensvar på medlet.

Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.

Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.

En tumörcellinje refererar till en homogen grupp av cancerceller som delar gemensamma genetiska mutationer och beteenden, och som härstammar från samma ursprungscell. Denna celllinje kan behålla sin unika identitet och vårda sig lika under tumörts growth, metastas och respons på terapi. Detta är viktigt att ta hänsyn till när man utvecklar cancerbehandlingar, eftersom responsen på en viss typ av behandling kan variera mellan olika tumörcellinjer.

Varje påvisbar och ärftlig förändring i det genetiska materialet som medför ändrad genotyp och som överförs till dotterceller och efterföljande generationer.

"Proteinbindning refererar till den process där ett protein binder specifikt till ett annat molekylärt substance, såsom en liten molekyl, ett annat protein eller en jon, vanligtvis genom non-kovalenta interaktioner som hydrogenbindning, Van der Waals-kräfter och elektrostatiska attraktioner. Denna bindning kan regulera funktionen hos det bundna substanceet och är av central betydelse för många biologiska processer, inklusive signaltransduktion, enzymsk aktivitet och transport av molekyler inom cellen."

Proteiner utan antikroppsfunktion som utsöndras av inflammatoriska leukocyter och vissa icke-leukocytiska celler och som verkar som intercellulära mediatorer. De skiljer sig från vanliga hormoner genom att de produceras av ett flertal vävnads- eller celltyper snarare än av specialiserade körtlar. Vanligtvis har de lokal parakrin eller autokrin funktion istället för endokrin.

T-lymfocyter, eller T-celler, är en typ av vita blodkroppar som hör till det adaptiva immunsystemet och spelar en central roll i cellmedierad immunitet. De utvecklas från stamceller i benmärgen och migrerar sedan till thymus, där de mognar och differensieras till olika sorters T-celler med olika funktioner, såsom CD4+ helper T-celler och CD8+ cytotoxiska T-celler. Dessa celler kan aktiveras av antigenpresenterande celler (APC) och svara på infektioner genom att sekretera cytokiner eller direkt döda infekterade celler.