Schistostoma japonicum
*Schistosoma japonicum* är en parasitisk plattmask (sångmask) som orsakar schistosomiasis, även känd som blåskörtelinflammation, i östra Asien, främst i Kina och Filippinerna. Den livnär sig på blod från värddjuret och kan orsaka allvarliga hälsoproblem som lever- och tarmskador, anemi och i vissa fall till och med död. Transmissionen sker genom kontakt med snäckor av arten *Oncomelania hupensis* som fungerar som mellanvärd för parasiten.
Schistosomiasis japonica
Schistosomiasis japonica är en parasitär infektion orsakad av flatmasken Schistosoma japonicum. Denna speciella art av schistosomiasis är endemisk i Östasien, främst i Japan, Kina och Filippinerna. Parasiten lever som vuxen i blodkärlen hos människor och producerar ägg som passerar genom urinen eller feken. Symptomen på infektionen kan variera från milda till allvarliga och inkluderar mag-tarmbesvär, leverinflammation, anemi och i vissa fall till och med livshotande komplikationer som fibros och cancer. Diagnos ställs vanligen genom mikroskopisk undersökning av kroppsvätskor eller biopsier för att hitta ägg från parasiten. Behandlingen består ofta av en medicinell behandling med praziquantel.
Pyrrolizidinalkaloider
Pyrrolizidinalkaloider (PLA) är en grupp naturligt förekommande toxiner som kan hittas i vissa växtarter, främst i familjerna Boraginaceae, Asteraceae och Fabaceae. Dessa toxiner produceras av växterna som ett försvar mot skadedjur. Många PLA är kända för att vara hepatotoxiska, kan orsaka lever Skada och cancer hos djur och människor om de exponeras för höga nivåer eller under lång tid. De kan påträffas i olika livsmedel som honung, örtkryddor, fruktjuicer och teer, samt i vissa mediciner gjorda av växtbaserade aktiva substanser.
Maskantikroppar
Maskantigener
Burkholderia
Biomphalaria
Ett släkte sötvattensnäckor som är mellanvärdar för Schistosoma mansoni. Särskilt gäller detta arten Biomphalaria glabrata.
Spiroföreningar
Nocardiaceae
Nocardiaceae är en familj av grampositiva, aeroba och strikt sjukvattenlevande bakterier inom ordningen Actinomycetales. Dessa bakterier är kända för att bilda filamentösa kolonier och har ofta en stavform med varierande storlek. Nocardiaceae innefattar flera släkten, däribland Nocardia, Actinomadura och Gordonia, vilka kan orsaka opportunistiska infektioner hos människor, särskilt hos immunsupprimerade individer. Infektionerna kan vara lokaliserade eller systemiska och kan drabba olika organ och vävnader i kroppen. Symptomen på en Nocardiaceae-infektion kan variera beroende på vilken art som orsakar infektionen och vilket område av kroppen som är drabbadt, men de kan inkludera andningssvårigheter, hosta, feber, hudbristningar, infl
Intercellulära förbindelser
Direktkontakt mellan en cell och en granncell. I de flesta fall är denna kontaktpunkt för liten för att ses i ljusmikroskop, men de kan synliggöras med hjälp av konventionell eller kryoelektronmikroskopi, som visar att den aktiva cellmembranen, den underliggande cytoplasman och det gemensamma extracellulära utrymmet är högt specialiserade.
Celladhesionsmolekyler, neuronala
Ytmolekyler som bidrar till cell-cellbindning och som deltar i sammansättningen och sammankopplingen av nervsystemet hos ryggradsdjur. Molekylerna främjar cellbindning via en homofil mekanism. De får inte förväxlas med NCAM (neurala celladhesionsmolekyler), vilka uttrycks i en rad olika vävnads- och celltyper förutom i nervvävnad.
Schistosoma mansoni
'Schistosoma mansoni' är en parasitisk plattmask (sångmask) som orsakar schistosomiasis, även känd som bilharzia, en tropisk sjukdom som drabbar människor i världsdelarna Afrika och Sydamerika. Parasiten lever i vattenlevande sniglar och sprids genom kontakt med infekterad vatten, ofta vid badning eller arbete i vattendrag. Sjukdomen kan orsaka allvarliga symptom som feber, hosta, diarré och magonti, samt skador på lever och levervävnader om den inte behandlas tillfälligt.
Alfa5beta1-integrin
Ett integrin som finns i fibroblaster, blodplättar, monocyter och lymfocyter. Alfa5beta1-integrin är den klassiska fibronektinreceptorn, men den verkar även som receptor för laminin och flera andra proteiner i den extracellulära matrisen.
Kornsvulst
Glutationtransferas
Propionater
I medicinsk kontext, är en propionat ett salt eller ester av propionsyra, en karboxylsyra med tre kolatomer. Propionater kan användas som konserveringsmedel och förekommer naturligt i vissa livsmedel, till exempel ost.
Vävnadsextrakt
C-EBP beta
DNA-vacciner
Antigenkodande bitar av rekombinant DNA,som ges som vaccin för förebyggande eller behandling av infektionssjukdom. Värdcellerna tar upp DNA:t, uttrycker antigenet och presenterar det för immunsystemet på ett sätt som liknar förloppet vid en naturlig infektion. Därmed framkallas ett humoralt och cellulärt immunsvar mot det producerade antigenet. Det rekombinanta DNA:t (DNA-vektorn) kallas naket DNA eftersom inga komplexa föreningar eller bärare behövs; plasmiden injiceras med saltlösning eller annan buffer.
Drosophilaproteiner
Proteiner från insektarter tillhörande släktet Drosophila (bananfluga, fruktfluga). Särskilt proteiner från den mest välundersökta Drosophilaarten, Drosophila melanogaster, tilldrar sig stort intresse när det gäller forskning inom morfogenes och utveckling.
Vaccination
Vaccination, även känt som immunisering, är ett preventivt sjukvårdsåtgärd som utförs genom att ge en individ ett preparat som innehåller en eller flera antigen från en patogen (en mikroorganism som orsakar sjukdom). Detta preparat stimulerar immunsystemet att producera en immunrespons, vilket leder till att immuniteten utvecklas mot den specifika patogenen. Denna immunitet ger skydd mot framtida infektioner med samma patogen och hjälper därmed att förhindra spridning av sjukdomar inom populationen. Vaccination är en av de mest effektiva metoderna för att kontrollera och eliminera infektiösa sjukdomar och har räddat miljoner liv världen över.
Växtproteiner
Nervvävnadsproteiner
"Nervvävnadsproteiner" refererar till de proteiner som utgör strukturella och funktionella komponenter hos nervceller (neuron) och deras stödjande celler (glialceller) i nervsystemet. Dessa proteiner är involverade i en rad olika processer, inklusive signaltransduktion, cellytiska processer, neurotransmission och homeostas. Exempel på nervvävnadsproteiner är neurofilament, tubulin, aktin, laminer, GFAP (glial fibrillär acidisk protein) och diverse receptorer och kanaler.
Membranproteiner
Fosformonoesterhydrolaser
Molekylsekvensdata
Drosophila
Kaniner
DNA-sekvensanalys
Dos-responskurva, läkemedel
Aminosyrasekvens
Bassekvens
Tumörcellinje
En tumörcellinje refererar till en homogen grupp av cancerceller som delar gemensamma genetiska mutationer och beteenden, och som härstammar från samma ursprungscell. Denna celllinje kan behålla sin unika identitet och vårda sig lika under tumörts growth, metastas och respons på terapi. Detta är viktigt att ta hänsyn till när man utvecklar cancerbehandlingar, eftersom responsen på en viss typ av behandling kan variera mellan olika tumörcellinjer.
Mutation
Proteinbindning
"Proteinbindning refererar till den process där ett protein binder specifikt till ett annat molekylärt substance, såsom en liten molekyl, ett annat protein eller en jon, vanligtvis genom non-kovalenta interaktioner som hydrogenbindning, Van der Waals-kräfter och elektrostatiska attraktioner. Denna bindning kan regulera funktionen hos det bundna substanceet och är av central betydelse för många biologiska processer, inklusive signaltransduktion, enzymsk aktivitet och transport av molekyler inom cellen."
Cytokiner
Proteiner utan antikroppsfunktion som utsöndras av inflammatoriska leukocyter och vissa icke-leukocytiska celler och som verkar som intercellulära mediatorer. De skiljer sig från vanliga hormoner genom att de produceras av ett flertal vävnads- eller celltyper snarare än av specialiserade körtlar. Vanligtvis har de lokal parakrin eller autokrin funktion istället för endokrin.
T-lymfocyter
T-lymfocyter, eller T-celler, är en typ av vita blodkroppar som hör till det adaptiva immunsystemet och spelar en central roll i cellmedierad immunitet. De utvecklas från stamceller i benmärgen och migrerar sedan till thymus, där de mognar och differensieras till olika sorters T-celler med olika funktioner, såsom CD4+ helper T-celler och CD8+ cytotoxiska T-celler. Dessa celler kan aktiveras av antigenpresenterande celler (APC) och svara på infektioner genom att sekretera cytokiner eller direkt döda infekterade celler.