Enligt Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5), definieras schizoid personlighetsstörning som "en betydande och långvarig mönstring av distanserad, känslomässigt inåtvänd, och självupptagen beteende, som börjar under ungdomen eller tidiga vuxenlivet och förekommer i olika sammanhang."

En personlighetsstörning är en betydande och bestående störning i en persons temperament, karaktär, emotionella respons och funktioner i sociala sammanhang, som resulterar i kliniskt signifikanta problem i personliga relationer och andra viktiga livsområden.

En personlighetsstörning med drag av instabilitet i förhållandet till andra människor, i självuppfattningen och affekter, och med uttalad impulsivitet som börjar tidigt i det vuxna livet och visar sig i olika sammanhang.

"Personlighet" kan definieras som en persons unika kombination av tankesätt, emotionella reaktioner, värderingar och beteenden, som är relativt stabila över tid och situationer.

Schizotypal personality disorder is a mental health condition characterized by significant social anxiety, eccentric behavior, unusual thought patterns and perceptual experiences, and often a lack of close relationships, as defined by the Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DS-5).

En personlighetsstörning, vars genomgående drag är bristande hänsyn till, och kränkning av, andra människors rätt och som börjar i barndomen eller tonåren och sitter i till vuxen ålder. Personen skall definitionsmässigt ha fyllt 18 år och ha en bakgrund av beteendestörningar före 15 års ålder.

En personlighetsprofilformulär är ett standardiserat instrument som används för att systematiskt insamla och bedöma information om en persons kognitiva, emotionella och beteendemässiga egenskaper, preferenser och värderingar, med syfte att skapa en detaljerad och strukturerad beskrivning av deras unika personlighetsmönster.

En personlighetsbedömning är en utvärdering av en persons kognitiva, emotionella och sociala egenskaper som ger ett intryck av deras unika sätt att tänka, känna och bete sig, vanligtvis använt inom klinisk psykologi och mental hälsa för att förstå en persons funktionsnivå, styrkor och svårigheter i sociala situationer och relationer.

En personlighetsstörning kännetecknad av ett känslomässigt avmätt handlingssätt, som är onödigt konventionellt, allvarsamt, formellt eller kinkigt, av besatthet av bagateller, regler, ordning och reda, tabeller och listor, obeveklig envishet, hängivenhet i arbetsuppgifter mm som går ut över personliga relationer, eller extrem beslutsångest.

"Personlighetstester" är en beteckning på standardiserade procedurer och frågeformulär som används för att mäta, jämföra och förutsäga individers personlighetsdrag, beteenden och kognitiva processer, genom att utvärdera svarsgivarens svar på en uppsättning specifika frågor eller situationer.

En paranoid personlighetsstörning är en psykiatrisk diagnos som beskriver en bestående mönster av misstro och misstänksamhet, som leder till missförstånd, konflikter och social isolering.

En utvecklingsstörning som framförallt drabbar pojkar och liknar autism. Typiska drag är stora brister i förmågan till socialt samspel samt upprepade och stereotypa beteendemönster. Till skillnad från autism föreligger dock inga påtagliga brister i språklig och kognitiv utveckling.

Uppslagsböcker med informativa artiklar inom alla kunskapsfält (allmänna uppslagsverk), oftast med alfabetiskt ordnade uppslagsord eller ämnesord, eller uppslagsverk inom ett speciellt ämnesområde. Syn. uppslagsböcker; uppslagsverk.

En beteenderubbning som uppstår under barndomen och som karakteriseras av utvecklande av onormal ouppmärksamhet, impulsivitet och hyperaktivitet.

En cns-stimulant vars vanligaste användning är för behandling av adhd hos barn och mot narkolepsi. Verkningsmekanismenerna tycks likna dem hos dextroamfetamin.

Förhållanden kännetecknade av avsevärd avvikelse mellan den antagna intellektuella förmågan hos en individ och dennes förmåga att tillägna sig nya språkkunskaper eller andra kognitiva färdigheter. Sådana störningar kan ha sin grund i organiska eller psykologiska tillstånd. Ganska vanliga arter av störning är dyslexi, dyskalkyli och dysgrafi.

En otydligt definierad grupp av läkemedel med förmåga att öka vakenhet och retbarhet. De har en rad verkningsmekanismer, dock vanligtvis inte genom direktverkan på nervceller. Hit räknas inte läkemede l som har ovan nämnda effekter som biverkan till sin huvudsakliga terapeutiska verkan.

Grupper med rådgivande roll i sjukvårdsplanering.

Skärpt iakttagelse av eller koncentration på vissa skeenden eller uppgifter.