Medel som ger kontroll över psykotist orosbeteende, lindrar akuta, psykotiska tillstånd, minskar psykotiska symtom och har en lugnande effekt. De används vid schizofreni, demens, övergående psykoser i samband med kirurgiska ingrepp, hjärtinfarkt osv. Dessa läkemedel kallas ofta neuroleptika, pga benägenheten att ge neurologiska bieffekter. Men inte alla antipsykotiska preparat ger sådana effekter. Många kan också vara effektiva mot illamående och klåda.

Störningar i de mentala funktioner som är förknippade med tänkande, resonerande och ömdöme.

Svår, affektiv sjukdom med stora svängningar i sinnesstämningen mellan återkommande nedstämdhet eller upprymdhet och depressivitet.

Ett tricykliskt dibensodiazepin, klassat som ett atypiskt antipsykotiskt preparat. Det binder flera typer av receptorer i det centrala nervsystemet och uppvisar en unik farmakologisk profil. Klozapin är en serotoninantagonist, med stark bindning till 5-HT-2A/2C-receptorsubtypen. Det har också stark affinitet till ett flertal dopaminerga receptorer, men visar svag antagonism vid dopamin D2-receptorn, som anses modulera neuroleptisk aktivitet. En väsentlig biverkning av medlet är agranulocytos.

En skala omfattande 18 symtombilder som valts att representera förhållandevis oberoende aspekter av manifesta psykopatiska tillstånd. Skalan var ursprungligen avsedd för bedömning av behandlingsresult at i klinisk psykofarmakologi. Den har dock lätt kunnat anpassas till andra ändamål.

Falska föreställningar om sig själv eller personer eller föremål eller företeelser utanför sig själv, vilka består trots faktiska förhållanden och vilka av omgivningen inte betraktas som hållbara.

Subjektivt upplevda sinnesförnimmelser utan egentlig utlösande impuls, vilka dock av personen i fråga upplevs som verkliga. De kan vara av organiskt ursprung eller förknippade med psykiska störningar.

Den del av det centrala nervsystemet som befinner sig innanför kraniet och som omfattar prosencefalon (framhjärnan), mesencefalon (mitthjärnan) och rombencefalon (ruthjärnan). Den uppstår ur främre de len av embryots nervtub. Dess funktioner inkluderar muskelkontroll och koordination, mottagande och behandling av sinnesintryck, talframställning, minneslagring samt hantering av tankar och känslor.

Sjukdomstillstånd präglade av allvarliga störningar i sinnestämningen (depression, ångest, upprymdhet och upphetsning) åtföljda av psykotiska symtom som vanföreställningar, hallucinationer, svåra rubb ningar i verklighetsuppfattningen osv.

Kognitiva störningar som även omfattar delirium, demens och amnesi. De kan uppstå till följd av missbruk, skador eller andra orsaker.

Icke-invasiv metod för undersökning av inre anatomistrukturer som bygger på principen att atomkärnor i ett starkt magnetfält absorberar strålningsenergipulser och avger dem som radiovågor, vilka med datateknik kan bearbetas till bilder. Till tekniken räknas även protonspinntomografi.

Ett fenyl-piperidinylbutyrofenon som främst används för behandling av schizofreni och andra psykoser. Det används även vid schizoaffektiva sjukdomar, vanföreställningar, ballism, Tourettes syndrom, och ibland som tilläggsterapi vid psykisk utvecklingsstörning och Huntingtons korea. Medlet har kraftig verkan mot illamående och kräkningar och används även för behandling av hicka.

Studier som utgår från en grupp individer med en viss, fastställd sjukdom och en kontrollgrupp (jämförelsegrupp, referensgrupp) utan denna sjukdom. Sambandet mellan ett kännetecken och sjukdomen under söks genom jämförelse mellan personer med sjukdomen och personer utan med hänsyn till förekomstfrekvens eller nivåer av kännetecknet i de båda grupperna.

En genetiskt bunden, latent sjukdomsbenägenhet, som kan aktiveras under vissa förhållanden.

En statistisk metod för att genom analys av den totala variationen i en för ett antal oberoende variabler (faktorer) gemensam datamängd finna variationsorsaker.

Tvåringad, heterocyklisk förening bestående av en bensenring sammankopplad med en diazepinring. Väte och alla H-isomerer kan ingå, och all substitutioner är tillåtna.

Den främre delen av hjärnhalvan.

En hjärnhalvas funktionella dominans över den andra.

Skärpt iakttagelse av eller koncentration på vissa skeenden eller uppgifter.

Datorteknik för hantering av tvådimensionella bilder för bildförbättring eller analys.

Tillfällig lagring av information under några sekunder till några timmar, i motsats till långtidsminne, som avser lagring i dagar, år eller en livstid.

En av vindlingarna (gördelvindlingen) på hjärnhalvans mediala yta. Den omger hjärnans rostrala del och hjärnbalken och utgör en del av det limbiska systemet.

Elektriska vågor i hjärnstammen som alstras av hjärnstamsstrukturer som svar på klickljudstimuli. Hos många patienter med skadad cerebellopontinvinkel, multipel skleros eller andra demyelinerande sjukdomar är vågmönstret onormalt.

Det tunna lager av grå substans på hjärnhalvornas yta som utvecklas från telencefalon och veckas i vindlingar. Barken har nått sin högsta nivå av utveckling hos människan och ansvarar för den intellek tuella prestationsförmågan och de högre mentala funktionerna.

Ett enzym i transferasklassen som katalyserar överföringen av en metylgrupp från S-adenosylmetionin till en katekol eller katekolamin, så som dopa, dopamin, epinefrin eller norepinefrin. Enzymet finns i cytoplasman i främst njurar, lever och det centrala nervsystemet. EC 2.1.1.6.

Störningar i förmågan att registrera ett intryck, att behålla ett upplevt intryck eller att återkalla ett intryck. Funktionsstörningar i minnet hänger samman med demens, skallskador, hjärninflammation, alkoholism, schizofreni och andra tillstånd.

Intellektuell process eller varseblivningsprocess, genom vilken en organism förvärvar kunskap.

Grupper som är till för jämförelse i experimentella studier. De liknar experimentgruppen i fråga om allmänna karakteristika av betydelse för studien, men får inte den undersökta behandlingen.

Registrering av hjärnans elektriska aktivitet med hjälp av elektroder som anbringas på skallen, på hjärnans yta eller i hjärnan.

En social grupp bestående av föräldrar, eller fosterföräldrar, och barn.

Det medvetna, enhetliga i psyket som tjänar som den sammanhållande kraften mellan de primitiva, instinktiva begären, inneboende hämningar eller samvetet, och verkligheten.

Ett fenotiazinpreparat för behandling av psykoser. Det har ungefär samma verkan och användningsområden som klorpromazin.

Ett av de två paren i den sjunde gruppen (grupp G) av de mänskliga kromosomerna, enligt gällande klassificering.

Aglykonen i cykasin. Den har kraftig carcinogen och nervtoxisk verkan och hämmar DNA, RNA och proteinsyntes i levern.

En klass dopaminreceptorer som kan identifieras genom sitt speciella sätt att binda syntetiska ligander, sin molekylärbiologi och, möjligen, sin verkningsmekanism.

Den ålder eller period i livet då en sjukdom eller en sjukdoms första symtom eller manifestationer först ger sig till känna.

En av katekolaminsignalsubstanserna i hjärnan. Den uppstår ur tyrosin och är prekursor till norepinefrin och epinefrin. Dopamin är en av de viktigaste signalsubstanserna i hjärnans extrapyramidala system och av betydelse för rörelseregleringen. En familj av receptorer (dopaminreceptorer) förmedlar dess verkan.

Den genetiska sammansättningen och beskrivningen av denna hos en enskild individ.

Iakttagbara förändringar i ansiktsdragen som reaktion på emotionella stimuli.

Tillstånd som har störningar av sinnesstämningen som dominerande drag.

Förvärvade störningar i hörseluppfattningen, kännetecknade av minskad förmåga att förstå eller uppfatta ljudförmedlad information trots intakta hörselorgan. Drabbade personer har svårt att uppfatta ta l, att lokalisera ljud och förstå innebörden av tonfall.

Frekvens och beskaffenhet av negativa känsloyttringar, t ex ilska eller fientlighet, som förekommer hos familjemedlemmar eller andra av betydelse, och som ofta leder till en hög återfallsfrekvens, särskilt hos schizofrena patienter.

Tilltagande negativ skiftning av den elektriska potentialen i hjärnbarken i samband med reaktionen som föregår en väntad stimulering. Den elektriska processen indikerar ett beredskaps- eller förväntningstillstånd.

Affektiva yttringstillstånd som kan upplevas och ha upphetsande eller pådrivande (motiverande) egenskaper.

Ett sent inträdande inslag i den händelserelaterade reaktionspotentialen. P står för positiv laddning och 300 anger 300 millisekunder "poststimulus". Reaktionens amplitud ökar med oförutsedda, osannolika eller högt signifikanta stimuli, och utgör därmed ett index över mentala aktivitet.

En förhöjd vindling av grå substans som sträcker sig längs hela bottnen av sidoventrikelns temporalhorn. Hippocampus, subiculum och gyrus dentatus (den tandade vindlingen) utgör hippocampusformationen. Ibland räknas även entorinalkortex hit.

Onormala rörelser, som t ex hyperkinesi, hypokinesi, darrningar och dystoni, i samband med bruk av vissa läkemedel. Ansiktets, bålens, nackens och lemmarnas muskler påverkas mest. Tardiv dyskinesi är en form av hyperkinesi med onormala rörelser i ansiktet, tungan och nacken som uppträder vid behandling med neuroleptika.

Mentala sjukdomstillstånd, kännetecknade av brister i adaptionsprocessen som främst kommer till uttryck som avvikelser i tankar, känslor och beteende och leder till oro eller funktionsstörning.

Blockering av en beteende- eller verbal reaktion, även om stimulus för en reaktion föreligger. Inom psykoanalys avses ett omedvetet undertryckande av en instinktiv process.

Sinnestämning eller känslomässiga yttringar som inte passar till beteende eller stimulus.

Sjukdomstillstånd hos tvillingar, den ena eller båda, när som helst under levnadstiden.

Förmågan att lära och att hantera nya situationer, även sådana som omfattar abstraktioner.

Den yttre framtoningen hos individen. Den är resultat av samspelet mellan generna och mellan genotypen och miljön.

Sjukhus, specialiserade på vård av psykiskt sjuka.

Cellyteproteiner som binder dopamin med hög affinitet och utlöser intracellulära förändringar som påverkar cellernas beteende.

En direkt form av psykoterapi, baserad på tolkningen av situationer (den kognitiva erfarenhetsstrukturen) som är avgörande för hur en individ känner och uppför sig. Den bygger på förutsättningen att kognition, den process som leder till förvärvande av kunskap och utformning av tankar, är primärt avgörande för sinnesstämning och beteende. Terapin använder sig av beteendevetenskaplig och samtalsteknik för att identifiera och korrigera det negativa tänkande som ligger till grund för det avvikande beteendet.

Sjukdomstillstånd med ett eller flera av följande kännetecken: de är permanenta, ger kvarstående handikapp, orsakas av irreversibla sjukliga förändringar, kräver speciell rehabiliteringsbehandling ell er kan förväntas fordra lång tids observation och vård.

Sjukdomar i basalganglierna, inklusive putamen, pallidum, claustrum, mandelkärnan och svanskärnan. Dyskinesier, främst ofrivilliga rörelser eller ändrad rörelsetakt, är de vanligaste kliniska manifest ationerna av dessa sjukdomar. Orsaker kan vara kärlsjukdomar, degenerativa nervsjukdomar eller skallskador.

Ett krafigt centralstimulerande och sympatomimetiskt medel. Amfetamin har flera verkningsmekanismer, inkluderande blockering av upptag av adrenerga substanser och dopamin, frigörande av monaminer och hämmande av monaminoxidas. Amfetamin är också en missbruksdrog och ett psykotomimetiskt medel. l- och d,l-formerna räknas hit. l-formen har lägre CNS-aktivitet, men starkare kardiovaskulära effekter. d-formen är dextroamfetamin.