Rodopsin är ett ljuskänsligt protein i stavarna i näthinnan i ögat, som spelar en viktig roll i mörkerseendet. Det består av två delar: ett membranprotein vid namn opsin och ett kromofor, 11-cis-retinal, som är ljuskänsligt. När ljus absorberas av rodopsinet aktiveras det, vilket resulterar i en kaskad av händelser som slutligen leder till en nervimpuls som skickas till hjärnan och tolkas som syn. Rodopsin är ett exempel på ett G-proteinkopplat receptorprotein (GPCR).
Sensoriska rodopsiner är ljuskänsliga proteiner som involverade i regleringen av vissa djurs beteende i samband med ljusexponering, exempelvis hos ryggradslösa djur och hos groddjur, där de fungerar som ljusteknisk receptorer i den så kallade känsliga cellen.
"Mikrobiella rodopsiner" refererar till ljuskänsliga proteiner hos vissa bakterier och arkéer som liknar det visuella pigmentet i djurs ögon, rhodopsin. Dessa proteiner är involverade i bakteriers eller arkéers förmåga att använda ljusenergi för att generera energi genom ett process som kallas fototrofi. Mikrobiella rodopsiner består av en transmembranprotein, ofta kallad halorodopsin eller bakteriorhodopsin, som innehåller en retinalgrupp som kan isomerisera när den exponeras för ljus, vilket initierar en protonpumpningsprocess över cellmembranet och genererar ett elektrokemiskt potential som kan omvandlas till energi.
"Näthinnepigment" refererar till den pigmentering (färgning) som förekommer i näthinnan, det delikata membranet som bildar baksidan av ögat och reflekterar ljuset för att skapa synsinnet. Det vanligaste näthinnepigmentet är melanin, som också förekommer i huden, håret och irisen (ögonens regnbågshinna). Variationer i mängden och fördelningen av näthinnepigment kan påverka ögats färg och synfunktion.
G-protein-coupled receptor kinase 1 (GRK1) är ett enzym som desensiterar G-protein-kopplade receptorer genom att fosforylera deras aktiveringslösa former. Detta leder till att bindningen av arrestiner sker, vilket förhindrar ytterligare signalering och möjliggör internalisering av receptorerna. GRK1 är specifikt involverat i synprocessen genom att reglera rhodopsins aktivitet i retinan i ögat.
A "Rod Cell Outer Segment" is a specialized structure in the retina of the eye that contains stacks of disc-shaped membranes filled with photopigments, specifically rhodopsin. This region is primarily responsible for capturing and processing light, enabling vision in low-light conditions or at night.
Transducin är ett G-protein som spelar en viktig roll i den fototransduktiva signalvägen i retinalceller i ögat. När ljus absorberas av rodopsin i de yttre segmenten av tappceller aktiveras transducin, vilket orsakar en kaskad av händelser som slutligen leder till att jonkanaler blockeras och cellen depolariseras. Detta resulterar i en nervimpuls som skickas via optisk nerve till hjärnan för bearbetning och seende. Transducin är alltså ett viktigt steg i processen som omvandlar ljusenergi till elektriska signaler i ögat.
Retinaldehyd, även känt som retinal, är ett derivat av vitamin A och är en aktiv form av vitamin A i ögats retinapigmentepithel (RPE) och fotoreceptorer. Det spelar en viktig roll i synprocessen genom att ingå i den visuella cykeln, där det konverteras till retinsyra för att sedan aktivera synnermerna i gångljon och slutligen uppfatta ljus som synsignaler. Retinaldehyd kan också direkt reagera med opsiner, en typ av G-proteinkopplade receptorer, för att initiera signaltransduktion och leda till visuell perception.
Rhodopsin, även känt som det visuella purpurproteinet, är ett ljuskänsligt protein i stavarna i näthinnan i djurs ögon, som möjliggör mörkerseende genom att underlätta nattvila och skuggbildning. Det är en typ av G-kopplad receptor som aktiveras vid exponering för ljus och initierar en signaltransduktionsväg som leder till en elektrokemisk respons i ögat. Rodopsinet består av två huvudkomponenter: ett protein, opsin, och ett kromofor, retinal, som är bunden till opsinet. När ljus absorberas av retinalet sker en konformationsförändring som orsakar aktivering av rhodopsinet och startar en biokemisk kaskad som leder till synen.
Det område av det elektromagnetiska spektret som det mänskliga ögat är känsligt för. Ljusets våglängd ligger mellan 400 och 800 nanometer, dvs mellan de ultravioletta och infraröda frekvenserna.
Celler som känner av och släpper igenom ljus.
Ljusreglerade kloridjonpumpar som finns i halofila (saltälskande) arkéer (Halobacteriales).
Eye proteins, also known as ocular proteins, refer to the various types of proteins that are present in the eye and play crucial roles in maintaining its function and health. These proteins can be found in different parts of the eye, including the cornea, iris, lens, retina, and optic nerve. They perform a range of functions, such as providing structural support, enabling vision by absorbing or filtering light, participating in signal transduction pathways, and protecting the eye from damage caused by external factors like ultraviolet (UV) radiation and oxidative stress. Examples of eye proteins include crystallins in the lens, opsins in the retina, and collagens in the cornea.
I en enkel medicinsk definition är Schiff baser kemiska föreningar som innehåller en karboximetylengrupp (-CH=CH-COO-) som binds till två aromatiska ringstrukturer, vanligtvis två benzenringar. Dessa föreningar har fått sitt namn efter den tyske kemisten Hugo Schiff, som först syntetiserade dem under 1800-talets slut.
Tamboskap som vanligtvis hålls på någon form av lantgård för produktion av kött eller mjölkprodukter eller som arbetsdjur.
Retinitis pigmentosa (RP) är en grupp genetiska sjukdomar som orsakas av skada på och förlust av fotopigmentceller (stavar och tappar) i näthinnan, vilket leder till nedsatt syn och eventuell blindhet. Symptomen kan inkludera nattblindhet, tunnel syn och en gradvis försämring av det centrala synfältet över tid. RP är vanligtvis ärvlig och finns i olika former med varierande symtom och svårighetsgrad.
Mörkeradaptation är den fysiologiska process där ögat anpassar sig till mörka förhållanden, vilket leder till en ökad förmåga att uppfatta ljus och kontraster i lågljusmiljöer. Detta uppnås genom att pupillen dilateras (blir större) för att släppa in mer ljus, samt en kemisk process där det ljuskänsliga pigmentet rhodopsin i stavarna aktiveras och ökar sin respons på små mängder ljus.
Recoverin är ett protein som finns i retina (nervcellager) i ögat hos ryggradsdjur. Proteinet spelar en viktig roll inom synsinnet genom att hjälpa till att reglera aktiviteten hos en grupp enzymer som kallas för G-proteinkopplade receptor kinaser (GRK). Dessa enzymer är involverade i processen där ljuskänsliga pigmentmolekyler i syncellerna (rods och cones) blir aktiverade av ljus och sedan desaktiveras så att de kan återgå till sin ursprungliga, icke-aktiverade form.
Celler hos ryggradslösa djur som är specialiserade på att känna av ljus och mörker och förmedla dessa intryck i det centrala nervsystemet.
'Näthinna' refererar till den membranösa struktur som skiljer ögats främre och bakre kammare. Det består av två delar: en central, transparent del som kallas cornea, och en mer perifer del som kallas limbus. Näthinnans huvudsakliga funktion är att skydda ögat, hålla vätskan i ögats främre kammare inne, och hjälpa till att fokusera ljus på näthinnan bakom den, där synen sker.
Näthinneförtvining, eller 'Descemet's membrane detachment', är ett tillstånd där det tunna lagret av transparenta vävnader, näthinnan, separerar från underliggande skikt i ögat, vilket kan orsaka synnedsättning och i vissa fall leda till permanent synskada om inte behandling erhålls.
I en enskild medicinsk betydelse refererar "syn" till förmågan att se och tolka visuella stimuli, vilket är möjligt genom samverkan mellan ögats optiska system och hjärnans visuala cortex. Syn innebär att tolka ljus och skuggor som bilder och ger oss information om vår omgivning, såsom form, storlek, färg och rörelse av objekt.
I en enkel mening kan Octopodiformes definieras som en infraklass inom blötdjuren (Mollusca) som inkluderar två ordningar: de åttaarmade bläckfiskarna (Octopoda) och vampyrbläckfiskena (Vampyroteuthis infernalis).
Mätning av elektriska spänningsskillnader i näthinnan efter ljusstimulering.
Natronobacterium är ett släkte av archaeer inom domänen Eukaryota. Dessa archaeer är extremofiler, vilket betyder att de trivs i mycket extrema miljöer som är fientliga för de flesta andra levande organismer. Natronobacterium-arkeerna är halofila, vilket innebär att de föredrar höga saltkoncentrationer och är alkalitoleranta, vilket betyder att de trivs i basiska miljöer med pH-värden upp till 10. De flesta arter inom släktet Natronobacterium har kräver en saltkoncentration på minst 20% för att kunna växa och reproduceras. Dessa archaeer förekommer naturligt i salthaltiga sjöar, som till exempel den saltsjön Magadi i Kenya, och i saltrika sediment i gruvor. De spelar möjligen en viktig roll i nedbrytningen av organiskt material under anaeroba förhå
Hippocalcin är ett calciumbindande protein som uttrycks i hjärnan och har visat sig vara involverat i regleringen av kalciumhomöostas och exciterad aminodling i neuroner. Det är också känt som neuropeptid Y-associerat protein och är en del av den grupp proteiner som kallas neuronal calciumsensorproteiner (NCS). Hippocalcin spelar möjligen en roll i långsiktig potentiell plasticitet, inlärning och minnesbildning.
En gren av kemin som är inriktad på studier av ljusets inverkan på kemiska processer eller reaktioner, eller kemiska reaktioner som alstrar ljus (kemiluminescens).
Celler som är specialiserade på att uppfatta och förmedla ljus. Stavar och tappar utgör fotoreceptorerna i näthinnorna hos ryggradsdjur.
Rodopsinproteiner i purpurmembranet hos Halobacterium halobium och andra halofila bakterier. Bakteriorodopsiner fungerar som energiomvandlare, idet de konverterar ljusenergi till elektrokemisk energi via protonpumpar.
'Mörker' är inte en medicinsk term, utan snarare en allmän beskrivning av ett frånvaro av ljus. I vissa medicinska sammanhang kan uttrycket 'nattblindhet' användas för att beskriva en specifik form av synnedsättning där individen har svårt att se klart i dimma, skymning eller under mörker. Men själva termen 'mörker' används inte medicinskt.
En färglös, oorganisk förening (NH2OH) som används för organisk syntes och som reduktionsmedel och antioxidant, pga sin förmåga att avge kväveoxid. Vid rumstemperatur är ämnet instabilt och bryts ned till kväve och dikväveoxid. Vid upphettning exploderar det.
Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.
Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.
Kemisk eller organisk nedbrytning genom inverkan av ljus.
Spektrofotometri är en teknik för att mäta absorptionen av ljus av olika våglängder, vilket används inom medicinen för att exempelvis bestämma koncentrationen av olika substanser i ett prov, såsom blodprov.
Nattblindhet, även kallat nystagmus nocturnus, är ett medicinskt tillstånd där individen har svårigheter att se klart i mörker eller dimma på grund av en nedsatt funktion i de fotopigment som kallas rhodopsin i stavarna i ögat. Detta leder till en försämrad förmåga att uppfatta ljus och skuggor, vilket kan resultera i synnedsättning i mörka miljöer.
En art saltälskande arkéer som återfinns i saltsjöar. Vissa stammar bildar under anaeroba förhållanden en lila hinna.
Organiska föreningar som innehåller radikalen NH2OH.
Förekomsten av strukturella skillnader hos vissa kemiska föreningar, fast föreningarna har samma elementära sammansättning.
Experimentella eller teoretiska modeller för undersökning av molekylers form, elektroniska egenskaper eller interaktioner. Hit hör även analoga molekyler, datorframställd grafik och mekaniska strukturer.
I medicinsk kontext, betyder "opsiner" bakteriers förmåga att binda och svara på specifika molekyler i sin omgivning, som kallas opsinoner. Opsinoner är ofta proteiner eller peptider som utsöndras av värdorganismer (t.ex. människor) som en del av deras immunförsvar. När bakterierna binder till opsinonerna kan det leda till aktivering av specifika signaltransduktionsvägar inne i bakterien, vilket kan påverka bakteriens beteende och överlevnad. Exempel på sådana effekter kan vara att underlätta bakteriens förmåga att infektera värden eller att stimulera bakteriens produktion av toxiner.
I enkelhet kan 'proteinkonfiguration' definieras som den specifika rymdstrukturen och orienteringen hos de aminosyror som utgör ett protein. Denna konfiguration bestäms av proteinkedjans primära struktur (sekvensen av aminosyror) samt hur dessa aminosyror är hopfogade och vevda i rummet, vilket kallas för sekundär, tertiär och kvartär struktur. Proteinkonfigurationen har en direkt betydelse för proteinets funktion och stabilitet.
"Sekundær proteinstruktur refererer til den lokale, regulære foldning af en del af et proteins peptidkæde, der er stabiliseret af hydrogenbindinger mellem aminosyrestrupperne, f.eks. alfa-helix eller beta-skal."
Ett enzym som katalyserar hydrolys av cykliskt GMP, vilket ger guanosin-5´-fosfat. EC 3.1.4.35.
Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.
Phototransduction är den biokemiska process som omvandlar ljusenergi till nervsignaler i de fotoreceptorceller som finns i ögats nätartslager (retina). Denna process innebär att ljuskänsliga proteiner, som kallas rhodopsin eller fotopsin, aktiveras när de utsätts för ljus. Detta ledar till en signalskapselse som ger upphov till en nervimpuls som sedan kan tolkas av hjärnan. Phototransduktion är alltså den grundläggande mekanismen bakom synprocessen och gör att vi kan se världen runt oss.
Analysmetod för in situ-undersökning av ämnen i enzymkoncentrationer i enstaka celler, genom mätning av ljusabsorption. Ljus från en volframlampa eller xenonljusbåge sprids med hjälp av ett monokromatorgitter och lyser upp mikroskopoptiken. Ljusabsorptionen mäts (i nanometer) genom jämförelse mellan bilden av objektet och en referensbild.
Djur, vars genom förändrats med hjälp av genteknik, eller deras avkomma.
Spectral analysis är en teknik inom signalbehandling och fysik som används för att bestämma frekvenskomponenterna i en given signal. Det innebär att man tar en tidsvariabel signal, vanligen en kontinuerlig funktion av tiden, och omvandlar den till frekvensdomänen med hjälp av Fouriertransformen eller en annan liknande metod. På så sätt kan man studera amplitud och fas för de olika frekvenser som ingår i signalen, vilket kan vara mycket användbart inom flera områden som till exempel elektroteknik, akustik och optik. I en enda mening:
Reglerproteiner som verkar som molekylära omkopplare. De reglerar ett stort antal biologiska processer, inklusive receptorsignallering, intracellulära signalöverföringsvägar och proteinsyntes. Deras verkan kontrolleras av faktorer som styr deras förmåga att binda till och hydrolysera GTP till GDP.
Proteiner från någon arkeart.
I en enkel mening kan norisoprenoider definieras som en grupp av organiska föreningar som är relaterade till isoprenoider, men innehåller en extra dubbelbindning och saknar ett methylgrupp (-CH3) i deras struktur. Norisoprenoider bildas vanligtvis genom nedbrytning av karotenoider, som är en annan typ av isoprenoider, under exponering för syre och ljus. De förekommer naturligt i vissa livsmedel, till exempel frukt, grönsaker och vin, och har visat sig ha potential som antioxidanter och antiinflammatoriska medel.
Varje påvisbar och ärftlig förändring i det genetiska materialet som medför ändrad genotyp och som överförs till dotterceller och efterföljande generationer.
Ett släkte av Halobacteriaceae som kräver hög salthalt för sin tillväxt. Tvådelning sker genom hopsnörning.
Decapodiformes är en biologisk ordning inom klassen blötdjur (Mollusca) som bland annat innefattar humrar, tioarmade bläckfiskar och vampyrbläckfiskar. Ordningen kännetecknas av att djuren har 10 ben, varav de två främre benparen är omvandlade till fångstarmar med sugkoppar eller klor. De flesta arterna inom Decapodiformes lever i marina miljöer och många av dem kan producera bläck för att försvara sig mot fiender.
Retinoider är en grupp av vitaminer som är relaterade till vitamin A och har en betydande roll inom dermatologi och cancerbehandling. De aktiverar specifika receptorer i cellkärnan, vilket påverkar celldifferentiering, celldelning och apoptos (programmerad celldöd). Retinoider används ofta för behandling av hudåkommor som akne, psoriasis och åldrande hud, samt för att förebygga eller behandla cancer, särskilt leukemi och hudcancer. Exempel på vanligt använda retinoider inkluderar tretinoin, isotretinoin och etretinate.
En familj extremt saltälskande arkéer som lever i miljöer med höga salthalter, så som saltsjöar, saltavlagringar eller salt fisk. Bakterierna är antingen obligat aeroba eller fakultativt anaeroba och indelas i sex släkten: Haloarcula, Halobacterium, Halococcus, Haloferax, Natronobacterium och Natronococcus.
En av de två ljusmottagande celltyperna i näthinnan hos ryggradsdjur. I tapparna finns fotopigmentet i inbuktningar i det yttre cellsegmentets membran. Tapparna är mindre ljuskänsliga än stavar, men de ger synförmåga med bättre rymd- och tidsskärpa, och sammansättningen av signaler från tappar med olika pigment tillåter färgseende.
G-protein-kopplade receptorer (GPCR) är en typ av proteiner som spänner över cellytan och fungerar som sensorers för olika signalmolekyler, såsom hormoner, neurotransmittorer och luktämnen. När en signalmolekyl binder till GPCR aktiveras den och startar en signalkaskad inne i cellen genom att interagera med ett G-protein, som består av tre underenheter: α, β och γ.
"Proteinbindning refererar till den process där ett protein binder specifikt till ett annat molekylärt substance, såsom en liten molekyl, ett annat protein eller en jon, vanligtvis genom non-kovalenta interaktioner som hydrogenbindning, Van der Waals-kräfter och elektrostatiska attraktioner. Denna bindning kan regulera funktionen hos det bundna substanceet och är av central betydelse för många biologiska processer, inklusive signaltransduktion, enzymsk aktivitet och transport av molekyler inom cellen."
Ranidae är en familj av grodor, även kända som äkta grodor, som innehåller cirka 42 släkten och över 750 arter. Dessa grodor förekommer globalt i de flesta världsdelar utom Antarktis och Arktis. De är kända för sin lätthanterliga livsstil, som ofta inkluderar ett amfibiskt levnadssätt med sim- och klättringsförmåga. Ranidae-grodor tenderar att ha en robust kroppsbyggnad med vattentäta hudflikar på fingrar och tår, vilket gör dem till skickliga simmare. De är allätare som livnär sig på en varierad diet av insekter, maskar, snäckor och små fiskar.