En art av släktet Lagovirus som orsakar blödarsjuka, inklusive hemorragisk sepsis, hos kaniner.
En art av Orbivirus som orsakar dödlig blödningssjuka hos hjortar. Viruset överförs av flugor av släktet Culicoides.
Virussjukdomar orsakade av Caliciviridae. Dessa inkluderar hepatit E, vesikulärt svinexantem, akuta luftvägsinfektioner hos kattdjur, kaninblödarsjuka och enstaka fall av mag-tarminfektion hos människ a.
Typarten av Orbivirus som ger upphov till allvarlig infektionssjukdom hos får, särskilt hos lammen. Det kan också infektera vilda idisslare och andra husdjur.
Djurarten Oryctolagus cuniculus, av familjen Leporidae och ordningen Lagomorpha. Kaniner föds i hålor, utan päls, och med slutna ögon och öron. Kaniner har 22 kromosompar, medan harar har 24.
Benämning på en reovirusinfektion som drabbar främst får och som kännetecknas av en blå, svullen tunga och strupkatarr, samt ofta av inflammation i klövarnas och hornens känsliga skikt.
En familj av RNA-virus som infekterar ett stort antal olika djurarter och som oftast är artspecifika. De har en typisk form av sexuddade stjärnor, med fördjupningar i ytorna.
Typarten av Aphthovirus, som orsakar mul- och klövsjuka hos klövdjur. Det finns sju olika serotyper.
En art av Bornavirussläktet och familjen Bornaviridae som ger upphov till en sällsynt och oftast dödlig hjärninflammation hos hästar, får, nötkreatur, hjortar m fl. Viruset har uppkallats efter den ort i Sachsen där det först påträffades (1894). Sjukdom av viruset uppträder i Europa, Nordafrika och den närmre Orienten.
En familj partåiga, idisslande hovdjur (Cervidae) med ca 45 arter, spridda över Nordamerika, Sydamerika, Eurasien och norra Afrika, samt Australien, Nya Zeeland m fl öar, dit de förts av människan. De olika arterna varierar mycket i storlek; störst är älgarna. Hanarnas horn fälls varje år. Hjortar återfinns i de flesta naturtyper och klimatzoner, och några säsongsvandrar.
En familj bitande stickmyggor av ordningen Diptera. Den omfattar släktet Culicoides, som överför patogena filariaparasiter till människor och andra primater.
En ordning små däggdjur, omfattande två familjer, Ochotonidae (pipharar) och Leporidae (kaniner och harar). Kroppslängden varierar mellan 125 mm och 750 mm. Harar och kaniner har långa öron och kort svans, medan pipharar har korta, breda öron och saknar svans. Kaniner föds nakna och med slutna ögon och öron. Harar föds med päls och öppna ögon och öron. De är alla växtätare.
Proteiner som bildar viruskapsider.
En art av Orbivirus som orsakar sjukdom hos hästar, mulåsnor, åsnor, nötkreatur och många andra däggdjur, samt under vissa betingelser även människor, genom sin huvudsakliga vektor Culicoides.
Det skyddande proteinhöljet runt ett virus nukleinsyra. Det kan ha spiralformad eller ikosaedrisk symmetri och består av strukturella enheter som kallas kapsomerer.
En grupp virussjukdomar av varierande etiologi, men med likartade kliniska kännetecken; ökad kapillärgenomsläpplighet, leukopeni och trombocytopeni är drag, gemensamma för samtliga. Typiskt för blödarfebrar är plötslig början, feber, huvudvärk, allmän muskelvärk, ryggont, konjunktivit och svår utmattning, med efterföljande blödningssymtom. Blödarfeber med påverkan på njurarna kallas hemorragisk feber med renalt syndrom.
En art av Avibirnavirus som ger upphov till svår inflammation i bursa Fabricii hos kycklingar och annat fjäderfä. Smittan tros spridas via förorenat foder och vatten. Mer eller mindre effektiva vacciner har provats.
Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.
En art inom familjen Picornaviridae som orsakar mul- och klövsjuka.
Släktskapsförhållanden mellan grupper av organismer, baserade på deras genuppsättningar.
Sjukdomar hos tamboskap av släktet Bos. Hit räknas sjukdomar hos ko, yak och zebu.
Immunglobuliner producerade som svar på virala antigen; de omfattar alla klasser av immunglobuliner, framkallade av alla viruskomponenter.
Virusprodukter som har antigen effekt.
Virussjukdom hos nötkreatur, svin, getter, får och hjort. Infektionen ger hög feber och blåsbildning på tunga, mule och mellan klövarna.
Den fullständiga arvsmassan i DNA- eller RNA-molekylen i ett virus.
En familj insektvirus omfattande två underfamiljer: Eubaculovirinae (höljeförsedda baculovirus) och Nudibaculovirinae (icke-höljeförsedda baculovirus). Eubaculovirinae, som innehåller polyederformade inklusionskroppar, har två släkten: Nucleopolyhedrovirus och Granulovirus. Baculovirus används som vektorer för att uttrycka främmande gener i insekter.
Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.
Mer eller mindre spontan blödning till följd av brister i blodlevringsmekanismerna (blodkoaguleringssjukdomar) eller annan störning som ger upphov till strukturella brister i blodkärlen (vaskulära hemostatiska störningar).
Encefalomyelit hos hästar, får och nötkreatur orsakad av Bornavirus.
Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.
En smittsam virussjukdom hos fåglar, orsakad av fågelherpesvirus 2 och andra mardivirus. Symtomen är lymfcellsinfiltration eller lymftumörbildning i perifera nerver och könskörtlarna, men även bukorganen, hud, muskler och ögon kan drabbas.
En immunanalysmetod som utnyttjar en antikropp med enzymmarkör, t ex pepparrotsperoxidas. Då antingen enzymet eller antikroppen binds till ett adsorberande substrat behåller båda sin biologiska aktivitet. Förändringen i enzymaktivitet till följd av enzym-antikropp-antigenreaktionen är proportionell mot mängden antigen och kan mätas med spektrofotometri eller med blotta ögat. Det har utvecklats många varianter av metoden. Syn. ELISA.
Artropodburna virus. En icke-taxonomisk benämning på en grupp virussom infekterar både artropoder och ryggradsdjur. Sådana virus återfinns bland medlemmar av följande virusfamiljer: Arenaviridae, Buny aviridae, Reoviridae, Togaviridae och Flaviviridae.
Djur som lever fritt. Hit räknas inte fritt strövande tamdjur eller vilda djur i djurparker.
En art av Pestivirus som orsakar en medfödd sjukdom hos får, kännetecknad av onormalt kraftig päls, skakningar och dålig växt. Syn. BDV.
Infektionssjukdomar orsakade av virus tillhörande Birnaviridae.
En familj stora däggdjur tillhörande ordningen Elephantidae. Det finns två arter: afrikansk elefant (Loxodonta africana) och indisk elefant (Elephas maximus).
Typarten av Orthopoxvirus, och besläktad med kokoppsvirus, men med okänt ursprung. Viruset har använts för levande vaccin mot smittkoppor. Det används också som vektor för tillförsel av främmande DNA till djur. Kaninkoppsvirus är en underart av Vacciniavirus.
En art av parvovirus som orsakar sjukdom hos minkar, huvudsakligen dem som är homozygota för den recessiva aleutiska gen som bestämmer en viss pälsfärg.
Tamboskap som vanligtvis hålls på någon form av lantgård för produktion av kött eller mjölkprodukter eller som arbetsdjur.
Ett släkte inom familjen Herpesviridae och underfamiljen Alphaherpesvirinae som är förknippat med sjukdom hos fåglar.
Tillförsel av molekyler av rekombinant DNA från prokaryota eller eukaryota källor till replikationsvektorer, så som plasmider eller virus, och införande av de härvid erhållna hybridmolekylerna i mottagarceller, utan att livsdugligheten hos dessa celler ändras.
En typ av elektrofores där polyakrylamidgel används som diffusionsmedium.
Vanlig benämning för arten Gallus gallus, tamfjäderfä inom familjen Phasianidae och ordningen Galliformes.
Arvsmassan hos virus, som hos alla DNA- och vissa RNA-virus består av en enda nukleinsyramolekyl, och hos några RNA-virus av flera separata RNA-bitar.
Släktet Lepus, familjen Leporidae, ordningen Lagomorpha. Harar föds ovan mark, med päls och öppna ögon och öron. Harar har 24 kromosompar.