Datorteknik för hantering av tvådimensionella bilder för bildförbättring eller analys.

Förfarande för skapande av tredimensionella bilder med hjälp av digital teknik, fotografering och andra metoder. Så kan, t ex, tredimensionella bilder skapas genom att en sekvens av tomografibilder läggs på varandra med datorhjälp, medan fotografiska 3-D-bilder (holografi) kan åstadkommas genom att fotografisk film exponeras för interferensmönstret som uppstår när två laserstrålar riktas mot ett föremål.

Lokaler, utrustade för undersökningsarbete.

Metoder avsedda att underlätta tolkningen av ultraljudsundersökning, röntgenbilder osv för diagnostiska ändamål.

Metoder och förfaringssätt för diagnostisering av ögonsjukdomar och synstörningar.

Studier för mätning av effektiviteten hos en process, personal och utrustning, eller material om genomförandet av sådana studier. När det gäller läkemedel och medicinska hjälpmedel finns termerna kliniska prövningar och läkemedelsprövning.

Fastställande av korrekta mätvärden på ett mätinstrument genom jämförelse med standardvärden, eller inställningar av kontrollapparatursom motsvarar vissa givna värden för spänning, ström, frekvens osv .

Styrning av operativa processer med mekanisk eller elektronisk teknik istället för med den mänskliga faktorn.

Icke-invasiv metod för undersökning av inre anatomistrukturer som bygger på principen att atomkärnor i ett starkt magnetfält absorberar strålningsenergipulser och avger dem som radiovågor, vilka med datateknik kan bearbetas till bilder. Till tekniken räknas även protonspinntomografi.

En (schematisk) beräkningsmetod bestående av en serie algebraiska formler och/eller logiska steg för lösning av ett givet problem.

Förbättring av en bilds kvalitet med olika metoder, som datorbearbetning, digital filtrering, elektrokardiografiteknik, ljus- och ultramikroskopering, fluorescensspektrometri, scintigrafi och in vitro-bildhantering på molekylär nivå.

Framställning av bilder genom exponering av ett ljuskänsligt medium för ljus eller annan strålning.

En statistisk metod för att genom analys av den totala variationen i en för ett antal oberoende variabler (faktorer) gemensam datamängd finna variationsorsaker.

Ett värde på flödesmängden i ett blodkärl dividerad med kärlets tvärsnittsyta.

Undersökning av fördelar och nackdelar med, lämpligheten av eller möjligheten att genomföra en projekterad studie eller ett projekt.

Sekventiella instruktioner (programkod) för utförande av en speciell uppgift eller funktion i en dator.

Anteckningar om födointaget under en viss tidsperiod, vanligen förda av patienten.

Hybridisering av ett nukleinsyraprov med en stor uppsättning oligonukleotidsekvenser, som är fästa vid ett fast (och rutmönstrat) underlag, i syfte att bestämma en sekvens, ta reda på variationer i en gensekvens eller genetiskt uttryck, eller för genmappning.

Fastställda uppsättningar av frågor att användas för insamling av uppgifter, som t ex kliniska data, social ställning, yrkesgrupp osv. Termen används ofta om frågeformulär för massundersökning som fylls i av uppgiftslämnarna själva.

En ytterst känslig (pikomolarnivå; tiotusentals gånger känsligare än konventionell elektrofores) och effektiv elektroforesteknik för separation av proteiner, nukleinsyror och kolväten.

Systematiska sammanställningar av uppgifter om kost och kostvanor i en population inom ett givet geografiskt område.

Tomografimetod som utnyttjar datorberäkning för framställning och återgivande av röntgenbilder.

Bestämning av det mönster av gener som uttrycks vid den genetiska transkriptionen, såväl under specifika förhållanden som i en specifik cell.

Vätskekromatografimetoder som har högt ingångstryck, hög känslighet och hög hastighet.

Ett verbalt eller icke-verbalt kommunikationsmedel för utbyte av ideer eller känslor.

Olika sorters teknik för att genomföra undersökningar vid diagnos och behandling av sjukdomar.

En ögonsjukdom som uppträder i många former, och vars huvudsakliga kännetecken är instabilt eller ökat intraokulärt tryck, som ögat inte motstår utan skador eller funktionsstörning. Följderna av övertrycket kan visa sig i en rad olika symtom, beroende på typ och svårighetsgrad, som t ex urholkning av synnervspapillen, spänd ögonglob, hornhinnedomning, försämrad synskärpa, färghaloer runt ljuskällor, störningar i mörkerseendet, synfältsdefekter och huvudvärk.

Den del av det centrala nervsystemet som befinner sig innanför kraniet och som omfattar prosencefalon (framhjärnan), mesencefalon (mitthjärnan) och rombencefalon (ruthjärnan). Den uppstår ur främre de len av embryots nervtub. Dess funktioner inkluderar muskelkontroll och koordination, mottagande och behandling av sinnesintryck, talframställning, minneslagring samt hantering av tankar och känslor.

Mätning med hjälp av stereobilder.

Kromatografimetoder som bygger på vätska som rörlig fas.

En analysmetod som används för att bestämma ett kemiskt ämne utifrån dess massa med hjälp av någon form av masspekrometer.

Mätning av huvudets mått. Inom odontologin används sammanställningar från röntgenbilder från sidan och framifrån för att beräkna ansiktsskelettets tillväxt och utveckling och för att följa resultaten av ortodontisk behandling. Syn. cefalometri.

Leden mellan lårben och skenben.

Tillämpning av statistiska metoder för analys av specifika, observerade eller antagna, fakta från en bestämd studie.

Statistiska modeller, i vilka värdet av en parameter till ett givet värde för en faktor antas vara lika med a+bx, där a och b är konstanter. Modellerna förutsäger en linjär regression.

Undersökning av pålitlighet och driftsäkerhet hos en utrustning.

Ett snabbt digitalt bildsystem av lågdostyp som nyttjar en liten intraoral sensor istället för röntgenfilmsutrustning. Patienten utsätts för lägre exponering, och bildförvrängningen blir minimal, men upplösning och bildbredd är sämre än vid vanlig röntgen. En mottagarenhet som vidarebefordrar signalerna till en bilddator placeras i munnen. Systemet kan även användas för digitalisering av röntgenfilmbilder eller data från andra typer av detektorer.

Mätbara och kvantifierbara biologiska parametrar (som t ex halten av något specifikt enzym eller hormon, fördelningen av en specifik genetisk fenotyp i en population eller närvaron av biologiska ämnen ) som tjänar som indikatorer för hälsorelaterade bedömningar av t ex sjukdomsrisk, psykiska störningar, miljöexponering och dess effekter, tillväxt i cellodling osv.

Olika metoder för att med en biologisk sond eller sensor mäta halten av något visst (organiskt) ämne. Biokemiska reaktioner mellan sensorns känselkropp, bestående av biologiskt material, och det ämne man vill mäta omvandlas till kvantifierbara signaler.

Kontaktdon mellan en elektrisk ledare eller strömkälla och objektet för tillförsel av ström. Vid elektroterapi består elektroderna av spetsar eller plattor som används för överföring av ström till patientens kropp eller till annat instrument. Vid elektrodiagnos används elektroderna för att stimulera eller registrera elektrisk aktivitet i en vävnad.

En oval bildning i näthinnan, 3-5 mm i diameter, vanligen belägen temporalt om ögats bakre pol och något lägre än papillen. Den har en gulfärgning som diffust tränger igenom de inre skikten och innehåller centralgropen (fovea centralis), som är punkten för ögats skarpseende. Fläcken har endast blodkärl i periferin och får näring från åderhinnans kapillärer.

Konstgjorda föremål.

Tillämpning av teknik och utrustning som tillåter utförande av kemiska reaktioner med små mängder material, oftast mindre än ett milligram eller en milliliter.

Den matematiska teorin (Jean-Baptiste-Joseph Fourier, 1807) för Fourierserier och Fourierintegraler för reell- eller komplexvärda funktioner av en eller flera reella variabler. Grundläggande för teorin är att sådana funktioner under allmänna förutsättningar kan byggas upp av sinus- och cosinusfunktioner (enkla svängningar) (Källa: Nationalencyklopedin 2003-09-04). Den har många tillämpningsområden inom biomedicin, t ex vid röntgenkristallografisk analys av DNA-spiralen och andra molekyler, inkl viruspartiklar, och för den modifierade projektionsalgoritm som allmänt används för framställning av datortomografibilder.

Kroppsextremiteternas läge eller hela kroppshållningen.

Metoder för bestämning av olika typer och stammar av bakterier. De mest använda typningssytemen är bakteriofagtypning och serotypning jämte bakteriocintypning och biotypning.

En avbildningsteknik som används främst inom kardiologi. Genom att koordinera den snabba gradient-eko-MRI-sekvensen med retrospektiv EKG-synkronisering kan ett stort antal korttidsbilder jämt fördelade över hjärtcykeln framställas. Dessa bilder flätas samman till en filmsekvens, som åskådliggör kammar- och klaffrörelser och blodflödesmönster i hjärtat och de strora kärlen.

Metoder för mätning av flödet i ett system genom tillförsel av en känd mängd av något indikatorämne, t ex färgämne, radioisotop eller kall vätska, till systemet och påföljande mätning av koncentrationen vid tidsintervall på en bestämd punkt i systemet.

Maskiner för automatisk beräkning och behandling av data. Det finns två principiellt olika typer, den analoga och den digitala, av vilka den sistnämnda är den idag helt dominerande typen.

Beskrivande anatomi baserad på tredimensionell avbildning av kroppen, dess organ och andra delar. Bilderna byggs upp av en rad datorproducerade tvärsnitt i tvärplanet, frontalplanet och sidoplanet.

Immunkemiskt test eller påvisande av ett ämne med serologiska eller immunologiska metoder. Vanligtvis tjänar det undersökta ämnet som antigen både för antikroppsproduktion och för antikroppsmätning.

Den inre, konkava delen av ögat, bestående av näthinnan, åderhinnan, senhinnan, synnervspapillen och blodkärl, vilka kan ses med hjälp av oftalmoskop.

En metod för tredimensionell morfometri, där konturkartor framställs av det överlappande interferensmönster som bildas när ett föremål belyses av koherenta ljusstrålar från två olika ljuspunkter.

Radionuklidventrikulografi där skintigrafiska data fångas upp under upprepade hjärtcykler vid bestämda tidpunkter under cykeln med hjälp av en apparat för elektrokardiografisk synkronisering. Högerkammarfunktion är dock svår att mäta med denna teknik och bedöms bäst med bolusventrikulografi (förstastegsventrikulografi).

Avstånds- eller rörelsemätning med hjälp av interferens mellan två ljusstrålar (optisk interferometri) eller ljudvågor (akustisk interferometri).

Användning av datorprogram som utformats för att hjälpa läkaren att lösa diagnostikfrågeställningar.

Felaktiga diagnoser efter klinisk undersökning eller teknisk diagnostik.

Kontrollerad fysisk ansträngning som utförs för att mäta fysiologiska funktioner, särskilt hjärt-kärl- och lungfunktioner, men även syreupptagningsförmåga. Oftast krävs maximal aktivitet, men submaximal ansträngning används också. Belastningen graderas ofta, varvid kriterier som prestationsförmåga, syreförbrukning och puls används.

Metod för att mäta effekterna av biologiskt verksamma ämnen i in vivo- eller in vitromodeller under kontrollerade forhållanden. Syn. bioassay eller biologiska metoder.

Metoder (visuella, fotoelektriska eller spektrofotometriska) för bedömning av en okänd färg i jämförelse med standardfärger. Sådana används inom kemi och fysik.

Bestämning av mängden av ett ämne i en blandning genom mätning av dess effekt på blandningens ledningsförmåga.

Postiva provresultat för undersökta personer som inte uppfyller kriterierna för undersökningen. Angivande av friska individer som sjuka vid kartläggning ("screening") av sjukdom.

Små datorer som utnyttjar LSI-mikroprocessorkretskort som CPU (centralprocessor) och halvledarminnen för kompakt och billig lagring av programinstruktioner och data. De är mindre och billigare än minidatorer och är ofta inbyggda i dedicerade system, där de optimerats för någon särskild tillämpning. Beteckningen mikroprocessor kan avse enbart centralprocessorn eller hela mikrodatorn.

Varje prov utfört på utandningsluft.

Tomografiteknik som utnyttjar strålning från radionuklider och en datorbaserad algoritm för att återge en bild.

Statistiska framställningar eller analyser som, när de tillämpas på data och visar sig passa, kan utnyttjas för att bekräfta de antaganden och parametrar som används i analysen. Exempel på statistiska modeller är den linjära, den binomiala, den polynomiala, dubbelparametermodellen osv.

Verifiering av mjukvara för överensstämmelse med en standard.

En vätskefylld del av ögat som framtill gränsar mot hornhinnan och en del av sklera, baktill mot en del av strålkroppen, iris och den genom pupillen synliga delen av ögonlinsen.

Automatisk databehandling.

Ansiktsuttryck som avspeglar känsla av nöje, ömhet, munterhet osv.

Förfarande för framställning av flerbandade mönster av ett DNA-prov genom spjälkning av DNA med restriktionsenzymer och med efterföljande elektrofores och visualisering genom hybridisering med sökfragment, specifika för repetitiva sekvenser. Inom rättsmedicin är de sökfragment som används grundsträngar som är specifika för enkla tandemupprepningar (minisatellitupprepningar; VNTR). De flerbandade mönstren, vilka kallas DNA-fingeravtryck, jämförs med en persons DNA.

En mikroanalysteknik som kombinerar masspektrografi och gaskromatografi för såväl kvalitativ som kvantitativ bestämning av kemiska föreningar.

En optisk källa som sänder ut fotoner i en sammanhållen stråle. "Light Amplification by Stimulated Emission of Radiation" (LASER) åstadkoms med hjälp av apparater som omformar ljus av olika våglängder till en enda intensiv och nästan icke-divergerande stråle av monokromatiskt ljus. Lasrar verkar inom det synliga, infraröda eller ultravioletta, frekvensområdet. De kan utveckla enorm hetta och energi vid korta fokallängder och används inom kirurgi, för diagnos och i fysiologiska studier. Lågenergilasrar, som avger ljus och inte hetta, har kommit till användning för sårläkning och smärtbehandling.

Icke-inflammatorisk, degenerativ knäledssjukdom som kan delas in i tre stora kategorier: tillstånd som hindrar normala, synkroniserade rörelser; tillstånd som framtvingar onormala rörelsevägar; och tillstånd som orsakar belastningskoncentration, vilken leder till förändringar av ledbrosket.

En uppsättning statistiska metoder för gruppering av variabler eller observationer i undergrupper med starkt inbördes förhållande. Inom epidemiologin kan metodiken användas till at analysera en serie av nära sammanhörande händelser eller sjukdomsfall eller andra hälsorelaterade fenomen i förhållande till tid eller plats eller båda.

Metoder för mätning av blodtrycket.

Molekylärbiologiska metoder som används för diagnos av sjukdomar. Hit hör tekniker som "in situ-hybridisering" av kromosomer för cytogenetisk analys, DNA-mikromatrisanalys av genuttrycksmönster vid sjukdomstillstånd, identifiering av patogena organismer genom analys av artspecifika DNA-sekvenser, samt påvisande av mutationer med polymeraskedjereaktion (PCR).

Mätning av den främre ögonkammarens vinkel med ett optiskt specialinstrument (gonioskop) eller en kontaktprismalins.

Cancer i bröstet.

Människors eller djurs normala intag av föda eller dricka. Hit hör inte kostterapi, som avser speciell kost för behandling av sjukdom.

Varje bildframställning av ett organs eller en vävnads struktur eller funktion som används för diagnostisk bedömning. Häri ingår såväl mätning av fysiologiska och metaboliska reaktioner på fysiska och kemiska stimuli som ultramikroskopi.

Tester som visar den relativa effekten av olika kemoterapeutiska medel mot specifika mikroorganismer (t ex bakterier, svampar, virus).

En immunanalysmetod som utnyttjar en antikropp med enzymmarkör, t ex pepparrotsperoxidas. Då antingen enzymet eller antikroppen binds till ett adsorberande substrat behåller båda sin biologiska aktivitet. Förändringen i enzymaktivitet till följd av enzym-antikropp-antigenreaktionen är proportionell mot mängden antigen och kan mätas med spektrofotometri eller med blotta ögat. Det har utvecklats många varianter av metoden. Syn. ELISA.

Enzymer som fixerats på eller i någon form av vattenlöslig eller vattenfast matris, med obetydlig eller ingen förlust av sin katalytiska förmåga. Eftersom immobiliserade enzymer kan återanvändas fortlöpande, har de fått utbredd användning inom industri, medicin och forskning.

Avlägsnande och undersökning av små prov från levande vävnad.

Studier som utgår från en grupp individer med en viss, fastställd sjukdom och en kontrollgrupp (jämförelsegrupp, referensgrupp) utan denna sjukdom. Sambandet mellan ett kännetecken och sjukdomen under söks genom jämförelse mellan personer med sjukdomen och personer utan med hänsyn till förekomstfrekvens eller nivåer av kännetecknet i de båda grupperna.

Handverktyg som tandvårdspersonal använder i sitt kliniska arbete.

Fototeknik inom ortodonti, estetisk tandvård och patientundervisning.

Republik i Sydamerika och till ytan det femte största landet i världen. Ytan är 8 512 000 km2 och folkmängden uppgår till 165 miljoner invånare. De två största städerna är Rio de Janeiro och Sao Paulo , men Brasilia är huvudstad. Officiellt språk är portugisiska.

Ansiktets största och starkaste ben, vilket utgör den nedersta delen av käken. I underkäken sitter den undre tandraden.

Ett parasympatolytiskt, antikolinergt medel som uteslutande används för att åstadkomma mydrias (pupillvidgning) eller cykloplegi (ciliarmuskelförlamning).

Instabila fluorisotoper som sönderfaller under avgivande av strålning. Fluoratomer med atomvikterna 17, 18, 20-22 är radioaktiva isotoper av grundämnet (F).