"Relativ biologisk effekt" (RBE) är ett mått på hur kraftfull en strålning är jämfört med en referensstrålning, ofta gamma-strålning från cobalt-60. RBE används för att beskriva den skada eller effekt som en given dos av en viss typ av strålning kan orsaka jämfört med samma dos av en annan typ av strålning. Det är ett dimensionslöst tal och beräknas genom att dividera den biologiska effekten av en given stråldos med referensstrålningens effekt vid samma dos. RBE används inom strålbehandling och strålskydd för att bedöma risker och värdera olika typer av strålning.

Graden av energispridning längs en laddad partikels bana. Inom radiobiologi och medicinsk fysik mäts exponeringen i kiloelektronvolt per mikrometer vävnad (keV/mikrometer T).

Positivt laddade atomkärnor som förlorat sina elektroner. Partiklarna kan ha en eller fler laddningar och har en större massa än Helium 4-kärnan (en alfapartikel).

Ett konstgjort radioaktivt grundämne (aktinid) med kemiskt tecken Cf, atomnummer 98 och atomvikt 251. Det kan vara två- eller trevärt. Kalifornium kan användas medicinskt som strålkälla vid radioterapi.

Neutroner vars energi överstiger en godtyckligt bestämd nivå, motsvarande ca en miljon eV (1 MeV).

Instabila isotoper av grundämnet kobolt, vilka sönderfaller under avgivande av strålning. Koboltatomer med atomvikterna 54-64, med undantag för Co-59, är radioaktiva koboltisotoper.

Heavy ion radiotherapy är en form av strålbehandling där joner med hög atommassa, till exempel kol-, kisel- eller klorjoner, används för att behandla cancer. Dessa joner har en högre energidensitet än vanliga strålar som används i konventionell strålbehandling, och de kan orsaka mer effektivt skada cancercellernas DNA, vilket leder till att de dör eller slutar dela sig.

Förhållandet mellan en given stråldos och organismens eller vävnadens gensvar på strålningen.

Radiobiologi är ett forskningsfält där man studerar effekterna av joniserande strålning på levande vävnader och celler. Det inkluderar studier av hur strålningen orsakar skador på DNA, proteiner och andra cellulära strukturer, samt hur celler och vävnader reparerar sig efter strålningsexponering. Radiobiologin har viktiga tillämpningar inom radiationsteknik, strålbehandling av cancer och rymdfart.

Positivt laddade partiklar bestående av två protoner och två neutroner (dvs heliumkärnor), som avges vid tunga isotopers sönderfall; alfastrålning är starkt joniserande, men har svag genomträngningsfö rmåga.

Ett radioaktivt grundämne tillhörande halogenerna. Kemiskt tecken är At, atomnummer 85 och atomvikt 210, med isotopvariationer mellan 200 och 219. Isotoperna har extremt kort halveringstid och uppträd er naturligt i ytterst små mängder. Astat kan ha användning för behandling av hypertyreos.

I medicinsk kontext, är neutroner en form av subatomar partikel som främst är relevant inom strålbehandling och strålsäkerhet. Neutronstrålning kan användas i behandlingen av vissa typer av cancer, då neutronerna orsakar skada på cellkärnan hos cancerceller när de absorberas. Men definitionen av neutroner per sé är en grundläggande fysikalisk term och kan definieras som en sorts subatomär partikel utan elektrisk laddning, med ungefär samma massa som en proton.

En partikelaccelerator är en anordning som används inom fysiken för att accelerera laddade partiklar till höga hastigheter, vanligtvis nära ljusets hastighet, så att deras kinetiska energi blir mycket hög. Dessa accelererade partiklar kan användas för att studera de grundläggande egenskaperna hos materia och strålning genom att krocka dem med fasta mål, vilket skapar nya partiklar som kan analyseras. Partikelacceleratorer används också inom medicinen för att behandla cancer genom att fokusera strålar av hög-energi protoner eller andra laddade partiklar på tumörer, vilket minimerar skadan på omkringliggande frisk vävnad.

En kärnreaktion utlöst av att kärnan i en tung atom, som uran eller plutonium, klyvs i två ungefär lika delar av en neutron, laddad partikel eller foton.

Elektromagnetisk, joniserande högenergistrålning med kortare våglängd än röntgenstrålar och med stor genomträngningsförmåga. Strålningen avges vid kärnsönderfall, vanligtvis mellan 0.01 och 10 MeV.

Radiometri är en teknik inom fysiken som mäter strålningens intensitet hos olika typer av elektromagnetisk strålning, till exempel gamma-, röntgen- och ultraviolett strålning. Radiometri används ofta inom områden som medicin, astronomi och miljöövervakning för att mäta strålningsnivåer och skydda mot onödvändig exponering av strålning.

"Röntgenstrålning är en form av ioniserande elektromagnetisk strålning med korta våglängder, vanligtvis mellan 0,01 och 0,1 nanometer, använd i medicinen för att generera bilder av inre strukturer hos kroppen genom att passera igenom olika typer av vävnad med varierande densitet."

Ett icke-metalliskt grundämne med kemiskt tecken C, atomnummer 6 och atomvikt 12,011. Kol kan förekomma i olika allotropa former, som t ex diamant, kol och grafit.

En stråldos är ett mått på den mängd ioniserande strålning som absorberas av ett material och uttrycks vanligtvis i grå (Gy), vilket är definierat som en energimängd på 1 Joule per kilogram.

I medicinen refererer protoner til positivt ladede partikler, som normalt findes i atomkerner sammen med neutroner og neutroner. Protoner spiller en vigtig rolle i kemiske reaktioner, herunder også i cellers energiproduktion, hvor de frigives under nedbrydningen af glukose via cellemembranens protonpumpe og dermed producerer ATP, cellsensenergi.

En strålbehandlingsdos är det exponerade läkemedelsmängden, som mäts i grå (Gy), av joniserande strålning som absorberas av ett given volymelement i ett preparat eller en levande vävnad under en given tidsperiod under en strålbehandling.

En atom eller atomgrupp som har en positiv eller negativ elektrisk laddning, till följd av upptag (negativ laddning) eller förlust (positiv laddning) av en eller fler elektroner. Atomer med positiv laddning kallas katjoner; de med negativ laddning kallas anjoner.

Livsdugligheten hos en cell, kännetecknad av förmågan till vissa funktioner, så som ämnesomsättning, tillväxt, reproduktion, reaktion på stimuli och anpassning.

Radioisotoper, även kända som radionuklider, är atomkärnor med instabila isotopsammansättningar som saknar jämvikt. Dessa isotoper avser att förlora energirik radiation i form av alfastrålning, betastrålning eller gammastrålning för att nå en stabilare konfiguration och bli en annan isotop av samma element (i vissa fall ett helt annat element) genom en process som kallas radioaktiv decay. Radioisotoper används inom många områden, bland annat medicin, forskning, industri och energiproduktion.

Högenergistrålning eller partiklar från yttre rymden som träffar jorden, jordatmosfären eller rymdfarkoster och som kan ge upphov till sekundär strålning vid kollision med atmosfären eller rymdfarkoster.

Tumörer som orsakas av strålning är abnorma massor av celler som har skadats och muterats till att växa och dela sig oregelbundet, främst på grund av exponering för joniserande strålning.

"Strålningstolerans refererar till den maximala exponeringen av joniserande strålning som anses säker för människor under specifika omständigheter, utan att det föreligger en signifikant risk för onkologiska eller icke-onkologiska hälsoproblem."

Uppslagsböcker med informativa artiklar inom alla kunskapsfält (allmänna uppslagsverk), oftast med alfabetiskt ordnade uppslagsord eller ämnesord, eller uppslagsverk inom ett speciellt ämnesområde. Syn. uppslagsböcker; uppslagsverk.

En grupp av organ som sträcker sig från munnen till ändtarmen och vars uppgift är att bryta ned föda, ta upp näringsämnen och eliminera avfallsprodukter. Hos människor omfattar matsmältningssystemet mag-tarmkanalen och tillhörande körtlar (lever, gallvägar, bukspottkörtel).

Vanligtvis avses matsmältningssystemet från munnen till ändtarmsöppningen, men inte de anslutna körtelorganen (lever, gallvägar, bukspottkörtel).

En medicinsk definition av "kärnvapen" är: En typ av vapen som utnyttjar kärnreaktioner eller kedjereaktioner av kärnsplittning och/eller kärnfusion för att generera enorma mängder explosionell energi, ofta i samband med en mycket stark blastvåg, höga temperaturer och intensiv joniserande strålning. Kärnvapenexplosioner kan orsaka omfattande skador och dödlighet hos människor, samt allvarliga miljö- och hälsoproblem som radioaktivt nedfall och långsiktig strålningspåverkan.

The Fukushima Nuclear Accident refers to the series of nuclear emergencies that occurred in March 2011 at the Fukushima Daiichi Nuclear Power Plant, located in Ōkuma, Fukushima Prefecture, Japan. The accident was triggered by a powerful earthquake and subsequent tsunami, which caused the power plant's cooling systems to fail, leading to three nuclear meltdowns, hydrogen-air explosions, and the release of radioactive materials into the environment. It is considered the most severe nuclear disaster since the Chernobyl accident in 1986 and was classified as a Level 7 event on the International Nuclear Event Scale. The incident resulted in significant evacuations, long-term contamination of land and water, and ongoing cleanup efforts.

"Radioactive decay" refers to the process where an unstable atomic nucleus emits radiation and transforms into a different nucleus, typically with a lower energy state. This process continues until the nucleus reaches stability, resulting in a series of decays called a decay chain.

Sarcocystidae är en familj av protozoiska parasiter inom ordningen Eucoccidiorida, som består av två släkten: Sarcocystis och Besnoitia. Dessa parasiter har en komplex livscykel som involverar ett intermediärt djurvärd (ofta ett herbivort djur) och en slutlig djurvärd (ofta ett rovdjur eller människa).