Medel som påskyndar utsöndringen av urin genom sin verkan på njurfunktionerna. Syn. diuretika.
Det tryck som det cirkulerande blodet utövar på kärlväggarna.
Ihållande, högt blodtryck i artärsystemet. Utifrån flera mätningar (blodtrycksbestämning) definieras högt blodtryck som ett tillstånd då det systoliska trycket konstant är högre än 140 mm Hg eller då det diastoliska trycket konstant är högre än 90 mm Hg.
Metoder för mätning av blodtrycket.
Uppslagsböcker med informativa artiklar inom alla kunskapsfält (allmänna uppslagsverk), oftast med alfabetiskt ordnade uppslagsord eller ämnesord, eller uppslagsverk inom ett speciellt ämnesområde. Syn. uppslagsböcker; uppslagsverk.
Organiska kvävebaser. Många medicinskt betydelsefulla alkaloider finns i både djur- och växtriket.
Ett opiumliknande, smärtstillande medel besläktat med morfin, men med svagare smärtstillande egenskaper och med svagt lugnande effekt. Det har även hostdämpande verkan.
En grupp föreningar erhållna ur ammoniak genom utbyte av väte mot organiska radikaler.
Alkaloider från olika arter av Cinchona (kinaträd).
Läkemedel som används vid behandling av akut eller kroniskt högt blodtryck, oberoende av farmakologisk verkningsmekanism. Bland dessa läkemedel finns diuretika, adrenerga betaantagonister, adrenerga a lfaantagonister, angiotensinkonvertashämmare (ACE), kalciumkanalblockerare, ganglieblockerare och kärlvidgande medel.
Konstant högt blodtryck till följd av njursjukdom, som t ex sådan som drabbar njurarnas parenkymvävnad och kärlsystem eller tumörer som utsöndrar renin.
En alfa-2-adrenerg agonist med såväl central som perifer nervsystemverkan. Dess främsta kliniska användningsområde är som medel mot högt blodtryck.
Ett blodtryckssänkande medel med viss antiarytmieffekt.
Ett centralt verkande blodtryckssänkande medel. Medlet sänker såväl det systoliska som diatoliska blodtrycket genom att aktivera det centrala nervsystemets alfa-2-adrenoreceptorer, vilket ger ett minskat sympatiskt signalflöde och därav minskad kärlspänning. Biverkningar är muntorrhet, trötthet och konstipation.
Farmaceutiska ämnen eller föreningar av organiskt ursprung och vanligen framställda med biologiska metoder, och som för sin verkan är beroende av immunologisk aktivitet. De används för både diagnos oc h behandling (t ex pollenextrakt och vacciner).
Omvandling av en öppen kolvätekedja till en sluten ring. Syn. cyklisering.
Samlingar av handlingar.
Metod för kontinuerlig mätning av blodtrycket under normala, dagliga aktiviteter. Den tillåter en kvantitativ analys av ett högt blodtryck över ett längre tidsintervall och gör det lättare både att sä rskilja olika typer av högt blodtryck och att följa effektiviteten av behandling.
Typarten (och den enda arten) av Rubivirus. Den orsakar akut infektion (röda hund) hos främst barn och unga människor. Människan är den enda naturliga värden för viruset. Det finns ett levande, försvagat vaccin med förebyggande effekt.
Tillståndet som följer på föreningen av en äggcell och en sädescell, då ett embryo eller foster växer i kroppen.
Ett kombinationsvaccin (trippelvaccin, mmr-vaccin), för förebyggande av mässling, påssjuka och röda hund.