Rastlösa ben-syndrom
Restless Legs Syndrome (RLS), även känt som Willis-Ekbom sjukdom, är ett neurologiskt tillstånd karaktäriserat av en starkt känsla av oro och obehag i benen, ofta förvärras under vila eller inaktivitet och tenderar att förbättras med rörelse. Dessa symtom är vanligtvis sämre under natten och kan störa sömnen. RLS kan vara relaterat till en underliggande neurologisk sjukdom, men ofta har orsaken inte fastställts (idiopatisk). Äldre personer och gravida kvinnor löper högre risk att drabbas av RLS. Behandlingen kan innefatta livsstilsförändringar, fysisk aktivitet och mediciner som läkare kan rekommendera beroende på allvarlighetsgraden av tillståndet.
Sömnmyokloni
Sömnmyokloni är en neurologisk sömnstörning som karaktäriseras av spontana, rytmiska och korta muskelaktiviteter, så kallade myoklonier, som sker under sömnen. Dessa myoklonier kan vara tillräckligt starka för att väcka den drabbade personen eller störa deras sömn. Sömnmyokloni är ofta associerad med andra neurologiska störningar, såsom epilepsi och cerebrala pareser.
Bensotiazoler
Bensodiazepiner är en grupp av psykoaktiva läkemedel som används främst för att behandla ångest, insomni och muskelspasmer. De fungerar genom att påverka neurotransmittorerna i hjärnan och centrala nervsystemet och har en lugnande, ruskig och muskelavslappnande effekt. Bensodiazepiner kan också användas som ett medel mot krampanfall vid epilepsi och för att seda patienter under kortare medicinska ingrepp. Liksom med alla läkemedel bör de användas enligt recept och under medicinsk övervakning på grund av potentialen för beroende och biverkningar.
Syndrom
Ett syndrom är en samling av symtom och fysiska tecken som tillsammans utgör en specifik sjukdomsbild eller medicinskt tillstånd. Syndromet kan bero på olika orsaker, inklusive genetiska faktorer, infektioner, miljöfaktorer eller kombinationen av flera faktorer. I vissa fall kan syndromet vara ett förstadium till en specifik diagnos, medan det i andra fall kan representera en slutgiltig diagnos. Exempel på välkända syndrom inkluderar Downs syndrom, Kussmauls andning och Metaboliskt syndrom.
Sömnstörningar
Sömnstörningar är en bred kategori av medicinska tillstånd som påverkar kvaliteten och kvantiteten av sömn, inklusive svårigheter att somna in eller stanna asleep, tidiga uppvaknanden, oförmåga att hålla sömnen, sömnlöshet, onormala sömncykler och parasomnier som sömnrörelse, sömnsöm, och sömngång.
Insomningsproblem och tidigt uppvaknade
Parasomni
Parasomni är en grupp sömnstörningar som innebär abnorma beteenden, handlingar eller erfarenheter under sömnfasen eller vid övergången mellan sömn och vakenhet. Dessa kan vara förekommande under både REM-sömn (drömmer) och icke-REM-sömn (djup sömn). Parasomnier kan innebära ovanliga rörelser, hallucinationer eller emotionella reaktioner. Exempel på parasomnier är sömngång, nattsjuka och skräck vid slummer.
Dyskinesi, medel mot
Sömnövervakning
Sömnövervakning, även känt som polysomnografi, är en komplett undersökning av en persons sömn- och vakenhetscykel, vilken registrerar flera fysiska och biologiska funktioner som andning, hjärtaktivitet, rörelser och elektrisk aktivitet i hjärnan. Den används primärt för att diagnostisera sömnstörningar och sömnrelaterade andningsstörningar.
Onormalt stort sömnbehov
Störningar kännetecknade av hypersomni under normal vakenhetstid som kan försämra kognitiva funktioner. Undertyper omfattar primära hypersomnitillstånd (som t ex idiopatisk hypersomni, narkolepsi och Kleine-Levins syndrom) och sekundära hypersomnitillstånd, där extrem sömnighet kan hänföras till någon känd orsak (t ex läkemedelseffekter, psykiska störningar och sömnapnésyndromet).
Karbidopa
En perifer hämmare av dopa-dekarboxylas. Det används vid parkinsons sjukdom tillsammans med levodopa för att hindra omvandlingen av levodopa till dopamin perifert, varvid perifera biverkningar minskas och mängden levodopa som når det centrala nervsystemet ökar. Därmed kan dosstorleken reduceras. Medlet har i sig ingen antiparkinsonismeffekt.
Dopaminmedel
Ferritiner
Ett järnhaltigt proteinkomplex som utgörs av en förening av trevärt järn och proteinet apoferritin.
Pergolid
Levodopa
Den naturligt förekommande formen av dihydroxifenylalanin och det närmaste förstadiet till dopamin. Till skillnad från dopamin kan levodopa tas genom munnen och passerar blod-hjärnbarriären. Det tas snabbt upp av dopaminerga nervceller och omvandlas till dopamin.
Parestesi
Parestesi är en medicinsk term som beschriver en abnormal, oftast besvärande känsel sensation, såsom formicering, stickning, brännande eller prickning, utan någon sannolik orsak till smärta eller skada. Dessa känslor uppstår när nervbanorna i kroppen störs eller pressas på, vilket får nerverna att skicka felaktiga signaler till hjärnan. Parestesier kan vara permanenta eller temporära och kan drabba alla delar av kroppen.
Järn
Ett i jordskorpan allmänt utbrett metalliskt grundämne. Kemiskt tecken är Fe, atomnummer 26 och atomvikt 55,85. Järn är en väsentlig beståndsdel i hemoglobin, cytokrom och andra komponenter i respiratoriska enzymsystem. Dess främsta funktioner är att transportera syre till vävnader (hemoglobin) och att ingå i cellulära oxidationsförlopp. Uttömning av järnförråden kan leda till järnbristanemi. Järn används för att återuppbygga blodet vid anemi.
Prevalens
I en enkel medicinsk definition, kan prevalens definieras som frekvensen eller andelen av en given population som har en viss sjukdom eller tillstånd vid ett specifikt tillfälle eller under en specificerad tidsperiod. Det kan handla om livstidsprevalens (alla som någonsin haft en viss sjukdom), punktprevalens (alla som har en viss sjukdom vid en given tidpunkt) eller periodprevalens (alla som har haft en viss sjukdom under en specificerad tidsperiod). Prevalensen ger oss därmed en uppfattning om hur vanligt ett visst tillstånd är inom en population.
Sjukdomsgradsmått
En sjukdomsgradsmätning är ett kliniskt instrument eller skala som används för att kvantifiera allvarlighetsgraden eller svårighetsgraden hos en viss sjukdom eller medicinsk tillstånd, genom att mäta olika aspekter av symptom, funktionsnedsättning, komplikationer eller livskvalitet, vilket kan användas för att guida behandling, övervaka behandlingsrespons och prognos.
Sömnrubbningar, intrinsiska
Intrinsiska sömnrubbningar är ett samlingsbegrepp inom sömnmedicinen för olika typer av sömnstörningar som orsakas av en inneboende biologisk störning i individen, till exempel abnorma nervsignaler eller genetiska faktorer, istället för att vara relaterade till livsförhållanden, stress eller andra yttre faktorer.
Sömnparalys
Perifera nervsystemets sjukdomar
Peripheral nervous system disorders refer to conditions that affect the functioning of the nerves outside the brain and spinal cord, which are responsible for transmitting messages between the brain and the rest of the body. These disorders can result from trauma, infection, genetic factors, or degeneration, and may cause symptoms such as pain, numbness, tingling, weakness, or loss of reflexes. Examples of peripheral nervous system disorders include neuropathy, carpal tunnel syndrome, and Guillain-Barre syndrome.
Känseluppfattning
Essentiell tremor
Cyklohexankarboxylsyror
Cyclohexanecarboxylic acids are organic compounds that consist of a cyclohexane ring substituted with a carboxylic acid group. They can be considered as derivatives of cyclohexane, where one hydrogen atom is replaced by a carboxyl group (-COOH). These compounds are used as intermediates in the synthesis of various chemicals and pharmaceuticals.
Sömn
Komorbiditet
Det förhållande att det föreligger samtidiga eller ytterligare sjukdomstillstånd med avseende på en första diagnos eller det specifika tillstånd som är föremål för undersökning. Komorbiditet kan påverka inte bara patientens funktionsförmåga, utan även överlevnadsförmåga. Den kan användas som prognostisk indikator för beräknad sjukhusvistelse, kostnader och utfall eller överlevnad.
Enkäter
Plexus choroideus
Kärlsjukdomar
Cardiovascular diseases (Kärlsjukdomar) refer to a class of medical conditions that involve the heart or blood vessels, including arteries, capillaries, and veins. These diseases can range from mild to severe and may include conditions such as coronary artery disease, heart failure, valvular heart disease, peripheral artery disease, and cerebrovascular disease. Common symptoms of cardiovascular diseases may include chest pain, shortness of breath, fatigue, irregular heartbeat, and swelling in the legs or abdomen. Risk factors for developing cardiovascular diseases include age, family history, smoking, high blood pressure, high cholesterol, obesity, diabetes, and physical inactivity.
Narkolepsi
Termografi
Postflebitiskt syndrom
Postflebitiskt syndrom är ett samlingsbegrepp för kroniska komplikationer efter en djup venös trombos (DVT). Det inkluderar symtom som svullnad, smärta, varmhet och/eller ödem i det drabbade området, samt potentialen till skleros eller förändringar i hudens utseende. I vissa fall kan postflebitiskt syndrom också leda till kronisk venös insufficiens. Det är viktigt att uppsöka vård om sådana symtom uppstår, eftersom behandling kan minska risken för komplikationer och förbättra livskvaliteten.
Venös insufficiens
"Venös insufficiens" är ett medicinskt tillstånd där det förekommer felaktig funktion i de deep venösa valven, vilket orsakar att blod har svårare att flöda tillbaka till hjärtat. Detta kan leda till ödem och andra komplikationer som till exempel störningar i hudens näringstillförsel och eventuella sårbildning (ulcus cruris).
Encyklopedier, principer
Varicose Veins
'Varicose veins' are gnarled, swollen, and twisting veins that most often occur in the legs and feet. They happen when the valves inside the veins stop working properly, causing blood to pool rather than flow back up toward the heart. This can lead to symptoms such as aching, cramping, or burning sensations in the legs, as well as visible, bulging veins under the skin. In some cases, varicose veins may also pose a risk for more serious complications like ulcers and blood clots if left untreated.
Venöst bensår
Bensår
Blodtrycksfall
Kvicksilver
Ett metalliskt grundämne i flytande fas vid rumstemperatur. Kemiskt tecken är Hg, atomnummer 80 och atomvikt 200,59. Kvicksilver har många industriella tillämpningar, och dess salter har använts terapeutiskt. Det kan absorberas genom hud och slemhinnor och ge kvicksilverförgiftning. Pga av toxiciteten har den kliniska användningen av kvicksilver och dess derivat minskat.
Selen
Kvicksilverförgiftning
"Kvicksilverförgiftning definieras som en exponering för höga nivåer av kvicksilver, vanligtvis orsakad av kronisk eller akut exposure till metylkvicksilver eller elementärt kvicksilver, med potentialen att orsaka allvarliga skador på nervsystemet, njurarna och andra organsystem."
Kvicksilverföreningar
Oorganiska föreningar, i vilka kvicksilver utgör en fast del av molekylen.
Unitiol
I en enskild medicinsk betydelse, refererar "unitiol" till ett organisk ämne som används som ett desinfektionsmedel och en bakteriedödande medel. Det är en thiosulfatbaserad desinfektionsvätska som är verksam mot en bred spektrum av mikroorganismer, inklusive bakterier, virus och svampar. Unitiol används ofta för att desinficeringsprocesser i olika medicinska sammanhang, såsom utrustning, ytor och instrument.
C-vitamin
En förening med sex kol besläktad med glukos. Den förekommer naturligt i citrusfrukter och många grönsaker och är en väsentlig beståndsdel i människans föda. C-vitamin (askorbinsyra) är nödvändigt för att hålla bind- och benvävnad intakt. Dess biologiskt aktiva form verkar som reduktionsmedel och koenzym i flera metaboliska processer och anses vara en antioxidant. Syn. askorbinsyra.
Vitamin E
Vitamin E är ett samlingsnamn för en grupp lipidlösliga antioxidanter som inkluderar tokoferoler och tokotrienoler. Den mest aktiva formen av vitamin E i kroppen är alfa-tokoferol, som skyddar cellmembranen från skada genom att neutralisera fria radikaler, speciellt peroxidationen av lipider. Vitamin E har också roller i immunförsvar, celldelning och andra metaboliska processer. Det är en essentiell vitamin, vilket betyder att den måste tas in med kosten eftersom kroppen inte kan syntetisera den själv.