Instabila isotoper av jod som sönderfaller och avger strålning. Jodatomer med atomvikter mellan 117 och 139, med undantag av I-127, är radioaktiva jodisotoper.

Instabila isotoper av ädelgasen krypton som sönderfaller under avgivande av strålning. Kr-atomer med atomvikt 74-77, 79, 81, 85 och 87-94 är radioaktiva kryptonisotoper.

Instabila isotoper av indium som avger strålning under sönderfall. Indiumatomer med atomvikterna 106-112, 113m, 114 och 116-124 är radioaktiva isotoper.

Instabila bariumisotoper som sönderfaller under avgivande av strålning. Bariumatomer med atomvikterna 126-129, 131, 133 och 139-143 är radioaktiva.

Instabila kolisotoper som sönderfaller under avgivande av strålning. Kolatomer med atomvikterna 10, 11 och 14-16 är radioaktiva kolisotoper.

Instabila isotoper av järn (Fe) som sönderfaller under avgivande av strålning. Fe-atomer med atomvikterna 52, 53, 55 och 59-61 är radioaktiva järnisotoper.

Instabila isotoper av koppar som sönderfaller under avgivande av strålning. Kopparatomer med atomvikter 58-62, 64 och 66-68 är radioaktiva kopparisotoper.

Instabila isotoper av fosfor som sönderfaller under avgivande av strålning. Fosforatomer med atomvikter 28-30 och 32-34 är radioaktiva isotoper.

Instabila isotoper av kvicksilver som sönderfaller under avgivande av strålning. Hg-185-195, 197, 203, 205 och 206 är radioaktiva kvicksilverisotoper.

Stabila cesiumatomer med samma atomnummer som Cs-133, men med olika atomvikter.

Instabila isotoper av cerium som sönderfaller under avgivande av strålning. Ceriumatomer med atomvikterna 132-135, 137, 139, 141 och 143-148 är radioaktiva isotoper av cerium.

Stabila koboltatomer med samma atomnummer som grundämnet kobolt, men med annan atomvikt. Co-59 är en stabil koboltisotop.

Ett metalliskt grundämne med kemiskt tecken Hf, atomnummer 72 och atomvikt (medelvärde) 178,49. Isotoper varierar i atommassa från 173,94 till 179,95. Av naturliga, hafniumhaltiga mineral är hafnon (HfSiO4) det hafniumrikaste (65,97% Hf).

Instabila isotoper av guld som sönderfaller under avgivande av strålning. Au 185-196, 198-201 och 203 är radioaktiva guldisotoper.

Metoder för märkning av ett ämne med en stabil eller radioaktiv isotop. Termen skall inte användas för artiklar om märkta ämnen om inte själva märkningsmetoderna omhandlas ingående. De spårsubstanser som kan vara föremål för märkning kan bestå av kemiska ämnen, celler eller mikroorganismer.

Instabila isotoper av bly (Pb) som sönderfaller under avgivande av strålning. Blyatomer med atomvikt 194-203, 205 och 209-214 är radioaktiva blyisotoper.

Varje diagnostisk undersökning i vilken ingår utnyttjande av radioaktiva (instabila) isotoper. Denna typ av diagnos omfattar många nuklearmedicinska rutiner och radioimmuntester.

Instabila kadmiumisotoper som sönderfaller under avgivande av strålning. Cd-atomer med atomvikterna 103-105, 107, 109, 115 och 117-119 är radioaktiva kadmiumisotoper.

Ett radioaktivt grundämne tillhörande halogenerna. Kemiskt tecken är At, atomnummer 85 och atomvikt 210, med isotopvariationer mellan 200 och 219. Isotoperna har extremt kort halveringstid och uppträd er naturligt i ytterst små mängder. Astat kan ha användning för behandling av hypertyreos.

Ett grundämne tillhörande gruppen sällsynta jordartsmetaller. Det har kemiskt tecken Lu, atomnummer 71 och atomvikt 175. Av de båda naturligt förekommande isotoperna är en radioaktiv.

Föroreningar i jorden som avger radioaktiv strålning.

Instabila bromisotoper som faller sönder under avgivande av strålning. Br-atomer med atomvikterna 74-78, 80 och 82-90 är radioaktiva.

Stabila kalciumatomer med samma atomnummer som grundämnet kalcium, men med varierande atomvikter. Ca-42-44, 46 och 48 är alla stabila isotoper av kalcium.

Positivt laddade partiklar bestående av två protoner och två neutroner (dvs heliumkärnor), som avges vid tunga isotopers sönderfall; alfastrålning är starkt joniserande, men har svag genomträngningsfö rmåga.

En klass organiska föreningar med en ringstruktur, innehållande mer än en sorts atom, vanligen kol plus någon annan atom. Ringstrukturen kan vara aromatisk eller icke-aromatisk.

Atomer med samma atomnummer, men med skillnader i atommassa.

Ett järnkelerande ämne med egenskaper liknande dem hos edetater. Det kan bilda kelat även med andra metaller, som t ex plutonium. Syn. DTPA.

Mätning av energifördelningen i gammastrålning från atomkärnor.

En specialitet inom radiologin som är inriktad på diagnostiskt, terapeutiskt och forskningsbruk av radioaktiva föreningar i form av farmaceutiska preparat.

Mätning av radioaktivitet i hela människokroppen.

Instabila isotoper av kalium som sönderfaller och avger strålning. K-atomer med atomvikterna 37-38, 40, 42-45 är radioaktiva kaliumisotoper.

En jodförande förening som används som röntgentätt medel vid pyelografi. Om den märks med radioaktivt jod kan den användas för undersökning av njurfunktioner.

Stabila kolatomer med samma atomnummer som grundämnet kol, men med annan atomvikt. C-13 är en stabil kolisotop.

Upptag av ämnen genom tarmhinnan.

Metalliskt grundämne med atomnummer 83, atomvikt 208,98 och kemiskt tecken Bi. Före de antibiotiska preparatens tid användes vismutsalter mot inflammatoriska tillstånd i mag-tarmkanalen och mot syfili s. Vismut förekommer i naturen som ren metall eller i form av vismutsulfider med varierande sammansättning.

Ett specifikt äggalbuminprotein som genom att interagera med biotin gör detta otillgängligt för däggdjur och förorsakar därmed biotinbrist.

Intagning eller uppsugning av gasformiga eller flytande ämnen, ljus eller värme. Metabolisk absorption av näringsämnen, kemikalier och läkemedel i mikroorganismer, vävnader och organ.

Antikroppar som produceras av cellfamiljer (kloner) av identiskt lika celler, framställda genom hybridisering av aktiverade B-lymfocyter och tumörceller. Sådana hybrider benämns ofta hybridom.

Instabila isotoper av cesium som sönderfaller under avgivande av strålning. Cesiumatomer med atomvikterna 123, 125-132 och 134-145 är radioaktiva cesiumisotoper. Radioisotoperna Cs-134, Cs-135 och Cs- 137 produceras i relativt stor mängd i kärnkraftsreaktorer.

Ett samlingsbegrepp för radioterapi interstitiellt, i hålrum och på kroppsytor. Strålningskällorna är helt eller delvis avskärmade och placeras på eller nära kroppsytan eller i en naturlig kroppshåla. De kan också inneslutas direkt i kroppsvävnader.

Instabila isotoper av grundämnet iridium som sönderfaller under avgivande av strålning. Ir-isotoper med atomvikter mellan 182 och 190, 192 och 194-198 är radioaktiva isotoper.

Radiografiskt framställd bild av ett föremål eller en vävnad på fotografisk plåt som exponerats för strålning från radioaktivt material inuti objektet.

Stabila fosforatomer med samma atomnummer som grundämnet fosfor, men med annan atomvikt.

Studier för mätning av effektiviteten hos en process, personal och utrustning, eller material om genomförandet av sådana studier. När det gäller läkemedel och medicinska hjälpmedel finns termerna kliniska prövningar och läkemedelsprövning.

Den tid det tar för ett ämne (läkemedel, radioisotop eller annat) att förlora hälften av sin farmakologiska, fysiologiska eller radioaktiva verkan.

Instabila isotoper av grundämnet kobolt, vilka sönderfaller under avgivande av strålning. Koboltatomer med atomvikterna 54-64, med undantag för Co-59, är radioaktiva koboltisotoper.

Tomografiteknik som utnyttjar strålning från radionuklider och en datorbaserad algoritm för att återge en bild.

Tumörer eller cancer i benvävnad eller i specifika ben.

En analysmetod som används för att bestämma ett kemiskt ämne utifrån dess massa med hjälp av någon form av masspekrometer.

Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.

Muterade möss som är homozygota för den recessiva "nakengenen" och inte utvecklar någon tymus (bräss). De är värdefulla för tumörstudier och undersökning av immunsvar.

Mått på den volym kroppsvätska som helt renas från läkemedelsmetaboliter under en viss tidsenhet. Elimineringen sker till följd av omsättningsprocesser i njurar, lever, saliv, svett, tarmar, hjärta, hjärna och andra kroppsdelar.

Metod för att mäta effekterna av biologiskt verksamma ämnen i in vivo- eller in vitromodeller under kontrollerade forhållanden. Syn. bioassay eller biologiska metoder.

Instabila isotoper av kväve (N) som sönderfaller under avgivande av strålning. Kväveatomer med atomvikterna 12, 13, 16, 17 och 18 är radioaktiva kväveisotoper.

Metod för provtagning av vävnad genom att sticka en nål i den vävnad som skall undersökas och suga upp (aspirera) en provmängd.

Röda blodceller. Mogna blodkroppar saknar kärna, är formade som bikonkava skivor, och innehåller hemoglobin, vars funktion är att transportera syre. Syn. erytrocyter.

Stort organ i bukhålan med flera viktiga ämnesomsättningsfunktioner.

Ett i jordskorpan allmänt utbrett metalliskt grundämne. Kemiskt tecken är Fe, atomnummer 26 och atomvikt 55,85. Järn är en väsentlig beståndsdel i hemoglobin, cytokrom och andra komponenter i respiratoriska enzymsystem. Dess främsta funktioner är att transportera syre till vävnader (hemoglobin) och att ingå i cellulära oxidationsförlopp. Uttömning av järnförråden kan leda till järnbristanemi. Järn används för att återuppbygga blodet vid anemi.

Instabila isotoper av krom som sönderfaller under avgivande av radioaktiv strålning. Kromatomer med atomvikterna 46-49, 51, 55 och 56 är radioaktiva kromisotoper.

Förflyttning av ämnen, inkl. biokemiska substanser och läkemedel, genom cellmembran och epitellager, vanligen med passiv diffusion.

Färgämnen som avger ljus vid bestrålning. Våglängden hos det utsända ljuset är vanligtvis längre än hos det infallande. Fluorokromer är färgämnen som tillsätts andra ämnen för att få dessa att fluorescera, och används som markörer inom biokemi och immunologi.

Instabila kalciumisotoper som sönderfaller under avgivande av strålning. Ca-atomer med atomvikterna 39, 41, 45, 47, 49 och 50 är radioaktiva kalciumisotoper.

Undersökning av fördelar och nackdelar med, lämpligheten av eller möjligheten att genomföra en projekterad studie eller ett projekt.

Ett organ i kroppen som filtrerar blod för utsöndring av urin och reglerar jonkoncentration.

Djurarten Oryctolagus cuniculus, av familjen Leporidae och ordningen Lagomorpha. Kaniner föds i hålor, utan päls, och med slutna ögon och öron. Kaniner har 22 kromosompar, medan harar har 24.

Vätskekromatografimetoder som har högt ingångstryck, hög känslighet och hög hastighet.

Någotdera organ av det organpar som finns i brösthålan och vars uppgift är att syresätta blodet.

Instabila isotoper av grundämnet gallium som sönderfaller under avgivande av strålning. Galliumatomer med atommassorna 63-68, 70 och 72-76 är radioaktiva galliumisotoper.

Tomografimetod som utnyttjar datorberäkning för framställning och återgivande av röntgenbilder.

En deoxiribonukleotidpolymer som utgör den grundläggande genetiska substansen i alla celler. Eukaryota och prokaryota organismer har normalt sitt DNA ordnat i dubbelsträngade strukturer, men i många viktiga biologiska processer ingår under vissa skeden enkla strängar. DNA, som består av en flersockerarts-fosfatstam med utskott av puriner (adenin och guanin) och pyrimidiner (tymin och cytosin), bildar en dubbelspiral som hålls ihop med vätebindningar mellan purinerna och pyrimidinerna (adenin mot tymin (AT) och guanin mot cytosin (GC)).

Icke-invasiv metod för undersökning av inre anatomistrukturer som bygger på principen att atomkärnor i ett starkt magnetfält absorberar strålningsenergipulser och avger dem som radiovågor, vilka med datateknik kan bearbetas till bilder. Till tekniken räknas även protonspinntomografi.

Druvsocker. En primär energikälla för levande organismer. Sockret förekommer naturligt i frukter och växter, och används terapeutiskt i vätska och för näringstillförsel.

Cancer i bröstet.

Alla djur som ingår i familjen Suidae, knubbiga, kortbenta och allätande däggdjur med tjock hud och borstliknande pälshår, förhållandevis lång nos och liten svans. Hit hör släktena Babyrousa, Phacochoerus (vårtsvin) och Sus, till vilket hör det vanliga tamsvinet (Sus scrofa).

Grundämne som förekommer i nästan all organiserad vävnad. Det tillhör alkalimetallerna och har kemiskt tecken Ca, atomnummer 20 och atomvikt 40. Kalcium är det allra vanligaste mineralämnet i kroppen och bildar i förening med fosfor kalciumfosfat, som ingår i ben och tänder. Det spelar en essentiell roll för nerv- och muskelfunktioner, i blodkoagulationsprocessen (som faktor IV) och i många enzymp rocesser.

Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.

Instabila fluorisotoper som sönderfaller under avgivande av strålning. Fluoratomer med atomvikterna 17, 18, 20-22 är radioaktiva isotoper av grundämnet (F).