Bildande av en amin, antingen genom att föra en aminogrupp till en organisk acceptorförening eller genom reduktion av en kväveförening.
Omättade kolväten av typen Cn-H2n, betecknade med ändelsen -en.
Syntetiska eller naturliga ämnen som används som tillsatser för att förhindra eller fördröja oxidationsprocesser. Inom biokemi och medicin utgörs antioxidanter av enzym eller andra organiska ämnen, so m t ex E-vitamin eller betakaroten, som förmår motverka de skadliga effekterna av oxidation i kroppsvävnader.
Omvandling av en öppen kolvätekedja till en sluten ring. Syn. cyklisering.
En alkaloid med ungefär samma verkan som nikotin på kolinerga nikotinreceptorer, men mindre kraftfull. Den har varit på förslag för en rad behandlingar, t ex av luftvägssjukdomar, perifera kärlsjukdomar, sömnlöshet och rökavvänjning.
Ett vitt, kristallint pulver som används som slemlösande medel vid komplementerande behandling av luftvägssjukdomar för att minska slemmets seghet och underlätta avlägsnandet av det. Det tillförs geno m droppar eller spray. Det har också visat sig ha antiviral verkan hos HIV-patienter genom att med reaktiva syreintermediärer hämma virusstimuleringen.
Ett växtsläkte (lobelior) av familjen Campanulaceae som har medicinsk användning och är en källa för lobelin. I Sverige förekommer en vild art, notblomster (L. dortmanna).
Organiska kvävebaser. Många medicinskt betydelsefulla alkaloider finns i både djur- och växtriket.
En grupp föreningar erhållna ur ammoniak genom utbyte av väte mot organiska radikaler.
Den inbördes placeringen av atomer, atomgrupper eller joner i en molekyl, samt antal, typ av och plats för kovalenta bindningar.
Ett keleringsmedel som använts för att mobilisera giftiga metaller från kroppsvävnad hos både människor och experimentdjur. Det utgör den viktigaste metaboliten av disulfiram.
Kemisk teknik som utnyttjar reaktionsuppsättningar, för lösningar eller fastfassyntes, för att skapa molekylära bibliotek för analys av kemiska föreningar i stor skala.
Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.
Påskyndande av en kemisk reaktion genom medverkan av en särskild reaktorsubstans, katalysator.
Blandning av 2- och 3-tert-butyl-4-metoxifenoler som används som antioxidant i livsmedel, kosmetika och läkemedel. Syn. BHA.
Spektrofotometri i det infraröda området, oftast för kemisk analys genom mätning av absorptionsspektra baserade på molekylers rotations- eller vibrationsenerginivåer.
Acykliska, grenade eller ogrenade kolväten med två kol-kol dubbelbindningar.
Den typiska tredimensionella formen av en molekyl.
En stor klass organiska föreningar med radikalen -CHO, som oxideras till syror och reduceras till alkoholer. Aldehyder anges med prefixen oxo- eller formyl-, eller med suffixen -al, -dial, -trial osv.
Metalliskt grundämne, och tillika spårämne, med kemiskt tecken Cu, atomnummer 29 och atomvikt 63,55. Koppar ingår i hemocyanin, som är syrebärare hos de flesta leddjur.
En elektroforesteknik avsedd för undersökning av bindning av en förening till en annan. Det vanliga är att en förening märks för att dess vandring skall kunna följas under elektroforesen. Om den märkta föreningen binds av en annan kommer förflyttningen genom elektroforesmediet att bromsas ned.
Spektroskopimetod för mätning av det magnetiska momentet hos elementärpartiklar, så som atomkärnor, protoner eller elektroner. Tekniken har kliniska tillämpningar i form av NMR-tomografi (magnetisk resonanstomografi).
Ett kraftigt oxiderande medel som används i vattenlösning som mogningsmedel, blekmedel och lokalt/topikalt desinfektionsmedel. Det är förhållandevis instabilt, och lösningar bryts ned med tiden om de inte stabiliseras med acetanilid eller liknande organiska ämnen.
Tetraklormetan. Lösningsmedel för oljor, fett, lack, fernissa, vaxer och hartser, och utgångsmaterial vid framställning av organiska föreningar. Medlet är giftigt att inandas, förtära och i kontakt med huden, och kan ge dödlig förgiftning.
Förgiftning orsakad av inandning av, förtäring av eller hudkontakt med koltetraklorid.
Experimentellt framkallade kroniska skador på leverns parenkymceller i syfte att erhålla en modell av levercirros (skrumplever).
Ett vanligt lösningsmedel för laboratoriebruk. Det användes tidigare som narkosmedel, men har förbjudits för detta ändamål i USA, pga misstänkta cancerframkallande egenskaper.
Organiska föreningar av kol och väte, där en eller flera väteatomer ersatts med halogenatomer.