Proteiner förekommande hos någon bakterieart.
Den genetiska massan hos bakterier.
Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.
Kemiska substanser som produceras av mikroorganismer och som, i utspädda lösningar, har förmåga att hämma tillväxten hos eller döda andra organismer. Antibiotika vars toxicitet tolereras av värden anv änds som kemoterapeutiska preparat för behandling av infektionssjukdomar hos människor, djur och växter.
De processer genom vilka cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten hos bakterier.
En ärftlig sjukdom i de exokrina körtlarna som drabbar främst bukspottkörteln, andningsvägarna och svettkörtlarna, och som brukar börja i barnaåren. Sjukdomen kännetecknas av kroniska luftvägsinfektioner, nedsatt kapacitet hos bukspottkörteln och benägenhet för värmeutmattning. Skrumplever under barndomen förekommer ofta och kan leda till portahypertension, mjältförstoring och hypersplenism.
Deoxiribonukleinsyra (arvsmassa) hos bakterier.
Toxiner som produceras av i synnerhet bakterie- och svampceller och utsöndras i odlingsmediet eller i omgivningen.
En kedja av processer genom vilka levande organismer bryter ned miljöföroreningar, organiskt avfall, bekämpningsmedel samt implanterade material.
Salter av algsyra, en hydrofil kolhydratkolloid som utvinns ur kelp (framförallt brunalger). Kalcium-, natrium- och ammoniumalginater har använts i absorberande omslag. Alginater i gelform används som avtrycksmassa för tandavtryck.
Tester som visar den relativa effekten av olika kemoterapeutiska medel mot specifika mikroorganismer (t ex bakterier, svampar, virus).
Tunna skikt av bakterier eller andra mikroorganismer på ytor i vatten eller andra våta miljöer där organismerna kan leva, t ex på medicinska implantat, på tandytor eller på båtbottnar i sjövatten. I r eningsverk används biofilm för vissa processer. Biofilmen består av flera lager celler i ett skyddande slem av polymerer, som cellerna själva producerar, och som bildar en barriär mot såväl fagocyter som antibiotika.
Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.
Varje flytande eller fast preparat som är specifikt avsett för odling, lagring eller transport av mikroorganismer eller andra sorters celler. Olika typer av media, såsom differentierande substrat, selektiva substrat, testsubstrat och definierade substrat, tillåter odling av bestämda mikroorganismer och celltyper. Fasta medier erhålls genom tillsats av agar eller gelatin till flytande substrat.
Ett halvsyntetiskt bredspektrumpenicillinderivat för parenteralt b ruk. Det är känsligt för magsaft och penicillinas, och kan ha skadlig inverkan på blodplättarnas funktion.
En art gramnegativa, fakultativt anaeroba och stavformade bakterier som normalt förekommer i den nedre delen av tarmkanalen hos varmblodiga djur. Vanligtvis är den inte patogen, men vissa stammar kan ge upphov till diarré och variga infektioner. Syn. E. coli.
Icke hembärande, järnhaltiga enzymer som tillför substratet två syreatomer. Enzymerna är viktiga för biosyntesen av flavonoider, gibberelliner och hyoscyamin, samt för nedbrytningen av aromatiska kolväten. EC 1.14.12.-.
Encelliga, prokaryota mikroorganismer som i allmänhet har fast cellvägg, som förökar sig genom celldelning och som uppvisar i huvudsak tre former: rund, avlång eller stavliknande, och spiralform. Någr a arter har särskilda rörelseorgan, flageller.
Varje påvisbar och ärftlig förändring i det genetiska materialet som medför ändrad genotyp och som överförs till dotterceller och efterföljande generationer.
Benämning på tetrahydroxialdehydsyror som erhålls genom oxidation av hexossockerarter, som t ex glukuronsyra, galakturonsyra osv. Termen hexuronsyra användes ursprungligen för askorbinsyra.
Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.
Närvaron av bakterier, virus och svampar i jord. Termen är inte begränsad till att gälla sjukdomsalstrande organismer.
Ett derivat av uronsyra, som är utbredd i såväl djur- som växtriket. De avgiftar läkemedel och toxiner genom att i konjugat med dessa bilda glukuronider i levern, vilka är mer vattenlösliga metaboliter som lätt elimineras från kroppen.
Giftiga ämnen producerade av bakterier. Toxinerna består huvudsakligen av proteiner med hög molekylvikt och starka antigena egenskaper. Några används som antibiotika och för vaccinframställning, eller för diagnostiska hudtester.
Bakterier som tappar lilafärgning, men färgas rosa, vid gramfärgning.
Tillförsel av molekyler av rekombinant DNA från prokaryota eller eukaryota källor till replikationsvektorer, så som plasmider eller virus, och införande av de härvid erhållna hybridmolekylerna i mottagarceller, utan att livsdugligheten hos dessa celler ändras.
En grupp 1,2-bensendioler omfattande den generella formeln R-C6H5O2.
Dihydro-2(3H)-furanon. En endogen substans, framställd ur gamma-aminobutyrat och prekursor till gamma-hydroxybutyrat, som även används farmakologiskt. Den verkar uppenbarligen som modulator vid bindni ngsstället för pikrotoxin på GABA-A-receptorer och kan också ha verkan på GABA-B-receptorer. Används huvudsakligen experimentellt. Bland andra systemiska effekter orsakar den en ökning av dopamin i hj ärnan genom att hämma frisläppandet från nervändarna. Har också bruk som industrellt lösningsmedel och prekursor.
En art av Burkholderia som anses vara en opportunistisk patogen hos människa. Den förknippas med olika nosokomiala (sjukhus-) infektioner.
Mikroorganismers förmåga att motstå eller utveckla tolerans för kemoterapeutiska medel eller antibiotika. Denna resistens kan förvärvas genom genmutationer eller främmande DNA vid plasmidöverföring (R-faktorer).
En flerstegsprocess som omfattar DNA-kloning, mappning, subkloning, sekvensering och analys av data.
Halvsyntetiskt, antibakteriellt bredspektrumderivat av cefaloridin. Det används isynnerhet vid Pseudomonas- och andra gramnegativa infektioner hos försvagade patienter.
Halvsyntetiskt tienamycin med ett brett antibiotiskt verkningsspektrum mot gramnegativa och grampositiva aeroba och anaeroba bakterier, inkl. många multiresistenta stammar. Det är motståndskraftigt mot betalaktamaser. Kliniska studier har visat god effekt vid behandling av olika infektioner i kroppen. Effekten förstärks vid samtidig behandling med cilastatin, en njurdipeptidashämmare.
Proteiner förekommande i det yttre membranet hos bakterier.
Ett komplex av tre olika, men närbesläktade aminoglykosidsulfater, gentamicin C1, C2 och C1(subA), som erhålls från Micromonospora purpurea och närstående arter. De är bredspektrumantibiotika, men kan ge hörsel- och njurskador. De verkar genom att hämma proteinsyntes.
Bakterieinfektioner utvändigt eller invändigt i ögat. Till de vanligare patogenerna hör Haemophilus, Neisseria, Staphylococcus, Streptococcus och Chlamydia.
Bensoesyra eller bensoesyraestrar med en eller flera kloratomer.
Räkning av antalet livsdugliga, isolerade bakterier, arkeceller eller svampceller eller -sporer på ett fast odlingsmedium. Varje koloni (dvs kolonibildande enhet) representerar avkomman av en enda inympad cell. Metoden används rutinmässigt av miljömikrobiologer för att bestämma antalet organismer i luft, föda och vatten, av kliniker för att mäta den mikrobiella belastningen på patienter, och vid antibiotikatestning.
Lunginflammation orsakad av någon bakterieart. Bakteriell lunginflammation beror vanligen på spridning av infektion i luftrören genom inandning av mikroskopiska mängder sekret. De allra flesta fall av denna sjukdom är samhällsförvärvade lunginflammationer.
Vätecyanid är en giftg, färglös gas eller vätska med kemisk formel HCN.
En allmän benämning på en grupp alifatiska kolväten (Cn-H2n+2). De betecknas med ändelsen -an.
Ett bakteriellt protein från Pseudomonas, Bordetella eller Alcaligenes som fungerar som elektronöverföringsenhet tillsammans med cytokromkedjan. Molekylvikten är ca 16 000, och det innehåller en enda kopparatom, har intensivt blå färg och fluorescerar vid 308 nm.
Enskilda segment av DNA som kan falla ut och återinlämmas på annan plats i genomet. De flesta är inaktiva, dvs att de inte påträffats i annat än sitt integrerade tillstånd. Till de omflyttningsbara DNA-segmenten hör IS("insertion sequence")- och Tn-enheterna hos bakterier, Ac- och Ds-sekvenserna hos majs, P-, gypsy- och pogosekvenserna hos Drosophila, Tiggersekvenserna hos människa samt Tc- och marinersekvenserna, vilka förekommer i hela djurriket.
Ett test för att avgöra om komplementering (dominant kompensation) kommer att äga rum i en cell med en given mutantfenotyp när ett annat muterat genom, som kodar för samma fenotyp, förs in i cellen.
Bakteriers förmåga att motstå eller utveckla tolerans för kemoterapeutiska preparat och antibiotika. Denna resistens kan förvärvas genom genmutationer eller främmande DNA vid plasmidöverföring (R-faktorer).
Bortfall av epitelvävnad från hornhinnans yta till följd av erosion eller vävnadsnekros. Tillståndet orsakas vanligtvis av bakterie-, svamp- eller virusinfektion.
Mutagenes framkallad av införande av främmande DNA-sekvenser i en gen. Detta kan ske spontant in vivo eller experimentellt in vivo eller in vitro. Proviralt DNA kan sättas in i eller läggas intill en cellulär onkogen. Infogning av proviruset kan orsaka mutationer genom störning av kodningssekvenser eller reglerelement, eller ge upphov till oreglerat uttryck av protoonkogenen, med tumörbildning som följd.
En parasexuell mekanism hos bakterier, alger, svampar och flimmerhårförsedda protozoer för överföring av kromosommaterial vid sammansmältning av två celler. Hos bakterier är överföringen enkelriktad, hos protozoer är utbytet dubbelriktat. Hos alger och svampar utgör utbytet av genetiskt material en form av fortplantning, genom att han- och honceller förenas.
Cykliskt polypeptidantibiotikum från Bacillus colistinus. Det består av polymyxin E1 och E2 (eller kolistin A, B och C), som verkar som detergenter på cellmembran. Kolistin är mindre giftigt än polymyxin B, men iövrigt likartat. Metansulfonatet används oralt.
O-3-amino-3-deoxy-alfa-D-glukopyranosyl-(1-6)-O-(6-amino-6-deoxy-alfa-D-glukopyranosyl-(1-4)-N(1)-(4-amino-2-hydroxy-1-oxobutyl)-2-deoxy-D-streptamin. Ett bredspektrumantibiotikum som erhållits ur kan amycin. Liksom andra aminoglykosidpreparat har det njur- och örontoxisk verkan.
Adhesionsförmåga är en kemisk egenskap hos bakterier såväl med som utan fimbrier ("cellhår") att kunna fästa vid andra celler, vävnader eller icke-levande ytor. Denna egenskap är av betydelse för kolo nibildning och sjukdomsalstrande förmåga.
En grupp bredspektrumantibiotika som framställs ur strålsvampar.
Ett antibiotiskt preparat av karboxifluorkinolintyp med verkan mot ett stort antal olika mikroorganismer. Medlet har använts med framgång och med god säkerhet för behandling av resistenta luftvägs-, h ud-, skelett-, led-, mag/tarm- och urogenitala infektioner.
Salter och estrar av bensoesyra med antibakteriella och svampdödande egenskaper. De används som konserveringsmedel i farmaceutiska preparat, kosmetika och livsmedel.
Ett förhållande där mikroorganismer inte kan samexistera, utan organismer av en typ bekämpar, dödar eller hämmar tillväxten hos, en annan. Motsatsen är symbios.
Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.
Alla enzymer som katalyserar klyvning av ett substrat med tillägg av vatten till de erhållna molekylerna, som t ex esteraser, glykosidaser, lipaser, nukleotidaser, peptidaser och fosfataser. EC 3.-.
En grupp betalaktamantibiotika, i vilka svavelatomen i penicillinmolekylens tiazolidinring ersatts med en kolatom. Tienamyciner utgör en undergrupp med en svavelatom som första del av sidokedjan.
En familj gramnegativa, fakultativt anaeroba, icke sporbildande stavbakterier. Bakterierna finns överallt. Några är saprofyter, andra växt- eller djurparasiter. Många arter är av stor ekonomisk betydelse pga sina sjukdomsalstrande effekter inom jordbruk och djurhållning.
En stor grupp enzymer som förmedlar oxidations-reduktionsreaktioner där en atom i en syremolekyl binds till det organiska substratet. Den reducerade syreatomen binds med väte och bildar vatten. Enzymerna kallas även monooxygenaser. Dessa reaktioner fordrar två substrat som reduktanter för var och en av de båda syreatomerna. Det finns olika klasser av enzymerna beroende på vilken typ av väteavgivande kosubstrat (koenzymer) som krävs för blandfunktionsoxidationen. EC 1.4 - 1.97.
Bakteriers förmåga att motstå eller utveckla tolerans för flera strukturellt och funktionellt skilda läkemedel samtidigt. Denna resistens kan förvärvas genom genmutationer eller främmande DNA vid plasmidöverföring (R-faktorer).
Ett halvsyntetiskt acylureidpenicillin framställt från ampicillin.
Ett monocykliskt betalaktamantibiotikum som ursprungligen isolerades från Chromobacterium violaceum. Det är betalaktamasbeständigt och används vid gramnegativa infektioner, i synnerhet i hjärnhinnorna , urinblåsan och njurarna. Det kan ge upphov till superinfektion med grampositiva organismer.
Släktskapsförhållanden mellan grupper av organismer, baserade på deras genuppsättningar.
En grupp bredspektrumantibiotika som först isolerades från Cephalosporium acremonium, en svamp i medelhavsområdet. De innehåller en betalaktamdel, tia-azabicyklo-oktenkarboxylsyra, även kallad 7-amino cefalosporansyra.
Preparat med förmåga att döda infektiösa agens eller hindra dem från att orsaka infektion.
Bakterier som bibehåller kristallviolettfärgen efter behandling enligt Grams metod.
Den yttre framtoningen hos individen. Den är resultat av samspelet mellan generna och mellan genotypen och miljön.
Smitta som sprids inom en sjukvårdsinrättning. Syn. sjukhusinfektion; nosokomial infektion.
DNA-sekvenser som innehåller kod för ribosom-RNA och de DNA-segment som separerar enskilda ribosom-RNA-gener, och som benämns ribosomseparations-DNA (ribosomalt spacer-DNA). Syn. rDNA.
Ett mått på en lösnings surhetsgrad.
Summan av atomvikterna för de atomer som ingår i en molekyl. En modernare benämning är relativ molekylmassa.
Den fullständiga arvsmassan i bakteriekromosomen.
En familj av sammanfogade kolväteringar ur stenkolstjära som verkar som intermediärer i diverse kemiska reaktioner och används vid framställning av kumaron-indenhartser.
En växtart (tomat) inom familjen Solanaceae, ursprungligen från Sydamerika, som odlas allmänt för sin ätliga, köttiga, oftast rödaktiga frukt.
Ett släkte gramnegativa bakterier tillhörande familjen Neisseriaceae som förekommer i jord och vatten och med oklar patogenitet.
En underunderklass av peptidhydrolaser som endast verkar på polypeptidkedjors yttersta delar. Exopeptidaserna är underindelade i aminopeptidaser (EC 3.4.11), dipeptidaser (EC 3.4.13), dipeptidyl- och tripeptidylpeptidaser (EC 3.4.14), peptidyldipeptidaser (EC 3.4.15), karboxipeptidaser (EC 3.4.16-18) och omegapeptidaser (EC 3.4.19). EC 3.4.-.
Ett släkte gramnegativa, aeroba, rörliga bakterier som förekommer i vatten och jord. Några arter ingår i tarmfloran hos ryggradsdjur. Ibland kan dessa bakterier orsaka opportunistiska infektioner hos människa.
En uppsättning gener som genom mångfaldigande och variation härstammar från någon ursprunglig gen. Sådana gener kan sitta tillsammans på samma kromosom eller vara utspridda på olika kromosomer. Exempel på multigenfamiljer är de som kodar för hemoglobiner, immunglobuliner, histokompatibilitetsantigener, aktiner, tubuliner, keratiner, kollagener, stressproteiner, salivproteiner, korioproteiner, membranproteiner, ägguleproteiner och faseoliner, och även histoner, ribosom-RNA och tRNA-gener. De tre senare utgör exempel på upprepningsgener, av vilka det finns hundratals identiska i tandemformationer.
Allmän beteckning för kemiska föreningar innehållande minst en hydroxigrupp som är bunden till en kolatom i en aromatisk ring. Källa Nationalencyklopedin
Antibiotikumkomplex från Streptomyces kanamyceticus, en jordbakterie i Japan.
Ett i jordskorpan allmänt utbrett metalliskt grundämne. Kemiskt tecken är Fe, atomnummer 26 och atomvikt 55,85. Järn är en väsentlig beståndsdel i hemoglobin, cytokrom och andra komponenter i respiratoriska enzymsystem. Dess främsta funktioner är att transportera syre till vävnader (hemoglobin) och att ingå i cellulära oxidationsförlopp. Uttömning av järnförråden kan leda till järnbristanemi. Järn används för att återuppbygga blodet vid anemi.
Tunna, hårliknande bihang, 1-20 mikrometer långa och talrika, på gramnegativa bakterier, särskilt Enterobacteriaceae och Neisseria. Till skillnad från flageller saknar de rörelseförmåga, men har, som proteiner, antigena och hemagglutinerande egenskaper. De är av medicinsk betydelse, eftersom vissa fimbrier medverkar till att bakterier via adhesiner kan fästa vid celler. Bakteriella fimbrier är vanliga pili, men måste särskiljas från den gängse betydelsen av "pili", vilken avser sexpili.
Ett antiseptiskt och desinficerande medel. Det är verksamt mot ett stort antal mikroorganismer, inklusive vissa svampar och virus, men har trög verkan mot sporer. Det har använts som huddesinfektionsmedel och för att lindra klåda.
Strukturer i bakteriecellers kärna, bestående av eller innehållande DNA, som bär den genetiska information som är väsentlig för cellen.
En typ av elektrofores där polyakrylamidgel används som diffusionsmedium.
Virus som infekterar bakterieceller.
Ett protein med molekylvikten 40 000 som isolerats ur bakterieflageller. Vid lämpligt pH och rätt salthalt kan tre flagellinmonomerer spontant återförenas och bilda strukturer som överensstämmer med hela flageller.
Infektioner orsakade av olika bakterier.
Proteiner som utgör strukturella beståndsdelar av bakteriella fimbrier eller sexpili.
Vanligt konserveringsmedel i livsmedel som motverkar svamptillväxt. I levern binds det till glycin och utsöndras som hippursyra.
En mikroorganisms förmåga att överleva under givna betingelser. Den kan även avse en kolonis förmåga att föröka sig.
En grupp derivat av naftyridinkarboxylsyra, kinolinkarboxylsyra eller nalidixinsyra.
Liv eller metaboliska reaktioner i närvaro av molekylärt syre.
Fettbärande polysackarider som är endotoxiner och viktiga gruppspecifika antigen. De kommer ofta från cellväggen på gramnegativa bakterier och framkallar utsöndring av immunglobuliner. Lipopolysackaridmolekylen består av tre delar: lipid A, kärnpolysackarid och O-specifika kedjor (O-antigen). Lipopolysackarider från Escherichia coli används ofta som polyklonala B-cedllsmitogen i laboratorieimmunologi.
En stor grupp aeroba bakterier som färgas rosa (negativ färgning) vid gramfärgning. Detta beror på att de gramnegativa bakterierna har liten mängd peptidoglykan i cellväggen och därför låg affinitet för lila färgämnen och hög affinitet för det rosa färgämnet safranin.
Omfördelning av gener till följd av bortfall av DNA- eller RNA-segment, vilket leder till att sekvenser som normalt befinner sig på avstånd från varandra hamnar nära varandra. Bortfallet kan påvisas med hjälp av cytogenetiska metoder, och man kan även sluta sig till det från fenotypen, antydande bortfall på en bestämd plats.
Organiska föreningar som generellt innehåller en aminogrupp (-NH2) och en karboxylgrupp (-COOH). Tjugo alfaaminosyror är de subenheter som polymeriseras till proteiner.
Infektioner orsakade av bakterier som färgas rosa (negativ färgning) vid gramfärgning.
En underklass av enzymer omfattande alla dehydrogenaser med verkan på primära och sekundära alkoholer samt hemiacetaler. Enzymerna kan klassificeras beroende på acceptor, som kan vara NAD+ eller NADP+ (underklass 1.1.1), cytokrom (1.1.2), syre (1.1.3), kinon (1.1.5) eller någon annan acceptor (1.1.99).
Vävnadsskador orsakade av kontakt med hetta, ånga, kemikalier (kemiska brännskador), elektricitet (elektriska brännskador) eller liknande.
Halvsyntetiska konjugat av olika toxiska molekyler, inkl. radioisotoper och bakterie- eller växtgifter, tillsammans med specifika immunämnen som immunglobuliner, monoklonala antikroppar och antigen. Det immunologiska antitumör- eller antivirusämnet bär med toxinet till tumören eller den infekterade cellen, där giftet utövar sin verkan.
Ett keton som utvinns ur Cinnamomum camphora, ett vintergrönt träd hemmahörande i östra Asien, eller som framställs syntetiskt.
Ett flavoprotein som katalyserar syntesen av protokatekusyra (3,4-dihydroxybensoesyra) från 4-hydroxybenzoat i närvaro av molekylärt syre. EC 1.14.13.2.
Kolväten med gemensam kemisk formel C4H10.
En livsmiljö utan syrgas.
En färglös, giftig vätska med kraftig, aromatisk doft. Den används för framställning av gummiarter, polymerer, kopolymerer och polystyrenplaster. Syn. styrol; vinylbensen.
Membranproteiner, vars främsta uppgift är att underlätta transport av molekyler genom ett biologiskt membran. Till denna stora grupp hör proteiner som medverkar i aktiv transport, passiv transport och jonkanaler.
Enzymer som katalyserar hydrolys av estrar av karboxylsyra under bildande av alkohol och en karboxylsyraanjon.
Enzymer som reversibelt katalyserar oxidationen av kolhydraters hydroxylgrupper till ketosockerarter, aldehyd eller lakton. Alla acceptorer utom molekylärt syre är tillåtna. EC 1.1.1.; EC 1.1.2.; EC 1.1.99.
Enzymer som katalyserar brott på kol-syrebindningen, vilket leder till uppkomst av omättade ämnen genom förlust av vatten. EC 4.2.1.
Immunglobuliner framkallade av bakteriella antigena komponenter.
Gener som reglerar eller begränsar andra geners aktivitet, i synnerhet gener som kodar för proteiner (repressor- och aktivatorproteiner), vilka styr den genetiska transkriptionen av strukturella eller reglerande gener.
Ett icke-metalliskt grundämne med kemiskt tecken C, atomnummer 6 och atomvikt 12,011. Kol kan förekomma i olika allotropa former, som t ex diamant, kol och grafit.
Ett enzym i hydrolasklassen som katalyserar reaktionen mellan triacylglycerol och vatten till diacylglycerol och en fettsyraanjon. Det produceras av körtlar i tungan och av bukspottkörteln och inleder nedbrytningen av fetter i födan. EC 3.1.1.3.