Ett naturligt förekommande prostaglandin med oxytocinverkan, luteolytisk och abortframkallande effekt. Tack vare sina kärlsammandragande egenskaper har substansen också en rad andra verkningar.
Det vanligaste och biologiskt mest aktiva prostaglandinet hos däggdjur. Det uppvisar de flesta av prostaglandinernas typiska, biologiska verkningsmekanismer och har använts i stor omfattning som oxytociskt medel.
Den gula, körtelliknande massa som bildas i äggstocken när en follikel brustit och släppt sin äggcell, och som avsöndrar progesteron.
Tillbakabildning av gulkroppen och upphörande av dess endokrina funktioner.
Ett antiinflammatoriskt medel av icke-steroidtyp (NSAID) som blockerar enzymet cyklooxygenas, som behövs för bildandet av prostaglandiner och andra autakoider. Det hämmar även polymorfa leukocyters motilitet.
Enzymer som reversibelt katalyserar oxidation av hydroxylgrupperna i prostaglandiner. EC 1.1.1.-.
Ett potent, kärlvidgande medel som ökar det perifera blodflödet. Det hindrar blodplättsanhopning och har många andra biologiska effekter, som t ex utvidgning av luftrören, mediering av inflammation os v.
En syntetisk prostaglandin-F2-alfaanalog. Föreningen har luteolytisk verkan och används för synkronisering av brunstperioden hos nötkreatur.
Föreningar eller ämnen som reagerar med cyklooxygenas (prostaglandin-endoperoxidsyntas) och därmed hindrar detta från att ingå substrat-enzymkombination med arakidonsyra och bilda eikosanoider, prostaglandiner och tromboxaner.
Enzymer av isomerasklass som katalyserar oxidation av en del av en molekyl och motsvarande reduktion av en annan del av samma molekyl. Hit hör t ex enzymer som omvandlar aldoser till ketoser (aldos-ketosisomeraser), enzymer som växlar kol-koldubbelbindningar (kol-koldubbelbindningsisomeraser) och enzymer som kastar om (transponerar) svavel-svavelbindningar (svavel-svavelbindningsisomeraser). EC 5.3.
Det stadium i östruscykeln hos andra däggdjurshonor än primater som representerar tiden för maximal sexuell mottaglighet och fertilitet. Syn. brunst.
Den fysiologiskt aktiva och stabila hydrolysprodukten av epoprostenol. Påträffas i nästan all djurvävnad.
Tamboskap som vanligtvis hålls på någon form av lantgård för produktion av kött eller mjölkprodukter eller som arbetsdjur.
En grupp omättade fettsyror omfattande arakidonsyra och hydroxieikosatetraenosyra.
Det ihåliga, tjockväggiga, muskulösa organet i kvinnans bäcken. Det består av fundus uteri (livmoderbotten), där äggimplantationen och fosterutvecklingen äger rum. Nedanför livmoderförträngningen vid änden av fundus finns livmoderhalsen, som mynnar ut i slidan. Utanför förträngningarna vid övre änden av fundus finns äggledarna.
Samtidig brunst eller framkallande av samtidig brunst hos alla honor i en grupp eller besättning, dock endast ifråga om icke-primatdäggdjur.
Ett prostaglandin med kraftigt kärlvidgande egenskaper och som hämmar trombocytaggregation. Det biosyntetiseras på enzymatisk väg ur prostaglandinendoperoxider i kärlvävnad hos människor. Natriumsaltet har använts vid behandling av pulmonell hypertoni.
Tillståndet som följer på föreningen av en äggcell och en sädescell, då ett embryo eller foster växer i kroppen.
En omättad, essentiell fettsyra. Den finns i animalt fett samt i lever, hjärna och körtelvävnad och är en beståndsdel av animala fosfatider. Den bildas från linolsyra i födan och är en prekursor i bio syntesen av prostaglandiner, tromboxaner och leukotriener.
Progesteronproducerande celler i gulkroppen. De stora luteincellerna härrör från granulosacellerna, och de små luteincellerna utgår från tekacellerna.
Sammandragning av livmodermuskeln.
Den slemhinna som täcker livmoderhålans insida och reagerar på hormonverkan under menstruationscykeln och graviditet. Slemhinnan genomgår cykliska förändringar som är typiska för menstruation. Efter befruktning utgör den stöd åt det växande embryot.
En stabil prostaglandinendoperoxidanalog som tjänar som en tromboxanhärmare. Dess verkningsmekanism omfattar härmning av den hydroosmotiska effekten hos vasopressin samt aktivering av fosfolipas C.
Ett progesteronacetat med 6 metyldelar som rapporterats ha glukokortikoidverkan och verkan på brunsten.
Upprepade sammandragningar av livmodern i samband med barnafödande, med samtidig utvidgning av livmoderhalsen. Värkarbetet avslutas med utdrivning av foster och moderkaka. Förlossningsvärkarna kan vara spontana eller framkallade.
Ett antiinflammatoriskt medel av icke-steroid typ med febernedsättande och antigranulerande verkan. Det hämmar även biosyntesen av prostaglandin.
Förhållandet mellan läkemedelsdos och kroppens/organismens gensvar på medlet.
Den period i menstruationscykeln som följer ägglossningen och som kännetecknas av gulkroppsutveckling, ökad progesteronproduktion i äggstockarna och progesteronutsöndring via livmoderslemhinnans epitel. Lutealfasen börjar med ägglossningen och slutar med att menstruationen inleds.
Kemiska föreningar som orsakar luteolys eller nedbrytning.
Det mest verksamma av de östrogena hormonerna hos däggdjur. Det produceras i äggstockarna, moderkakan, tetiklarna och möjligen i bunjurebarken.
En klass oxygenerade, endogena, omättade fettsyror, vilka är derivat av arakidonsyra. Till dessa hör prostaglandiner, leukotriener, tromboxaner och föreningar med hydroxieikosatetraensyra (HETE). De är hormonliknande ämnen med verkan i anslutning till syntesprocesserna, utan att ha någon funktionsändrande effekt i kroppen.
Införande av sädesceller i vaginan på konstgjord väg för att åstadkomma befruktning.
Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.
Strukturellt likartade enzymer med samma katalytiska mekanism, men med olika kemiska, fysikaliska eller immunologiska egenskaper.
Den glatta muskulatur som bildar livmoderns ytterskikt och utgör större delen av organet.
Här avses tamhund, Canis familiaris, med omkring 400 raser och tillhörande rovdjursfamiljen Canidae. De finns överallt i världen och lever tillsammans med människor.
På konstgjord väg framkallade livmodersammandragningar, avsedda att sätta igång förlossningsvärkar och utdrivning av fostret.
Den period av cykliska, fysiologiska och beteendemässiga förändringar som ses hos honor av icke-primatdäggdjur med östrus.
Alla djur som ingår i familjen Suidae, knubbiga, kortbenta och allätande däggdjur med tjock hud och borstliknande pälshår, förhållandevis lång nos och liten svans. Hit hör släktena Babyrousa, Phacochoerus (vårtsvin) och Sus, till vilket hör det vanliga tamsvinet (Sus scrofa).
Cykliskt adenosinmonofosfat (adenosin-3',5'-vätefosfat). Det är en adeninnukleotid med en fosfatgrupp som förestrats mot sockerdelens 3'- och 5'-positioner. Det är en sekundär budbärare med avgörande intracellulär reglerfunktion som förmedlare av verkan av ett flertal hormoner, däribland epinefrin, glukagon och ACTH. Syn. cAMP.
En nonapeptidsignalsubstans som genom enzymverkan bildas från kallidin i blodet, där den verkar utvidgande på kapillärkärl och ökar deras genomtränglighet, med blodtrycksfall som följd. Bradykinin fri släpps också från mastceller vid astmaanfall, från tarmväggarna, som smärtsignal från skadad vävnad, och den kan vara en neurotransmittor.
Den fysiologiska minskningen av blodkärls tvärrsnitt genom sammandragning av kärlens glatta muskulatur.
Ett förlopp som leder till sammandragning och/eller spänning i muskelvävnad. Muskelsammandragning åstadkoms via en glidmekanism, där aktintrådar glider in bland myosintrådarna.
Djurarten Oryctolagus cuniculus, av familjen Leporidae och ordningen Lagomorpha. Kaniner föds i hålor, utan päls, och med slutna ögon och öron. Kaniner har 22 kromosompar, medan harar har 24.
Ett viktigt gonadotropin som utsöndras av adenohypofysen. Luteiniserande hormon reglerar produktionen av steroider hos testiklarnas och äggstockarnas interstitialceller. LH-vågen hos kvinnor före ägglossning sätter igång ägglossningen och efterföljande luteinisering av follikeln (äggblåsan). Hormonet består av två icke-kovalent bundna underenheter, alfa och beta. Inom en art förekommer alfaenheten vanligtvis hos tre hypofysära glykoproteinhormoner (TSH, LH och FSH), men betaenheten är unik och förmedlar sin biologiska specificitet.
Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.
Katalyserar oxidation av 20-hydroxysteroider till 20-ketosteroider. Innehåller EC 1.1.1.149 och EC 1.1.1.53.
Ett antiinflammatoriskt, smärtstillande medel.
Införande av läkemedel i slidan för behandling av lokala infektioner, tumörer, eller för att påskynda värkar. Dosformerna kan inkludera behandlade pessar, sköljvätskor och suppositorier.
Den fas i muskelaktiviteten då en muskel återgår i viloläge.
Fysiologiska och biokemiska faktorer som har betydelse för gulkroppens funktioner.
En amin med depressoreffekt, erhållen genom enzymatisk dekarboxylering av histidin. Histamin är en kraftig stimulerare av utsöndringen i magen, ger sammandragning av luftrörens glatta muskulatur, verkar kärlvidgande och tjänar som centralt verkande nervsignalsubstans.
Allmän benämning på medlemmar av familjen Caviidae. Den vanligaste arten är Cavia porcellus, som är det tammarsvin som används som husdjur och i biomedicinsk forskning.
Prototypsubstansen för behandling av milda till medelsvåra smärtor. Den utgör den verksamma beståndsdelen i smärtstillande läkemedel som aspirin, albyl, magnecyl m fl och har antiinflammatoriska och f ebernedsättande egenskaper. Genom att hämma cyklooxygenas hämmar den också prostaglandinbiosyntesen. Acetylsalicylsyra hindrar dessutom blodproppsbildning och används för att förebygga tromboser.
Gasformig fri radikal som produceras ur arginin i en rad olika däggdjursceller genom verkan av kväveoxidsyntas. Kväveoxid är en endotelberoende relaxerande faktor som frisätts från kärlendotelvävnad och förmedlar kärlutvidgning. Den hämmar även trombocytaggregation, löser upp trombocytaggregat och hindrar att trombocyter fastnar på kärlendotelet. Kväveoxid aktiverar cytosoliskt guanylatcyklas och höjer därmed de intracellulära nivåerna av cykliskt GMP.
Det tunna, sega extraembyonala membran som hos kräldjur, fåglar och däggdjur omger fosterhinnan och innehåller foster och fostervatten. Hos däggdjur utvecklas det ur trofoblasten.
(5Z,11-alfa,13E,15R)-11,15-dihydroxy-16,16-dimetyl-9-oxoprosta-5,13-dien-1-syra. En syntetisk prostaglandin E-analog som skyddar magslemhinnan, förhindrar sårbildning och främjar läkning av magsår. sk yddseffekten är oberoende av syrahämning. Den har också en kraftigt hämmande effekt på bukspottkörtelfunktioner och tillväxt av experimentella tumörer.
Kemiska ämnen som avbryter graviditet.
Förutom sin antiinflammatoriska verkan har dessa preparat också smärtstillande och febernedsättande effekt. De används främst vid kronisk artrit och vissa tillstånd med smärtande och inflammerad mjuk vävnad. De blockerar prostaglandinsyntesen genom att hämma cyklooxygenas, som omvandlar arakidonsyra till cykliska endoperoxider.
Icke-tvärstrimmiga muskler, som utgör den icke viljestyrda muskelvävnaden till de inre organen, blodkärlen, hårsäckarna osv. De sammandragbara elementen är avlånga, oftast spindelformade celler med central kärna. Glatta muskeltrådar hålls ihop i skikt eller buntar av nätbildande fibrer, och ofta är även elastiska nät rikligt förekommande.
Mikroblåsor som bildas av det endoplasmatiska nätverket när celler brister. De kan isoleras genom differentialcentrifugering och utgörs av tre strukturtyper: ojämna vesiklar, släta vesiklar och ribosomer. Ett flertal enzymatiska processer är förknippade med mikrosomfraktioneringen.
Ett jonoforiskt polyeterantibiotikum från Streptomyces chartreusensis. Jonoforen binder och transporterar katjoner genom membran och kopplar bort oxidativ fosforylering medan den hämmar ATPas i leverm itokondrier hos råtta. Substansen används mest som biologiskt verktyg för att studera divalenta katjoners roll i olika biologiska system.
Den fysiologiska vidgningen av blodkärl genom avslappning av kärlens glatta muskulatur.
Läkemedel som används för att åstadkomma sammandragning av blodkärlen.
En grupp fosfatidacylhydrolaser som katalyserar hydrolys av en av acylgrupperna i fosfoglycerider eller glycerofosfatidater. Fosfolipas A1 hydrolyserar acylgruppen vid position 1 (EC 3.1.1.32), och fosfolipas A2 hydrolyserar acylgruppen kopplad till position 2 (EC 3.1.1.4). Syn. PLA.
Grundämne som förekommer i nästan all organiserad vävnad. Det tillhör alkalimetallerna och har kemiskt tecken Ca, atomnummer 20 och atomvikt 40. Kalcium är det allra vanligaste mineralämnet i kroppen och bildar i förening med fosfor kalciumfosfat, som ingår i ben och tänder. Det spelar en essentiell roll för nerv- och muskelfunktioner, i blodkoagulationsprocessen (som faktor IV) och i många enzymp rocesser.
En serie prostaglandinliknande föreningar som produceras genom attacker av fria radikaler på fettsyror, särskilt arakidonsyra, i cellmembran. När de väl kluvits från lipidmembranet via fosfolipasverkan kan de cirkulera med olika kroppsvätskor och så småningom utsöndras. Trots att dessa föreningar liknar enzymatiskt syntetiserade prostaglandiner är deras stereoisometriska struktur vanligtvis en annan än hos "mer naturliga" föreningar.
Blodkärlens icke-tvärstrimmiga, icke viljestyrda muskelvävnad.
Proteiner som produceras av den gravida kvinnans organ eller moderkaka. Sådana proteiner kan vara graviditetsspecifika (dvs att de endast förekommer under graviditeten) eller graviditetsassocierade (kan förekomma antingen under graviditeten eller i samband med t ex hormonbehandling eller vissa tumörsjukdomar).
En ringformad vävnad som sträcker sig från senhinnesporren till näthinnans ora serrata. Den består av en uveal del och en epiteldel. Ciliarmuskeln sitter i uvealdelen, och ögonlockshåren i epiteldelen . Syn. strålkroppen.
Inflammation i livmoderns slemhinna (endometriet), oftast orsakad av infektioner i livmodern. Endometrit är den främsta orsaken till barnsängsfeber. Syn. endometrit.
De främsta delen av ögats druvhinna (uvea), vilken skiljer den främre ögonkammaren från den bakre. Den består av två skikt: stromat (bindvävsskikt) och färgepitelet. Färgen på regnbågshinnan beror på mängden melanin i bindvävsskiktet vid reflektion från det färgade epitelskiktet
N-(1-oxobutyl)adenosin-cykliskt 3',5'-(hydrogenfosfat)-2'-butanoat. Ett cykliskt nukleotidderivat som härmar verkan av endogent, cykliskt AMP och som förmår passera cellmembran. Det har kärlsammandrag ande egenskaper och används som hjärtstimulant.
En neurotransmittor. Acetylkolin är hos vertebrater den viktigaste signalsubstansen vid den neuromuskulära förbindelsen, de autonoma gangliorna, de parasympatiska effektorkopplingarna, en undergrupp a v de sympatiska effektorkopplingarna och vid många ställen i det centrala nervsystemet. Det tillförs vanligtvis inte som läkemedel, eftersom det snabbt bryts ned av kolinesteraser, men det är användba rt i vissa oftalmologiska tillämpningar.
En grupp organiska föreningar som bildas genom utbyte av en eller fler väteatomer i hydrazin mot alkyl- eller arylgrupper.
Ett enkelt, täckande lager av celler som bekläder de inre ytorna av hela kärlsystemet och reglerar transporten av makromolekyler och blodkomponenter från vävnad till lumen. Denna funktion har kunnat studeras i detalj i kapillärkärl.
Katalyserar oxidation av 3-hydroxysteroider till 3-ketosteroider.
Ett organ i kroppen som filtrerar blod för utsöndring av urin och reglerar jonkoncentration.
Början av förlossningsvärkarna, med regelbundna och tilltagande livmodersammandragningar och vidgning av livmoderhalsen.
Spänningstillstånd i en muskel utöver det som hör till dess fysiska egenskaper, dvs dess aktiva motstånd mot sträckning. I skelettmuskler är toniciteten beroende av utåtledande nervimpulser.
Läkemedel som används för att åstadkomma en utvidgning av blodkärlen.
De artärer som förser hjärnbarken med blod.
Blot-metod för identifiering av proteiner eller peptider som separerats med elektrofores och överförts till nitrocellulosastrimlor och sedan påvisas med hjälp av radioistopmärkta antikroppar.
Ett läkemedels påverkan på ett annat läkemedels verkningsmekanism, metabolism eller toxicitet.
Proteiner i biologiska membran, som t ex cellmembran och intracellulära membran. De utgörs av två typer, yttre (perifera) och inre, integrerade, proteiner. De omfattar de flesta membranbundna enzymer, antigena proteiner, transportproteiner, och receptorer för läkemedel, hormoner och lektiner.
En löslig faktor som produceras av monocyter, makrofager och andra celler, och som aktiverar T-lymfocyter och förstärker deras svar på mitogener eller antigener. IL-1 består av två distinkta former, IL-1 alfa och IL-1 beta, som har samma funktioner, men utgör distinkta proteiner. De biologiska effekterna av IL-1 omfattar förmågan att ersätta makrofagbehovet för aktivering av T-celler. Faktorn skiljer sig från interleukin-2.
Kromatografi på tunna lager av adsorbenter i stället för i kolonn. Det adsorberande medlet kan vara aluminiumoxid, kiselgel, silikater, träkol eller cellulosa.
Ett anti-inflammatoriskt medel av icke-steroidtyp med smärtlindrande egenskaper som används för behandling av bl a reumatism och artrit.
Insnitt i livmodern, antingen genom bukväggen eller via slidan.
Den fenotyp som en gen eller gener uttrycker genom de processer som kallas gentranskription och gentranslation.
Ett vitt salt som används som elektrolytbildare, för behandling av hypokalemi, i bufferlösningar, i gödningsmedel och i sprängmedel.
Cysta som bildats pga tillslutning av utförselgången för en äggblåsa eller liten körtel.
Mättade monokarboxylsyror med 20 kol.
Ett dekapeptidhormon från hypotalamus som stimulerar syntes och utsöndring av follikelstimulerande hormon (FSH) och luteiniserande hormon (LH) från hypofysen.
Fettbärande polysackarider som är endotoxiner och viktiga gruppspecifika antigen. De kommer ofta från cellväggen på gramnegativa bakterier och framkallar utsöndring av immunglobuliner. Lipopolysackaridmolekylen består av tre delar: lipid A, kärnpolysackarid och O-specifika kedjor (O-antigen). Lipopolysackarider från Escherichia coli används ofta som polyklonala B-cedllsmitogen i laboratorieimmunologi.
Trombocyter. Kärnfria, små och skivformiga celler som bildas i megakaryocyterna och finns i blodet hos alla däggdjur. De är av betydelse för blodets koagulation.
De processer genom vilka cellkärnors, cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten under transkriptions- eller translationsstadierna. Hit hör även genaktivering och geninduktion.
Någotdera organ av det organpar som finns i brösthålan och vars uppgift är att syresätta blodet.
Hjärtats vener och artärer.
Ett NADPH-beroende enzym som katalyserar omvandlingen av L-arginin och syre till att ge citrullin och kväveoxid. EC 1.14.13.39.
En 20-kol omättad fettsyra med 4 alkynbindningar. Den hämmar den enzymatiska omvandlingen av arakidonsyra till prostaglandin E(2) och F(2a).
Tunna vävnadsskikt som omger embryot eller fostret och har betydelse för näringstillgång, andning, avföring och skydd. De utgörs av gulsäcken, urinsäcken (allantois), amnion och fosterhinnan (korion).
Steroider med den grundläggande tetracykliska enheten utan metylgrupper på C-10 och C-13, och utan sidokedja vid C-17. Hit hör även såväl mättade som omättade derivat.
Medel som används för att öka fruktsamheten eller behandla infertilitet.
Påvisande av RNA som separerats med elektrofores och immobiliserats på nitrocellulosa eller annan film av papper eller nylon.
Omvandling av en inaktiv enzymform till en med metabolisk aktivitet, vilket inkluderar: 1) jonaktivering (aktivatorverkan); 2) kofaktor-/koenzymaktivering; 3) omvandling av enzymprekursor (proenzym eller zymogen) till aktivt enzym.
En eikosanoid som är en produkt av cyklooxygenasprocessen vid arakidonsyraomsättningen. Den är en stabil och syntetisk analog till epoprostenol, men med längre halveringstid än moderföreningen. Dess verkan påminner om prostacyklinets. Iloprost åstadkommer kärlutvidgning och hämmar blodplättsklumpning.
Idisslare av familjen Bovidae, omfattande Bubalus arnee och Syncerus caffer. Begreppet buffel skall skiljas från bison, som avser Bison bison och Bison bonasus.