Medel som selektivt binder till, men inte aktiverar histamin H1-receptorer, varvid verkan av endogent histamin blockeras. Till dessa medel räknas de klassiska antihistaminpreparaten som motverkar eller förhindrar histaminaktivitet vid omedelbar överkänslighet. De verkar i luftrören, kapillärerna och annan glatt muskulatur och används för att förebygga åksjuka, säsongssnuva och allergisk dermatit, samt som sömnmedel. Effekterna av blockering av H1-receptorer i det centrala nervsystemet är inte lika klarlagda.
Traditionell benämning på en grupp läkemedel som anses ha en dämpande eller lugnande effekt på sinnesstämning, tankar eller beteende. Hit hör ångestdämpande medel (lindrig verkan), medel mot mani och antipsykosmedel (stark verkan). De olika medlen har olika verkningsmekanismer och används för olika behandlingsändamål.
Preparat, oftast för lokalt bruk, som lindrar klåda.
Substanser med den treringade fentiazinstrukturen som bas, vilka bl a har verkan på det centrala nervsystemet.
Speciella vårdmottagningar för omedelbart omhändertagande av patienter med akuta psykiska problem.
Ett smärtstillande medel som är användbart för att lindra de flesta typer av medelsvår till svår smärta, inkl. postoperativ smärta och förlossningssmärtor. Långvarigt bruk kan leda till beroende liknande morfinberoende. Symtomen vid utsättande kommer snabbare, men är kortvarigare, än efter morfin.
En histamin H1-antagonist. Medlet används vid överkänslighetsreaktioner, rinit, klåda och i vissa förkylningspreparat.
Prototypen för psykosmedel av fentiazintyp. Liksom andra läkemedel denna klass tros klorpromazinets antipsykosverkan bero på en långvarig anpassing i hjärnan till en blockering av dopaminreceptorer. Klorpromazin har flera andra verkningsmekanismer och användningsområden, bl a mot illamående och ihållande hicka.
Uppslagsböcker med informativa artiklar inom alla kunskapsfält (allmänna uppslagsverk), oftast med alfabetiskt ordnade uppslagsord eller ämnesord, eller uppslagsverk inom ett speciellt ämnesområde. Syn. uppslagsböcker; uppslagsverk.
Läkemedel som används för att framkalla sömnighet eller sömn, eller för att minska psykisk stress eller ångest.
En säsongsbunden variant av allergisk rinit, med akut konjunktivit, tårbildning och klåda. Allergin utlöses av specifika allergen.
Känsla av obalans, desorientering eller att omgivningen rör sig. Begreppet används ofta som synonymt med yrsel.
Ständig känsla av oro, ängslan och överhängande faror.
Ett opiumliknande, smärtstillande medel besläktat med morfin, men med svagare smärtstillande egenskaper och med svagt lugnande effekt. Det har även hostdämpande verkan.
Medel som lindrar smärta utan att orsaka medvetslöshet.
En amin med depressoreffekt, erhållen genom enzymatisk dekarboxylering av histidin. Histamin är en kraftig stimulerare av utsöndringen i magen, ger sammandragning av luftrörens glatta muskulatur, verkar kärlvidgande och tjänar som centralt verkande nervsignalsubstans.
Subjektivt upplevda sinnesförnimmelser utan egentlig utlösande impuls, vilka dock av personen i fråga upplevs som verkliga. De kan vara av organiskt ursprung eller förknippade med psykiska störningar.
Medel som binder till, men inte aktiverar kolinerga receptorer, och som därmed blockerar verkan av acetylkolin eller kolinerga agonister. Syn. kolinerga antagonister.
En tricyklisk dibensoxepinförening. Den har en rad farmakologiska verkningsmekanismer, bland vilka ingår upprätthållande av den adrenerga nervförsörjningen. Verkningsmekanismen är inte helt klarlagd, men doxepinet tycks blockera återupptag av monoaminerga signalsubstanser i presynaptiska nervändar. Det har också antikolinerg verkan och modulerar histamin H(1)- och histamin H(2)-receptorantagonism.
Ett antiarytmimedel av klass I-typ (dvs ett som direkt påverkar polariseringen av hjärtmembranet och sålunda har membranstabiliserande effekt) med dämpande verkan på hjärtat, liknande den hos guanidin. Medlet har även vissa antikolinerga och lokalbedövningsegenskaper.
Rastlöshet med känsla av darrningar och behov av ständig rörelse, orsakad av t ex bruk av neuroleptiska läkemedel, som påverkar hjärnans extrapyramidala område.
Ett tillstånd av ökad mottaglighet för suggestion och styrning, framkallat av påverkan från en annan person.
En biogen amin som finns hos djur och växter. Hos däggdjur produceras melatonin i tallkottkörteln. Utsöndringen ökar i mörker och minskar vid exponering för ljus. Melatonin medverkar i regleringen av sömn, humör och fortplantning. Det är även en effektiv antioxidant.
Kompletta preparatformer av läkemedel för föreskriven dosering. De är utformade för att motstå magsyra, för att inte framkalla illamående och kräkning, för att oönskad smak eller lukt skall vara minimerad, för att ge en hög läkemedelskoncentration på rätt plats, eller för att ge en fördröjd eller långtidsverkande effekt. Hit hör t ex kapslar, liniment, salvor, lösningar, puder och tabletter.
NLMs (National Library of Medicine, USA) utvidgade informationstjänst för medicnska yrkesutövare och allmänheten. Tjänsten, som är webbaserad, har en omfattande länkning till informationskällor för sjukdomstillstånd och hälsofrågor.
Störning orsakad av rörelse, som t ex sjösjuka, bilsjuka eller rymdsjuka. Den yttrar sig som illamående, kräkningar och yrsel.
En oroskänsla i magen, ofta i förening med behov att kräkas. Vanliga orsaker är påbörjad graviditet. sjö- och åksjuka, emotionell påfrestning, svår smärta, matförgiftning och olika enterovirusinfektioner.
Ett sjukligt tillstånd av syrebrist orsakat av minskat syretryck på hög höjd.
Utbyte av varor eller tjänster, i stor skala, mellan olika länder eller mellan olika regioner eller befolkningsgrupper. Både byteshandel och affärsverksamhet ingår.
En beteenderubbning som uppstår under barndomen och som karakteriseras av utvecklande av onormal ouppmärksamhet, impulsivitet och hyperaktivitet.
Störning som börjar i tidig ålder. Kännetecknas av sjuklig benägenhet att dra sig undan från omvärlden, bli otillgänglig och opåverkbar. I sjukdomsbilden ingår bristande förmåga till kommunikation och socialt samspel.
En cns-stimulant vars vanligaste användning är för behandling av adhd hos barn och mot narkolepsi. Verkningsmekanismenerna tycks likna dem hos dextroamfetamin.
Ett icke-metalliskt, gasformigt grundämne i halogengruppen, tvåatomigt vid normal temperatur. Gasen är giftig och starkt reaktiv. Kemiskt tecken är F, atomnumret är 9, och den stabila isotopen har atommassa 19. Fluor används i fluoridform inom odontologin för att förebygga tandkaries.
Förhållanden kännetecknade av avsevärd avvikelse mellan den antagna intellektuella förmågan hos en individ och dennes förmåga att tillägna sig nya språkkunskaper eller andra kognitiva färdigheter. Sådana störningar kan ha sin grund i organiska eller psykologiska tillstånd. Ganska vanliga arter av störning är dyslexi, dyskalkyli och dysgrafi.
En utvecklingsstörning som framförallt drabbar pojkar och liknar autism. Typiska drag är stora brister i förmågan till socialt samspel samt upprepade och stereotypa beteendemönster. Till skillnad från autism föreligger dock inga påtagliga brister i språklig och kognitiv utveckling.
Svåra avvikelser i utvecklingen av många grundläggande psykologiska funktioner, som inte är normala för något utvecklingsstadium. Avvikelserna yttrar sig som ihållande försämring av den sociala förmåg an, talstörningar och onormal motorik.