Det mest verksamma av de östrogena hormonerna hos däggdjur. Det produceras i äggstockarna, moderkakan, tetiklarna och möjligen i bunjurebarken.
Den gula, körtelliknande massa som bildas i äggstocken när en follikel brustit och släppt sin äggcell, och som avsöndrar progesteron.
En antagonist mot progesteron- och glukokortikoidhormoner. Dess hämning av progesteron utlöser blödning under lutealfasen och under tidig graviditet genom att frisätta endogena prostaglandiner från endometriet eller decidua. Som glukokortikoidreceptorantagonist har medlet använts för behandling av överproduktion av kortisol hos patienter med icke-hypofysärt Cushings syndrom.
Det stadium i östruscykeln hos andra däggdjurshonor än primater som representerar tiden för maximal sexuell mottaglighet och fertilitet. Syn. brunst.
Ett viktigt gonadotropin som utsöndras av adenohypofysen. Luteiniserande hormon reglerar produktionen av steroider hos testiklarnas och äggstockarnas interstitialceller. LH-vågen hos kvinnor före ägglossning sätter igång ägglossningen och efterföljande luteinisering av follikeln (äggblåsan). Hormonet består av två icke-kovalent bundna underenheter, alfa och beta. Inom en art förekommer alfaenheten vanligtvis hos tre hypofysära glykoproteinhormoner (TSH, LH och FSH), men betaenheten är unik och förmedlar sin biologiska specificitet.
Det ihåliga, tjockväggiga, muskulösa organet i kvinnans bäcken. Det består av fundus uteri (livmoderbotten), där äggimplantationen och fosterutvecklingen äger rum. Nedanför livmoderförträngningen vid änden av fundus finns livmoderhalsen, som mynnar ut i slidan. Utanför förträngningarna vid övre änden av fundus finns äggledarna.
Tillståndet som följer på föreningen av en äggcell och en sädescell, då ett embryo eller foster växer i kroppen.
Den period i menstruationscykeln som följer ägglossningen och som kännetecknas av gulkroppsutveckling, ökad progesteronproduktion i äggstockarna och progesteronutsöndring via livmoderslemhinnans epitel. Lutealfasen börjar med ägglossningen och slutar med att menstruationen inleds.
Den slemhinna som täcker livmoderhålans insida och reagerar på hormonverkan under menstruationscykeln och graviditet. Slemhinnan genomgår cykliska förändringar som är typiska för menstruation. Efter befruktning utgör den stöd åt det växande embryot.
Kemiska ämnen som hämmar de endokrina körtlarnas funktioner, biosyntesen av de hormoner de utsöndrar, eller blockerar hormonernas specifika verkan.
En klass könshormoner som har samband med utvecklingen och upprätthållandet av de sekundära, kvinnliga könsdragen samt regleringen av de återkommande variationerna i fortplantningscykeln. De är också nödvändiga fär graviditetsförloppet och har anabolisk effekt på proteinomsättning och vätskeretention.
Ett naturligt förekommande prostaglandin med oxytocinverkan, luteolytisk och abortframkallande effekt. Tack vare sina kärlsammandragande egenskaper har substansen också en rad andra verkningar.
Tidsförloppet mellan början av en menstruationsblödning och början av nästföljande hos kvinnor och primathonor i fruktbar ålder. Menstruationscykeln regleras av endokrin samverkan mellan hypotalamus, hypofysen, äggstockarna och könsorganen. Cykeln delas genom ägglossningen in i två faser. Beroende på äggstockens endokrina tillstånd är där en follikulär och en gulkroppsfas. Beroende på livmoderslemhinnans reaktion delas menstruationscykeln in i en proliferationsfas och en sekretionsfas.
Metaboliter eller derivat av progesteron, med hydroxylsubstitutioner i olika positioner.
Progesteronproducerande celler i gulkroppen. De stora luteincellerna härrör från granulosacellerna, och de små luteincellerna utgår från tekacellerna.
Ett viktigt gonadotropin som utsöndras från adenohypofysen (främre hypofysen). Follikelstimulerande hormon (FSH) stimulerar produktionen av könsceller (gametogenesen) och deras stödceller, så som äggstockarnas granulosaceller och testiklarnas sertoliceller och leydigceller. FSH består av två icke-kovalentbundna underenheter, alfa och beta. Inom en art är alfaenheten vanlig i de tre hypofysglykoproteinhormonerna TSH, LH och FSH, men betaenheten är unik och utövar sin specifika biologiska verkan. Syn. FSH.
Steroider med den grundläggande tetracykliska enheten utan metylgrupper på C-10 och C-13, och utan sidokedja vid C-17. Hit hör även såväl mättade som omättade derivat.
Stödceller för den blivande äggcellen i äggstocken. De kommer från gonadvallens embryohåleepitel. Granulosaceller bildar ett enkelt skikt runt oocyten i den ursprungliga äggstocksfollikeln och utvecklas till att bilda det flerskiktade cumulus oophorus (stödcellslagret) runt ägget i Graafs follikel. Till granulosacellernas huvuduppgifter hör att producera steroider och LH-receptorer.
20-alfa-hydroxipregn-4-en-3-on. Ett naturligt förekommande progesteronderivat med progestogen effekt.
Steroidhormoner som produceras av könskörtlarna. De stimulerar fortplantningsorganen, könscellmognad och de sekundära könsdragen hos män och kvinnor. Till de viktigaste steroidhormonerna hör östradiol, progesteron och testosteron.
Den period av cykliska, fysiologiska och beteendemässiga förändringar som ses hos honor av icke-primatdäggdjur med östrus.
Den period av menstruationscykeln som representeras av follikelutveckling, ökad östrogenproduktion i äggstockarna och epiteltillväxt i endometriet. Follikulärfasen inleds med menstruationen och avslutas med ägglossningen.
Tillbakabildning av gulkroppen och upphörande av dess endokrina funktioner.
Avlägsnande eller destruktion av könskörtlarna (gonaderna).
Införande av läkemedel i slidan för behandling av lokala infektioner, tumörer, eller för att påskynda värkar. Dosformerna kan inkludera behandlade pessar, sköljvätskor och suppositorier.
Cancer i bröstet.
Katalyserar oxidation av 20-hydroxysteroider till 20-ketosteroider. Innehåller EC 1.1.1.149 och EC 1.1.1.53.
Den glatta muskulatur som bildar livmoderns ytterskikt och utgör större delen av organet.
Katalyserar oxidation av 3-hydroxysteroider till 3-ketosteroider.
Tamboskap som vanligtvis hålls på någon form av lantgård för produktion av kött eller mjölkprodukter eller som arbetsdjur.
En androgen steroid från testiklarna, binjurebarken och äggstockarna. Den förekommer naturligt som 4-delta-androstendion och 5-delta-androstendion. Androstendioner kan omvandlas till testosteron och a ndra androgener.
Ett dekapeptidhormon från hypotalamus som stimulerar syntes och utsöndring av follikelstimulerande hormon (FSH) och luteiniserande hormon (LH) från hypofysen.
En fas i estruscyklerna som följer efter metestrus. Diestrus är perioden av sexuell inaktivitet mellan brunstperioderna.
(6 alfa)-17-hydroxi-6-metylpregn-4-en-3,20-dion, ett syntetiskt progesteron som används inom veterinärmedicin för brunstreglering.
Den periodiska avstötningen av livmoderslemhinnan och därmed sammanhängande menstruationsblödning under menstruationscykeln hos människor och primater. Menstruationen beror på sjunkande halt cirkulerande progesteron och inträder sent i gulkroppsfasen, när
Period av sexuell inaktivitet mellan brunstperioder hos däggdjur.
En metabolit av östradiol med svagare biologisk verkan. Den finns i urin från gravida kvinnor och dräktiga ston, i moderkakan hos kvinnor, samt i urin från tjurar och hingstar.
Samtidig brunst eller framkallande av samtidig brunst hos alla honor i en grupp eller besättning, dock endast ifråga om icke-primatdäggdjur.
Upprepade sammandragningar av livmodern i samband med barnafödande, med samtidig utvidgning av livmoderhalsen. Värkarbetet avslutas med utdrivning av foster och moderkaka. Förlossningsvärkarna kan vara spontana eller framkallade.
Histokemiskt påvisande av immunreaktiva ämnen med hjälp av märkta antikroppar.
Fysiologiska och biokemiska faktorer som har betydelse för gulkroppens funktioner.
Flerenzymskomplex, nödvändigt för omvandlingen av kolesterol till gonad- och binjurebarkshormoner. Det katalyserar sidokedjespjälkningen av C27-kolesterol till C21-pregnenolon i närvaro av syre och NADPH-ferrihemoproteinreduktas. Enzymet är en produkt av CYP11A1-genen och katalyserar brytningen mellan C20 och C22. Komplexet innehåller cytokrom P-450, ett flavoprotein, ett icke-hemjärnprotein och NADPH. EC 1.14.15.6.
Gonadotropiner som utsöndras av hypofysen och moderkakan hos hästar. Med dessa avses allmänt gonadotropiner i serum hos dräktiga ston, en rik källa av koriongonadotropin, luteiniserande hormon och follikelstimulerande hormon. Till skillnad från förhållandet hos människa, så är luteiniseringshormonets betaunderenhet hos hästar identiskt med beta-koriongonadotropin. Gonadotropiner i serum från dräktiga ston används i reproduktionsstudier.
Kemiska ämnen som har specifik, reglerande inverkan på ett eller flera organs funktioner. Ursprungligen avsågs ämnen som utsöndrades av olika endokrina körtlar och transporterades med blodet till målorganen. Begreppet har dock utvidgats till att även omfatta ämnen som inte produceras av de inre körtlarna, men som har liknande effekter.
Ett hydroxyprogesteron med ungefär samma medicinska användning som progesteron.
Den vätska som omger ägget och granulosacellerna i äggstocksfollikeln. Vätskan innehåller könssteroider, glykoproteinhormoner, plasmaproteiner, mukopolysackarider och enzymer.
Införande av sädesceller i vaginan på konstgjord väg för att åstadkomma befruktning.
Ett syntetiskt progesteron utan androgena eller östrogena egenskaper. Till skillnad från många andra progesteronpreparat ger inte dydrogesteron förhöjd temperatur och hämmar inte ägglossning.
Livmoderslemhinnan (endometriet) under graviditet.
Små behållare,ampuller eller pellets av fasta läkemedel, som implanteras i kroppen för att ge långsam frisättning av läkemedlet i fråga.
Tester som indikerar om en kvinna är gravid eller inte.
Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.
Det stadium i könsutvecklingen då full könskapacitet uppnåtts hos djur och människor.
En av östrogenreceptorerna med affinitet för östradiol. Dess uttryck och funktion skiljer sig från, och motverkar i vissa avseenden, östrogenreceptor beta.
Omättade derivat av estranerna, med metylgrupper vid kol 13, inget kol vid kol 10, och högst ett kol vid kol 17. De måste ha minst en dubbelbindning.
Förhållandet mellan läkemedelsdos och kroppens/organismens gensvar på medlet.
Alla djur som ingår i familjen Suidae, knubbiga, kortbenta och allätande däggdjur med tjock hud och borstliknande pälshår, förhållandevis lång nos och liten svans. Hit hör släktena Babyrousa, Phacochoerus (vårtsvin) och Sus, till vilket hör det vanliga tamsvinet (Sus scrofa).
Hormoner, utsöndrade av adenohypofysen, som stimulerar könskörtelfunktioner hos båda könen. De omfattar follikelstimulerande hormon, som stimulerar könscellmognad (oogenes och spermatogenes), och luteiniserande hormon, som stimulerar till produktion av steroidhormoner (östrogener, progesteron, androgener).
Hormoner som stimulerar könskörtelfunktioner, som t ex alstring av könsceller och produktion av steroidkönshormoner i äggstockar och testiklar. Viktiga gonadotropiner är glykoproteiner som främst produceras av adenohypofysen (hypofysgonadotropiner) och moderkakan (koriongonadotropin). Hos somliga arter har hypofysprolaktin och laktogen från moderkakan viss luteotrop verkan.
Mjölkkörtlar hos andra däggdjur än människan.
Utsöndring av mjölk från moderns mjölkkörtlar efter en förlossning. Tillväxten av mjölkkörtelvävnad, mjölkbildning och mjölkutsöndring regleras genom samverkan mellan ett flertal hormoner, så som östradiol, progesteron, prolaktin och oxytocin.
Tumörsjukdomar eller cancer i livmodern.
Omättade androstaner som substituerats med en eller flera hydroxylgrupper i någon position i ringsystemet.
Förmågan att befrukta eller befruktas. Begreppet kan gälla såväl hanne som hona.
Ett mycket blodkärlrikt foster-moderorgan hos däggdjur för tillförsel av syre och näring till fostret och transport av avfallsprodukter från fostret. Det består av en fosterdel (korionvilli), utvecklad från trofoblaster, och en moderdel (decidua), som bildats ur livmoderslemhinnan. Moderkakan producerar en mängd olika steroider, proteiner och peptidhormoner (placentahormoner).
Två högt specialiserade tuber av muskelvävnad som sträcker sig mellan livmodern och var sin äggstock. De fångar upp äggcellerna, och är den plats där könscellerna mognar och äggen befruktas.
Perioden efter brunsten, då parningsdriften avtar hos de däggdjur som inte blir dräktiga.
En teknik för konstgjord fortplantning som innebär en direkt manipulering av äggceller och sädesceller för att åstadkomma befruktning in vitro.
Föreningar som hämmar eller motverkar verkan eller biosyntesen av östrogen.
Uppehåll i eller upphörande av ägglossning hos djur och människor.
Proteiner som produceras av den gravida kvinnans organ eller moderkaka. Sådana proteiner kan vara graviditetsspecifika (dvs att de endast förekommer under graviditeten) eller graviditetsassocierade (kan förekomma antingen under graviditeten eller i samband med t ex hormonbehandling eller vissa tumörsjukdomar).
Bildande av gulkroppen, corpus luteum. Processen omfattar kapillärutbredning i den brustna äggblåsan, hypertrofi hos granulosacellerna och tekacellerna, samt produktion av progesteron. Luteiniseringen styrs av luteiniseringshormon (LH).
Kemiska föreningar som orsakar luteolys eller nedbrytning.
Vanlig benämning för arten Gallus gallus, tamfjäderfä inom familjen Phasianidae och ordningen Galliformes.
Ett syntetiskt östrogen av icke-steroidtyp som används för behandling av menopaus- och postmenopausstörningar. Tidigare har det använts som medel för att främja tillväxt hos djur. Dietylstilbetrol har klassats som cancerframkallande ämne i the Fourth Annual Report on Carcinogens (NTP 85-002, 1985).
Sammandragning av livmodermuskeln.
En liten, oparig körtel belägen i sella turcica (turksadeln, i gropen på ovansidan kilbenet). Den står i förbindelse med hypotalamus via en kort stjälk.
En cellytererceptor för protein-tyrosinkinas som är överrepresenterad i ett avsevärt antal adenokarcinom. Den har omfattande homologi med och kan bilda heterodimerer med EGF-receptorn (epidermal tillväxtfaktorreceptor), erbB-3-receptorn och erbB-4-receptorn. erbB-2-receptorn aktiveras vid heterodimerbildning med någon ligandbunden erbB-receptor.
Hormoner producerade i t ex hypotalamus eller sköldkörteln som påverkar utsöndringen av hormoner från hypofysen.
Förhållandet mellan antalet graviditeter (inkl. levandefödslar, dödfödslar och missfall) och medeltalet av kvinnor i fertil ålder i en population under en given tidsperiod.
Glykoproteiner som blockerar hypofysens utsöndring av follikelstimulerande hormon (FSH). Inhibiner produceras av testiklarnas sertoliceller, av granulosacellerna i äggstockens folliklar, i moderkakan och i andra vävnader. Inhibiner och aktiviner reglerar utsöndringen av follikelstimulerande hormon; båda grupperna tillhör TGF-beta-superfamiljen, såsom varande transformeringstillväxtfaktor-beta. Inhibiner består av en disulfidlänkad heterodimer med en unik alfaenhet bunden till antingen en beta A- eller en beta B-underenhet, varvid bildas inhibin A resp. inhibin B.
De processer genom vilka cellkärnors, cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten under transkriptions- eller translationsstadierna. Hit hör även genaktivering och geninduktion.
En godartad tumör som utgår från glatt muskelvävnad, även kallad fibroid tumör. De uppträder sällan utanför livmodern eller mag-tarmkanalen, men kan förekomma i huden och underhudsvävnaden, varvid tumören förmodligen utgår från glatt muskulatur i de små blodkärlen i dessa vävnader.
Kirurgiskt avlägsnande eller förstörande av hypofysen.
EC 1.14.99.9
Cytoplasmaproteiner som specifikt binder glukokortikoider och förmedlar deras cellulära verkan. Glukokortikoidreceptor-glukokortikoidkomplexet verkar i cellkärnan genom att utlösa transkription av DNA. Glukokortikoider har fått sin benämning pga sin verkan på blodsockerhalten, men de spelar lika stor roll i omsättningen av protein och fett. Kortisol är ett viktigt exempel.
De proteinkomplex eller molekylställen på könscellernas ytor och cytoplasma som binder luteiniserande eller koriogonadotropa hormoner och därmed får könscellerna att syntetisera och utsöndra könshormoner. Hormon-receptorkomplexet innesluts från plasmamembranet och sätter igång steroidsyntesen.
Kemiska ämnen eller medel med befruktningshämmande verkan hos kvinnor. Termen används för kvinnliga preventivmedel i allmänhet eller för sådana som saknar särskild beteckning.
Hela förloppet för organismers förökning genom avkomma.
En syntetisk prostaglandin-F2-alfaanalog. Föreningen har luteolytisk verkan och används för synkronisering av brunstperioden hos nötkreatur.
Tumörer och cancerformer i livmoderslemhinnan. Tumörerna kan vara godartade eller elakartade. Klassificering och gradering beror på celltyper och andelen odifferentierade celler.
Föreningar som hämmar eller motverkar biosyntesen eller verkan av östradiol.
Ett enzym som konverterar androgener till östrogener genom desaturering av steroidens A-ring. Enzymkomplexet finns i de östrogenproducerande cellernas endoplasmatiska retikel, i äggstockarna, placenta n, Sertoli- och Leydigcellerna, i fett- och hjärnvävnad. Det utgörs av två komponenter: aromatascytokrom P-450 och NADPH-cytokrom P-450-reduktas. EC 1.14.13.-.
En aromatashämmare som blockerar produktionen av binjuresteroider. Den hindrar också omvandlingen av androgener till östrogener. Aminoglutetimid har tidigare använts vid behandling av framskriden brös t- och prostatacancer.
Den vätska (vattenlösning) som fyller ut utrymmet mellan organellerna och andra cellorgan i cytoplasman.
En östrogenreceptor som har större affinitet för isoflavoner än vad östrogenreceptor alfa har. Det föreligger tydlig sekvenshomologi med ER alfa inom den DNA-bindande domänen, men inte i ligand- och veckningsdomänerna.
Ett syntetiskt könshormon med verkningsmekanismer liknande progesteronets och ungefär dubbelt så kraftfullt som dess racemiska eller (+-)-isomer norgestrel. Det används som preventivmedel, för reglering av menstruationsstörningar och för behandling av endometrios.
En metabolit av östradiol och normalt den allra vanligaste östrogena metaboliten i urin. Under graviditeten producerar moderkakan stora mängder östriol. Det har också utvunnits ur växter.
Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.
En infraklass (pungdjur) bland däggdjuren, även kallad Metatheria, där ungarna föds på ett tidigt fosterstadium och fortsätter sin utveckling i en pung. Till skillnad från Eutheria (djur med moderkaka) har pungdjuren en ofullständig moderkaka.
En serie strukturförändringar hos spermatozoer i närheten av en äggcell i äggledaren, vilka underlättar sädescellens inträde i äggcellen.
En klass sexhormoner förknippade med de sekundära manliga könsegenskaperna, med spermaproduktion och könsdifferentiering. Förutom att förstärka virilitet och könsdrift ökar de också retentionen av kvä ve och vatten, och stimulerar tillväxt av skelettet.
Cykliskt adenosinmonofosfat (adenosin-3',5'-vätefosfat). Det är en adeninnukleotid med en fosfatgrupp som förestrats mot sockerdelens 3'- och 5'-positioner. Det är en sekundär budbärare med avgörande intracellulär reglerfunktion som förmedlare av verkan av ett flertal hormoner, däribland epinefrin, glukagon och ACTH. Syn. cAMP.
En halvsyntetisk mjöldrygealkaloid som verkar som dopamin D2-agonist. Den undertrycker prolaktinutsöndring och används för behandling av amenorré, galaktorré och infertilitet hos kvinnor, och har före slagits för Parkinsons sjukdom.
En invasiv (infiltrerande) form av bröstcancer. Detta karcinom, som inte uppvisar något speciellt histologiskt särdrag, betecknas som NOS ("Not Otherwise Specified" - ospecificerat) och är den vanliga ste formen av duktal tumör. Typen utgör 70 % av all bröstcancer. Vid palpation känns tumören hård. Den bildar vanligen metastaser i armhålornas lymfknutor och har den sämsta prognosen bland de olika d uktala cancertyperna.
Avlägsnande av livmodern.
Djurarten Oryctolagus cuniculus, av familjen Leporidae och ordningen Lagomorpha. Kaniner föds i hålor, utan päls, och med slutna ögon och öron. Kaniner har 22 kromosompar, medan harar har 24.
Den fenotyp som en gen eller gener uttrycker genom de processer som kallas gentranskription och gentranslation.
Ett släkte giftiga växter (tvååriga örter) tillhörande familjen Scrophulariaceae, som producerar hjärtstimulerande glykosider. De medicinskt viktigaste är Digitalis lanata och Digitalis purpurea.
Användning av ämnen med östrogenliknande effekt hos kvinnor i postmenopausal ålder eller med östrogenbrist för att mildra effekterna av hormonbrist, så som kärlregleringssymtom, dyspareuni och fortskridande benskörhet. Hit kan även räknas kombinationsbehandling med progestogena preparat.
En familj (kängurudjur) växtätande, hoppande däggdjur i Australien, Tasmanien, Nya Guinea och intilliggande öar. Till familjen hör kängerur, vallabyer, trädkängurur, quokkor och vallaroer.
N-(1-oxobutyl)adenosin-cykliskt 3',5'-(hydrogenfosfat)-2'-butanoat. Ett cykliskt nukleotidderivat som härmar verkan av endogent, cykliskt AMP och som förmår passera cellmembran. Det har kärlsammandrag ande egenskaper och används som hjärtstimulant.
Blot-metod för identifiering av proteiner eller peptider som separerats med elektrofores och överförts till nitrocellulosastrimlor och sedan påvisas med hjälp av radioistopmärkta antikroppar.
Nedsatt eller utebliven förmåga hos en kvinna att befruktas.
Immunologiska analysmetoder baserade på bruk av: 1) enzym-antikroppkonjugat; 2) enzym-antigenkonjugat; 3) antienzymantikroppar med efterföljande homologt enzym; 4) enzym-antienzymkomplex. Dessa används i histologiskt arbete för att synliggöra eller märka vävnadsprov.
Den sista menstruationsperioden. Ett permanent upphörande av menstruationer sägs föreligga efter 6-12 månaders amenorré (uteblivna menstruationer) hos kvinnor över 45 år. I USA inträder menopausen i allmänhet hos kvinnor mellan 48 och 55 år gamla.
En cellcykel- och tumörtillväxtmarkör som enkelt kan upptäckas med hjälp av immuncytokemiska metoder. Ki-67 är ett kärnantigen som endast finns i kärnan hos celler som är under delning.
Flytande beståndsdelar av levande organismer.
En statistisk metod för att genom analys av den totala variationen i en för ett antal oberoende variabler (faktorer) gemensam datamängd finna variationsorsaker.
Enzymer i oxidoreduktasklassen som katalyserar dehydrogenering av hydroxisteroider. EC 1.1.1.-.
Metoder för att fastställa brunststatus.
17-hydroxi-6-metylpregna-3,6-dien-3,20-dion, ett progestogent hormon som oftast används i form av acetatester. I acetatform har det kraftigare verkan än progesteron, både som progestogen och som hämmare av ägglossning. Det har även använts för lindrande behandling av bröstcancer.
Ett tillstånd där funktionell slemhinnevävnad påträffas utanför livmodern. Det är vanligtvis begränsat till bäckenet och omfattar äggstockarna, ligament, cul de sac och den uterovesikala bukhinnan.
En enzymklass som katalyserar oxidation av 17-hydroxysteroider till 17-ketosteroider. EC 1.1.-.
Hos människan, någon av de på bröstkorgens framsida belägna och i fettvävnad inbäddade mjölkkörtlarna.