Viktig bärarmolekyl som binder acetylgrupper och deltar i transacetyleringsprocessen. Syn. CoA
Enzym som katalyserar bindningen av ammoniak eller någon amid till en annan molekyl, där länken utgörs av en kol-kvävebindning. EC 6.3.1.
En art gramnegativa, fakultativt anaeroba och stavformade bakterier som normalt förekommer i den nedre delen av tarmkanalen hos varmblodiga djur. Vanligtvis är den inte patogen, men vissa stammar kan ge upphov till diarré och variga infektioner. Syn. E. coli.
Fungerar som glykosylgivare vid bildande av bakteriellt glykogen, mylos i grönalger och amylopektin i högre växter.
5´-adenylsyra, monoanhydrid med svavelsyra. Den först bildade föreningen när ATP-sulfurylas verkar på sulfatjoner efter sulfatupptag. Synonymer är adenosinsulfatofosfat och APS.
Ett enzym som katalyserar omvandlingen av ATP, L-glutamat och NH3 till ADP, ortofosfat och L-glutamin. Det verkar även på 4-metylen-L-glutamat, men långsammare. EC 6.3.1.2.
Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.
Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.
Undersöknig av kristallstrukturer med hjälp av röntgendiffraktionsteknik.
Ett släkte anaeroba, kockoida Methanococcaceae, som förflyttar sig med hjälp av polära flagelltofsar. Dessa metanbildande bakterier finns i saltsjöar, marina och flodsediment, samt i tarmkanalen hos djur.
En ganska stor grupp enzymer, omfattande inte bara dem som omvandlar fosfat, utan även difosfat,nukeotidylrester och andra. Dessa har indelats efter acceptorgrupp. EC 2.7.
Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.
Experimentella eller teoretiska modeller för undersökning av molekylers form, elektroniska egenskaper eller interaktioner. Hit hör även analoga molekyler, datorframställd grafik och mekaniska strukturer.
Adenylsyra. Adeninnukleotid innehållande en fosfatgrupp som förestrats till en sockerdel i 2´-,3´- eller 5´-positionen.
De reaktiva områden på en makromolekyl som är direkt envolverade i dess specifika sammankoppling med en annan molekyl.
Tillförsel av molekyler av rekombinant DNA från prokaryota eller eukaryota källor till replikationsvektorer, så som plasmider eller virus, och införande av de härvid erhållna hybridmolekylerna i mottagarceller, utan att livsdugligheten hos dessa celler ändras.
En icke-essentiell aminosyra som finns i riklig mängd i kroppsvävnaderna och deltar i många ämnesomsättningsprocesser. Det syntetiseras från glutaminsyra och ammoniak och är den viktigaste kvävekällan i kroppen, och en viktig energikälla för många celler.
En familj enzymer som katalyserar exonukleolytisk spaltning av RNA. Den omfattar EC 3.1.13.-, EC 3.1.14.-, EC 3.1.15.- och EC 3.1.16.-.
Proteiner förekommande hos någon bakterieart.
Adenosin-5´-(tetravätetrifosfat). En adeninnukleotid innehållande tre fosfatgrupper som förestrats till en sockerdel. Adenosintrifosfat har en betydande roll i ämnesomsättningen och som neurotransmitt or.
Det område i ett enzym som genom verkan på sitt substrat utlöser en enzymreaktion.
Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.
Påskyndande av en kemisk reaktion genom medverkan av en särskild reaktorsubstans, katalysator.
Deoxiribonukleinsyra (arvsmassa) hos bakterier.
Ett släkte grampositiva, runda bakterier som förekommer i jord och sötvatten, och ofta på huden hos människor och djur.
Varje påvisbar och ärftlig förändring i det genetiska materialet som medför ändrad genotyp och som överförs till dotterceller och efterföljande generationer.
Kromatografimetod på icke-joniska geler utan hänsyn till det sätt på vilket preparatet urskiljs.
En deoxiribonukleotidpolymer som utgör den grundläggande genetiska substansen i alla celler. Eukaryota och prokaryota organismer har normalt sitt DNA ordnat i dubbelsträngade strukturer, men i många viktiga biologiska processer ingår under vissa skeden enkla strängar. DNA, som består av en flersockerarts-fosfatstam med utskott av puriner (adenin och guanin) och pyrimidiner (tymin och cytosin), bildar en dubbelspiral som hålls ihop med vätebindningar mellan purinerna och pyrimidinerna (adenin mot tymin (AT) och guanin mot cytosin (GC)).
Nukleinsyraenheter bestående av en sockermolekyl, en fosforsyramolekyl och en basmolekyl, som utgörs av cytosin.
Nervtrådar som snabbt förmedlar signaler från nervcellen.
Virus med Escherichia coli som värdorganism.
En art grampositiva, termofila och cellulosalösande bakterier i familjen Clostridaceae. Bakterierna bryter ned och fermenterar cellobios och cellulosa till etanol i sina cellulosomer.
Stabila fosforatomer med samma atomnummer som grundämnet fosfor, men med annan atomvikt.
En övergång från plan till elliptisk polarisering när en ursprungligen i ett plan polariserad ljusvåg passerar ett optiskt aktivt medium.
En familj enzymer som katalyserar endonukleolytisk klyvning av RNA. Hit hör EC 3.1.26.-, EC 3.1.27.-, EC 3.1.30.- och EC 3.1.31.-.
Ett medel mot trypanosomer och eventuellt virus med utbredd användning inom experimentell cellbiologi och biokemi. Etidium har ett flertal experimentellt användbara egenskaper, som t ex förmåga att binda till nukleinsyror, icke-kompetitiv blockering av nikotinacetylkolinreceptorer, och fluorescens. Det används vanligen i bromidform.
Purin- eller pyrimidinbaser bundna till deoxiribos, med bindning till en fosfatgrupp.
En enkel kedja av deoxiribonukleinsyra som förekommer i vissa bakterier och virus. Den uppträder vanligtvis som en ring med kovalent slutning.
En halogen med kemiskt tecken Br, atomnummer 36 och atomvikt 79,904. Det är en flyktig rödbrun vätska med kväljande dunster. Den är frätande för huden och kan orsaka svår gastroenterit vid förtäring.
Instabila isotoper av fosfor som sönderfaller under avgivande av strålning. Fosforatomer med atomvikter 28-30 och 32-34 är radioaktiva isotoper.