Photoacoustic techniques refer to a group of non-invasive diagnostic methods that combine the principles of laser-induced ultrasound and optics to produce images or measure properties of tissues or materials. In photoacoustic imaging, a short-pulsed laser irradiates the target, causing thermoelastic expansion and generating broadband acoustic waves, which are then detected by an ultrasound transducer. The resulting signals provide information about the optical absorption properties of the tissue, allowing for high-resolution visualization of structures with distinct chromophores, such as hemoglobin in blood vessels. Photoacoustic techniques have applications in various fields, including medical diagnostics, biomedical research, and materials science.

Ett undersökningsverktyp baserat på ultraljud, vilket används inte bara för att titta på mikrostrukturer i metaller, utan även i levande vävnad. I biomedicinska tillämpningar kan ljudhastigheten i normala och onormala vävnader kvantifieras så att deras elasticitet och andra egenskaper kan särskiljas.

Den gren av fysiken som behandlar ljud och ljudvågor. Inom medicinen äger den tillämpningar för studier i tal och hörsel.

En skiktroentgen (CT) är en specialiserad typ av röntgenundersökning som ger detaljerade, snittbilder av kroppens inre strukturer, genom att använda smala strålar av röntgenstrålning som roterar runt patienten.

In a medical context, "optical processes" typically refer to the various biological and physical interactions that occur when light interacts with the eye, leading to vision. This can include the refraction of light by the cornea and lens, the conversion of light into electrical signals in the retina, and the transmission of those signals to the brain for processing and interpretation.

"Optiska fenomen" är en samlande beteckning för de visuella effekter och observationer som orsakas av ljusets interaktion med strukturer och material, inklusive refraktion, reflexion, diffraction och dispersion.

Optisk tomografi (OT) är en icke-invasiv bildbehandlingsmetod som använder ljus för att generera skärningsbilder av ett objekt eller en levande vävnad, såsom ögat. OT kan ge information om optiska egenskaper och struktur hos vävnaden, till exempel absorptions- och spridningskoefficienter för ljus. Detta möjliggör att diagnostisera och studera olika sjukdomar eller skador på ett tidigt stadium. Ett vanligt använt exempel på OT är optisk koherens tomografi (OCT), som används för att undersöka retinan i ögat.

Elastografi är en icke-invasiv medicinsk undersökningsmetod som används för att bedöma härdigheten och elasticiteten av vävnader, till exempel lever, bröst och muskler. Metoden bygger på att skapa små mekaniska vibrationer eller tryck i vävnaden och sedan mäta dess respons och deformation med hjälp av ultraljud eller magnetresonanstomografi (MRT). Resultaten presenteras som en karta över vävnadens elasticitet, där olika färger representerar olika nivåer av hårdhet. Elastografi används främst för att tidigt upptäcka sjukdomar såsom levercirros och cancer i tidiga skeden.

I medicinsk kontext, refererar "omvandlare" till ett enzym som hjälper till att omvandla en substans till en annan i kroppen.

En medicinsk definition av 'Röntgenfantom' är när ett objekt eller struktur skapar en skugga på ett röntgenbild, ofta orsakad av att röntgenstrålningen absorberas olika mycket av olika material. Detta kan användas för att undersöka och diagnosticera olika medicinska tillstånd.

Undersökning av pålitlighet och driftsäkerhet hos en utrustning.

"Molecular imaging är en teknik inom medicinen som kombinerar molekylärbiologi och medicinsk bildbehandling för att visualisera, karaktärisera och mäta specifika molekyler eller biologiska processer i levande organismen. Denna metod möjliggör tidig diagnos, övervakning av sjukdomsutveckling samt bedömning av behandlingsverkan på cell- och molekylär nivå."

Medicinsk definition: "Utrustningsdesign" refererar till den processen att skapa, utveckla och formge medicinska produkter och hjälpmedel med fokus på användbarhet, säkerhet, effektivitet och estetik. Det inkluderar ergonomi, materialval, funktionell design och interaktionsdesign för att möta användares behov och förbättra patienternas vårdutfall.

Hörsel- och balansorgan.

Optiska komponenter är en samling av olika typer av optiska delar som används för att manipulera, kontrollera och formas av ljus i optiska system, inklusive linser, speglar, prismor, stråldelare, vinkelreflektorer och andra komponenter som används för att fånga, leda, reflektera eller bryta ljusstrålar i enlighet med specifika optiska designkrav.

'Optik och fotonik' är ett samlingsbegrepp för studiet och tillämpningen av ljus, inklusive laserljus, med fokus på att generera, manipulera och detektera elektromagnetisk strålning i det synliga spektret och närliggande områden, för att skapa innovativa tekniker och teknologier inom bland annat kommunikation, medicin, energiproduktion och datorsystem.

Bruk av instrument och teknik för att åskådliggöra material och detaljer som inte är synliga med blotta ögat. Detta åstadkoms genom förstoring av bilder, vilka överförs med ljus- eller elektronstrålar genom optiska eller magnetiska linser som förstorar hela bildfältet. Vid svepmikroskopi skapas bilder genom punktvis avbildning av preparatet, i förstorad skala, efterhand som en smal stråle av ljus, elektroner, laser, en ledande sond eller topografisond sveper över det.

Ett gult, metalliskt grundämne med kemiskt tecken Au, atomnummer 79 och atomvikt 197. Det används till smycken, guldplätering av andra metaller, som betalningsmedel och för tandreparationer. Kliniskt används det i form av salter.

En optisk källa som sänder ut fotoner i en sammanhållen stråle. "Light Amplification by Stimulated Emission of Radiation" (LASER) åstadkoms med hjälp av apparater som omformar ljus av olika våglängder till en enda intensiv och nästan icke-divergerande stråle av monokromatiskt ljus. Lasrar verkar inom det synliga, infraröda eller ultravioletta, frekvensområdet. De kan utveckla enorm hetta och energi vid korta fokallängder och används inom kirurgi, för diagnos och i fysiologiska studier. Lågenergilasrar, som avger ljus och inte hetta, har kommit till användning för sårläkning och smärtbehandling.

Användning av datorer för utveckling och/eller tillverkning av någon metod eller produkt, inklusive läkemedel, kirurgiska metoder, ortoser, proteser m m.

Ultraljud, även känt som sonografi, är en icke-invasiv medicinsk undersökningsmetod som använder högfrekventa ljudvågor för att producera bilder av inre strukturer och organ i kroppen. Det gör det möjligt för läkare och andra vårdpersonal att visualisera olika delar av kroppen, som till exempel foster under graviditet, blodkärl, lymfknutor, lever, gallgångar, sköldkörtel, bukhinnan, muskler, senor och ledvätskor, utan att använda joniserande strålning eller invasiva procedurer. Ultraljud är en säker, smärtfri och oftast tillgänglig undersökningsmetod som ger omedelbar feedback under undersökningen.

I en enkel medicinsk kontext, kan en nanotub är en cylindrisk nanostruktur med en diameter på nanoskalan (typiskt under 100 nanometer) och en längd som kan vara mycket längre än dess diameter. De kan tillverkas av olika material, inklusive kolfibrer och metaller, och har potentialen att användas inom områden som medicinsk diagnostik, behandling och forskning på grund av deras unika egenskaper, såsom stor yta till volymförhållande, elektrisk ledningsförmåga och möjlighet att fungera som transportkanaler för läkemedel, gener eller andra molekyler.

Varje bildframställning av ett organs eller en vävnads struktur eller funktion som används för diagnostisk bedömning. Häri ingår såväl mätning av fysiologiska och metaboliska reaktioner på fysiska och kemiska stimuli som ultramikroskopi.

Nanopartiklar framställda av metaller som används till biosensorer, optiska instrument och katalysatorer. I biomedicinska tillämpningar ingår ofta ädelmetaller, särskilt guld och silver, i partiklarna.

Elektroniska apparater som ökar styrkan hos en inkommande signal, eller en apparat som ökar förstoringen i ett mikroskop.

En nanotub, kol-baserad är en cylindrisk nanostruktur bestående av en enda eller flera skikt av sammanlänkade kolatomer. Varje kolatom i tubens vägg bildar kovalenta bindningar med de närmaste granneatomerna, vilket skapar en stark och stabil struktur. Nanotuber kan variera i diameter från några nanometer till flera tiotals nanometer och kan vara upp till ett par millimeter långa. De har unika mekaniska, elektriska och termiska egenskaper som gör dem intressanta för en rad olika tillämpningar, inklusive nanoelektronik, kompositmaterial, energilagring och biomedicinsk teknik.

Optiska fiber är trådar av glas eller plast som används för att transmittera ljussignaler över långa avstånd, vanligtvis inom kommunikations- och medicinska tekniker. De består av en kärna av högindexmaterial omgiven av ett yttre skal av lägre indexmaterial, vilket möjliggör totalreflektion och ljusets guideande genom fibern.

Förbättring av en bilds kvalitet med olika metoder, som datorbearbetning, digital filtrering, elektrokardiografiteknik, ljus- och ultramikroskopering, fluorescensspektrometri, scintigrafi och in vitro-bildhantering på molekylär nivå.