Phaeohyphomycosis är en infektionssjukdom orsakad av svampar som innehåller melanin, ett pigment som ger svamparna deras bruna till svarta färg. Infektionen kan drabba huden, slemhinnor eller inre organ och uppstår vanligen vid nedsatt immunförsvar. Symptomen varierar beroende på vilket organ som är infekterat, men kan inkludera rodnad, svullnad, smärta och sårbildning. Behandlingen består av antimykotiska läkemedel och i vissa fall kirurgiskt avlägsnande av infektionen.

Ett släkte normalt saprofytiska, mitosporbildande svampar med namnet Chaetothyriales. Till infektionerna hos människa hör feohyfomykos, peritonit och kromoblastomykos. Exophiala jeanselmei (Phialophora jeanselmei) ger upphov till maduromykos.

Ytliga infektioner i huden och tillhörande vävnader, orsakade av någon form av svamp. Syn. dermatomykoser.

Mykoser i hjärnan, ryggmärgen och hjärnhinnorna, som kan leda till encefalit, meningit, myelit, hjärnabscess och epiduralabscess. Vissa typer av svamp kan ge upphov till sjukdom hos individer med norm alt immunsystem, medan andra är opportunistiska patogener, som orsakar infektionssjukdom hos främst individer med nedsatt immunförsvar(som t ex i AIDS).

Phialophora är ett släkte av svampar som tillhör klassen Coelomycetes. Dessa svampar förekommer naturligt i jord och vegetativ débris och kan orsaka opportunistiska infektioner hos människor, särskilt hos immunosupprimierade individer. Phialophora-svamparna producerar en typ av fruktkropp (konidie) som kallas phialid, vilket har gett släktet dess namn. Infektioner orsakade av Phialophora kan vara svåra att behandla och kan leda till allvarliga komplikationer om de inte behandlas korrekt.

Subkutant vävnad, även känd som hypodermis, är den ytligaste lagret under huden bestående av lösa bindvävskapslar som innehåller fettceller (adipocyter), små blodkärl och nervändingsfibriller, vilket ger mekanisk buffring, termoreglering och energilager till kroppen.

Cerebral Phaeohyphomycosis refererar till en invasiv svampinfektion som drabbar hjärnan och orsakas av svampar inom släktet Exophiala, bland andra Exophiala dermatitidis och Exophiala jeanmeyeri. Infektionen är sällsynt men kan vara livshotande, särskilt om den inte behandlas tidigt och effektivt. Symptomen på cerebral Phaeohyphomycosis kan inkludera huvudvärk, förvirring, minnesförlust, feber, krampanfall och andra neurologiska symptom beroende på vilka delar av hjärnan som är drabbade. Diagnosen ställs vanligtvis genom att analysera en provtagning från det drabbade området med hjälp av histopatologi eller kulturtekniker. Behandlingen består ofta av antifungala läkemedel, men prognosen är ofta dålig på grund av svampens invasiva natur och svår

En stor och heterogen grupp av svamporganismer som saknar sexuellt stadium. Många humanpatogena svampar tillhör denna grupp.

"Svampinfektioner" refererer til en type infektion som skyves på af svampe, som er en type mikroskopisk organismer. Disse organismer kan kolonisere og invadere både planter og dyr, herunder mennesker, og forårsage en række forskellige sygdomme alt efter hvilken type svamp der er tale om og hvor i kroppen infektionen opstår. Svampeinfektioner kan variere fra overfladiske infektioner på huden til alvorlige livstruende sygdomme i indre organer, alt efter den inficerede persons immunforsvar.

Ett fylum av svampar (sporsäcksvampar) med skiljeväggar i mycelet, vilka bildar sporangier av säckliknande celler (asci) som innehåller ascosporer. De flesta patogena svampar med sådant sexualstadium tillhör detta fylet.

En ospecifik benämning på någon form av hudsår eller utslag på benet.

Ett släkte askomycetsvampar tillhörande familjen Chaetomiaceae, av ordningen Sordiriales. Många medlemmar bryter ned cellulosa, och vissa är mykotoxiska. De förekommer naturligt på papper och bomullst extilier.

Ett triazolbaserat svampmedel som blockerar cytokrom P-450-beroende enzymer, vilket leder till nedsatt ergosterolsyntes. Det används mot histoplasmos, blastomykos, kryptokockmeningit och aspergillos.

Ospecificerade hudsjukdomar i fötterna.

Begränsad ansamling var i hjärnan, till följd av bakteriella eller andra infektioner. I de flesta fall beror varbildningen på spridning från annan plats i kroppen, som t ex näshålorna, mellanörat, hjä rtat eller lungorna. Genomträngande skallskada och neurokirurgiska ingrepp kan också ha samband med detta tillstånd. Kliniska manifestationer omfattar huvudvärk, krampanfall, fokala bortfallssymtom oc h förändrat medvetande.

Ett svampsläkte av Loculoascomycetes som omfattar ett flertal växtpatogener och åtminstone en art som producerar ett kraftigt fytotoxiskt antibiotikum. Dess teleomorf är Lewia.

Fjällig blemma eller vårtliknande utväxt, orsakad av fem svamparter, med satellitartad utbredning på fötter eller ben. Lemmen kan svälla och i den yttre änden täckas av sårknutor påminnande om blomkål . I sällsynta fall kan sjukdomen börja på handen eller handleden och sprida sig till hela armen. Syn. kromomykos.

Läkemedel mot svamp, deras tillväxt och reproduktion, och verksamma mot svampinfektioner. De skiljer sig från svampbekämpningsmedel genom sin användning mot svamp i människo- och djurvävnader.

Människa eller djur vars immunförsvar är bristfälligt pga immundefektsjukdom eller annan sjukdom, eller pga medicinering med immunsupprimerande läkemedel eller strålbehandling.

"Opportunistiska infektioner" är infektioner som orsätts av opportunistiska patogener, det vill säga mikroorganismer som normalt inte ger upphov till sjukdom hos en frisk person men kan göra det hos en individ med nedsatt immunförsvar, såsom HIV-smittade eller cancerpatienter under behandling.

Döden som resultat av en sjukdom hos en individ, redovisad i en enskild fallbeskrivning eller i ett begränsat antal patienter. Begreppet får ej förväxlas med döden som livets fysiologiska upphörande eller med mortalitet (dödlighet), som är ett epidemiologiskt eller statistiskt begrepp.

En makrolid (ett antibiotikum) mot svamp som erhålls ur Streptomyces nodosus.

Patologiska tillstånd som påverkar hjärnan, bestående av de intrakraniella delarna av det centrala nervsystemet. Detta omfattar hjärnbarken, den vita hjärnvävnaden, basalganglierna, talamus, hypotalam us, hjärnstammen och lillhjärnan (cerebellum).