Ett enzyme i pepparrot med antigenegenskaper. Det används i stor utsträckning som spårmedel vid ljus- och elektronmikroskopering. Dess antigenegenskaper gör det användbart som kombinationsantigen och markör i experimentell immunologi. EC 1.11.1.7.
Ett enzym som katalyserar oxidationen av två mol glutation i närvaro av väteperoxid, varvid ges oxiderat glutation och vatten. EC 1.11.1.9.
Ett hemprotein som katalyserar oxidationen av ferrocytokrom c till ferricytokrom c i närvaro av väteperoxid. EC 1.11.1.5.
Ett 66-kD peroxidas i eosinofilkorn. Det är ett katjoniskt protein med pI (isoelektrisk punkt) 10,8 och utgörs av två underenheter, bestående av en tung kedja och en lätt kedja. Det har cytotoxisk verkan på bakterier och andra organismer tack vare sin peroxidasaktivitet. EC 1.11.1.7.
Ett hemprotein som katalyserar oxidationen av jodradikalen till jod, med påföljande jodering av många organiska föreningar, i synnerhet proteiner. EC 1.11.1.8.
Ett kraftigt oxiderande medel som används i vattenlösning som mogningsmedel, blekmedel och lokalt/topikalt desinfektionsmedel. Det är förhållandevis instabilt, och lösningar bryts ned med tiden om de inte stabiliseras med acetanilid eller liknande organiska ämnen.
Ett medel som tros ha desinfekterande egenskaper och som används som expektorans.
Ett oxidoreduktas som katalyserar omvandlingen av väteperoxid till vatten och syre. Det finns i många djurceller. Brist på enzymet leder till akatalasemi. EC 1.11.1.6.
Ett enzym från komjölk. Det katalyserar radiojodiseringen av tyrosin och dess derivat och av tyrosinhaltiga peptider. EC 1.11.1.7.
Den rikligast förekommande, naturliga, aromatiska, organiska polymeren, vilken finns i alla kärlväxter. Lignin, cellulosa och hemicellulosa
Ett enzym som katalyserar kloreringen av ett antal organiska molekyler, varvid bildas stabila kol-kloridbindningar. EC 1.11.1.10.
Alkoholer som erhålls från arylradikalen (C6H5CH2-) och definieras som C6H5CH2OH. Hit hör också derivat med någon substitution på bensenringen.
Syntetiska eller naturliga ämnen som används som tillsatser för att förhindra eller fördröja oxidationsprocesser. Inom biokemi och medicin utgörs antioxidanter av enzym eller andra organiska ämnen, so m t ex E-vitamin eller betakaroten, som förmår motverka de skadliga effekterna av oxidation i kroppsvävnader.
Ett enzym som katalyserar reaktionen 2 glutation + NADP+ = glutationdisulfid + NADPH + H+. EC 1.8.1.7.
Det färggivande ämnet i hemoglobin. Det förekommer fritt i kroppsvävnader och som prostetisk grupp i många hemproteiner.
En tripeptid som spelar många roller i celler. Den konjugerar med läkemedel så att dessa kan göras mer lösliga för utsöndring, verkar som koenzym, deltar i ändringar i proteindisulfidbindningar och reducerar peroxider.
Peroxidas-katalyserad oxidation av lipider med väteperoxid som elektronmottagare.
Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.
Mycket giftiga industrikemikalier. De absorberas genom huden och orsakar dödliga skador på blod, urinblåsa, lever och njurar. Bensidiner är starkt kancerogena.
Ett släkte svartsporiga basidiomycetsvampar (bläcksvampar) av familjen Coprinaceae och ordningen Agaricales. Några arter är ätliga. Syn. bläcksvamp.
Oorganiska, binära föreningar med jod eller jodjonen.
Peroxider som produceras i närvaro av en fri radikal genom oxidation av omättade fettsyror i cellen med molekylärt syre. Bildandet av lipidperoxider leder till nedbrytning av det ursprungliga fettet och därmed membrandefekter. De förorsakar därför en rad toxiska effekter in vivo, och produktion av lipidperoxider räknas som en patologisk process i biologiska system.
Starkt reaktiva molekyler med en obalanserad elektronparsladdning. Fria radikaler bildas både under normala och patologiska förlopp. De åstadkommer bevisligen eller misstänks ge upphov till vävnadsskada under många olika förhållanden, som t ex vid strålning, exponering för kemiska ämnen, och i åldringsprocessen. Såväl naturligt som farmakologiskt förebyggande av effekterna av fria radikaler är föremål för studier.
Dialdehyden av malonsyra (CH2(COOH)2).
Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.
Påskyndande av en kemisk reaktion genom medverkan av en särskild reaktorsubstans, katalysator.
3,3´,4,4´-bifenyltetramin.
Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.
Ett mått på en lösnings surhetsgrad.
En teknik som är tillämpbar på en mängd olika ämnen som uppvisar paramagnetism till följd av magnetismen alstrad av opariga elektroner. Erhållna spektra kan användas för påvisande, identifiering, och bestämning av elektronstrukturer, undersökning av molekylers interaktioner, och för mätning av kärnspinn och magnetiska moment. Elektronisk dubbelresonansspektrografi (ENOR) är en variant av tekniken som ger bättre upplösning. Spinnresonansanalys kan göras in vivo, och inkluderar tillämpningar som t ex magnetresonans (MRI). Syn. ESR.
Strukturellt likartade enzymer med samma katalytiska mekanism, men med olika kemiska, fysikaliska eller immunologiska egenskaper.
Proteiner som innehåller en prostetisk grupp av järn-porfyrin, eller hem, liknande den hos hemoglobin.
Visuell eller fotografisk mikroskopi, där elektronstrålar (med våglängder tusentals gånger kortare än synligt ljus) används i stället för ljus, vilket ger avsevärt större förstoring. Elektronernas interaktion med preparaten ger upplysning om preparatens finstruktur. Vid transmissionselektronmikroskopi ger elektronernas reaktioner under passage genom ett mycket tunt preparat upphov till en bild. Vid svepelektronmikroskopi faller en elektronstråle snett mot preparatytan, och av reaktionerna ovan ytan alstras en bild. Elektronmikroskopi förkortas ofta EM.
En förening med sex kol besläktad med glukos. Den förekommer naturligt i citrusfrukter och många grönsaker och är en väsentlig beståndsdel i människans föda. C-vitamin (askorbinsyra) är nödvändigt för att hålla bind- och benvävnad intakt. Dess biologiskt aktiva form verkar som reduktionsmedel och koenzym i flera metaboliska processer och anses vara en antioxidant. Syn. askorbinsyra.
En ordning av svampar (tickor) tillhörande fylet Basidiomycota med makroskopiska basidiokarper. De har typisk saprofytisk aktivitet och bryter ned cellulosa och lignin. Många arter har haft medicinsk användning.
Ett enzym i oxidoreduktasklassen som katalyserar omvandlingen av beta-D-glukos och syre till D-glukono-1,5-lakton och peroxid. Det är ett flavoprotein med hög specificitet för beta-D-glukos. Enzymet bildas av Penicillium notatum och andra svampar och visar antibakteriell verkan i närvaro av glukos och syre. Det används för bedömning av glukoshalten i blod- eller urinprov medelst de färgämnen som bildas av reaktionens väteperoxid.
Oorganiska salter av vätecyanid (cyanväte; blåsyra) med radikalen -CN. Hit hör också isocyanider. De skiljer sig från nitriler, vilka avser organiska föreninger med -CN-radikalen.
Granulära (korniga) leukocyter med en kärna som oftast har två lober, sammanbundna med en tunn kromatintråd, och en cellmassa som innehåller grova, rundade och jämstora korn, som låter sig färgas av eosin.
Enzymer som fixerats på eller i någon form av vattenlöslig eller vattenfast matris, med obetydlig eller ingen förlust av sin katalytiska förmåga. Eftersom immobiliserade enzymer kan återanvändas fortlöpande, har de fått utbredd användning inom industri, medicin och forskning.
Metalliskt grundämne med kemiskt tecken Mn, atomnummer 25 och atomvikt 54,94. Det är anrikat i cellmitokondrier, främst i hypofysen, levern, bukspottkörteln, njurarna och skelettvävnaden. Det påverkar syntesen av mukopolysackarider, stimulerar produktionen av kolesterol och fettsyror i levern, och utgör en kofaktor för många enzymer, bl a arginas och alkalinfosfatas i levern.
Ett enzym som katalyserar tillägg av alifatiska, aromatiska eller heterocykliska radikaler, liksom även epoxider och arenoxider, till glutation. Bindningen sker vid svavelatomen. Det katalyserar även reduktion av polyolnitrat genom glutation till polyol och nitrit. EC 2.5.1.18.
En utbredd ordning av basidiomycetsvampar vars fruktkroppar allmäntkallas champinjoner.
Oorganiska salter av den hypotetiska ferrocyansyran H4Fe(CN)6.
Stort organ i bukhålan med flera viktiga ämnesomsättningsfunktioner.
Allmän beteckning för kemiska föreningar innehållande minst en hydroxigrupp som är bunden till en kolatom i en aromatisk ring. Källa Nationalencyklopedin
Ett kopparhaltigt oxidoreduktasenzym som katalyserar oxideringen av 4-bensendiol till 4-bensosemikinon. Det är även verksamt i samband med en rad O-kinoler och P-kinoler. Det finns framförallt i svampar och ingår i nedbrytningen av lignin, biosyntesen av färgämnen och avgiftningen av ligninderivat.
Immunologiska analysmetoder baserade på bruk av: 1) enzym-antikroppkonjugat; 2) enzym-antigenkonjugat; 3) antienzymantikroppar med efterföljande homologt enzym; 4) enzym-antienzymkomplex. Dessa används i histologiskt arbete för att synliggöra eller märka vävnadsprov.
En glutationdimer som bildas genom disulfidbindning mellan cysteinsulfhydrylsidokedjorna under pågående oxidation.
En grupp föreningar som är strukturellt besläktade med metoxybensen och innehåller den generella formeln R-C7H7O.
Ett icke-selektivt, translokerat växtgift för bruk efter sådd. Kan vara karcinogent. Det hämmar irreversibelt katalas, och skadar därmed också peroxisomaktiviteten.
Röda blodceller. Mogna blodkroppar saknar kärna, är formade som bikonkava skivor, och innehåller hemoglobin, vars funktion är att transportera syre. Syn. erytrocyter.
Salter av bromvätesyra, HBr, av vilka vissa använts som lugnande medel.
Vätskekromatografimetoder som har högt ingångstryck, hög känslighet och hög hastighet.
Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.
Teoretiska framställningar som efterliknar kemiska processer eller fenomen. Simuleringarna inkluderar bruk av matematiska beräkningar, datorer och annan elektronisk utrustning.
Experimentella eller teoretiska modeller för undersökning av molekylers form, elektroniska egenskaper eller interaktioner. Hit hör även analoga molekyler, datorframställd grafik och mekaniska strukturer.
Diazoderivat av anilin som används som reaktionsmedel för sockerarter, ketoner och aldehyder.
Ett växtsläkte (Asparagus) av familjen Asparagaceae som innehåller ekdysteroider och används som ingrediens i örtpreparatet sioton. De underjordiska stjälkskotten av sparris (Asparagus officinalis) används som grönsak och rötterna används inom folkmedicin. Syn. sparrisört.
Hydroxikanelsyra och dess derivat. De utövar sin verkan genom att aktivera oxidering av indolättiksyra, varvid den endogena nivån av bunden indolättiksyra i växter sjunker.
Ett antiseptiskt och desinficerande medel. Det är verksamt mot ett stort antal mikroorganismer, inklusive vissa svampar och virus, men har trög verkan mot sporer. Det har använts som huddesinfektionsmedel och för att lindra klåda.
De reaktiva områden på en makromolekyl som är direkt envolverade i dess specifika sammankoppling med en annan molekyl.
De processer genom vilka cellkärnors, cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten i samband med enzymsyntes.
En typ av elektrofores där polyakrylamidgel används som diffusionsmedium.
Tillförsel av molekyler av rekombinant DNA från prokaryota eller eukaryota källor till replikationsvektorer, så som plasmider eller virus, och införande av de härvid erhållna hybridmolekylerna i mottagarceller, utan att livsdugligheten hos dessa celler ändras.
Ett resultat av jodisering av monojodtyrosin. I samband med sköldkörtelhormonbiosyntesen kopplas dijodtyrosinrester till andra monojodtyrosin- eller dijodtyrosinrester så att T4- eller T3-sköldkörtelhormon bildas (tyroxin och trijodtyronin).