Undersökning eller behandling med hjälp av endoskop av tolvfingertarmens inre ytor.
Tarmsjukdom med kroniska, inflammatoriska infiltrat, fibros i alla skikt av den serösa hinnan och uppkomst av icke-kaseösa granulom. Det område som oftast drabbas är tunntarmens nedersta del, därefter tjocktarmen.
Preparat för behandling av Parkinsons sjukdom. De vanligaste medlen verkar på det dopaminerga systemet i striatum eller de basala ganglierna, eller består av centralt verkande muskarinantagonister.
Den naturligt förekommande formen av dihydroxifenylalanin och det närmaste förstadiet till dopamin. Till skillnad från dopamin kan levodopa tas genom munnen och passerar blod-hjärnbarriären. Det tas snabbt upp av dopaminerga nervceller och omvandlas till dopamin.
Ett glykosidas som hydrolyserar en glukosylceramid till fri ceramid och glukos. Brist på detta enzym leder till onormalt höga halter av glukosylceramid i hjärnan vid Gauchers sjukdom. EC 3.2.1.45.
Eosinofila, rundade till avlånga inneslutningar i vakuoler i cytoplasman hos skadade eller splittrade nervceller. Förekomst av Lewykroppar är det histologiska tecknet på de degenerativa förändringarna vid Lewykropp-sjukdom och Parkinsons sjukdom, men också vid andra neurologiska tillstånd. De ses typiskt i substantia nigra och locus caeruleus, men förekommer även i framhjärnans bas, hypotalamuskärnorna och neocortex.
Behandlingsmetod för rörelsestörningar, särskilt Parkinsons sjukdom, bestående av elbehandling via stereotaktiskt placerade elektroder i specifika områden a hjärnan, som t ex talamus. Elektroderna är kopplade till en nervstimulator som anbringats under huden.
En av katekolaminsignalsubstanserna i hjärnan. Den uppstår ur tyrosin och är prekursor till norepinefrin och epinefrin. Dopamin är en av de viktigaste signalsubstanserna i hjärnans extrapyramidala system och av betydelse för rörelseregleringen. En familj av receptorer (dopaminreceptorer) förmedlar dess verkan.
En dopaminerg neurotoxisk substans som framkallar irreversibla kliniska, kemiska och patologiska förändringar som härmar dem man finner vid Parkinsons sjukdom.
En degenerativ nervsjukdom kännetecknad av demens, lindrig parkinsonism och variationer i uppmärksamhetsförmågan. De neuropsykiatriska uttrycken har en tendens att föregå inträdandet av bradykinesi, muskelstelhet och andra extrapyramidala tecken. Vanföreställningar och synvillor är förhållandevis vanligt förekommande vid detta tillstånd. Histologisk undersökning avslöjar Lewykroppar i hjärnbarken och hjärnstammen. Senilplack och andra sjukliga särdrag typiska för Alzheimers sjukdom kan också finnas.
Tillstånd orsakat av nervgiftet MPTP, som ger upphov till selektiv förstörelses av nigrostriatala dopaminerga nervceller. Kliniska tecken är irreversibla parkinsonsymtom, som t ex stelhet och bradykinesi (sekundär parkinsonism). MPTP-förgiftning används även i djurmodeller för att studera Parkinsons sjukdom.
Onormal gång som beror på funktionsstörningar i nervsystemet. Gångstörningarna kan bero på ett antal sjukdomar som påverkar motorisk kontroll, sensorisk feedback och muskelstyrka, som t ex CNS-sjukdomar, sjukdomar i det perifera nervsystemet, neuromuskulära sjukdomar eller muskelsjukdomar.
Ett tillstånd som kännetecknas av balans eller funktionsharmoni. I fysiologisk mening avses muskelskelettsystemets reaktioner vid gång, i stående och sittande ställning, eller vid andra kroppsrörelser. Stabilitet och jämvikt är förknippade med kontrollen av kroppens tyngdpunkt.
Dans som behandlingsmetod.
En förhållandevis vanlig störning med ett ganska specifikt mönster vad gäller skakningar, vilka är mest uttalade i armar och nacke, inklusive huvudryckningar. Tremorn är vanligtvis lindrig, men kan vara handikappande om den är kraftig. En ärftlig, autosomalt dominant typ kan förekomma.
Den del av det centrala nervsystemet som befinner sig innanför kraniet och som omfattar prosencefalon (framhjärnan), mesencefalon (mitthjärnan) och rombencefalon (ruthjärnan). Den uppstår ur främre de len av embryots nervtub. Dess funktioner inkluderar muskelkontroll och koordination, mottagande och behandling av sinnesintryck, talframställning, minneslagring samt hantering av tankar och känslor.
En autosomalt recessiv sjukdom förorsakad av brist på enzymet glukocerebrosidas, vilket medför ansamling av glykosylceramid i enkärniga fagocyter (Gaucherceller). Den vanligaste formen är den icke-neuropatiska, ett långsamt framskridande sjukdomstillstånd med lever- och mjältförstoring och skelettmissbildningar. De neuropatiska typerna indelas i infantila och juvenila former. Den infantila formen visar sig vid 4-5-månadersåldern som anemi, utebliven kognitiv utveckling, indragen nacke, dysfagi (sväljningsbesvär) och förstorad lever och mjälte. Den juvenila formen uppvisar en långsam intellektuell försämring, lever- och mjältförstoring, ataxi, myokloni och spasticitet. De neuropatiska formerna kännetecknas av förlust av nervceller, med neuronofagi och ansamling av glukocerebrosid i nervcellerna.
Sättet att gå.
En perifer hämmare av dopa-dekarboxylas. Det används vid parkinsons sjukdom tillsammans med levodopa för att hindra omvandlingen av levodopa till dopamin perifert, varvid perifera biverkningar minskas och mängden levodopa som når det centrala nervsystemet ökar. Därmed kan dosstorleken reduceras. Medlet har i sig ingen antiparkinsonismeffekt.
Nedsatt eller långsam rörelseförmåga i kroppsmuskulaturen. Störningen kan bero på sjukdom i de basala ganglierna, psykisk sjukdom, långvarig inaktivitet pga sjukdom, och andra tillstånd.
Grå- och vitstrimmig substans bestående av neostriatum och paleostriatum (globus pallidus). Den befinner sig snett framför talamus i båda hjärnhalvorna. Den grå substansen utgörs av nucleus caudatus (svanskärnan) och nucleus lentiformis (linskärnan, som i sin tur består av globus pallidus och putamen). Den vita substansen utgör den inre kapseln.
Ett förvärvat, organiskt, mentalt sjukdomstillstånd med förlust av intellektuell förmåga i så svår grad att sociala och arbetslivsfunktioner störs. Funktionsstörningen är mångfaceterad och omfattar minnesförmåga, beteende, personlighet, omdöme, rymduppfattning, språk, abstraktionsförmåga och andra handlingsfunktioner. Den intellektuella försämringen är oftast progressiv och förskonar inledningsvis medvetandet.
Den del av corpus striatum som representerar den fylogenetiskt äldsta delen av striatum, kallad paleostriatum. Det bleka klotet (globus pallidus) bildar den mindre, mittersta delen av linskärnan.
Syndrom som har dyskinesi som främsta kännetecken i sjukdomsförloppet. Till denna kategori hör degenerativa, ärftliga, infektions- och läkemedelsframkallade, postinflammatoriska och psttraumatiska tillstånd.
Den mittersta av de tre primitiva hjärnblåsorna i den embyonala hjärnan. Den utvecklas utan vidare delning till en kort, sammandragen del som förbinder pons (hjärnbryggan) med diencefalon (mellanhjärnan). Mitthjärnan består av två huvuddelar, den bakre tectum mesencephali och tegmentum mesencephali, den främre delen, som innehåller delar av hörsel-, syn- och andra sensorimotoriska system.
En genetiskt bunden, latent sjukdomsbenägenhet, som kan aktiveras under vissa förhållanden.
Den ålder eller period i livet då en sjukdom eller en sjukdoms första symtom eller manifestationer först ger sig till känna.
Varje påvisbar och ärftlig förändring i det genetiska materialet som medför ändrad genotyp och som överförs till dotterceller och efterföljande generationer.
Manganderivat av etylenbisditiokarbamat. Det används mot svampangrepp inom jordbruket och har irriterande verkan på ögon, näsa, hud och svalg.
Halvautonoma, självförökande organeller som finns i cytoplasman hos alla celler hos nästan alla eukaryoter. Varje mitokondrie omges av ett dubbelt membran. Det inre är kraftigt inbuktat, och dess utskott kallas kristor (cristae). I mitokondrierna sker oxidativa fosforyleringsreaktioner, vilka leder till bildande av ATP. De innehåller bestämda ribosomer, transfer-RNA, aminacyl-tRNA-syntetaser, och förlängnings- och termineringsfaktorer. Mitokondrier är beroende av generne i kärnan i den cell de befinner sig i för många avgörande typer av budbärar-RNA. Mitokondrier antas ha uppstått ur aeroba bakterier som etablerat ett symbiotiskt förhållande med primitiva protoeukaryoter.
Onormala, ofrivilliga rörelser som främst drabbar armar och ben, bålen eller käkarna, och som är en manifestation av något bakomliggande sjukdomstillstånd. Tillstånd som har dyskinesier som återkommande eller ihållande primära symtom kan betraktas som dyskinesisyndrom (se "rörelserubbningar"). Dyskinesier är också ganska vanliga i samband med sjukdomar i de basala ganglierna.
1-metyl-4-fenylpyridinium (MPP+). En aktiv neurotoxisk metabolit av 1-metyl-4-fenyl-1,2,3,6-tetrahydropyridin (MPTP). Substansen sänker dopaminnivåer, hämmar katekolaminbiosyntesen, förbrukar kardiono repinefrin och inaktiverar tyrosinhydroxylas.Dessa och andra toxiska effekter leder till att oxidativ fosforilering upphör, till ATP-tömning och celldöd. Substansen, som är besläktad med paraquat, har också använts som ett växtgift.
Anosmi. Förlust av eller försämrat luktsinne. Tillståndet orsakas av bl a sjukdomar i luktorganet (organum olfactus), i näshålorna, virusinfektioner i luftvägarna, skallskador eller rökning.