'Parkinsonism' är ett samlingsbegrepp för sjukdomar som kännetecknas av rörelsekoordinationsstörningar, såsom tremor, stelhet (rigiditet), långsamhet i rörelserna (bradykinesi) och instabil postur. Den vanligaste orsaken till parkinsonism är Parkinson sjukdom, men det finns även andra orsaker som exempelvis vissa mediciner eller strukturella hjärnskador. Karaktäristiskt för Parkinson sjukdom är också att det förekommer dopaminbrist i hjärnan.

En stor klass kemiska ämnen, omfattande alla dem som inte innehåller kol eller kolföreningar som huvudbeståndsdel. Karbider, karbonater, cyanider, cyanater och koldisulfid (kolsvavla) räknas dock till gruppen oorganiska kemiska ämnen.

Supranuclear pares progressiv är en neurologisk störning som kännetecknas av en progresiv nedsättning av kontrollen över horisontell ögonrörelse på grund av skada eller avstorning i de högre centrala nervsystemets (CNS) strukturer ovanför kärnorna som styr ögonen, istället för påverkan direkt på de kärnor som kontrollerar ögonrörelserna själva. Detta kan orsaka problem med blickfång och dubbelseende, och kan vara ett tecken på flera olika neurologiska sjukdomar, inklusive Parkinsons sjukdom och progressiv supranukleär pares (PSP).

Multisystem Atrophy (MSA) är en ovanlig neurologisk sjukdom som drabbar flera kroppssystem, inklusive hjärnan och ryggraden. Sjukdomen orsakas av degeneration och död av nervceller i dessa områden, vilket leder till en progressiv nedsättning av funktioner som balans, muskelkontroll, automatiska kroppsfunktioner som hjärtslag och andning, samt kontrollen över andra kroppsliga system.

Parkinson's disease is a progressive neurodegenerative disorder characterized by the loss of dopamine-producing neurons in the substantia nigra region of the brain, leading to motor symptoms such as tremors, rigidity, bradykinesia, and postural instability.

Den naturligt förekommande formen av dihydroxifenylalanin och det närmaste förstadiet till dopamin. Till skillnad från dopamin kan levodopa tas genom munnen och passerar blod-hjärnbarriären. Det tas snabbt upp av dopaminerga nervceller och omvandlas till dopamin.

'Parkinson's sjukdom, sekundär' är en neurologisk störning orsakad av en annan grundläggande sjukdom eller skada, till exempel en infektion, skallskada eller en biverkan till vissa läkemedel, istället för den degenerativa process som ses i primär Parkinson's sjukdom.

Preparat för behandling av Parkinsons sjukdom. De vanligaste medlen verkar på det dopaminerga systemet i striatum eller de basala ganglierna, eller består av centralt verkande muskarinantagonister.

En dopaminerg neurotoxisk substans som framkallar irreversibla kliniska, kemiska och patologiska förändringar som härmar dem man finner vid Parkinsons sjukdom.

Den del av corpus striatum som representerar den fylogenetiskt äldsta delen av striatum, kallad paleostriatum. Det bleka klotet (globus pallidus) bildar den mindre, mittersta delen av linskärnan.

Nedsatt eller långsam rörelseförmåga i kroppsmuskulaturen. Störningen kan bero på sjukdom i de basala ganglierna, psykisk sjukdom, långvarig inaktivitet pga sjukdom, och andra tillstånd.

Muskelstyrka (eng. muscular strength) refererer til evnen til en muskel eller en gruppe muskler til at udvise kraft under en given bevægelse. Den opnås gennem træning og kan forbedres ved øvelser, der isolerer den specifikke muskelgruppe, som skal styrkes. Muskelstyrken måles ofte i newton (N) eller kilogram (kg), og kan testes under forskellige betingelser, herunder med henblik på at bestemme den maksimale styrke, konditionen eller udholdenheden.

"Nucleus subthalamicus" är en del av djuka kärnorna i hjärnan och består av sammanflätade neuroner (nerveceller). Den är belägen under thalamus och lateralt från hypotalamus. Nucleus subthalamicus har en viktig funktion inom rörelsekontrollen och är involverad i motoriska funktioner, såsom initiering och koordinering av rörelser. Dysfunktion i denna kärna kan leda till rörelsekoordinationsstörningar som ses vid exempelvis Parkinson sjukdom.

Onormala rörelser, som t ex hyperkinesi, hypokinesi, darrningar och dystoni, i samband med bruk av vissa läkemedel. Ansiktets, bålens, nackens och lemmarnas muskler påverkas mest. Tardiv dyskinesi är en form av hyperkinesi med onormala rörelser i ansiktet, tungan och nacken som uppträder vid behandling med neuroleptika.

Svår, affektiv sjukdom med stora svängningar i sinnesstämningen mellan återkommande nedstämdhet eller upprymdhet och depressivitet.

"Substantia nigra" är ett område i hjärnan som består av cellkroppar som producerar neurotransmittorn dopamin. Det är en del av de basala ganglierna och spelar en viktig roll i rörelsekontroll, motivation och belöningssystemet i hjärnan. En degeneration av dessa celler leder till Parkinson's sjukdom.

Oxidopamin är ett preparat som primärt används inom forskning och består av den aktiva substansen 6-hydroxydopamin hydroklorid. Detta ämne är ett neurotoxin som specifikt skadar dopaminerga nervceller, det vill säga nervceller som producerar signalsubstansen dopamin. Oxidopamin används därför som ett modellsubstans för att studera sjukdomar som beror på skada eller förlust av dopaminerga nervceller, till exempel Parkinson's disease.

Cyklisk (regelbunden) rörelse i en kroppsdel som antingen representerar en fysiologisk process eller utgör tecken på sjukdomstillstånd. Intentionstremor, en vanlig manifestation av sjukdom i lillhjärnan, förstärks av rörelse. Vilotremor, däremot, är som kraftigast när det inte föreligger något försök till viljerörelse och är en relativt vanlig manifestation av Parkinsons sjukdom.

De från den förlängda märgens pyramider utgående (efferenta), motoriska nervbanorna. Syn. myostatiska systemet; (pallido)striära systemet.

Onormala, ofrivilliga rörelser som främst drabbar armar och ben, bålen eller käkarna, och som är en manifestation av något bakomliggande sjukdomstillstånd. Tillstånd som har dyskinesier som återkommande eller ihållande primära symtom kan betraktas som dyskinesisyndrom (se "rörelserubbningar"). Dyskinesier är också ganska vanliga i samband med sjukdomar i de basala ganglierna.

Mentala sjukdomstillstånd, kännetecknade av brister i adaptionsprocessen som främst kommer till uttryck som avvikelser i tankar, känslor och beteende och leder till oro eller funktionsstörning.

Grå- och vitstrimmig substans bestående av neostriatum och paleostriatum (globus pallidus). Den befinner sig snett framför talamus i båda hjärnhalvorna. Den grå substansen utgörs av nucleus caudatus (svanskärnan) och nucleus lentiformis (linskärnan, som i sin tur består av globus pallidus och putamen). Den vita substansen utgör den inre kapseln.

Stora, nukleära vävnader under hjärnbarken som har sitt ursprung i telencefalon och är belägna i nedre delen av hjärnan.

En perifer hämmare av dopa-dekarboxylas. Det används vid parkinsons sjukdom tillsammans med levodopa för att hindra omvandlingen av levodopa till dopamin perifert, varvid perifera biverkningar minskas och mängden levodopa som når det centrala nervsystemet ökar. Därmed kan dosstorleken reduceras. Medlet har i sig ingen antiparkinsonismeffekt.

Tillstånd där ångest utgör den dominerande störningsyttringen.

Tillstånd som har störningar av sinnesstämningen som dominerande drag.

Alla läkemedel som används för sin verkan på dopaminreceptorer, på dopaminets livscykel eller på de dopaminerga nervcellernas överlevnad.

Syndrom som har dyskinesi som främsta kännetecken i sjukdomsförloppet. Till denna kategori hör degenerativa, ärftliga, infektions- och läkemedelsframkallade, postinflammatoriska och psttraumatiska tillstånd.

En av katekolaminsignalsubstanserna i hjärnan. Den uppstår ur tyrosin och är prekursor till norepinefrin och epinefrin. Dopamin är en av de viktigaste signalsubstanserna i hjärnans extrapyramidala system och av betydelse för rörelseregleringen. En familj av receptorer (dopaminreceptorer) förmedlar dess verkan.

Olivopontocerebellar atrophy (OPCA) is a rare neurological disorder characterized by progressive degeneration of specific areas of the brain, including the cerebellum, pons, and olives, leading to symptoms such as uncoordinated movements, speech and balance difficulties, and in some cases cognitive impairment.

Behandlingsmetod för rörelsestörningar, särskilt Parkinsons sjukdom, bestående av elbehandling via stereotaktiskt placerade elektroder i specifika områden a hjärnan, som t ex talamus. Elektroderna är kopplade till en nervstimulator som anbringats under huden.

En dopa-karboxylashämmare som inte går in i central nervsystemet. Det ges ofta i kombination med levodopa vid behandling av parkinsonism för att hindra omvandling av levodopa till dopamin perifert, va rvid en större mängd når centrala nervsystemet. Medlet har i sig ingen antiparkinsoneffekt.

Ett tricykliskt, anorektiskt verkande medel som är obesläktat med och mindre giftigt än amfetamin, men med vissa liknande bieffekter. Det hämmar upptag av katekolaminer och blockerar bindning av kokain till den dopaminupptagande transportmolekylen.

Den Diagnostiska och statistiska manualen för psykiatriska störningar (DSM) är ett system för klinisk klassificering och diagnostisering av mentala störningar som utvecklats och publicerats av Amerikanska psykiatriska föreningen (APA). Den används globalt inom psykiatrin, andra medicinska specialiteter, forskning, hälso- och sjukvårdssystem, försäkringsbolag och lagstiftande organ för att diagnostisera och dokumentera typ och svårighetsgrad av olika mentala störningar. DSM innehåller en detaljerad beskrivning av symtom, kriterier för diagnos och relaterade funktionsnedsättningar för varje störning. Den senaste upplagan är DSM-5 som publicerades år 2013.