En fokal form av epilepsi med krampanfall som utlöses från pannloben. En mångfald kliniska symtom finns, beroende på det exakta läget för anfallets utgångspunkt. Enkla eller komplexa motoriska rörelser kan förekomma, ffa i ansikte och armar. Anfall som utgår från den främre delen av pannloben är ibland förknippade med huvud- och ögonvridning, typiskt vridning bort från fokussidan. Frontallobsanfall kan vara idiopatiska (kryptogena) eller orsakade av befintlig sjukdom eller skada, så som olycksfallsskador, tumörer eller andra makroskopiska eller mikroskopiska skador på frontalloberna (symtomatiska krampanfall). Syn. pannlobsepilepsi.
Stat i sydvästra USA, med en yta av 295 000 km2. Landskapet är till största delen stäpp och öken. I söder gränsar staten till Mexico. Huvudstaden är Phoenix.
Ett sjukdomstillstånd som kännetecknas av återkommande episoder av paroxysmala störningar i hjärnan till följd av plötsliga, okontrollerade och onormalt kraftiga nervcellsurladdningar. Klassifikationen av epilepsier baseras vanligen på 1) krampanfallens kliniska särdrag (t ex motoriska anfall), 2) etiologi (t ex posttraumatiskt krampanfall), 3) anatomisk utgångspunkt (t ex pannlobsanfall), 4) tendens till spridning till andra områden i hjärnan och 5) tidsmönster (t ex nattlig epilepsi).
Registrering av hjärnans elektriska aktivitet med hjälp av elektroder som anbringas på skallen, på hjärnans yta eller i hjärnan.
Läkemedel för behandling av krampanfall.
Sjukdomstillstånd med typiska återkommande paroxysmala nervcellsurladdningar som utgår från ett bestämt område i hjärnan. Partiella epilepsianfall delas in i enkla och komplexa, beroende på medvetandepåverkan (ingen vid enkelt anfall; stört medvetande vid komplext). Båda typer kan visa upp ett brett spektrum av motoriska, känsel- och autonoma symtom. De partiella anfallen kan klassificeras utifrån åtföljande kliniska drag eller det anatomiska läget för anfallsfokus. Ett sekundärt, utbrett krampanfall kan hänföras till ett partiellt anfall som på diffust sätt envolverar andra delar av hjärnan.
En lokalt bunden (fokal) form av epilepsi, kännetecknad av återkommande anfall som utgår från punkter i tinningsloben, huvudsakligen från den mesiala (proximala) delen. Ett brett spektrum av psykiska fenomen kan uppträda, som t ex illusioner, hallucinationer, kognitiva störningar och känsloupplevelser. De flesta komplexa, partiella anfall utgår från tinningsloberna. Dessa epilepsier kan klassificeras utifrån etiologi som kryptogena, ärftliga eller symtomatiska (dvs att de är förknippade med någon befintlig sjukdom eller skada). Syn. tinningslobepilepsi.
Uppslagsböcker med informativa artiklar inom alla kunskapsfält (allmänna uppslagsverk), oftast med alfabetiskt ordnade uppslagsord eller ämnesord, eller uppslagsverk inom ett speciellt ämnesområde. Syn. uppslagsböcker; uppslagsverk.
Ett juridiskt begrepp med innebörden att en anklagad inte kan göras ansvarig för ett brott, om han eller hon, vid tidpunkten för den brottsliga handlingen, pga psykisk sjukdom inte kunde anses förstå eller inse det orätta i handlingen.
NLMs (National Library of Medicine, USA) utvidgade informationstjänst för medicnska yrkesutövare och allmänheten. Tjänsten, som är webbaserad, har en omfattande länkning till informationskällor för sjukdomstillstånd och hälsofrågor.
Störningar kännetecknade av försämrad förmåga att somna eller behålla sömnen. Problemet kan bero på ett primärt sjukdomstillstånd eller uppstå som följd av annat medicinskt eller psykiskt tillstånd.
En direkt form av psykoterapi, baserad på tolkningen av situationer (den kognitiva erfarenhetsstrukturen) som är avgörande för hur en individ känner och uppför sig. Den bygger på förutsättningen att kognition, den process som leder till förvärvande av kunskap och utformning av tankar, är primärt avgörande för sinnesstämning och beteende. Terapin använder sig av beteendevetenskaplig och samtalsteknik för att identifiera och korrigera det negativa tänkande som ligger till grund för det avvikande beteendet.
Olyckor på gator, vägar, motorvägar, torg, cykelleder för allmän trafik, samt gång- eller ridbana invid dessa, som inbegriper förare, passagerare, fotgängare och fordon. Vägtrafikolyckor kan hänföras till bilar (personbilar, bussar och lastbilar), cyklar, motorcyklar och annan anordning på hjul, band eller medar för färd på marken.
Regelbundet återkommande, i cykler om ca 24 timmar, biologiska aktiviteter, som t ex känslighet för läkemedel och stimuli, hormonutsöndring, sömn, ätande osv. Denna rytm tycks styras av en biologisk k locka, som följer återkommamde perioder av dagsljus och mörker.
Bilar, lastbilar, bussar eller liknande motordrivna fordon.
Fettsorter i maten, särskilt i animaliska produkter, så som kött, köttprodukter, smör och ghee (animalisk matolja; flytande smör). Fett i mindre mängd finns i nötter, frön och avocadofrukter.
De ätliga delarna av något djur som används som föda, inkl. tamboskap (nötkreatur, svin och får) och fjäderfä, fisk, skaldjur och vilt.
Glycerylestrar av en eller flera fettsyror. Vanligtvis är de luktfria, färglösa och utan smak i rent tillstånd, men de kan smaksättas. Fetter är olösliga i vatten, men lösliga i de flesta organiska lösningsmedel. De förekommer i djur- och växtvävnad, och kan utvinnas genom kokning eller extrahering under tryck. Matfetter är viktiga energikällor i födan.
Den huvudsakliga sterolen hos alla högre djur, med utbredning i kroppsvävnaderna, särskilt i hjärnan och ryggmärgen, samt i animaliska fettarter och oljor.
En aminosyra som förekommer i vävnader och urin hos ryggradsdjur. I muskelvävnad påträffas den oftast i form av fosfokreatin. Kreatinet utsöndras i urin som kreatinin.
Datorprogram baserade på expertkunskaper inom ett problemområde, samt tillämpning och utnyttjande av dessa för att lösa problemen.
Fastställda uppsättningar av frågor att användas för insamling av uppgifter, som t ex kliniska data, social ställning, yrkesgrupp osv. Termen används ofta om frågeformulär för massundersökning som fylls i av uppgiftslämnarna själva.
Handverktyg som tandvårdspersonal använder i sitt kliniska arbete.
En ihållande kroppshållning som beror på samtidig sammandragning av verksamma och motverkande muskler i en kroppsdel. Det är oftast de stora axialmusklerna och bäckengördeln som drabbas. Tillstånd med ihållande eller återkommande dystoni som primärt symtom räknas som muskelspänningssjukdomar. Syn. dystoni.
Kärnstruktur inom ansa lenticularis eller en separat kärna i den interna kapseln, intill globus pallidus. Hos icke-primater motsvarar strukturen globus pallidus medianus hos primater. N. entopeduncularis har receptorer för cannabis.
En störning som kännetecknas av oupphörliga och ofrivilliga, långsamma och slingrande rörelser i framförallt fingrar och händer. Om atetosen uppkommer efter hemiplegi kallas tillståndet posthemiplegis k korea.
Förvärvade eller nedärvda sjukdomstillstånd som har dystoni som främsta symtom. Dessa sjukdomar delas allmänt in i generaliserade (utbredda) dystonier (t ex vanställande muskelspänning) och fokala dystonier (t ex "skrivkramp"). De kan även klassificeras efter ärftlighetsmönster och debutålder.
Ofrivilliga, snabba och ryckiga kroppsrörelser, som kan vara nästan omärkliga eller bli sammanhängande och påtagligt förändra det normala rörelsemönstret. Hypotoni och pendlingsreflexer hör ofta till. Tillstånd som präglas av återkommande eller ihållande koreiforma episoder som primära sjukdomssymtom hänförs till "koreatiska störningar". Danssjuka (chorea) är också en vanlig manifestation av basalgangliesjukdomar.