En alfa-2-adrenerg agonist med såväl central som perifer nervsystemverkan. Dess främsta kliniska användningsområde är som medel mot högt blodtryck.

Läkemedelsberedningar som verkar under en längre tidsperiod genom att på ett kontrollerat sätt frisättas successivt.

Praktolol är ett beta-blockerande läkemedel, som används för att behandla olika hjärt- och kärlsjukdomar, såsom hypertension (högt blodtryck), angina pectoris (svårigheter att andas vid ansträngning på grund av sämre blodförsörjning till hjärtat) och för att förebygga ytterligare stroke hos vissa patienter. Det fungerar genom att blockera effekterna av adrenalin (ett hormon som frigörs i stresssituationer) på hjärtat, vilket sänker pulsen och blodtrycket samt minskar arbetets belastning på hjärtat. Praktolol har också en viss förmåga att vidga blodkärlen, vilket ytterligare bidrar till att sänka blodtrycket.

Urindrivande tiazid som även används mot högt blodtryck.

Föreningar med både en hydroxylgrupp (-OH) och en aminogrupp (-NH2).

Läkemedel som binder till men inte aktiverar betaadrenerga receptorer och därmed blockerar verkan av betaadrenerga agonister. Adrenerga betaantagonister används vid behandling av högt blodtryck, hjärt arytmi, kärlkramp, glaukom, migrän och ångest.

Propranolol är ett beta blockerare läkemedel, som används för att behandla olika hjärt- och kärlsjukdomar, hypertension (högt blodtryck), sömnlöshet orsakad av PTSD (posttraumatisk stressstörning) samt för att förebygga migränanfall. Det fungerar genom att blockera beta-adrenerga receptorer i hjärtat och kärlen, vilket sänker hjärtslaget, blodtrycket och reducerar arbetets på hjärtat.

En selektiv adrenerg beta 1-blockerare utan stimulerande verkan. Den har svagare bindning till plasmaalbumin än alprenolol, och kan vara användbar vid angina pectoris, högt blodtryck och hjärtarytmier.

Propanolaminer är en grupp kemiska föreningar som innehåller en propanolaminnertillväxt, vilket betyder att de har en propanolgrupp (ett kolatom med två väteatomer och en hydroxylgrupp) som är kovalent bunden till en aminogrupp (-NH2). Ett exempel på en propanolamin är noradrenalin, ett signalsubstans i nervsystemet.

Skelettmuskulaturens förbrukning av energi. Belastningsintensiteten kan mätas som syreförbrukning, värmeproduktion eller hjärtfrekvens. Hit hör också utmattning, ett psykologiskt mått på energiuttömning.

4-(2-hydroxi-3-((1-metyletyl)amino)propoxi)bensenacetamid. En kardioselektiv betaadrenoblockerare med egenskaper liknande dem hos propranolol, men utan någon negativ inotrop effekt.

N-(3-acetyl-4-(2-hydroxy-3-((1-metyletyl)amin)propoxy)fenyl)butanamid. En kardioselektiv betaadrenerg antagonist med liten effekt på bronkialreceptorerna. Medlet har en stabiliserande och kinidinlikna nde effekt på hjärtrytmen samt en svagt sympatomimetisk verkan.

1-((1-metyletyl)amino)-3-(2-(2-propenyl)fenoxy)-2-propanol. En adrenerg betablockerare som används mot högt blodtryck, angina och arytmi.

Puls definieras som den kraftiga, rytmiska expansiva fasen i hjärtats slagcykel, som kan kännas eller mätas genom att trycka lätt finger mot en artär, vanligtvis i handgelenet. Pulsen mäts i slag per minut och ger information om hjärtats frekvens.

Samtidig graviditet och hjärt-kärlsjukdom. Sjukdomen kan föregå eller ha tillstött efter befruktningen, och den kan ha eller inte ha skadlig verkan på den gravida kvinnan eller fostret.

Pindolol är ett ickeselectivt betablockerande läkemedel, som används för att behandla hypertension (högt blodtryck), angina pectoris (svårigheter att andas eller smärta i bröstet under eller efter fysisk aktivitet till följd av hjärtklaffors dysfunktion) och oregelbundenhetar i hjärtslaget. Det fungerar genom att blockera effekterna av adrenalin och noradrenalin på hjärtat, vilket sänker pulsens hastighet och minskar blodtrycket.

Oxprenolol är ett beta-blockerande läkemedel, som används för att behandla olika hjärt- och kärlsjukdomar, såsom hypertension (högt blodtryck), angina pectoris (svårigheter att andas vid ansträngning eller rädsla på grund av syrgasbrist i hjärtat) och arytmier (hjärtfrekvensrubbningar). Det fungerar genom att blockera effekterna av adrenalin och noradrenalin, två hormoner som påverkar hjärtats frekvens och kontraktionsstyrka. På så sätt kan oxprenolol minska hjärtfrekvensen, blodtrycket och arbetskravet på hjärtat, vilket kan förbättra symtomen vid ovan nämnda sjukdomar.

Antalet sammandragningar av hjärtkamrarna per tidsenhet, vanligtvis per minut.

Förplanerade studier av säkerhet, effektivitet eller optimal dosering (om tillämpligt) för ett eller fler diagnostiska, terapeutiska eller profylaktiska läkemedel, en eller fler apparater eller tekniker, utvalda enligt förutbestämda kriterier och studerade med avseende på fördefinierade indikationer på gynnsamma och ogynnsamma effekter.

Ihållande, högt blodtryck i artärsystemet. Utifrån flera mätningar (blodtrycksbestämning) definieras högt blodtryck som ett tillstånd då det systoliska trycket konstant är högre än 140 mm Hg eller då det diastoliska trycket konstant är högre än 90 mm Hg.

Ett direktverkande, kärlvidgande medel som används för behandling av högt blodtryck.

Upptag av ämnen genom tarmhinnan.

Slumpmässig fördelning, eller random distribution, är ett koncept inom statistik och forskning som innebär att varje individ, observation eller utfall har lika stor sannolikhet att tillhöra en viss kategori eller grupp i en studie.

Det tryck som det cirkulerande blodet utövar på kärlväggarna.

Det aktiva, sympatomimetiska binjurebarkhormonet hos de flesta djurarter. Det stimulerar både de alfa- och betaadrenerga systemen, ger systemisk kärlsammandragning och mag-tarmavslappning, stimulerar hjärtverksamheten och vidgar luftrören och hjärnans kärl. Hormonet används vid astma och hjärtsvikt, och för att fördröja upptaget av lokalbedövningsmedel. Syn. epinefrin.

Kroppsextremiteternas läge eller hela kroppshållningen.

Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.

Omfattningen av den biologiska effekten av den verksamma andelen av en substans, t ex läkemedel, vid avsedd plats eller i ett biologiskt medium som motsvarar det avsedda verkningsstället. Syn. biotill gänglighet.

Undersökningsmetod för t ex klinisk prövning av ett läkemedel eller behandling som innebär att varken deltagare/patienter eller försöksledare känner till vem som faktiskt får den specifika behandlingen.

"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.