Onormalt utstående ögon, pga funktionsbrister i enokrina körtlar (t ex tyreotoxikos), maligniteter, skada eller förlamning av ögonmuskelnerverna. Syn. exoftalmi.
Utomjordisk miljö, dvs omgivningar utanför jordklotet och dess atmosfär, som t ex det slutna utrymmet i en rymdfarkost, den fria rymden, månen eller andra planeter.
Cancersjukdom i ögonen.
En kronisk, tumörliknande inflammatorisk reaktion som vanligen drabbar ögonhålornas vävnader; den kallas även orbital myosit.
Kirurgiskt avlägsnande av ögongloben.
Insjunken ögonglob. Syn. enoftalmi.
Ett synsymtom som uttrycker sig som så att syncentrum uppfattar ett objekt som två. Symtomet kan hänga samman med sjukdomstillstånd som brytningsfel, skelning, defekter i den okulomotoriska nerven, trokleanerven eller abducensnerven, eller sjukdomstillstånd i hjärnstammen och occipitalloben.
Sjukdomar i det tårbildande systemet.
Den tredje planeten i ordningen i vårt planetsystem, från solen räknat. Syn. Tellus.
Medfödd avsaknad av det ena eller båda ögonen.
Tomografimetod som utnyttjar datorberäkning för framställning och återgivande av röntgenbilder.
Förlust av kalcium i skelett och tänder. Bakterier kan orsaka dekalcificering av tänder. Hög ålder kan spela roll för förlust av kalcium, likaså sjukdomar som t ex reumatoid artrit.
Ett av de två, oftast osymmetriska, hålrummen mellan inre och yttre pannbensskikten.
Skador på ögonen till följd av våld eller annan yttre påverkan. Hit hör både ytliga skador och inre ögonskador.
Konstgjorda ögon av glas eller plastmaterial, så utformade att de utåt skall likna naturliga ögon.
Ospecifika skador på ansiktets mjukdelar eller benvävnader.
En övergripande vetenskap omfattande evolutionsbiologi, inklusive ursprung för och utveckling av de för livet nödvändigaste elementen, och hur dessa uppkommer i det interstellära stoftet och i protostellära system. Hit hör också studier av den kemiska evolutionen och därmed följande samverkan mellan framväxande livsformer och planeternas utveckling, samt den gren av biologin som ägnar sig åt studier av utomjordiskt liv.
Cancer i ögonlocken.
En autosomal, recessiv störning, kännetecknad av kort kroppsväxt, defekt tillväxthormonreceptor och oförmåga att producera insulinliknande tillväxtfaktor I från tillväxthormonet. Syndromet är inte en form av hypofysär dvärgväxt, utan beror på en mutation i GHR-genen på kromosom 5 hos människa.
En kärltumör som till övervägande del består av stora, vidgade blodkärl, och som ofta innehåller mycket blod. Den förekommer i huden, i underhudsvävnad, eller båda, samt i många inre organ, särskilt levern, mjälten, bukspottkörteln och ibland i hjärnan. De typiska, ytliga missbildningarna är kraftigt röda, medan djupareliggande tumörvävnad ser blåaktig ut. Kavernösa hemangiom i huden tränger djupare än kapillära hemangiom och har inte samma tendens att tillbakabildas spontant.
Ett ben med kilform (os sphenoidale) vid botten av hjärnskålen.
Sekretfyllt hålrum i spottkörteln, tårsäcken, näshålorna, blindtarmen eller gallblåsan.
Icke-invasiv metod för undersökning av inre anatomistrukturer som bygger på principen att atomkärnor i ett starkt magnetfält absorberar strålningsenergipulser och avger dem som radiovågor, vilka med datateknik kan bearbetas till bilder. Till tekniken räknas även protonspinntomografi.
En av ett ett par hålrum i överkäken, belägna under och i förbindelse med näshålans mittgång.
Frivilliga eller reflexmässiga ögonrörelser.
Inre ögonskador till följd av perforering eller punktering av ögat.
Fint fördelade partiklar i rymden, vilka är mindre än en mikrometeorit, dvs att de är mindre än en millimeter i diameter.
Den vetenskapsgren som omfattar läran om och studiet av himlakropparna och universum i stort, bl a utifrån observationer, mätningar och tolkningar av strålningen i världsrymden.
Det tårbildande och tårledande systemet, vilket omfattar tårkörtlarna, ögonlockskanterna, bindhinnesäcken och tåravrinningen.
Den femte planeten från solen. Jupiter tillhör de fem yttre planeterna i vårt solsystem. Bland planetens sexton månar ingår Callisto, Europa, Ganymede och Io.
Inflammation i tårsäcken (saccus lacrimalis).
Högenergistrålning eller partiklar från yttre rymden som träffar jorden, jordatmosfären eller rymdfarkoster och som kan ge upphov till sekundär strålning vid kollision med atmosfären eller rymdfarkoster.
En mesenkymal blandtumör, bestående av två eller fler mesenkymala celltyper som normalt inte förekommer tillsammans, fibrös vävnad ej inräknad. Mesenkymom har stor spridning i kroppen, och ungefär 75% är elakartade.
Cancer i ansiktets vävnader.
Slapphet i det övre ögonlocket till följd av missbildning eller förlamning av ögonlockslyftarmuskeln (musculus levator palpebrae). Syn. blefaroptos.
Hypertyreos med diffus, hyperplastisk struma, till följd av produktion av antikroppar mot receptorn för tyreoidea-stimulerande hormon (TSH-receptorn).
Lindriga till svåra infektioner i ögat eller dess angränsande vävnader förorsakade av protozo- eller metazoparasiter.
Cancer i ögats bindhinna.
En autosomalt dominant missbildning, kännetecknad av akrocefali (spetsig skalle), exoftalmus (utstående ögon), hypertelorism (stort avstånd mellan ögonen), strabismus (skelögdhet), papegojnäsa, liten underkäke och utskjutande överkäke.
Vävnad som stödjer och förbinder andra vävnader. Den består av bindvävsceller, inbäddade i en stor mängd extracellulär grundmassa.
Slutna håligheter eller blåsliknande svullnader, normala eller onormala, klädda med epitelvävnad och oftast med innehåll av någon flytande eller halvflytande substans.
Kirurgiskt ingrepp eller insnitt i skallen.
Kemisk och fysikalisk omvandling av de biogena grundämnena från deras kärnsyntes i stjärnor till deras upptagande och följande modifiering i himlakroppar och jordklotets biokemiska miljö. Hit hör även mekanismerna för upptagande av biogena element i komplexa molekyler och molekylsystem, i utvecklingen mot livets uppkomst.
Uppkomst och utveckling av himlakroppar i solsystem. Hit hör även studier av tidig planetär geologi.
Cancer eller tumörer i käkhålan. De flesta tumörer i bihålorna uppkommer här. De utvecklas obemärkt i hålrummen och ger symtom när de tränger genom väggarna.
En form av felriktning av ögonen orsakad av för stark konvergens av synaxlarna, vilket leder till korsögdhet. Tillståndet kan t ex bero på förlamning av ögats yttre, raka muskel, vilket ger ögat ett inåtriktat läge vid försök att spänna blicken. Syn. esotropi.
Vatten i fast fas. Naturligt bildad is har hexagonal struktur.
En talgkörtel som finns hos ett flertal olika landlevande ryggradsdjur. Den är placerad i ögonhålan och kan ha olika funktioner. Dess sekret smörjer ögongloben, och den kan utsöndra tillväxtfaktorer. Hos fåglar har den även en immunförsvarsfunktion, och hos vissa gnagare spelar den en roll i fotoreceptionen och värmeregleringen.
Ett oregelbundet, venöst hålrum i den hårda hjärnhinnan (dura mater) på båda sidor av kilbenet.
Jordens naturliga satellit. Hit hör material om månens omlopp eller faser, månmånaden, månlandskap, geografi och jordmån.
En cystisk form av svettkörteladenom. Det uppstår genom cystisk tillväxt i apokrina, sekretoriska körtlar. Adenomet är inte ovanligt, förekommer inom alla åldrar i det vuxna livet och drabbar män och kvinnor lika. Den vanligaste platsen är runt ögat, särskilt utanför den yttre ögonvrån. Det avlägsnas kirurgiskt.
Rymdfarare. Syn.: kosmonauter.
Huvudskador som uppvisar tecken på genomträngning av skallbenet och hjärnhinnan. Sådana kan bero på skottskador och skador genom stick eller slag.
Fasta himlakroppar som rör sig i den interplanetariska rymden och som är mindre än planeter eller asteroider, men större än en molekyl. När de faller till en planets yta kallas de meteoriter.
System som innehåller alla nödvändiga komponenter för att upprätthålla liv och hälsa. Det finns funktioner för tillförsel av syrgas, näring och vatten, temperatur- och tryckreglering, och avlägsnande av koldioxid och slaggprodukter. Miljön kan vara en rymdfarkost, ubåt eller månens yta. Inom sjukvård, vanligtvis sjukhusvård, finns termen "livsuppehållande vård".
En akut, diffus och varig inflammation av lös bindvävnad, särskilt underhudsvävnad, och ibland muskelvävnad. Tillståndet kommer oftast som en följd av infektion i sår eller andra hudskador.
Lämningar och spår efter djur och växter från tidigare geologiska skeden som bevarats i jordskorpan.
Den mest godartade, kliniska formen av Langerhanscell-histiocytos, vilken omfattar begränsade, knutiga sår i magslemhinnan, tunntarmen, skelettbenen, lungorna eller huden, med eosinofilinfiltrat. Den proliferativa cell som tycks vara ansvarig för de kliniska symtomen är Langerhanscellen.
Medfödd missbildning eller utvecklngsavvikelse som kännetecknas av onormalt små ögonglober.
Kirurgisk utrymning av de inre delarna av ögat, innanför senhinnan (sklera). Denna excision skall ej förväxlas med orbital evisceration, som innebär total utrymning av ögonhålan.
Förfarande för skapande av tredimensionella bilder med hjälp av digital teknik, fotografering och andra metoder. Så kan, t ex, tredimensionella bilder skapas genom att en sekvens av tomografibilder läggs på varandra med datorhjälp, medan fotografiska 3-D-bilder (holografi) kan åstadkommas genom att fotografisk film exponeras för interferensmönstret som uppstår när två laserstrålar riktas mot ett föremål.
Inflammation i pannhålorna. Oftast är orsaken infektion med Streptococcus pneumoniae eller Haemophilus influenzae. Tillståndet kan vara akut eller kroniskt.
Oförmåga att se eller uppfatta synintryck. Tillståndet kan bero på ögonsjukdomar, synnervssjukdomar, defekt i synnervskorsningen, eller hjärnsjukdomar som påverkar synbanor eller nacklob.
Inflammation i käkhålan. Oftast beror den på infektion av bakterierna Haemophilus influenzae, Streptococcus pneumoniae och Staphylococcus aureus. Tillståndet kan vara akut eller kroniskt.
En godartad, icke-Langerhanscellstörning i histiocytproliferationen som främst påverkar lymfknutorna. Tillståndet kallas ofta sinushistiocytos med massiv lymfadenopati.
En grupp störningar i histiocytproliferationen som omfattar Letterer-Siwes sjukdom, Hand-Schueller-Christians syndrom och eosinofilt granulom. Langerhansceller ingår i den kliniska yttringen.
Ansamling av histologiskt normal vävnad på "fel" plats.
Syn. explosioner.
Blodutgjutning i något organ, hålrum eller vävnad.
Störningar hos någon av de tolv hjärnnerverna. Med undantag för syn- och luktnerverna omfattas även sjukdomstillstånd i de hjärnstamskärnor, där hjärnnerverna börjar eller slutar.
Avsiktliga eller ofrivilliga huvudrörelser som kan ske i förhållande till eller oberoende av kroppen. Termen gäller för både människor ocg djur.
Den vanligaste typen av intraokulära tumörer är koroidala maligna melanom. De uppkommer vanligtvis efter puberteten och ökar i incidens med stigande ålder. De flesta maligna melanom i ögats uveala omr åden utvecklas från godartade melanom (födelsemärken).
Kroppsskador orsakade av partiklar eller tryckvåg från en explosion, t ex av mina, granat eller fyrverkeripjäs. Explosioner kan ge lungskador och pulmonell blödning, sönderslitning av andra organ i br östkorg och buk, brustna trumhinnor och påverka det centrala nervsystemet.
Proteiner med hög molekylvikt som förekommer i cytoskelettets mikrotubuli. Under vissa förhållanden krävs de för hopsättningen av tubulin med mikrotubuli och för stabilisering av mikrotubulistrukturerna.
Ett mörkrött, fast och kupformat hemangiom med skarp avgränsning mot omgivande hud, som oftast uppträder i huvud-nackregionen. Tumören växer snabbt, men tillbakabildas vanligen utan ärrbildning. Den beror på tillväxt av omogna kapillärkärl i aktivt stroma (stödvävnad, bindvävnad) och finns vanligtvis redan vid födseln eller uppkommer under de två till tre första levnadsmånaderna.
Den fjärde planeten från solen räknat i vårt solsystem. Den har två naturliga månar, Deimos och Phobos, och utgör en av de fyra inre eller terrestriella planeterna.
En tumörform som helt eller till större delen består av celler med histiocytens morfologi och vissa fibroblastkomponenter. Det finns många varianter och många benämningar. Ytligt belägna tumörer uppför sig godartat, men djupt belägna, och godartade, histiocytom kan lokalt invadera omgivande vävnad. Fibrösa histiocytom kan visa sig var som helst i kroppen. Ytliga former kan alltid avlägsnas med enkel excision, medan en större vävnadsmarginal behövs för djupa, godartade typer. Lokal återkomst är ovanlig.
En förhållandevis vanlig tumörform i det centrala nervsystemet som uppstår i spindelvävsceller. De allra flesta är väldifferentierade, vaskulära tumörer som växer långsamt och har dålig invasiv förmåga, men elakartade typer förekommer. Meningiom uppkommer företrädesvis i det parasagittala området, hjärnans konvexitet, sfenoidalkammen, luktfåran och ryggradskanalen.
Tredimensionella avbildniingar av anatomiska strukturer. Modeller kan användas i stället för hela djur eller organismer för undervisning, övningar och studier.
Fibrös skelettdysplasi i ett enda skelettben.
Isolerade benskador som ger en typisk ansvällning av överliggande benbark, liknande utvidgningen på en pulsådervägg vid ett aortaaneurysm. Därav benämningen.
Den sammanfallande ljusbrytningen i ögat.
Avlägsnande och undersökning av små prov från levande vävnad.
Svampinfektion i ögat, framkallad av ett flertal olika svamparter, och vanligtvis genom ett av fyra möjliga sätt: ytlig infektion som ger konjunktivit, keratit eller tilltäppt tårkanal; spridning från angränsande vävnader, som t ex hud eller bihålor; direktinfektion i samband med operation eller genomträngande fysisk skada; eller via blod och lymfa hos patienter med etablerad mykos.
Ansiktets skelett, bestående av benen mellan skallbasen och underkäken. Det råder viss oenighet om vilka av huvudets skelettben som skall räknas till ansiktets.
Karcinom kännetecknat av band eller cylindrar av hyalint eller slemhinnebindväv omväxlande med aggregat eller band av små epitelceller. När "cylindrarna" uppträder i massor av epitelceller ger de vävn aden ett perforerat eller sålliknande utseende. Denna tumörtyp förekommer i mjölkkörtlarna, andningsvägarnas slemkörtlar och spottkörtlarna. De är elakartade, men växer långsamt, och de tycks sprida s ig lokalt via nerverna.
Kirurgiskt ingrepp för att minska på trycket i en kroppshålighet eller kroppsdel.
En form av okulär riktningsavvikelse, där synaxlarna divergerar onormalt mycket. Felet kan bero på svaghet i musculus rectus medialis, varvid kraften från musculus rectus lateralis inte balanseras, utan ögat vrids utåt vid försök att se rakt fram.
Riktning av blicken och inställning av ögonen så att objektbilden hamnar i fovea centralis (centralgropen) i båda ögonen.
Extranodalt lymfom av slemhinneassocierad lymfvävnad i kontakt med exogena antigen. Många av de platser där dessa lymfom uppträder, så som magsäck, spottkörtlar och sköldkörtel, saknar normalt lymfvävnad. De får MALT-vävnad genom en immunologiskt förmedlad störning.
Hit räknas både köttätande djur och växter. Syn. karnivorer (sing. karnivor).
Varbildning, varansamling.
Döden som resultat av en sjukdom hos en individ, redovisad i en enskild fallbeskrivning eller i ett begränsat antal patienter. Begreppet får ej förväxlas med döden som livets fysiologiska upphörande eller med mortalitet (dödlighet), som är ett epidemiologiskt eller statistiskt begrepp.
En förhållandevis liten, nodulär inflammationsreaktion, innehållande grupper av mononukleära fagocyter, av infektiöst eller icke-infektiöst ursprung.
Undersökning av pålitlighet och driftsäkerhet hos en utrustning.
Framsidan av huvudet, med panna, ögon, näsa, mun, kinder och käke.
Bakterieinfektioner utvändigt eller invändigt i ögat. Till de vanligare patogenerna hör Haemophilus, Neisseria, Staphylococcus, Streptococcus och Chlamydia.
En (datorbaserad) numerisk analysmetod för att lösa differentialekvationer. Metoden används bl a inom hållfasthetslära, strömningslära och elfältsanalys. Syn. finita element-analys; FE-analys; FEM.
Datorteknik för hantering av tvådimensionella bilder för bildförbättring eller analys.
Smala, cylindriska trådstrukturer i cellskelettet hos växt- och djurceller. De består av proteinet tubulin och påverkas av tubulinmodulatorer.
Mätning av huvudets mått. Inom odontologin används sammanställningar från röntgenbilder från sidan och framifrån för att beräkna ansiktsskelettets tillväxt och utveckling och för att följa resultaten av ortodontisk behandling. Syn. cefalometri.
Proteiner från insektarter tillhörande släktet Drosophila (bananfluga, fruktfluga). Särskilt proteiner från den mest välundersökta Drosophilaarten, Drosophila melanogaster, tilldrar sig stort intresse när det gäller forskning inom morfogenes och utveckling.
Proteiner som deltar i sammandragningsprocesser. De omfattas av muskelproteiner och proteiner i andra celler och vävnader. Den senare typen deltar i begränsade sammandragningsprocesser i cytoplasman, i cellrörelse och i cellanhopningsfenomen.
Tumörer av alla typer och ursprung, som förekommer utanför skelettet i kroppens bindvävsstrukturer, inklusive rörelseorganen och deras olika delar, som t ex nerver, blodkärl, lymfsystemet osv.
Studier inriktade på att följa utvecklingen eller utfallet av t ex exponering, metoder, effekter av åtgärder, eller förekomst av någon sjukdom hos enskilda individer eller grupper.
Förbättring av en bilds kvalitet med olika metoder, som datorbearbetning, digital filtrering, elektrokardiografiteknik, ljus- och ultramikroskopering, fluorescensspektrometri, scintigrafi och in vitro-bildhantering på molekylär nivå.
En art apor av släktet Macaca som lever i Indien, Kina och andra delar av Asien. Aporna används i stor utstreckning i biomedicinsk forskning och anpassar sig väl till vistelse bland människor.
En delning av cellkärnan, vid vilken de båda nya kärnorna vanligtvis får en kromosomuppsättning som är identisk med den hos artens somatiska celler.
Alla elakartade lymfvävnadstumörer som skiljer sig från Hodgkins sjukdom, då de är mer heterogena i fråga om cellinjemalignitet, kliniskt förlopp, prognos och behandling. Det enda gemensamma kännetecknet bland dessa tumörer är frånvaron av Reed-Sternbergceller, vilka är typiska för Hodgkins sjukdom.
Teoretiska modeller som efterliknar förlopp hos biologiska processer eller sjukdomar. För sjukdomsmodeller hos levande djur
En allmän beteckning för olika tumörsjukdomar i lymfvävnad.