I medicinsk kontext, betyder "opsiner" bakteriers förmåga att binda och svara på specifika molekyler i sin omgivning, som kallas opsinoner. Opsinoner är ofta proteiner eller peptider som utsöndras av värdorganismer (t.ex. människor) som en del av deras immunförsvar. När bakterierna binder till opsinonerna kan det leda till aktivering av specifika signaltransduktionsvägar inne i bakterien, vilket kan påverka bakteriens beteende och överlevnad. Exempel på sådana effekter kan vara att underlätta bakteriens förmåga att infektera värden eller att stimulera bakteriens produktion av toxiner.

Rhodopsin, även känt som det visuella purpurproteinet, är ett ljuskänsligt protein i stavarna i näthinnan i djurs ögon, som möjliggör mörkerseende genom att underlätta nattvila och skuggbildning. Det är en typ av G-kopplad receptor som aktiveras vid exponering för ljus och initierar en signaltransduktionsväg som leder till en elektrokemisk respons i ögat. Rodopsinet består av två huvudkomponenter: ett protein, opsin, och ett kromofor, retinal, som är bunden till opsinet. När ljus absorberas av retinalet sker en konformationsförändring som orsakar aktivering av rhodopsinet och startar en biokemisk kaskad som leder till synen.

Opsiner i ögat, även känt som konjunktivit, är en inflammation av slemhinnan (konjunktiva) som tappar ögonlocken från ögats yta.

En av de två ljusmottagande celltyperna i näthinnan hos ryggradsdjur. I tapparna finns fotopigmentet i inbuktningar i det yttre cellsegmentets membran. Tapparna är mindre ljuskänsliga än stavar, men de ger synförmåga med bättre rymd- och tidsskärpa, och sammansättningen av signaler från tappar med olika pigment tillåter färgseende.

Analysmetod för in situ-undersökning av ämnen i enzymkoncentrationer i enstaka celler, genom mätning av ljusabsorption. Ljus från en volframlampa eller xenonljusbåge sprids med hjälp av ett monokromatorgitter och lyser upp mikroskopoptiken. Ljusabsorptionen mäts (i nanometer) genom jämförelse mellan bilden av objektet och en referensbild.

Rodopsin är ett ljuskänsligt protein i stavarna i näthinnan i ögat, som spelar en viktig roll i mörkerseendet. Det består av två delar: ett membranprotein vid namn opsin och ett kromofor, 11-cis-retinal, som är ljuskänsligt. När ljus absorberas av rodopsinet aktiveras det, vilket resulterar i en kaskad av händelser som slutligen leder till en nervimpuls som skickas till hjärnan och tolkas som syn. Rodopsin är ett exempel på ett G-proteinkopplat receptorprotein (GPCR).

Retinaldehyd, även känt som retinal, är ett derivat av vitamin A och är en aktiv form av vitamin A i ögats retinapigmentepithel (RPE) och fotoreceptorer. Det spelar en viktig roll i synprocessen genom att ingå i den visuella cykeln, där det konverteras till retinsyra för att sedan aktivera synnermerna i gångljon och slutligen uppfatta ljus som synsignaler. Retinaldehyd kan också direkt reagera med opsiner, en typ av G-proteinkopplade receptorer, för att initiera signaltransduktion och leda till visuell perception.

"Näthinnepigment" refererar till den pigmentering (färgning) som förekommer i näthinnan, det delikata membranet som bildar baksidan av ögat och reflekterar ljuset för att skapa synsinnet. Det vanligaste näthinnepigmentet är melanin, som också förekommer i huden, håret och irisen (ögonens regnbågshinna). Variationer i mängden och fördelningen av näthinnepigment kan påverka ögats färg och synfunktion.

Phototransduction är den biokemiska process som omvandlar ljusenergi till nervsignaler i de fotoreceptorceller som finns i ögats nätartslager (retina). Denna process innebär att ljuskänsliga proteiner, som kallas rhodopsin eller fotopsin, aktiveras när de utsätts för ljus. Detta ledar till en signalskapselse som ger upphov till en nervimpuls som sedan kan tolkas av hjärnan. Phototransduktion är alltså den grundläggande mekanismen bakom synprocessen och gör att vi kan se världen runt oss.

I en enskild medicinsk betydelse refererar "syn" till förmågan att se och tolka visuella stimuli, vilket är möjligt genom samverkan mellan ögats optiska system och hjärnans visuala cortex. Syn innebär att tolka ljus och skuggor som bilder och ger oss information om vår omgivning, såsom form, storlek, färg och rörelse av objekt.

A compound eye in arthropods is a type of eye that consists of many individual light-sensing units called ommatidia, each with its own cornea, lens, and photoreceptor cells. These eyes provide a wide field of view and the ability to detect motion and patterns of light and dark, but they do not provide detailed, high-resolution images like human eyes. Instead, the information from many ommatidia is combined in the arthropod's brain to create a rough image of its surroundings. This type of eye is found in insects, crustaceans, and some other arthropods.

Celler som är specialiserade på att uppfatta och förmedla ljus. Stavar och tappar utgör fotoreceptorerna i näthinnorna hos ryggradsdjur.

En klass inom fylet Cnidaria vars organismer växlar mellan polyp- och medusaformer under sin livscykel. Det finns fler än 2700 arter i de fem ordningarna.

Släktskapsförhållanden mellan grupper av organismer, baserade på deras genuppsättningar.

'Näthinna' refererar till den membranösa struktur som skiljer ögats främre och bakre kammare. Det består av två delar: en central, transparent del som kallas cornea, och en mer perifer del som kallas limbus. Näthinnans huvudsakliga funktion är att skydda ögat, hålla vätskan i ögats främre kammare inne, och hjälpa till att fokusera ljus på näthinnan bakom den, där synen sker.

Celler hos ryggradslösa djur som är specialiserade på att känna av ljus och mörker och förmedla dessa intryck i det centrala nervsystemet.

Poecilia är ett släkte i familjen Poeciliidae, ordningen Cyprinodontiformes som innefattar fiskar som ofta kallas levandefödande tandkarpar. Det mest välkända arten inom släktet är guppyn (Poecilia reticulata).

I en enkel medicinsk definition kan 'Cycler' (cykliska) hänvisa till någon form av regelbunden eller periodisk aktivitet i en biologisk process eller ett läkemedels effekt. I vissa kontexter kan det användas för att beskriva en typ av hormonbehandling vid behandling av bristande könshormoner hos transpersoner, där man regelbundet cykliskt tillför estrogen och/eller gestagen för att efterlikna en naturlig menstruationscykel. Detta görs ofta för att minska riskerna med obehandlad hormonbrist och för att möjliggöra en mer naturlig hormonnivå över tiden.

Den visuella uppfattningen av en viss färgnyans.

Transducin är ett G-protein som spelar en viktig roll i den fototransduktiva signalvägen i retinalceller i ögat. När ljus absorberas av rodopsin i de yttre segmenten av tappceller aktiveras transducin, vilket orsakar en kaskad av händelser som slutligen leder till att jonkanaler blockeras och cellen depolariseras. Detta resulterar i en nervimpuls som skickas via optisk nerve till hjärnan för bearbetning och seende. Transducin är alltså ett viktigt steg i processen som omvandlar ljusenergi till elektriska signaler i ögat.

G-protein-coupled receptor kinase 1 (GRK1) är ett enzym som desensiterar G-protein-kopplade receptorer genom att fosforylera deras aktiveringslösa former. Detta leder till att bindningen av arrestiner sker, vilket förhindrar ytterligare signalering och möjliggör internalisering av receptorerna. GRK1 är specifikt involverat i synprocessen genom att reglera rhodopsins aktivitet i retinan i ögat.

Läkemedelsagonism, invers, kan definieras som en farmakologisk effekt där ett läkemedel vid låga doser har en viss verkan, medan samma läkemedel vid högre doser har motsatt verkan eller dämpar den ursprungliga verkan. Detta fenomen kallas också biphasisk effekt eller hormesis. Invers agonism är en form av negativ agonism, där en ligand binder till och aktiverar en receptor som normalt är associerad med en negativ biologisk respons. Vid invers agonism ledde högre doser till en minskad negativ respons, vilket resulterade i en effekt som är motsatt den som orsakas av en agonist.

Artrik ordning (Lepidoptera) av insekter med utbredning över hela världen. De har två par stora och breda flygvingar, ofta med färggranna mönster.

En talgkörtel, även kallad sebaceous gland, är en typ av körtel som finns i huden och producerar ett oljigt sekret kallat talg, som hjälper till att fukt- och skydda huden.

En ordning av fiskar med 8 familjer och ett stort antal arter av såväl äggläggande som yngelfödande fiskar. Den omfattar två underordningar, Adrianichtyoidei (äggläggande) och Cyprinodontoidei (äggläggande och yngelfödande). Till den senare underordningen hör bl a Poeciliidae, som föder levande yngel. Hit hör släktet Poecilia, med de populära akvariefiskarna guppy och molly.

Eye proteins, also known as ocular proteins, refer to the various types of proteins that are present in the eye and play crucial roles in maintaining its function and health. These proteins can be found in different parts of the eye, including the cornea, iris, lens, retina, and optic nerve. They perform a range of functions, such as providing structural support, enabling vision by absorbing or filtering light, participating in signal transduction pathways, and protecting the eye from damage caused by external factors like ultraviolet (UV) radiation and oxidative stress. Examples of eye proteins include crystallins in the lens, opsins in the retina, and collagens in the cornea.

Proteiner från olika fiskarter.

En stor klass leddjur, omfattande bl a humrar, krabbor, räkor, gråsuggor, vattenloppor och långhalsar.

Det område av det elektromagnetiska spektret som det mänskliga ögat är känsligt för. Ljusets våglängd ligger mellan 400 och 800 nanometer, dvs mellan de ultravioletta och infraröda frekvenserna.

Utveckling på molekylär nivå i DNA-sekvenser och proteiner.

I medicinsk kontext refererar "eye" till det organ som uppfattar ljus, skuggor och bilder och ger oss synen. Ögat är ett komplext sensoriskt system som består av flera strukturer, inklusive cornea, iris, pupill, lins, glaskropp, näthinna och optisk nerv. Alla dessa strukturer arbetar tillsammans för att uppfatta och tolka det ljus som faller på näthinnan och skapa synsinnet. Ögat är ett av de viktigaste sinnena som ger oss möjlighet att interagera med vår omgivning och uppleva världen runt oss.

Celler som känner av och släpper igenom ljus.

Djur som saknar ryggradspelare.

Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.

Cis-trans-isomeri är en form av stereoisomeri som kan förekomma inom oorganisk och organisk kemi, där två isomerer skiljer sig från varandra genom att dubbelbindningar i molekylen hindrar rotation. Cis- och trans-betecknar läget hos substituentgrupper på varsin sida av en dubbelbindning i en organisk molekyl. I cis-isomerer befinner sig grupperna på samma side, medan de i trans-isomerer befinner sig på motsatta sidor. Denna typ av isomeri är viktig inom områden som polymerer, färgämnen och läkemedel, då cis- och trans-isomerer kan ha olika egenskaper och funktioner.

I en enskild medicinsk kontext kan "lizards" möjligen referera till ett fall av kutan mimicry (hudimitation) där en hudlösa yta på en persons kropp, oftast på grund av ett sjukdomstillstånd eller skada, får ett grovt utseende som liknar en lizards hud. Detta är dock mycket ovanligt och det finns inga allmänt accepterade medicinska definitioner eller användningar av "lizards" i den meningen.

Ett 48-Kd-protein i den yttre delen av näthinnestavarna och en av komponenterna i ljusöverföringen. Det undertrycker aktivering av G-protein genom att binda till fosforylerat fotolyserat rodopsin. Arr estin kan framkalla experimentell autoimmun uveit efter injektion i laboratoriedjur.

Arthropoda. Leddjuren har ett hårt, yttre och ledat skelett och ledade ben som sitter parvis. De två dominerande klasserna är insekter (Insecta) och spindeldjur (Arachnida), till vilka hör många medicinskt viktiga arter. De kan vara parasiter eller vektorer (smittöverförare).

Sköldkörtelhormonreceptorer, beta (THRB) är en typ av receptor som binder till thyroxin (T4) och triiodotyronin (T3), två typer av sköldkörtelhormoner. När de aktiveras genom att binda till sina respektive ligander, reglerar de genuttryck och cellulära processer som påverkar tillväxt, differentiering och metabolism i kroppen. Genetiska mutationer i THRB kan leda till endokrina sjukdomar som exempelvis Graves sjukdom och resistens mot sköldkörtelhormoner.

Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.

Processer som förekommer i olika organismer och leder till att enstaka gener dubbleras. Vid dubblering av angränsande gener föreligger en dubblerad sekvens inom de gränser som bestäms av start och stoppsignalerna för ursprungsgenens proteinsyntes, vilket ger till resultat en högre produktion av transkriptionsprodukter och protein. Vid diskret gendubblering hamnar den dubblerade sekvensen utanför start och stoppsignalerna, varvid två oberoende gener med sina genprodukter kommer att föreligga. Gendubblering kan leda till en flergensfamilj, supergener eller pseudogener.

Mörkeradaptation är den fysiologiska process där ögat anpassar sig till mörka förhållanden, vilket leder till en ökad förmåga att uppfatta ljus och kontraster i lågljusmiljöer. Detta uppnås genom att pupillen dilateras (blir större) för att släppa in mer ljus, samt en kemisk process där det ljuskänsliga pigmentet rhodopsin i stavarna aktiveras och ökar sin respons på små mängder ljus.

'Urodela' är en biologisk klass inom djurriket, som även kallas forontovertebrater eller stjärtlösa groddjur. Dessa är amfibier som tillbringar en del av sitt liv i vatten och en annan del på land. Urodela-klassen innefattar arter såsom salamandrar och mudderkrypare, vilka kännetecknas av sin långsträckta kroppsform, ben med många tår och frånvaro av en yttre stjärt hos de flesta vuxna individer.

Retinitis pigmentosa (RP) är en grupp genetiska sjukdomar som orsakas av skada på och förlust av fotopigmentceller (stavar och tappar) i näthinnan, vilket leder till nedsatt syn och eventuell blindhet. Symptomen kan inkludera nattblindhet, tunnel syn och en gradvis försämring av det centrala synfältet över tid. RP är vanligtvis ärvlig och finns i olika former med varierande symtom och svårighetsgrad.

Ett släkte av familjen Ambystomatidae (mullvadssalamandrar). De mest kända arterna av detta släkte är Ambystoma mexicanum och A. tigrinum.

A Retinal Photoreceptor Cell Outer Segment (OS) refers to the part of the photoreceptor cell in the retina of the eye that is responsible for absorbing light and initiating the process of vision. The OS contains stacks of disc-shaped membranes filled with the visual pigment, which undergoes a chemical change when struck by light, triggering electrical signals that are transmitted to the brain via the optic nerve. These signals ultimately result in the perception of visual images. Damage or degeneration of the photoreceptor OS can lead to vision loss and various retinal diseases, such as age-related macular degeneration and retinitis pigmentosa.

Teknik för identifiering av specifika nukleinsyrasekvenser i intakta kromosomer, eukaryota celler eller bakterieceller med hjälp av specifika nukleinsyramärkta sonder.

"Ryggradsdjur, eller vertebrater, är en grupp djur som kännetecknas av att de har en ryggrad, även kallad vertebrala columna, som består av sammanlänkade benplattor (vertebrala centra) och som skyddar ryggmärgen. Denna grupp inkluderar djur som fiskar, groddjur, kräldjur, fåglar och däggdjur."

I medicine refererar "färg" vanligtvis till det visuella aspekten av vävnader, kroppsfluider eller huden som kan variera som ett resultat av normal fysiologisk process, patologiska tillstånd eller påverkan av yttre faktorer. Exempelvis kan gul färg i huden och ögonvitor (icterus) indikera en störning i leverfunktionen.

En immunfluorescensteknik som används allmänt för påvisande av serumantikroppar och immunkomplex i kroppsvävnad och mikroorganismer i prov från patienter med infektionssjukdomar. Tekniken innebär framställning av antigen-antikroppskomplex, som märks med fluoresceinkonjugerade antiimmunglobulinantikroppar.

Arthropod proteins refer to the proteins that are found in arthropods, which make up the phylum Arthropoda and include insects, crustaceans, spiders, scorpions, mites, and centipedes, among others. These proteins are essential for the structure, function, and regulation of various cellular processes within these organisms. They play crucial roles in the immune system, muscle contraction, nerve impulse transmission, and other biological functions. Arthropod proteins can also have potential applications in medicine, agriculture, and industry, such as in the development of new drugs, diagnostic tools, and biomaterials. However, it is important to note that some arthropod proteins may cause allergic reactions or other adverse effects in humans, particularly in individuals who are sensitive to insect venoms, dust mites, or certain types of seafood.

Den visuella uppfattningen av en viss färgnyans.

Aminosyresekvenshomologi refererer til den grad af lighed i rækkefølgen af aminosyrerne, der udgør proteiner hos to eller flere organismer. Jo større antal identiske aminosyrer i samme position i de sammenlignede sekvenser, des højere er graden af homologi. Dette begreb anvendes ofte i molekylærbiologien for at fastslå evolutionæ forhold og funktionelle egenskaber hos proteiner.

En grupp växelvarma, vattenlevande ryggradsdjur med gälar, fenor, skelett av brosk eller ben, och avlånga kroppar, täckta med fjäll.

I medicinen, refererar "sekvensinpassning" till processen av matchning eller korrelerande en genetisk sekvens, vanligtvis en DNA- eller RNA-sekvens, med en specifik referenssekvens, för att fastställa dess position, orientering och eventuella variationer i förhållande till den referenssekvensen. Detta används ofta inom genetisk forskning och klinisk diagnostik för att identifiera gener, mutationer eller polymorfismer som kan vara associerade med sjukdomar eller andra hälsotillstånd.