En ihållande kroppshållning som beror på samtidig sammandragning av verksamma och motverkande muskler i en kroppsdel. Det är oftast de stora axialmusklerna och bäckengördeln som drabbas. Tillstånd med ihållande eller återkommande dystoni som primärt symtom räknas som muskelspänningssjukdomar. Syn. dystoni.

Förvärvade eller nedärvda sjukdomstillstånd som har dystoni som främsta symtom. Dessa sjukdomar delas allmänt in i generaliserade (utbredda) dystonier (t ex vanställande muskelspänning) och fokala dystonier (t ex "skrivkramp"). De kan även klassificeras efter ärftlighetsmönster och debutålder.

Ett sjukdomstillstånd kännetecknat av fokal dystoni, som utvecklas till ofrivilliga, krampaktiga muskelsammandragningar i ben, bål, armar och ansikte. Händerna drabbas ofta inte, men långvariga sammandragningar i axialmusklerna och lemmarnas muskler kan förvrida kroppen svårt. Debuten äger oftast rum före 20-årsåldern. Ett familjärt, autosomalt dominant, ärftlighetsmönster har påvisats. Syn. deformerande muskeldystoni.

Nackspärr (lat. Cervicogenica headache) är en sekundär kronisk huvudvärk orsakad av en underliggande halsförändring, vanligen en diskherni eller facettledsskada i nacken, som ger upphov till smärta och muskelspasmer som refereras till huvudet.

Läkemedel för behandling av rörelserubbningar. De flesta av dessa preparat verkar centralt på de dopaminerga och kolinerga systemen. Bland de kliniskt allra viktigaste är medlen mot Parkinsons sjukdom .

Blinkningar med eller kramp i ögonlocken pga spasmer i musculus orbicularis oculi. Syn. blefarospasm.

Ett syndrom kännetecknat av ansiktsdystoni, med blefarospasm, käköppning, tillbakadragna läppar, platysmatecken och framskjuten tunga. Det drabbar främst äldre vuxna och och har sin högsta incidens i 60-70-årsåldern.

Den del av corpus striatum som representerar den fylogenetiskt äldsta delen av striatum, kallad paleostriatum. Det bleka klotet (globus pallidus) bildar den mindre, mittersta delen av linskärnan.

En muskelkramp definieras som en plötslig, ofrivillig och smärtsam sammandragning eller kontraktion av en muskel eller en grupp av muskler, vanligtvis i benen eller armarne. Den kan vara kortvarig eller fortsatt under en period av tid.

Syndrom som har dyskinesi som främsta kännetecken i sjukdomsförloppet. Till denna kategori hör degenerativa, ärftliga, infektions- och läkemedelsframkallade, postinflammatoriska och psttraumatiska tillstånd.

Behandlingsmetod för rörelsestörningar, särskilt Parkinsons sjukdom, bestående av elbehandling via stereotaktiskt placerade elektroder i specifika områden a hjärnan, som t ex talamus. Elektroderna är kopplade till en nervstimulator som anbringats under huden.

Gifter producerade av Clostridium botulinum. Det finns minst sju olika ämnen, av vilka de flesta är proteiner. De har neurotoxiska, enterotoxiska och hemotoxiska egenskaper, är immunogena och omfattar de starkaste gifter man känner till. Det vanligaste blockerar frigörande av acetylkolin vid de kolinerga synapserna.

I en medicinsk kontext kan 'handstil' (engelsk: 'handwriting') referere til den unikke måden, hvorpå en individuel læge skriver sine noter, recepturer og andre dokumenter i forbindelse med patientbehandlingen. Handstilen er derfor et personligt kendetegn for lægen, som kan være vanskelig at afkode for andre, hvilket i visse tilfælde kan have potentialet for at føre til fejlinterpreteringer og misforståelser. Derfor har mange sundhedsinstitutioner i de senere år overgået til elektroniske patientjournaler, hvorved problemet med lægelig 'handstil' er blevet næsten elimineret.

Neuromuskulära medel är läkemedel som påverkar den neuromuskulära funktionen, det vill säga den kommunikation som sker mellan nervceller och muskelceller för att orkestrera rörelser. Dessa medel kan användas för att behandla en rad olika medicinska tillstånd, till exempel muskelsmärtor, spasticitet, myasthenia gravis och ALS (amyotrofisk lateralskleros).

I medicinsk kontext, definieras 'hand' som den del av armen som sträcker sig från handleden (wrist) till fingertopparna. Den består av ett antal ben (bones), muskler, senor och nerver som tillsammans ger handen förmågan att röra sig, känna och gripa tag i objekt. Handens precision och styrka gör den unik bland kroppens lemmar och möjliggör komplexa aktiviteter såsom skrivande, klappning, ätande och manipulation av små föremål.

En familj cellproteiner som förmedlar korrekt sammansättning och sönderdelning av andra polypeptider, och i vissa fall byggande av oligomera strukturer, men som själva inte ingår i de slutgiltiga strukturerna. Man antar att chaperonproteiner medverkar till polypeptiders självkonstruktion genom att hindra alternativa sammansättningsförlopp som skulle producera icke-funktionella strukturer. Några klasser av molekylära chaperoner är nukleoplasminer, chaperoniner, HSP70-stressproteiner och HSP90-stressproteiner.

Botulinum Toxin Type A är ett neurotoxin producerat av den anaeroba bakterien Clostridium botulinum. Det används inom medicinen som en muskelrelaxerande behandling under varunamn som Botox och Dysport. När toxinet injiceras i en muskel blockerar det signalsubstanser i nervsystemet, vilket orsakar att muskeln slappnar av. Det används vanligtvis för att behandla muskelspasmer, vissa typer av smärta och också kosmetiskt för att minska rynkor och andra skråmärken i ansiktet.

Nattlig paroxysmal dystoni (NPD) är ett sällsynt neurologiskt tillstånd som kännetecknas av plötsliga, ofta återkommande episoder av abnorma muskelaktivitet och rörelsemönster, som inträffar under natten eller i vila. Dessa episoder kan vara mycket smärtsamma och orsaka spasmer, ryckningar, torticollis (halsförvrängning) och andra dystoniska symtom. NPD kan vara besläktat med andra neurologiska tillstånd som paroxysmal nocturnal hemoglobinuria (PNH) och paroxysmalt icke-epileptiskt sjudande (PNES). Det är viktigt att söka medicinsk expertis om man misstänker NPD, eftersom tillståndet kan behandlas med läkemedel eller andra terapeutiska metoder.

Kärnstruktur inom ansa lenticularis eller en separat kärna i den interna kapseln, intill globus pallidus. Hos icke-primater motsvarar strukturen globus pallidus medianus hos primater. N. entopeduncularis har receptorer för cannabis.

Den naturligt förekommande formen av dihydroxifenylalanin och det närmaste förstadiet till dopamin. Till skillnad från dopamin kan levodopa tas genom munnen och passerar blod-hjärnbarriären. Det tas snabbt upp av dopaminerga nervceller och omvandlas till dopamin.

GTP-cyklohydrolas I eller pyrofosfatbildande GTP 7,8-8,9-dihydrolas (GTP-cyklohydrolas II). En enzymgrupp som hydrolyserar imidazolringen i GTP, varvid kol-8 frigörs som format. Två C-N-bindningar hydrolyseras, och pentasenheten isomeriseras. Detta är första steget i syntesen av folsyra från GTP. EC 3.5.4.16 (GTP-cyklohydrolas I) och EC 3.5.4.25 (GTP-cyklohydrolas II).

Sjukdomar i basalganglierna, inklusive putamen, pallidum, claustrum, mandelkärnan och svanskärnan. Dyskinesier, främst ofrivilliga rörelser eller ändrad rörelsetakt, är de vanligaste kliniska manifest ationerna av dessa sjukdomar. Orsaker kan vara kärlsjukdomar, degenerativa nervsjukdomar eller skallskador.

Stora, nukleära vävnader under hjärnbarken som har sitt ursprung i telencefalon och är belägna i nedre delen av hjärnan.

Trihexyphenidyl är ett antikolinergt läkemedel som används för att behandla symptomen på Parkinson's sjukdom, såsom rystelser, stelhet och muskelkramper. Det fungerar genom att blockera acetylkolinreceptorerna i hjärnan, vilket hjälper att minska spasticiteten och förbättra muskelkoordinationen.

Ofrivilliga, snabba och ryckiga kroppsrörelser, som kan vara nästan omärkliga eller bli sammanhängande och påtagligt förändra det normala rörelsemönstret. Hypotoni och pendlingsreflexer hör ofta till. Tillstånd som präglas av återkommande eller ihållande koreiforma episoder som primära sjukdomssymtom hänförs till "koreatiska störningar". Danssjuka (chorea) är också en vanlig manifestation av basalgangliesjukdomar.

Tillstånd med smärta i någon lem eller annan kroppsdel, hyperestesi och lokal, autonom funktionsrubbning till följd av mjukvävnads- eller nervskada. Smärrtan är ofta förenad med rodnad, hudtemperaturförändringar, onormal sudomotorisk aktivitet (svettstimulering) eller ödem. Smärtintensitet och andra manifestationer står inte i proportion till vad som kan förväntas av den utlösande händelsen. Två typer av tillståndet har beskrivits: typ1 (reflexdystrofi) och typ 2 (kausalgi).

Onormala rörelser, som t ex hyperkinesi, hypokinesi, darrningar och dystoni, i samband med bruk av vissa läkemedel. Ansiktets, bålens, nackens och lemmarnas muskler påverkas mest. Tardiv dyskinesi är en form av hyperkinesi med onormala rörelser i ansiktet, tungan och nacken som uppträder vid behandling med neuroleptika.

Mätning av förändringar i musklers elektriska potential med hjälp av yt- eller nålelektroder.

En förhållandevis vanlig störning med ett ganska specifikt mönster vad gäller skakningar, vilka är mest uttalade i armar och nacke, inklusive huvudryckningar. Tremorn är vanligtvis lindrig, men kan vara handikappande om den är kraftig. En ärftlig, autosomalt dominant typ kan förekomma.

Ofrivillig sammandragning av en muskel eller en muskelgrupp. Kramper kan drabba såväl skelettmuskler som glatt muskulatur.

Alla de muskler som medverkar till att ge uttryck åt ansiktet, inklusive dem som försörjs av facialisnerven och är fästa vid och ger rörelse åt ansiktshuden.

Sensoriska störningar är en medicinsk term som refererar till problem eller avvikelser i sinnesfunktionerna, inklusive hörsel, syn, smak, lukt, touch och kroppsbild, vilket kan resultera i förändrade eller nedsatta sinnesintryck, perceptioner eller respons på stimuli.

Den ålder eller period i livet då en sjukdom eller en sjukdoms första symtom eller manifestationer först ger sig till känna.

Onormala, ofrivilliga rörelser som främst drabbar armar och ben, bålen eller käkarna, och som är en manifestation av något bakomliggande sjukdomstillstånd. Tillstånd som har dyskinesier som återkommande eller ihållande primära symtom kan betraktas som dyskinesisyndrom (se "rörelserubbningar"). Dyskinesier är också ganska vanliga i samband med sjukdomar i de basala ganglierna.

'Parkinsonism' är ett samlingsbegrepp för sjukdomar som kännetecknas av rörelsekoordinationsstörningar, såsom tremor, stelhet (rigiditet), långsamhet i rörelserna (bradykinesi) och instabil postur. Den vanligaste orsaken till parkinsonism är Parkinson sjukdom, men det finns även andra orsaker som exempelvis vissa mediciner eller strukturella hjärnskador. Karaktäristiskt för Parkinson sjukdom är också att det förekommer dopaminbrist i hjärnan.