Störningar i den motoriska funktionen hos matstrupens övre eller nedre ringmuskel, matstrupen eller i samtliga delar. Ringmusklernas bristande förmåga att hållas spända kan leda till hinder vid sväljning av föda, uppstötning av föda eller uppstötning av magsyra i matstrupen.

Mag-tarmkanalens rörelser.

Mätning av tryck eller spänning i vätskor eller gaser med en tryckmätare.

En motorisk störning i matstrupen kännetecknad av bröstsmärtor och svårigheter att svälja (dysfagi). Orsaken är inte klarlagd. Kraftiga, icke framdrivande sammandragningar utösta av sväljning förekommer, särskilt hos äldre.

Störning av rörelseförmågan i den nedre delen av matstrupen till följd av bristande avslappning i matstrupens nedre ringmuskel vid sväljning. I enstaka fall kan den bero på degeneration av tarmplexus ganglieceller eller vagusnervens motorneuron.

Sjukliga förändringar i matstrupen.

En typ av tarmvred, en funktionell, inte mekanisk, obstruktion i tarmkanalen. Syndromet orsakas av ett stort antal störningar i den glatta muskulaturen eller nervsystemet.

Det segment av muskelvävnad och hinnor som sträcker sig från svalget till magsäcken.

Förlamning av magsäckens muskelskikt. Tillståndet ses oftast som en komplikation av diabetes mellitus.

Sjukdom i något segment av mag-tarmsystemet, från matstrupen till ändtarmen.

Tömning av föda från magsäcken till tolvfingertarmen.

Två ganglienervknutar i bukväggen, vilka utgör en av de tre större delningspunkterna i det autonoma nervsystemet. Det enteriska nervsystemet förser mag-tarmkanalen, bukspottkörteln och gallblåsan med nerver. Det innehåller känselnerver, mellannervceller och motornervceller. Nervsystemet kan sålunda självständigt känna av spänning och kemiska miljöförhållanden i tarmarna och reglera blodkärlstryck, rörelser, utsöndringar och vätsketransport. Systemet styrs i sin tur av det centrala nervsystemet och mottar både parasympatiska och sympatiska nervsignaler.

Ofrivillig sammandragning av en muskel eller en muskelgrupp. Kramper kan drabba såväl skelettmuskler som glatt muskulatur.

En specifik dopaminreceptorblockerare. Den påskyndar gastrointestinal peristaltik, frisätter prolaktin och används mot kräkningar och illamående och som verktyg vid undersökning av dopaminerga mekanismer.

Oregelbunden eller trög tarmtömning.

Sjukliga förändringar i någon del av tarmsystemet, från tolvfingertarmen till ändtarmen.

Läkemedel för behandling av rörelserubbningar. De flesta av dessa preparat verkar centralt på de dopaminerga och kolinerga systemen. Bland de kliniskt allra viktigaste är medlen mot Parkinsons sjukdom .

Syn. deglutition.

Icke-tvärstrimmiga muskler, som utgör den icke viljestyrda muskelvävnaden till de inre organen, blodkärlen, hårsäckarna osv. De sammandragbara elementen är avlånga, oftast spindelformade celler med central kärna. Glatta muskeltrådar hålls ihop i skikt eller buntar av nätbildande fibrer, och ofta är även elastiska nät rikligt förekommande.

Svår, affektiv sjukdom med stora svängningar i sinnesstämningen mellan återkommande nedstämdhet eller upprymdhet och depressivitet.

Bakåtflöde av magsaft och/eller innehåll från tolvfingertarmen (gallsyror, pankreasvätska) upp i övre delen av matstrupen, oftast pga bristande funktion hos matstrupens nedre slutarmuskel. Sura uppstötningar blir det när magsaften kommer upp i svalget eller munnen.

Vanligtvis avses matsmältningssystemet från munnen till ändtarmsöppningen, men inte de anslutna körtelorganen (lever, gallvägar, bukspottkörtel).

Ett matsmältningsorgan beläget i övre vänstra kvadranten av buken, mellan nedre änden av matstrupen och början av tolvfingertarmen.

Ett förlopp som leder till sammandragning och/eller spänning i muskelvävnad. Muskelsammandragning åstadkoms via en glidmekanism, där aktintrådar glider in bland myosintrådarna.

Störningar i flimmerhårrörelserna i näsa, bihålor, luftvägar och spermier. Elektronmikroskopundersökning av flimmerhåren visar avsaknad av dyneinutskott. Störningarna manifesterar sig som Kartageners triad (Kartageners syndrom), kronisk luftvägssjukdom, kronisk sinuit och/eller kronisk otit.

Tarmsegmentet mellan blindtarmen och ändtarmen. Det omfattar en uppåtstigande, en tvärgående, en nedåtgående och en slingrande del.

Mentala sjukdomstillstånd, kännetecknade av brister i adaptionsprocessen som främst kommer till uttryck som avvikelser i tankar, känslor och beteende och leder till oro eller funktionsstörning.

Tillstånd där ångest utgör den dominerande störningsyttringen.

Tillstånd som har störningar av sinnesstämningen som dominerande drag.

Cellers förflyttning från en plats till en annan.

Tydlig depression under involutionsperioden, kännetecknad av hallucinationer, vanföreställningar, paranoia och upphetsning.

En beteenderubbning som uppstår under barndomen och som karakteriseras av utvecklande av onormal ouppmärksamhet, impulsivitet och hyperaktivitet.

En affektiv störning som visar sig som en dyster sinnesstämning eller förlorat intresse för eller förlorad glädje över vanliga aktiviteter. Dysterheten är framträdande och ganska ihållande.

Ett trådliknande, rörligt bihang på ytceller. Prokaryota flageller består av ett protein som kallas flagellin. På bakterier kan det finnas en enda flagell, en tofs av flageller i ena änden eller flageller över hela ytan. Hos eukaryoter utgörs flagellerna av protoplasmautskott som driver fram flagellater eller spermier. Flageller liknar cilier till strukturen, men är förhållandevis längre och mycket färre till antalet.

Störning som börjar i tidig ålder. Kännetecknas av sjuklig benägenhet att dra sig undan från omvärlden, bli otillgänglig och opåverkbar. I sjukdomsbilden ingår bristande förmåga till kommunikation och socialt samspel.

Svåra avvikelser i utvecklingen av många grundläggande psykologiska funktioner, som inte är normala för något utvecklingsstadium. Avvikelserna yttrar sig som ihållande försämring av den sociala förmåg an, talstörningar och onormal motorik.

Sjukdomstillstånd som beror på drogmissbruk, biverkningar av läkemedel, exponering för toxiner och alkoholmissbruk.

Ett upprepat och ihållande beteendemönster, inom vilket andra människors grundläggande rättigheter eller vanliga, åldersanpassade sociala normer eller regler bryts. Beteendena omfattar aggressivt uppförande som hotar att skada andra människor och djur, icke-aggressivt uppförande som medför skada på eller förlust av egendom, bedräglighet eller stöld, och allvarliga regelöverträdelser. Störningarna ses före 18 års ålder.

En personlighetsstörning med drag av instabilitet i förhållandet till andra människor, i självuppfattningen och affekter, och med uttalad impulsivitet som börjar tidigt i det vuxna livet och visar sig i olika sammanhang.

Varje påvisbar och ärftlig förändring i det genetiska materialet som medför ändrad genotyp och som överförs till dotterceller och efterföljande generationer.

Störningar i de mentala funktioner som är förknippade med tänkande, resonerande och ömdöme.

Störningar i lymfvävnadstillväxten, allmänna eller ospecificerade.

Det förhållande att det föreligger samtidiga eller ytterligare sjukdomstillstånd med avseende på en första diagnos eller det specifika tillstånd som är föremål för undersökning. Komorbiditet kan påverka inte bara patientens funktionsförmåga, utan även överlevnadsförmåga. Den kan användas som prognostisk indikator för beräknad sjukhusvistelse, kostnader och utfall eller överlevnad.

Den yttre framtoningen hos individen. Den är resultat av samspelet mellan generna och mellan genotypen och miljön.

Störningar i samband med eller till följd av missbruk av alkohol.

Syndrom som har dyskinesi som främsta kännetecken i sjukdomsförloppet. Till denna kategori hör degenerativa, ärftliga, infektions- och läkemedelsframkallade, postinflammatoriska och psttraumatiska tillstånd.