Ett icke-hemjärn-svavelprotein som isolerats från Clostridium pasteurianum och andra bakterier. Det utgör en beståndsdel av nitrogenas, som medverkar i kvävefixering, och består av två enheter med molekylvikterna 59,5 kDa resp. 50,7 kDa.
Färglös gas som framställs genom reaktion mellan vatten och kalciumkarbid. Gasen är brännbar, explosiv och vattenlöslig och används som svetsgas.
En process i vissa bakterier, svampar och blågröna alger, varvid fritt atmosfäriskt kväve omvandlas till biologiskt användbara former av kväve, som t ex ammoniak, nitrater och aminoföreningar.
Ett släkte gramnegativa bakterier som påträffas i jord och vatten. De kan uppträda ensamma, i par eller i oregelbundna grupper.
En art gramnegativa, aeroba bakterier som första gången påvisades i jord i Vineland, New Jersey. Genom sin förmåga att använda rhamnos som kolkälla skiljer den sig från andra azotobacterarter.
Ett metalliskt grundämne med kemiskt tecken Mo, atomnummer 42 och atomvikt 95,94. Molybden är en viktig legeringsmetall, som i naturen förekommer i form av molybdensulfid (MoS2). Det är även ett essentiellt spårämne, som beståndsdel i enzymen xantinoxidas, aldehydoxidas och nitratreduktas.
Ett icke-hem, järn-svavelprotein från Clostridium pasteurianum, Rhodospirillum rubrum och andra bakterier. Det ingår i nitrogenas tillsammans med molybdoferredoxin och deltar aktivt i kvävefixeringsprocessen. EC 3.2.2.24.
Gramnegativa, orörliga, kapslade och gasproducerande stavbakterier som är utbredda i naturen och förknippade med urinvägs- och luftvägsinfektioner hos människor.
Järnhaltiga proteiner som överför elektroner, vanligtvis vid en låg potential, till flavoproteiner. Järnet uppträder inte som i hem.
Ett gasformigt grundämne med kemiskt tecken N, atomnummer 7 och atomvikt 14. Kvävemolekylen består av en dubbelatom, och gasen utgör ca 78 volymprocent av jordens atmosfär. Kväve är en beståndsdel av proteiner och nukleinsyror, och ingår i alla levande celler.
H2O4S2-jonen och tillhörande salter, t ex Na2S2O4 (natriumditionit, som bl a används som blekmedel). Syn. hydrosulfit.
Det första grundämnet i det periodiska systemet. Väte har kemiskt tecken H (Hydrogen), atomnummer 1 och atomvikt 1. Det förekommer normalt i form av en färglös, luktfri och smaklös gas, vätgas, med formeln H2. Vätejoner är protoner. Förutom den vanliga isotopen H1 finns den stabila isotopen deuterium (D) och den instabila radioisotopen tritium (T).
En färglös och luktfri gas med kemisk formel C2H6.
En färglös, alkalisk gas. Den bildas i kroppen vid nedbrytning av organiskt material i samband med ett stort antal metaboliskt viktiga reaktioner.
En undergrupp klorofyllbärande bakterier (blågröna alger) bestående av encelliga eller flercelliga organismer med förmåga att genom fotosyntes producera syre. Blågröna alger är de enda kända organismer som kan binda både koldioxid (under medverkan av ljus) och kväve. Cyanobakterierna betraktades tidigare som alger, men de saknar algernas typiska kärnor och kloroplaster, och jämförelser av nukleotidbaser från 16S och 5S-rRNA tyder på att cyanobakterierna fylogenetiskt har en plats ganska långt ned under de gramnegativa bakterierna.
En art rörliga, gramnegativa och jordlevande bakterier. De är aeroba och har ibland förmågan att binda kväve.
Proteiner som har en eller fler hårt bundna metalljoner i sin struktur.
Ett järnfritt flavoprotein med låg molekylvikt (16 000), innehållande en molekyl flavinmononukleotid (FMN), som erhållits ur bakterier odlade på ett järnfritt medium. Det kan ersätta ferredoxin i alla elektronöverföringsfunktioner i bakterieceller.
En ädelgas med kemiskt tecken Ar, atomnummer 18 och atomvikt 39,948. Den används bl a i lysrör, som skyddsgas vid bågsvetsning och i andra sammanhang där icke-oxiderande atmosfär eftersträvas, men kvä ve inte kan användas.
Den genetiska massan hos bakterier.
Oorganiska och organiska föreningar som innehåller den hypotetiska radikalen NH4.
En teknik som är tillämpbar på en mängd olika ämnen som uppvisar paramagnetism till följd av magnetismen alstrad av opariga elektroner. Erhållna spektra kan användas för påvisande, identifiering, och bestämning av elektronstrukturer, undersökning av molekylers interaktioner, och för mätning av kärnspinn och magnetiska moment. Elektronisk dubbelresonansspektrografi (ENOR) är en variant av tekniken som ger bättre upplösning. Spinnresonansanalys kan göras in vivo, och inkluderar tillämpningar som t ex magnetresonans (MRI). Syn. ESR.
Proteiner förekommande hos någon bakterieart.
Ett släkte tillhörande familjen Acetobacteraceae, bestående av acetatoxiderande bakterier.
Ett släkte rörliga eller icke-rörliga, grampositiva bakterier av familjen Bacillaceae. Många arter har identifierats, varav några är patogena. De lever i vatten, jord och i tarmkanalen hos människor o ch djur.
Ett släkte hårliknande cyanobakterier med mjukt hölje. De utgör en stor del av sötvattenplankton världen över. Arten Anabaena flos-aquae orsakar förgiftning hos djur.
Ett släkte gramnegativa och fakultativt anaeroba bakterier, bland vilka finns såväl gräsbundna, kvävefixerande arter som arter som under anaeroba förhållanden bryter ned toluen och andra monoaromatisk a kolväten.
En art av släktet Anabaena vars sporer kallas akineter.
Ett i jordskorpan allmänt utbrett metalliskt grundämne. Kemiskt tecken är Fe, atomnummer 26 och atomvikt 55,85. Järn är en väsentlig beståndsdel i hemoglobin, cytokrom och andra komponenter i respiratoriska enzymsystem. Dess främsta funktioner är att transportera syre till vävnader (hemoglobin) och att ingå i cellulära oxidationsförlopp. Uttömning av järnförråden kan leda till järnbristanemi. Järn används för att återuppbygga blodet vid anemi.
(NH4)Cl. En systemisk, försurande substans som använts som diuretikum och slemlösande medel.
En viktig process i cellens energiomsättning. Förloppet då elektroner transporteras från ett reducerat substrat till molekylärt syre.
Adenosin-5´-(tetravätetrifosfat). En adeninnukleotid innehållande tre fosfatgrupper som förestrats till en sockerdel. Adenosintrifosfat har en betydande roll i ämnesomsättningen och som neurotransmitt or.
Ett enzym som katalyserar omvandlingen av ATP, L-glutamat och NH3 till ADP, ortofosfat och L-glutamin. Det verkar även på 4-metylen-L-glutamat, men långsammare. EC 6.3.1.2.
En grupp proteiner som har järn-svavelkomplexet som prostetisk grupp. Dessa proteiner deltar i alla viktigare elektrontransportförlopp: fotosyntes, andning, hydroxylering och bakteriell väte- och kvävefixering.
En livsmiljö utan syrgas.
Ett hemoglobinliknande syrebindande hemprotein i kvävefixerande rotknölar hos ärtväxter. Det röda färgämnet har en molekylvikt som motsvarar ungefär 1/4 av hemoglobinets och antas verka som oxidreducerande katalysator i samband med symbiotisk kvävefixering.
Störning i syntesen av ett enzym pga ökad förekomst av något verksamt ämne, oftast en metabolit, som undertrycker den gen som styr enzymsyntesen.
Ett formsläkte av encelliga, klot- eller stavformade Cyanobacteria (blågröna alger), inom ordningen Chroococcales. Tre olika grupperingar av stammar från olika habitat ingår.
Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.
Oorganiska föreningar som innehåller järn som en fast huvudbeståndsdel i molekylen.
Adenosin-5´-(trivätedifosfat). En adeninnukleotid innehållande två fosfatgrupper som förestrats till en sockerdel vid 5´-positionen.
De processer genom vilka cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten hos bakterier.
En familj gramnegativa bakterier bestående av ellips- till stavformade celler, som uppträder ensamma, parvis eller i kedjor.
Ett bakteriesläkte tillhörande familjen Frankiaceae. De är kvävefixerande, rotknölsbildande organismer som lever i symbios med många tvåhjärtbladiga trädväxter.
Ett ämne som används som elektronbärare i stället för Warburgs flavinenzym i hexosmonofosfatsystemet och vid framställning av succinatdehydrogenas.
Varje påvisbar och ärftlig förändring i det genetiska materialet som medför ändrad genotyp och som överförs till dotterceller och efterföljande generationer.
Ett enzym som finns i bakterier. Det katalyserar reduktionen av ferredoxin och andra ämnen i närvaro av molekylärt väte och deltar i elektrontransport i den bakteriella fotosyntesen. EC 1.18.99.1.
En aminosyra som hämmar fosfataktiverat glutminas och stör glutaminmetabolismen. Det är ett antitumörantibiotikum som produceras av en obestämd art av Streptomyces från jord i Peru.