Immunglobuliner producerade som svar på virala antigen; de omfattar alla klasser av immunglobuliner, framkallade av alla viruskomponenter.
Serologiska tester där en given mängd antigen blandas med serum innan en lösning med röda blodkroppar tillsätts. Reaktionsresultatet uttrycks som den minsta mängd antigen som ger fullständig hemagglutinationshämning.
Virusprodukter som har antigen effekt.
Serum som innehåller antikroppar. Det erhålls från djur som immuniserats genom injektion av antigen eller genom infektion med mikroorganismer, bärande på antigenet.
Serologiska reaktioner som inträffar när ett antiserum mot ett antigen reagerar med ett annat, närbesläktat antigen.
En immunanalysmetod som utnyttjar en antikropp med enzymmarkör, t ex pepparrotsperoxidas. Då antingen enzymet eller antikroppen binds till ett adsorberande substrat behåller båda sin biologiska aktivitet. Förändringen i enzymaktivitet till följd av enzym-antikropp-antigenreaktionen är proportionell mot mängden antigen och kan mätas med spektrofotometri eller med blotta ögat. Det har utvecklats många varianter av metoden. Syn. ELISA.
Serologiska test baserade på inaktivering av komplement med antigen-antikroppkomplex (steg 1). Bindning av fritt komplement kan synliggöras genom tillförsel av ett andra antigen-antikroppsystem, såsom röda blodkroppar och någon lämplig erytrocytantikropp (hemolysin), som kräver komplement för att kunna bildas (steg 2). Om de röda cellerna inte lyseras (löses upp) tyder detta på att en specifik antigen-antikroppsreaktion har skett i steg 1. Om, däremot, de röda blodkropparna löses upp, så betyder det att det finns fritt komplement, vilket visar att ingen antigen-antikroppsreaktion ägt rum i steg 1.
Infektioner orsakade av artropodburna virus.
Artropodburna virus. En icke-taxonomisk benämning på en grupp virussom infekterar både artropoder och ryggradsdjur. Sådana virus återfinns bland medlemmar av följande virusfamiljer: Arenaviridae, Buny aviridae, Reoviridae, Togaviridae och Flaviviridae.
Sjukdomar hos tam- eller vildhästar av arten Equus caballus.
Områden på ett antigen som reagerar med specifika antikroppar.
Antikroppar som produceras av cellfamiljer (kloner) av identiskt lika celler, framställda genom hybridisering av aktiverade B-lymfocyter och tumörceller. Sådana hybrider benämns ofta hybridom.
En virusfamilj, huvudsakligen arbovirus, bestående av en enda enkel RNA-sträng. Viruspartiklerna är kapslade och cirka 90-120 nm i diameter. Hela familjen innehåller mer än 300 medlemmar fördelade på fem släkten: Bunyavirus, Hantavirus, Nairovirus, Phlebovirus och Tospovirus.
En art av Flavivirus tillhörande gruppen japanska encefalitvirus och orsak till infektionssjukdomen St. Louisencefalit i USA, Västindien, Central- och Sydamerika.
Infektionssjukdomar orsakade av Bunyaviridae.
Antikroppar mot antigen från immunbristviruset HIV, tidigare benämnt HTLV-III/LAV.
En virusart tillhörande Bunyavirussläktet, familjen Bunyaviridae. De förekommer i tempererade och arktiska områden, och vart och ett är nära knutet till en speciell myggart som vektor. De flesta värddjur utgörs av mindre däggdjur, men flera serotyper ger infektion hos människa.
Ett släkte av familjen Picornaviridae, vars medlemmar framförallt återfinns i mag-tarmkanalen hos ett stort antal värdorganismer. Släktet innehåller många arter, och nya medlemmar får benämningen "humant enterovirus" och en löpande numrering.
En grupp enkelsträngade RNA-virus med representanter bland familjerna Bunyaviridae, Flaviviridae och Togaviridae, och med den gemensamma egenskapen att kunna orsaka hjärninflammationer hos de infekterade värddjuren.
Typarten av Lyssavirus som orsakar rabies hos människor och djur.
En virusinfektion i hjärnan som orsakas av St. Louis-encefalitvirus, ett Flavivirus. Det överförs till människor och andra ryggradsdjur främst via myggor av släktet Culex. Framförallt vilda fåglar fungerar som vektorer, och sjukdomen är endemisk i mellanväst- och sydöststaterna i USA. Infektion kan yttra sig som influensaliknande sjukdom eller som aseptisk hjärnhinneinflammation eller hjärninflammation. De kliniska symtomen vid encefalit kan omfatta kramper, trötthet, myoklonus, fokala neurologiska tecken, koma och död.
Ett släkte inom Bunyaviridaefamiljen med mer än 150 virusarter, av vilka de flesta överförs med myggor eller knott. De delas in i serogrupperna Bunyamweravirus, Californiavirus, Simbuvirus och Guamavi rus.
Ett släkte av familjen Bunyaviridae som orsakar hantavirusinfektioner, vilka först uppmärksammades under Koreakriget. Infektioner drabbar främst gnagare och människor, och smittöverföring tycks inte ske via insekter. Hantaanvirus är typarten.
Egenskap som gör att antikroppar kan reagera med vissa antigena determinanter och inte med andra. Specificiteten beror på kemisk sammansättning, fysikaliska krafter och bindningsplatsens molekylära st ruktur.
En art av släktet Flavivirus som hos människor ger upphov till akut febersjukdom, som ibland är blödande. Dengue överförs med myggor och har fyra kända serotyper.
Det dominerande immunglobulinet i normalt humanserum.
Typarten av släktet Hantavirus som infekterar gnagaren Apodemus agrarius och människor som kommer i kontakt med den. Viruset ger upphov till syndrom med blödarfeber och kärl- och njurskador.
Runda RNA-virus som ger infektion hos ett stort antal djurarter, inklusive människor.
Synliga, morfologiska förändringar i virusinfekterade celler. Dessa omfattar avstängning av cellulärt RNA och proteinsyntes, cellfusion, frisättning av lysosomenzymer, ändrad cellmembranpermeabilitet, diffusa förändringar i de intracellulära strukturerna, förekomst av virala inklusionskroppar och kromosomavvikelser. Hit hör inte malign (elakartad) transformation, som är "cellförändring, viral". Undersökning av virala cytopatogena effekter är en värdefull metod för att identifiera och klassificera det virus som ger upphov till infektionen.
Typarten hos släktet Flavivirus. Det överförs till människa av olika arter av framförallt myggsläktet Aedes.
Stora, uddatåiga, växtätande hovdjur av familjen Equidae (hästdjur). Det finns ett flertal olika raser av tamhäst, och de varierar mycket i storlek. Hästar har svettkörtlar över hela kroppen och svettas mycket vid ansträngning.
Oftast lindrig inflammation av ögats bindhinna orsakad av olika virusarter. Konjunktiviten kan utgöra en del av en systemisk infektion.
Akut infektionssjukdom i framförallt tropiska länder, förorsakad av ett virus som sprids till människa med myggor av arterna Aedes och Haemagogus.
Antitoxin (motgift) för behandling av difteri. Det framställs ur hästblod mot toxin från difteribakterien, Corynebacterium diphtheriae.
Akut febersjukdom i framförallt Asien. Typiska tecken är feber, utmattning, kräkningar, blödningsfenomen, chock och njursvikt. Tillståndet kan orsakas av flera nära besläktade arter av släktet Hantavirus. Den svåraste formen orsakas av Hantaanvirus, vars naturliga värd är gnagaren Apodemus agrarius (brandmus). Lindrigare former orsakas av Seoulvirus och överförs via Rattus rattus (svartråtta) och Rattus norvegicus (brunråtta), och Puumalavirus, som överförs med Clethrionomys glareolus (skogssork).
Känsliga tester för mätning av vissa antigen, antikroppar eller virus som baseras på dessas förmåga att agglutinera vissa röda blodkroppar.
Luftvägs- och bindhinneinfektioner orsakade av 33 kända serotyper av humana andenovirus.
En underordning av primater, bestående av sex familjer: Cebidae (Nya världens apor), Cercopithecidae (Gamla världens apor), Hylobatidae (gibbon- och siamangapor), Pongidae (de stora aporna), Tarsiidae (spökdjur) och Hominidae (människor).
Hjärninflammation som orsakas av japansk B-encefalitvirus, som sprids med myggor i
En art av Flavivirus tillhörande gruppen japanska encefalitvirus, som ger upphov till infektionssjukdomen japansk encefalit, vilken förekommer i Asien och Indien.
Yttre höljeprotein hos HIV som kodas av virusets env-gen. Proteinet har molekylvikten är 120 kD och innehållerett antal glykosyleringsställen. Gp120 binder till celler som uttrycker CD4-cellyteantigener, främst T4-lymfocyter och monocyter/makrofager. CD4 stör den normala funktionen hos CD4 och är delvis orsak till HIVs cytopatiska effekt.
Ett Flavivirussläkte med ett flertal undergrupper och många arter. De flesta är arbovirus som överförs med myggor eller fästingar. Typarten är gula febern-virus.
En smittsam, häftig, akut febersjukdom som orsakas av fyra antigent närbesläktade, men distinkta serotyper av denguevirus. Den överförs genom bett av infekterade Aedesmyggor, särskilt Aedes aegypti. Klassisk denguefeber är självbegränsande och kännetecknas av feber, muskelsmärta, huvudvärk och utslag. Dengue-blödarfeber är en mer virulent, och separat klinisk, form av denguevirusinfektion.
En art av Coronavirus som orsakar dödlig sjukdom hos griskultingar yngre än tre veckor.
Vacciner eller vaccinkandidater för förebyggande av infektion med japansk B-encefalitvirus.
Infektioner orsakade av virus av släktet Arterivirus.
Analysmetod för vävnadsantigener, antingen direkt, genom konjugering av antikroppar med fluorescensfärg, eller indirekt, genom framställning av antigen-antikroppskomplex, som sedan märks med fluoresceinkonjugerade antiimmunglobulinantikroppar. Provet undersöks därpå i fluorescensmikroskop.
Metoder för bevarande eller odling av biologiskt material under kontrollerade förhållanden i laboratorium. Hit hör odling av celler, vävnader, organ eller embryon in vitro. Såväl djur- som växtvävnader kan odlas på ett flertal sätt. Kulturerna kan härröra från normal eller onormal vävnad, och utgöras av en enda celltyp eller en blandning av celltyper.
Sjukdomar hos tamgetter eller vilda getter tillhörande släktet Capra.
En grupp alphavirusinfektioner som drabbar hästar och människor, genom myggbett. Sjukdomstillstånd av denna typ är endemiska för vissa områden i Syd- och Nordamerika. Hos människor varierar symtomen med typ av infektion, från lindriga influensaliknande syndrom till fulminant hjärninflammation.
En familj höljeförsedda, raka, dubbelsträngade DNA-virus, som infekterar en rad olika djurarter. Tll underfamiljer räknas, utifrån biologiska kännetecken, Alphaherpesvirinae, Betaherpesvirinae och Gammaherpesvirinae.
Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.
Studier för mätning av effektiviteten hos en process, personal och utrustning, eller material om genomförandet av sådana studier. När det gäller läkemedel och medicinska hjälpmedel finns termerna kliniska prövningar och läkemedelsprövning.
Infektioner i hjärnan orsakade av leddjursburna virus (arbovirus: arthropod-borne viruses), främst från familjerna Togaviridae, Flaviviridae, Bunyaviridae, Reoviridae och Rhabdoviridae. Dessa virus framkallar zoonoser, med fåglar och lägre däggdjur som mellamvärdar. Till människa överförs virus genom mygg- eller fästingbett. Kliniska kännetecken är feber, huvudvärk, mentala och neurologiska symtom, och koma.
En art av Varicellovirus som ger luftvägsinfektion (pseudorabies; Aujeszkys sjukdom) hos svin, det enda naturliga värddjuret. Nyfödda grisar drabbas av CNS-symtom med hög dödlighet. Viruset kan även orsaka vanligtvis dödlig hjärn- och ryggmärgsinflammation hos nötkreatur, får, hundar, katter, rävar och minkar.
En art av Varicellovirus som ger upphov till smittsam bovin rinotrakeit och andra närbesläktade syndrom hos nötkreatur.
En art av Reovirus som överförs av fästingen Dermacentor andersonii och som ger upphov till feber, frossa, värk och kräkningar. Det förekommer i nordvästra USA, utom längs Stillahavskusten.
Reaktioner som uppstår till följd av antigen-antikroppskomplexbildning och leder till svullnad och inflammation.
Sjukdomar hos tamsvin och vildsvin av släktet Sus.
Typarten för Lentivirus och orsaken till immunbristsyndromet AIDS. Virusets kännetecken är dess cytopatiska effekt och affinitet för T4-lymfocyter.
Typarten av Rubulavirus, som orsakar en akut infektionssjukdom hos människor, huvudsakligen barn.
Virussjukdomar orsakade av Adenoviridae.
Alla medlemmar av släktet Capra, lättrörliga idisslare med ihåliga horn. De är nära besläktade med får.
Sjukdomar hos fåglar som inte räknas som fjäderfä för livsmedelsproduktion.
Djurarten Oryctolagus cuniculus, av familjen Leporidae och ordningen Lagomorpha. Kaniner föds i hålor, utan päls, och med slutna ögon och öron. Kaniner har 22 kromosompar, medan harar har 24.
En immunglobulinklass med mykedjor. IgM kan fixera komplement. Beteckningen har givits pga den höga molekylvikten; ursprungligen benämndes proteinet makroglobulin.
Proteiner som bildar viruskapsider.
Alla djur som ingår i familjen Suidae, knubbiga, kortbenta och allätande däggdjur med tjock hud och borstliknande pälshår, förhållandevis lång nos och liten svans. Hit hör släktena Babyrousa, Phacochoerus (vårtsvin) och Sus, till vilket hör det vanliga tamsvinet (Sus scrofa).
Immunglobulinmolekyler (proteiner), vars specifika aminosyrasekvenser får dem att reagera endast med de antigen som utlöste deras syntetisering i celler i lymfocytserien (i sht plasmaceller), eller me d närbesläktade antigen. Antikroppar klassificeras efter sitt sätt att verka: agglutininer, hemolysiner, opsoniner, precipitiner m fl.
Tamboskap som vanligtvis hålls på någon form av lantgård för produktion av kött eller mjölkprodukter eller som arbetsdjur.
Metoder för undersökning av antikroppsbindning till bestämda områden på antigena proteiner. Epitopkartläggning tillämpas framförallt vid immunkemiska analyser. Syn. epitopmappning.
Sjukdomar hos tamboskap av släktet Bos. Hit räknas sjukdomar hos ko, yak och zebu.
En art av Enterovirus som orsakar poliomyelit hos människor. Det finns tre serotyper (stammar).
En art av Enterovirus som ger infektion hos människor och som omfattar 36 kända serotyper. Arten utgörs av samtliga echovirus och ett fåtal coxsackievirus, däribland alla som tidigare gick under benämningen coxsackievirus B.
Infektioner orsakade av virus av släktet Hantavirus. Dessa yttrar sig i form av åtminstone fyra olika kliniska syndrom: blödarfeber med njursyndrom, orsakade av Hantaanvirus; ett lindrigare syndrom med samma symtom, orsakat av Seoulvirus; nephropathia epidemica (sorkfeber), orsakad av Puumalavirus; och pulmonellt syndrom, orsakat av Sin nombrevirus.
Mag-tarmkatarr orsakad av Coronavirus som kan vara kronisk hos vuxna grisar och dödlig hos kultingar.
Infektioner orsakade av virus av släktet Flavivirus, familjen Flaviviridae.
En herpesvirusinfektion hos nötkreatur som kännetecknas av inflammation och nekros i de övre luftvägarnas slemhinnor.
Det skyddande proteinhöljet runt ett virus nukleinsyra. Det kan ha spiralformad eller ikosaedrisk symmetri och består av strukturella enheter som kallas kapsomerer.
Benämning på en reovirusinfektion som drabbar främst får och som kännetecknas av en blå, svullen tunga och strupkatarr, samt ofta av inflammation i klövarnas och hornens känsliga skikt.
En art av Alphavirus som orsakar encefalomyelit hos människor och hästdjur. Viruset är vanligast i delar av Central- och Sydamerika.
En art av Alphavirus som orsakar encefalomyelit hos hästdjur och människor. Viruset har sin utbredning längs den amerikanska östkusten, från Kanada till Central- och Sydamerika. Dödligheten är hos hästar ca 90 % och bland människor uppemot 80 % i samband med epidemier.
En teknik som bygger på diffusion av antigen eller antikroppar genom ett halvfast medium, vanligen agar eller agarosgel, med en precipitinreaktion som resultat.
Arter av släktet Mastadenovirus som orskar en rad sjukdomar hos människa. Infektionerna är mestadels symtomfria, men kan kopplas till sjukdomar i luftvägarna, ögonen och matsmältningssystemet.
Immunelektroforesmetod, med vilken precipitering åstadkoms genom att antigen i ett elektriskt fält och genom ett lämpligt diffusionsmedium tvingas förflytta sig från katoden mot en ström av antikroppar som vandrar från anoden i ett endosmotiskt flöde.
En art av Cercopithecus med tre underarter: C. tantalus, C. pygerythrus och C. sabeus. De lever i skogs- och savannområden i Afrika. Den afrikanska grönapan, C. pygerythrus, är den naturliga värden fö r SIV och används i AIDS-forskningen.
En grupp virus av släktet Pestivirus som orsakar diarre, feber, munsår, blödningssyndrom och olika typer av nekrotiska sår hos nötkreatur och andra husdjur (bovin virusdiarre, BVD). De två arterna (genotyperna), BVDV-1 och BVDV-2, uppvisar olikheter i fråga om antigenicitet och patogenicitet. Den tidigare benämningen BVDV omfattade båda arterna.
En undergrupp av släktet Flavivirus som ger upphov till hjärninflammation och blödarfeber, och som finns i
Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.
Virussjukdomar orsakade av Herpesviridae.
Transmembranprotein i HIV-höljet som kodas av virusets env-gen. Det har molekylvikten 41 kD och är glykosylerat. N-terminalen på gp41 antas vara inblandad i cellfusion med T4-lymfocyters CD4-antigener, vilket leder till syncytiumbildning. Gp41 är det HIV-antigen som oftast påvisas i immunoblottester.
En immunologisk teknik för bestämning av enskilda cellers sekretion, beskriven i: Jerne m fl (1974): Plaque forming cells: methodology and theory. Transplant Rev 18:130.
Sjukdomar hos fåglar som används för livsmedelsproduktion.
Immunologiska analysmetoder baserade på bruk av: 1) enzym-antikroppkonjugat; 2) enzym-antigenkonjugat; 3) antienzymantikroppar med efterföljande homologt enzym; 4) enzym-antienzymkomplex. Dessa används i histologiskt arbete för att synliggöra eller märka vävnadsprov.
55-kD-glykoproteiner ursprungligen definierade som differentieringsantigener på T-lymfocyter, men som också påvisats på andra celler, bl a monocyter/makrofager. CD4-antigener ingår i Ig-supergenfamilj en och deltar som hjälpelement i MHC klass II-immunsvar. På T-lymfocyter bestämmer de hjälpar/inducerarundergruppen. CD4-antigener tjänar dessutom som HIV-receptorer och binder direkt till höljeprotei net gp120.
Djur som lever fritt. Hit räknas inte fritt strövande tamdjur eller vilda djur i djurparker.
Släktskapsförhållanden mellan grupper av organismer, baserade på deras genuppsättningar.
Avsiktlig stimulering av värdens immunsvar. Aktiv immunisering innebär tillförsel av antigen eller immunologiska adjuvantia. Passiv immunisering innebär tillförsel av immunsera eller lymfocyter eller deras produkter (t ex transferfaktor, immun-RNA) eller transplantation av immuncellproducerande vävnad (tymus eller benmärg).
Allmän benämning på medlemmar av familjen Caviidae. Den vanligaste arten är Cavia porcellus, som är det tammarsvin som används som husdjur och i biomedicinsk forskning.
Akut sjukdom hos nötkreatur orsakad av bovint virusdiarrévirus (BVD-virus), som ffa drabbar kalvar i åldern ½ - 1½ år. Munsår är det vanligaste symtomet, men även feber, tunn, blodig diarré och nedsat t aptit förekommer. Dödligheten är hög.
Plötslig ökning i en sjukdoms incidens. Hit räknas även epidemier.
Ett organ i kroppen som filtrerar blod för utsöndring av urin och reglerar jonkoncentration.
Vanlig benämning för arten Gallus gallus, tamfjäderfä inom familjen Phasianidae och ordningen Galliformes.
Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.
Antigena determinanter som känns igen av och binds till B-cellreceptorn. Epitoper som känns igen av B-cellreceptorer sitter på antigenets yta.
Ett mått på styrkan av bindningen mellan en antikropp och ett enkelt hapten eller en antigendeterminant. Den beror på den stereokemiska passningen mellan en antikropps anslutningsplatser och de antige na determinanterna, på anslutningsytans storlek och på fördelningen av laddade och hydrofoba grupper.
Sjukdomar hos fiskar, såväl benfiskar som broskfiskar, i sötvatten, havsvatten, akvarier eller fiskodlingar.
Allmän benämning på medlemmarna av en underfamilj av Muridae. Fyra vanliga släkten är Cricetus, Cricetulus, Mesocricetus och Phodopus.
Motståndskraft mot främmande mikroorganismers intrång eller patogena effekter, eller mot giftverkan av antigena ämnen.
Immunkemiskt test eller påvisande av ett ämne med serologiska eller immunologiska metoder. Vanligtvis tjänar det undersökta ämnet som antigen både för antikroppsproduktion och för antikroppsmätning.
Deoxiribonukleinsyra som utgör arvsmassan hos virus.
Antigener som är förknippade med specifika proteiner hos det utvecklade T-cellsimmunbristviruset hos människa (HIV); de kallas även HTLV-III-antigener eller LAV-antigener.
Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.
Ytområden på antikroppar som reagerar med antigeners determinantområden. De bildas av delar av de variabla områdena i immunglobulinernas Fab-fragment.
En immunfluorescensteknik som används allmänt för påvisande av serumantikroppar och immunkomplex i kroppsvävnad och mikroorganismer i prov från patienter med infektionssjukdomar. Tekniken innebär framställning av antigen-antikroppskomplex, som märks med fluoresceinkonjugerade antiimmunglobulinantikroppar.
Renat antiserum från djur (oftast hästar) som immuniserats genom toxin- eller toxoidinjektioner. Antitoxinet ges för passiv immunisering mot specifika bakteriella toxiner, som t ex botulinum-, tetanus - eller difteritoxin.
Proteinhaltigt motgift (antikroppar) för behandling av förgiftning efter ormbett.
Onormalt lös eller onormalt frekvent avföring.
Antigenbindande enheter bestående av en komplett lätt kedja och ungefär en halv tung kedja, hoplänkade med disulfidbindningar. Fab innehåller den antigenbindande plats som är en del av det variabla området på immunglobulinmolekylen.
Postiva provresultat för undersökta personer som inte uppfyller kriterierna för undersökningen. Angivande av friska individer som sjuka vid kartläggning ("screening") av sjukdom.
Retrovirusproteiner, ofta glykosylerade, som kodas för av höljegenen (env). De sätts vanligen samman som proteinprekursormolekyler (polyproteiner) och klyvs sedan till virushöljets slutgiltiga glykoproteiner av ett viralt proteas.
Vacciner bestående av inaktiverat HIV eller några av dess komponentantigener, utvecklade för förebyggande av AIDS. Vacciner innehållande antigener är framställda med genetisk rekombination.
Förändring i en mikroorganisms ytantigen. Detta fenomen illustreras särskilt väl av influenzavirusets förmåga till spontan antigenvariation, antingen som en långsam "antigen drift" eller som en så plö tslig och omfattande förändring ("antigen shift") att en ny stam bildas. Också vissa parasiter, som t ex trypanosomer, plasmodier och Borrelia, undkommer immunförsvarets angrepp genom att ändra sitt y tskikt.
Vacciner eller kandidatvacciner för förebyggande av mjältbrand.
Här avses tamhund, Canis familiaris, med omkring 400 raser och tillhörande rovdjursfamiljen Canidae. De finns överallt i världen och lever tillsammans med människor.
Monarki i Ostasien, bestående av en öräcka mellan norra Stilla havet och Japanska sjön. Landets yta är 377 835 km2, och folkmängden är 127 417 244 invånare (juli 2005). Huvudstaden är Tokyo.
Korta DNA-sekvenser (vanligtvis ca 10 baspar) som är komplementära till sekvenser av budbärar-RNA och som tillåter omvänt transkriptas att påbörja kopiering av angränsande mRNA-sekvenser. Primrar har utbredd användning som verktyg vid genetiskt och molekylärbiologiskt arbete.
En flerstegsprocess som omfattar DNA-kloning, mappning, subkloning, sekvensering och analys av data.
Det spektrum av HIV-infektioner som sträcker sig från asymtomatiska seropositiva tillstånd över AIDS-relaterade komplex (ARC) till AIDS.
En art inom familjen Picornaviridae som orsakar mul- och klövsjuka.
Typarten i arterivirussläktet och det virus som ger upphov till en svår luftvägsinfektion hos hästar, med abort, lunginflammation m m.
Det aggregat som bildas när antigen- och antikroppsmolekyler förenas. Vävnadsskador till följd av avsättning av stora antigen-antikroppskomplex orsakar immunkomplexsjukdomar.
Idisslare hemmahörande i Sydamerika som är besläktade med kameler. Det finns flera arter: vicuna, guanaco, llama och alpaca.
Visuell eller fotografisk mikroskopi, där elektronstrålar (med våglängder tusentals gånger kortare än synligt ljus) används i stället för ljus, vilket ger avsevärt större förstoring. Elektronernas interaktion med preparaten ger upplysning om preparatens finstruktur. Vid transmissionselektronmikroskopi ger elektronernas reaktioner under passage genom ett mycket tunt preparat upphov till en bild. Vid svepelektronmikroskopi faller en elektronstråle snett mot preparatytan, och av reaktionerna ovan ytan alstras en bild. Elektronmikroskopi förkortas ofta EM.
DNA-sekvenser som bildar kodningsområdet för höljeproteinerna på retrovirus. env-generna innehåller en cis-verkande RNA-målsekvens för rev-proteinet, benämnd RRE (rev-responsive element).
Varje påvisbar och ärftlig förändring i det genetiska materialet som medför ändrad genotyp och som överförs till dotterceller och efterföljande generationer.