Produkter av nef-genen (tidigare 3'-orfgenen) hos HIV. Proteinerna undertrycker virusreplikation och har negativ reglerverkan på transkriptionen. nef betyder negativ faktor.
DNA-sekvenser som bildar kodningsområdet för ett protein som nedreglerar uttryckandet av HIV. nef är förkortning för negativ faktor.
'Nef gene products in Human Immunodeficiency Virus (HIV) refer to the proteins produced by the Nef gene, which plays a crucial role in the pathogenesis of HIV infection. The Nef protein is involved in various viral functions, such as downregulation of CD4 receptors on the surface of infected cells, enhancing viral infectivity, and modulating the immune response to evade detection by the host's immune system. These functions contribute to the virus's ability to replicate efficiently and establish a persistent infection, ultimately leading to the development of Acquired Immunodeficiency Syndrome (AIDS).
Typarten för Lentivirus och orsaken till immunbristsyndromet AIDS. Virusets kännetecken är dess cytopatiska effekt och affinitet för T4-lymfocyter.
55-kD-glykoproteiner ursprungligen definierade som differentieringsantigener på T-lymfocyter, men som också påvisats på andra celler, bl a monocyter/makrofager. CD4-antigener ingår i Ig-supergenfamilj en och deltar som hjälpelement i MHC klass II-immunsvar. På T-lymfocyter bestämmer de hjälpar/inducerarundergruppen. CD4-antigener tjänar dessutom som HIV-receptorer och binder direkt till höljeprotei net gp120.
An "immunodeficiency virus" is a type of virus that can weaken the immune system, making an individual more susceptible to infections and diseases. A well-known example is the human immunodeficiency virus (HIV), which causes AIDS (Acquired Immunodeficiency Syndrome) by infecting and destroying CD4+ T cells, key components of the immune system. This leaves the body vulnerable to various opportunistic infections and cancers. It is important to note that not all immunodeficiency viruses lead to AIDS; however, they all have the potential to significantly impact an individual's overall health and well-being.
Protoncogenproteinet c-Hck är ett cytoplasmatiskt protein som tillhör familjen Src-relaterade tyrosinkinaser och spelar roll i cellsignalering, celldelning och cellexpansion. Det kan bli konstitutivt aktiverat vid vissa cancersjukdomar och är involverat i cancerutveckling genom att påverka celldifferentiering, apoptos och cellyttväxthastighet.
En magnesiumberoende IgG-autoantikropp i serum hos patienter med kronisk mesangioproliferativ hypokomplementär glomerulonefrit. Den ger upphov till inaktivering av C3 i den alternativa komplementvägen genom att kklyva C3 i två inaktiva fragment, C3c och C3d, istället för C3b, vilket är det normala.
P21-activated kinases (PAKs) are a family of serine/threonine protein kinases that play important roles in various cellular processes, including cytoskeleton reorganization, cell motility, and gene transcription. They are activated by binding to small GTPases of the Rho family, such as Cdc42 and Rac, which become active upon stimulation of cell surface receptors. Once activated, PAKs phosphorylate a variety of downstream targets that regulate various cellular functions, making them critical components in intracellular signaling pathways. Abnormal regulation of PAKs has been implicated in several diseases, including cancer and neurological disorders.
'Viral Regulatory and Accessory Proteins' refer to a group of proteins encoded by viruses that play roles in regulating viral replication, gene expression, and host immune response, as well as modulating the cellular environment for optimal viral infection and propagation. These proteins are not essential for viral replication in isolation but can significantly enhance viral fitness and pathogenesis during infection. They often manipulate various cellular signaling pathways, interfere with host defense mechanisms, or interact with other viral components to ensure efficient virus life cycles.
En negativ regleringseffekt på de fysiologiska processerna på molekylär, cell- eller systemnivå. På molekylär nivå utgörs de viktigare reglerplatserna av membranreceptorer, gener (genuttrycksreglering), mRNA (budbärar-RNA) och proteiner.
En cellinje som härrör från human T-cell-leukemi och som används för att bestämma mekanismen för differentierad känslighet för cancermedel och strålning.
"Virusförökning är ett biologiskt process där en infekterad värdcell tvingas producera flera kopior av det virala genomet och dess proteiner, vilket resulterar i att den cellen till slut bursts och frisätter de nya viruspartiklarna för att infektera andra oskyddade celler."
Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.
Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.
I medicine refererer "cellinje" til en gruppe af celler med ensartet funktion og opbygning, der samarbejder for at udføre en specifik biologisk proces eller opgave i et levende organisme. Celliner er ofte specialiserede i deres struktur og funktion for at udføre deres rolle effektivt, og de kan findes i alle levende organismer, fra encellet bakterie til komplekse flercellede dyr og planter.
En art apor av släktet Macaca som lever i Indien, Kina och andra delar av Asien. Aporna används i stor utstreckning i biomedicinsk forskning och anpassar sig väl till vistelse bland människor.
I en medicinsk kontext refererar "Said" vanligtvis till den medicinska diagnosen "Sjögrens syndrom", som är en autoimmun sjukdom där kroppens immunförsvar angriper slemhinnor i kroppen. Detta kan orsaka torka i ögon och mun, men symptomen kan även påverka andra delar av kroppen.
Myristinsyra är en fettsyra med kemisk formel C14:0, vilket innebär att den består av 14 kolatomer och saknar dubbelbindningar. Den förekommer naturligt i vissa typer av fett och oljor och har en total hydrofonkartyg (LTF) på 14 kolatomer, vilket gör den till en myristinsyra.
En med HIV-1 besläktad virusart, men med andra antigena komponenter och med annan nukleinsyrasammansättning. Det har samma seroreaktivitet som lentiviruset SIV hos apor, och det föreligger sekvenshomologi mellan HIV-2 och SIV. Viruset infekterar endast T4-lymfocyter som uttrycker CD4-fenotypen.
Det spektrum av HIV-infektioner som sträcker sig från asymtomatiska seropositiva tillstånd över AIDS-relaterade komplex (ARC) till AIDS.
''HIV-proteiner'' refererar till de olika proteinen som humant immunförsvagande virus (HIV) använder sig av under sitt infektionssätt och för att reproduceras inne i värdkroppen. HIV-1, den vanligaste typen av HIV, kodar för 15 olika proteiner som kan delas upp i tre kategorier: strukturproteiner, reglerande proteiner och enzymer.
Stora, polymorfa transmembranglykoproteiner med icke-kovalent bindning till icke-polymorft beta 2-mikroglobulin. Hos människor är det tre strukturgener på kromosom 6 som kodar för HLA-A-, HLA-B- och HLA-C-antigenerna. Hos möss kodar de tre generna K, D och L på kromosom 17 för H-2-antigenerna. Klass 1-antigener finns på de flesta kärnförsedda celler och påvisas genom sin reaktion med alloantisera. Dessa antigener ger sig tillkänna vid vävnadsavstötningsprocesser och begränsar cellförmedlad upplösning av virusinfekterade celler. De är främst förknippade med reumatologiska tillstånd och vissa tumörsjukdomar.
Ett undersläkte av Lentivirus som omfattar virus som ger upphov till immundefekter hos primater, inklusive människor.
Personer som levt med HIV-infektion under lång tid. Hit räknas alla stadier av infektion, från obehandlad, långvarig och asymtomatisk infektion till långvarig, behandlad AIDS.
En kritisk subpopulation av regulator-T-celler, delaktiga i igångsättandet av de flesta immunologiska funktioner. HIV-viruset har selektiv tropism för den T4-cell som uttrycker CD4-fenotypmarkören, en HIV-receptor. Det är just utslagningen av denna subpopulation, innehållande såväl T-hjälparceller som T-suppressorceller, som är den främsta orsaken till den omfattande immunsuppression som ses vid H IV-infektion.
Ett virion är den infectiva delen av ett virus, bestående av genetiskt material (DNA eller RNA) inneslutet i ett proteinhölje som kan skydda och hjälpa till vid infektion av en värdcell.
I en enkel mening kan adaptorproteinkomplex alfaunderenheter (Alpha Adaptin) definieras som en viktig del av kluster av proteiner som hjälper till att sortera och transportera cargo (last) i celler, särskilt inom endocytosprocessen. Alpha Adaptin är en underenhet i det större adaptorproteinkomplexet AP-2, vilket spelar en central roll i att initiera klumpbildningen av membran och cargo infångande under clathrin-medierad endocytos. Proteinet hjälper också till att koppla transportvesiklar till membranen och reglerar processer relaterade till cellyttrafik och signaltransduktion.
Förvärvad immunbrist, orsakad av humant immunbristvirus (HIV), som infekterar och decimerar T-lymfocyter, varigenom kroppens immunförsvar slås ut och dess mottaglighet för opportunistiska infektioner och elakartade tumörsjukdomar ökar.
Detta immundefektvirus hos människa är en art av Lentivirus och undersläktet primatlentivirus och benämndes tidigare HTLV-III/LAV. Viruset ger upphov till de akuta infektionssymtom, neurologiska störningar och immunologiska defekter som ingår i det förvärvade immunbristsyndromet AIDS.
T-lymfocyter, eller T-celler, är en typ av vita blodkroppar som hör till det adaptiva immunsystemet och spelar en central roll i cellmedierad immunitet. De utvecklas från stamceller i benmärgen och migrerar sedan till thymus, där de mognar och differensieras till olika sorters T-celler med olika funktioner, såsom CD4+ helper T-celler och CD8+ cytotoxiska T-celler. Dessa celler kan aktiveras av antigenpresenterande celler (APC) och svara på infektioner genom att sekretera cytokiner eller direkt döda infekterade celler.
'Adaptor protein complexes of the mu subunit' refers to a group of proteins known as the AP-μ (AP-mu) complex, which plays a crucial role in intracellular trafficking and membrane transport. These complexes are composed of several different subunits, including the mu subunit, that work together to facilitate the recognition and binding of specific cargo proteins to vesicles during transport between different cellular compartments. The AP-μ complex is involved in various cellular processes, such as clathrin-mediated endocytosis and exocytosis, and helps ensure the accurate sorting and delivery of proteins within the cell.
I en enkel medicinsk definition kan Adaptoproteinkomplex 1 (AMPK) definieras som ett intracellulärt enzymkomplex som fungerar som en energisensor och spelar en central roll i cellens energihushållning. AMPK aktiveras under förhållanden av energetisk stress, såsom när celldatorsnack orsakas av syrebrist eller näringsbrist, och hjälper till att ställa in cellens metabolism för att bevara energi och främja överlevnad. Det gör detta genom att aktivera katabola processer som frigör energirik föreningar, samtidigt som det inhibiterar anabola processer som kräver energi. AMPK har också visat sig ha potential som ett terapeutiskt mål för behandling av en rad sjukdomstillstånd, inklusive diabetes, fetma, cancer och neurodegenerativa sjukdomar.
I medicinsk kontext, refererar "source domains" (eller "src-domäner") till specifika områden i hjärnan som är aktiverade under en given mentala upplevelse eller kognitiv process och bidrar till att informera andra relaterade hjärnregioner. Dessa domäner kan vara involverade i inmatning, tolkning och integrering av sensoryperception, emotionella tillstånd, minnen eller andra kognitiva funktioner som är relevanta för upplevelsen. Detta koncept används ofta inom forskningsområden som neurovetenskap, psykiatri och kognitionsvetenskap för att undersöka neurala nätverk och deras roll i hjärnfunktioner och beteende.
Adaptor Protein Complex 2 (AP-2) är ett proteincomplex som spelar en viktig roll inom celldelningen, särskilt vid klathrin-medierad endocytos. Det består av fyra olika underenheter, AP2A1, AP2B1, AP2M1 och AP2S1, som tillsammans bildar en struktur som kan binda till membranproteiner och klathrin. Dessa bindningar möjliggör formationen av coated vesiklar som transporterar olika molekyler in i cellen. AP-2 är därför kritiskt involverat i cellytans reglering av signaltransduktion, näringsintag och homeostas.
De processer genom vilka cytoplasmatiska faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten hos virus.
"Proteinbindning refererar till den process där ett protein binder specifikt till ett annat molekylärt substance, såsom en liten molekyl, ett annat protein eller en jon, vanligtvis genom non-kovalenta interaktioner som hydrogenbindning, Van der Waals-kräfter och elektrostatiska attraktioner. Denna bindning kan regulera funktionen hos det bundna substanceet och är av central betydelse för många biologiska processer, inklusive signaltransduktion, enzymsk aktivitet och transport av molekyler inom cellen."
DNA-sekvenser som bildar kodningsområdet för ett transaktivatorprotein med uppgift att påskynda tillväxttakten hos HIV. vpr är förkortning för virusprotein R, där R ej definierats.
Den första, kontinuerligt odlade cellinjen av humana, maligna celler, vilka kom från ett livmoderhalskarcinom hos "Henrietta Lacks". Cellerna används för virusodling och testning av cancerpreparat.
Myristinsyra är en fettsyra med den kemiska formeln OCTDECANOIC ACID (C14:0). Den består av 14 kolatomer och har en karboxylgrupp (-COOH) i ena änden och en metylgrupp (-CH3) i den andra änden. Myristinsyra är vanligt förekommande i naturen och finns bland annat i mjölkprodukter, kött och kokosnötter. Den används också inom farmaceutisk industri som en ingrediens i läkemedel och kosmetiska produkter.
Vacciner bestående av inaktiverat HIV eller några av dess komponentantigener, utvecklade för förebyggande av AIDS. Vacciner innehållande antigener är framställda med genetisk rekombination.
Vanliga proteinstrukturer, sammansatta av enkla kombinationer av angränsande, sekundära strukturer.
'Gag gene products in Human Immunodeficiency Virus (HIV) refer to the proteins produced by the viral Gag gene during the replication of the virus. The Gag protein is a structural protein that plays a crucial role in the assembly and release of new virions from infected cells. It is composed of several distinct domains, including the matrix (MA), capsid (CA), and nucleocapsid (NC) proteins, as well as smaller spacer peptides. These proteins are involved in various steps of the viral replication cycle, such as packaging the viral RNA genome, forming the viral core, and interacting with host cell factors during budding and release.'
"Provirus" refererar till ett virusgenom som har integrerats och blivit en permanent del av värddjurets DNA, oftast efter en retrovirusinfektion. Det kan också definieras som den icke-aktiva formen av ett retrovirus som finns inlagd i värddjurscellens genomet och kan överföras till cellernas avkomma under celldelning.
Varje påvisbar och ärftlig förändring i det genetiska materialet som medför ändrad genotyp och som överförs till dotterceller och efterföljande generationer.
Rekombinanta fusionsproteiner är proteiner som skapats genom att kombinera genetiska sekvenser från två eller fler olika proteinmolekyler, vilket resulterar i en hybridprotein med unika funktionella egenskaper. Genetisk manipulation används för att fusionera generna på ett sådant sätt att de uttrycks som ett enda proteinskapsel i värdenorganismen. Dessa tekniker används ofta inom biomedicinsk forskning för att undersöka proteininteraktioner, skapa nya diagnostiska verktyg och utveckla terapeutiska läkemedel.
Enskilda former av gener i ett genpar, lokaliserade till samma plats på homologa kromosomer, och som styr samma biokemiska processer.
Retrovirusproteiner, ofta glykosylerade, som kodas för av höljegenen (env). De sätts vanligen samman som proteinprekursormolekyler (polyproteiner) och klyvs sedan till virushöljets slutgiltiga glykoproteiner av ett viralt proteas.
Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.
Transfektion är en process där DNA, RNA eller andra molekyler överförs till eukaryota celler, ofta med syfte att introducera en specifik gen så att cellen kan producera ett protein som kodas av den genen. Detta kan göras för forskningsändamål, till exempel för att studera proteinet och dess funktion, eller för medicinska ändamål, till exempel för att ersätta en defekt gen hos en patient med ärftlig sjukdom. Transfektion kan ske med olika metoder, såsom elektroporering, kemisk transfektion eller viralvektorbaserad transfektion.
DNA-sekvenser som bildar kodningsområdet för reglerproteinet vpu (virusprotein U) hos HIV-1. Detta protein bidrar till en kraftig ökning av utsläppet av viruspartiklar från infekterade celler. vpu-generna saknas hos HIV-2 och SIV.
'Sjukdomsalstrande förmåga' refererar till en individuals predisposition att utveckla en viss sjukdom, orsakad av en kombination av genetiska, epigenetiska och miljömässiga faktorer, som ökar risken jämfört med den genomsnittliga populationen.
Reglersekvenser, viktiga för virusreplikation, belägna i båda ändar av HIV-genomet. Det långa repetitionsöverhänget (LTR) innehåller HIV-förstärkaren, promotorn och andra sekvenser. Specifika områden i LTR omfattar det negativa reglerelementet (NRE), bindningsställen för NF-kappa B och Sp1, tataboxen och "trans-acting responsive element" (TAR). Bindning av såväl cell- som virusproteiner till dessa områden styr HIV-transkriptionen.
Proteiner kodade av gag-genen hos retrovirus. Produkterna syntetiseras som regel som proteinprekursormolekyler eller polyproteiner, som sedan klyvs av virusproteaser till de slutliga proteinprodukterna. Många av dessa hör samman med viruspartikelns proteinkärna. gag är förkortning av gruppspecifikt antigen.
Njursyndrom som förekommer hos patienter med HIV-smitta, kännetecknas av nefrotiskt syndrom, svår proteinuri, fokal och segmentell glomeruloskleros med utpräglade tubulära och interstitiella föränd ringar, förstorade njurar och karakteristiska tubuloretikulära strukturer. Syndromet skiljer sig från heroinassocierad nefropati och andra typer av njursjukdomar hos HIV-infekterade patienter.
Cellers upptag av extracellulära ämnen i membranbundna vakuoler eller mikroblåsor. Endosomer spelar en central roll för endocytos.
Antigener som är förknippade med specifika proteiner hos det utvecklade T-cellsimmunbristviruset hos människa (HIV); de kallas även HTLV-III-antigener eller LAV-antigener.
En art apor av släktet Macaca som lever på Malackahalvön, Sumatra och Borneo. Det är den mest utpräglade trädlevande arten av Macaca. Svansen är kort och rak.
Mogna lymfocyter och monocyter som transporteras av blodet till områden utanför kroppens kärlsystem. Till formen kan de skiljas från mogna, kornförande leukocyter genom sina stora, loblösa kärnor och frånvaro av grova, kraftigt färgade cytoplasmakorn.
Ett släkte apor (makaker) av underfamiljen Cercopithecinae och familjen Cercopithecidae som utgörs av 16 arter, vilka lever i skogar i Afrika, Asien, Borneo, Filippinerna och Celebes.
'Adaptorproteiner, vesikulär transport' refererer til proteiner som faciliterer formationen og direksjonen av vesikler under intracellulær transport, ved å fungere som bro mellom vesiklar og deres målkompartmenter i cellen.
Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.
"Superinfektion" är ett medicinskt begrepp som refererar till en sekundär infektion som uppstår under eller strax efter behandlingen av en initial infektion, ofta orsakad av en annan mikrob (bakterie, virus, svamp eller protozo). Superinfektionen kan vara samma typ som den ursprungliga infektionen eller en helt annan. Den kan uppstå på grund av att det immunförsvar har försvagats tillfälligt på grund av den initiala infektionen eller behandlingen, vilket gör värden mera sårbar för ytterligare infektioner. Superinfektion kan vara kliniskt allvarlig och kräver ibland en justering av behandlingsplanen.
Förhållandevis långlivade fagocytiska däggdjursceller som härrör från blodmonocyter. Huvudtyperna utgörs av peritoneala makrofager, alveolarmakrofager, histiocyter, leverns Kupfferceller och osteoklaster. Vid kroniska inflammatoriska förändringar kan de differentiera vidare till epitelioida celler eller smälta ihop till främmande jätteceller eller Langhans-jätteceller.
Naturligt förekommande eller experimentellt utbyte av en eller flera aminosyror i ett protein mot en eller flera andra, varvid proteinets funktioner kan bibehållas, förändras eller utebli. Experimente ll substitution används för att studera enzymaktiviteter och bindningsegenskaper.
En gensamling i MHC-komplexet hos ryggradsdjur som bär koden för polymorfa särdrag, vilka inte har samband med immunreaktioner eller komplementaktivitet, t ex B-loci (kyckling), DLA (hund), GPLA (marsvin), H-2 (mus), RT-1 (råtta), HLA-A, -B och -C klass 1-gener hos människa.
Deoxiribonukleinsyra som utgör arvsmassan hos virus.
Protein-serin-treonin kinases are a type of enzyme that plays a crucial role in various cellular processes by adding phosphate groups to serine and threonine residues on target proteins. This post-translational modification can activate or inhibit the function of these proteins, thereby regulating signal transduction pathways involved in cell growth, differentiation, metabolism, and survival. Dysregulation of protein-serin-treonin kinases has been implicated in numerous diseases, including cancer, diabetes, and neurodegenerative disorders.
Cytotoxic T-lymphocytes, also known as CD8+ T cells, are a type of white blood cell that play a crucial role in the adaptive immune response by directly killing infected or damaged cells and inhibiting viral replication, thereby contributing to the maintenance of tissue homeostasis and the elimination of cancer cells.