Ett narkotiskt smärtstillande medel som kan vara vanebildande. Det är nästan lika effektivt per os som injicerat.
En opioidantagonist med egenskaper liknande dem hos naloxon.
Ett smärtstillande preparat med blandade, narkotiska agonist-antagonistegenskaper.
Den huvudsakliga alkaloiden i opium och prototypen för smärtstillande och narkotiska opiater. Morfin har omfattande verkan i det centrala nervsystemet och på glatt muskulatur.
Kontroll av läkemedelsanvändning genom internationella avtal eller genom nationella kontrollmyndigheter, vilka godkänner läkemedel för bruk och reglerar tillverkning, marknadsföring och försäljning av läkemedel. Den centrala läkemedelskontrollmyndigheten i Europa heter EMEA och den federala i USA heter FDA. I Sverige är det Läkemedelsverket som är tillsynsmyndighet.
Ett smärtstillande medel som är användbart för att lindra de flesta typer av medelsvår till svår smärta, inkl. postoperativ smärta och förlossningssmärtor. Långvarigt bruk kan leda till beroende liknande morfinberoende. Symtomen vid utsättande kommer snabbare, men är kortvarigare, än efter morfin.
Narkotiska eller opioida preparat, samt syntetiska eller halvsyntetiska medel som framkallar omfattande smärtlindring, dåsighet och svängningar i humöret. Den ändrade sinnesstämningen kan upplevas som behaglig, varför risk för missbruk kan föreligga. Prototypen för alla dessa preparat är morfin.
Föreningar som bygger på delvis mättat iminoetanofenantren och kan beskrivas som benso-dekahydronaftalener med etyliminobryggor. Bland dem ingår några av de opioider från vallmo (Papaver) som används som smärtstillande medel.
En smärtstillande opioid som har kemisk likhet med och verkan som meperidin, men med snabbare initialverkan och kortare verkningstid. Medlet har använts inom obstetrik, för preoperativ medicinering, v id mindre kirurgiska ingrepp och tandvårdsingrepp.
Kemiska ämnen som hämmar de endokrina körtlarnas funktioner, biosyntesen av de hormoner de utsöndrar, eller blockerar hormonernas specifika verkan.
Lagar och förordningar som gäller för tillverkning, distribution och marknadsföring av läkemedel.
Medel som lindrar smärta utan att orsaka medvetslöshet.
Läkemedel som binder till, men inte aktiverar dopaminreceptorer, varvid verkan av dopamin eller exogena stimulerare blockeras. Många läkemedel för behandling av psykotiska tillstånd är dopaminantagonister, även om deras terapeutiska effekt kanske mer beror på en långsam anpassning i hjärnan än på en omedelbar blockering av dopaminreceptorer. Dopaminantagonister har haft flera andra kliniska användningsområden, bl a som medel mot kräkningar och illamående, för behandling av Tourettes syndrom och mot hicka.
Läkemedel som binder till, men inte aktiverar receptorer för excitatoriska aminosyror, varvid agonistverkan blockeras.
Ett kraftigt verkande narkotiskt smärtstillande medel, som vid missbruk är beroendeframkallande. Det är främst en my-opioidagonist. Fentanyl används även som tillsats till generella narkosmedel och för narkosinduktion och underhållsnarkos.
Förhållandet mellan läkemedelsdos och kroppens/organismens gensvar på medlet.
En syntetisk opioid som används i sin klorväteform. Den är en smärtstillande opioid med huvudsakligen mu-opioidagonistegenskaper. Medlet har verkan och användning liknande morfinets. Det har även undertryckande verkan på hostcentret och kan ges för att kontrollera ihållande hosta i samband med lungcancer i slutskedet. Metadon används också för att behandla drogberoende, men långvarigt bruk av metadon kan i sig leda till beroende.
Läkemedel som selektivt binder till, men inte aktiverar histamin H2-receptorer, och därmed blockerar verkan av histamin. Deras viktigaste kliniska effekt är att de hämmar syrautsöndring vid behandling av magsår. De kan även påverka glatt muskulatur. Vissa av medlen i denna klass har kraftig effekt på det centrala nervsystemet, men dessa verkningsmekanismer är inte klarlagda.
Smärtstillande, narkotiskt preparat (derivat av morfin) som är starkt vanebildande.
Ett opiumliknande, smärtstillande medel besläktat med morfin, men med svagare smärtstillande egenskaper och med svagt lugnande effekt. Det har även hostdämpande verkan.
Preparat som binds till, men inte aktiverar, kolinerga muskarinreceptorer, och därmed blockerar verkan av endogent acetylkolin eller exogena stimulanter. Muskarinantagonister har utbredd verkan, bl a på iris och ögats ciliarmuskel, hjärta och blodkärl, andningsvägarnas sekretion, spottkörtlarna, mag-tarmsystemet, tarmrörligheten, urinblåsespänningen och det centrala nervsystemet. Antagonister med förmåga att särskilja mellan olika muskarinreceptortyper och tillåta bättre kontroll av perifera och centrala verkningar håller på att utvecklas.
Läkemedel som binds till, men inte aktiverar gamma-aminosmörsyrareceptorer. Därmed blockerar de verkan från endogen gamma-aminosmörsyra eller gamma-aminosmörsyrastimulerare.
Medel som selektivt binder till, men inte aktiverar histamin H1-receptorer, varvid verkan av endogent histamin blockeras. Till dessa medel räknas de klassiska antihistaminpreparaten som motverkar eller förhindrar histaminaktivitet vid omedelbar överkänslighet. De verkar i luftrören, kapillärerna och annan glatt muskulatur och används för att förebygga åksjuka, säsongssnuva och allergisk dermatit, samt som sömnmedel. Effekterna av blockering av H1-receptorer i det centrala nervsystemet är inte lika klarlagda.
Medel som binder till, men inte aktiverar, histaminreceptorer och därmed blockerar verkan av histamin eller histaminstimulerare. Klassiska antihistaminer blockerare endast histamin H1-receptorer.
Ofrivillig sammandragning av en muskel eller en muskelgrupp. Kramper kan drabba såväl skelettmuskler som glatt muskulatur.
Fortskridande mental påverkan och medvetslöshet till följd av inandning av blandningar av syre och ädelgaser (argon, helium, xenon, krypton samt atmosfäriskt kväve) under högt tryck.
Sjukdomstillstånd som beror på drogmissbruk, biverkningar av läkemedel, exponering för toxiner och alkoholmissbruk.
En familj tricykliska kolväten som omfattar många av de vanligaste tricykliska antidepressiva medlen.
En organisation för alkoholister som regelbundet möts för att stärkas och stödja varandra i sin strävan för avhållsamhet.
Gradvis förminskad känslighet hos djur eller människor för ett läkemedel, till följd av fortlöpande tillförsel av medlet. Tolerans skall skiljas från läkemedelsresistens, som innebär att en organism, sjukdom eller vävnad inte svarar på den förväntade effekten av ett läkemedel. Begreppet måste också skiljas fråm "maxdos" och NOAEL.
En klass läkemedel som utformats för att förhindra leukotriensyntes eller leukotrienverkan genom att blockera bindning på receptornivå.
Starkt beroende av morfin, såväl fysiologiskt som känslomässigt.
Förlust av känsel. Dämpning av känselnervfunktionen åstadkoms vanligtvis på farmakologisk väg i smärtstillande syfte.