I en enkel medicinsk definition kan nanofibrer beskrivas som mycket små, syntetiska eller naturliga fiberstrukturer med minst en dimension i nanometerskalan (1-100 nm). De har ofta en hög yta till volymförhållande och porositet, vilket gör dem användbara inom områden som medicinsk teknik, läkemedelsdesign och biomaterialvetenskap. Exempel på användningsområden är vävnadskräftbildning, läkemedelsdelevering och skyddsmasker mot luftburna partiklar.

I en enkel mening kan nanostrukturer definieras som strukturer med minst en dimension som mäter mellan 1 och 100 nanometer (nm). Detta korresponderar ungefärligen till storleken på ett atom eller en molekyl. Nanostrukturer kan vara artificiella, designade och skapade av människor, eller naturligt förekommande i naturen. De kan ha olika form och ge upphov till unika egenskaper som inte finns hos de grundläggande materialen, vilket gör dem intressanta för användning inom flera teknikområden, inklusive medicin, elektronik och miljöteknik.

"Nanotechnology" kan definieras som användning och manipulation av materiella objekt med dimensioner på nanoskalan, vanligtvis mellan 1-100 nanometer (en miljarddels meter), för att skapa nytt material eller produkter med unika egenskaper och funktioner. Detta kan innebära användning av tekniker som self-assembly, molecular engineering och controlled manipulation av individuella atomer och molekyler. Nanoteknologi har potentialen att revolutionera flera områden, inklusive elektronik, medicin, energi och miljö.

"Mekaniska fenomen" refererar till de observationer och händelser som sker inom ett mekaniskt system, där rörelse, kraft, energi och geometri är viktiga aspekter. Det kan omfatta studiet av balans, acceleration, friktion, deformation, vibrationer och tryck, för att nämna några exempel. Mekaniska fenomen kan appliceras inom flera områden som fysik, ingenjörsvetenskap och medicin, där man studerar hur kroppens mekaniska egenskaper påverkar funktion, rörelse och hälsa.

I en enkel medicinsk kontext kan 'nanokompositer' definieras som sammansatta material med minst en komponent på nanoskalan, vanligtvis med dimensioner mellan 1-100 nanometer. Dessa kompositer designas ofta för att utnyttja unika egenskaper hos nanomaterialet, såsom stor yta till volymförhållande och katalytisk aktivitet, för att förbättra materialets fysiska, kemiska eller biologiska prestanda. Exempel på medicinska tillämpningar av nanokompositer inkluderar nanoskaliga hälso- och sjukvårdsprodukter som diagnostiska verktyg, läkemedelsleveranssystem och tandmaterial.

"Tissue scaffolds" refer to artificial or naturally derived three-dimensional structures that are used as a template for the growth and regeneration of new tissue in medical treatments and therapies. These scaffolds provide a support system for cells to attach, grow, and differentiate, while also allowing for the transport of nutrients and waste products. They can be made from a variety of materials, including polymers, ceramics, and decellularized tissue, and are designed to degrade over time as the new tissue forms. The ultimate goal of using tissue scaffolds is to restore the function and structure of damaged or diseased tissues and organs.

I en enkel medicinsk definition, är ett polyester ett syntetiskt material som består av flera esterbindningar i sin kemiska struktur. Det används ofta inom tillverkningen av medicinska produkter och förpackningar på grund av dess egenskaper som att vara lättformbar, hållbar och resistent mot fukt och bakterier.

Hexahydro-2H-azepin-2-on. Cyklisk amid av kapronsyra som används för framställning av syntetisk polyamidfiber (nylon).

"Vävnadsteknik" refererar till den vetenskapliga disciplinen som studerar och utvecklar metoder för att konstruera, regenerera eller reparera biologisk vävnad, ofta med hjälp av artificiella material eller tekniker. Det kan inkludera användning av celler, proteiner, polymers och andra biokompatibla material för att skapa konstruktioner som efterliknar naturlig vävnad, med syfte att ersätta, stödja eller förbättra funktionen hos skadad eller sjuk vävnad inom den medicinska behandlingen.

'Elektrokemiska tekniker' refererar till användning av elektriska impulser och kemiska reaktioner för att uppnå medicinska syften, såsom att stimulera nervceller, påverka celldelning eller producera läkemedel.

"Biomimetiska material" refererar till konstgjorda material som är designade för att efterlikna, immitera eller inspireras av biologiska material med avseende på sin struktur, funktion eller egenskaper, med syfte att användas inom medicinska tillämpningar.

Provning av material och hjälpmedel, särskilt sådana som används till proteser och implantat, suturer, adhesiva preparat osv, för deras hårdhet, styrka, hållfasthet, säkerhet, effektivitet och biokompatibilitet.

Polyvinylalkohol (PVA) är ett syntetiskt polymer som består av vinylalkohol-monomeren, som repeated blir kemiskt sammanlänkad till långa kedjor. Det är ett vattenlösligt, färglöst, klart och visköst vätska eller fast substance, beroende på molekylvikten. PVA används inom en mängd olika industrier, inklusive medicinsk teknik, till exempel som ett excipient i tablettformuleringar och som ett filmbildande material i ögonlak.

I en enkel medicinsk kontext kan 'polymer' definieras som en stor molekyl som består av upprepade subenheter, även kallade monomerer, som är kemiskt bundna tillsammans i en lång kedja. Polymerer förekommer naturligt i levande organismer, till exempel som proteiner och DNA, men de kan också syntetiseras konstgjordt för medicinska tillämpningar, såsom i härdande material för tandfyllningar eller som biokompatibla beläggningsmaterial för medicinska enheter som kateter.

Alla syntetiska eller naturliga ämnen, utom läkemedel, som kan förbättra, förstärka, ersätta eller användas för behandling av kroppens organ, vävnader eller funktioner.

Yttrium (Y) är ett metalliskt grundämne som tillhör lantanoidgruppen i det periodiska systemet. Det är inte naturligt förekommande utan hittas istället inblandat i mineraler som monazit och xenotim. Yttrium används ofta i form av yttriumoxid (Y₂O₃) och har en rad medicinska tillämpningar, framför allt inom ortopedisk kirurgi där det blandas med keramik eller metall för att skapa starka och biokompatibla implantatmaterial. Yttrium-90 är en radioaktiv isotop som används i behandlingen av vissa typer av cancer, såsom levercancer och non-Hodgkins lymfom.

Mikroskopi där preparatet undersöks genom att en elektronstråle läser av det punkt för punkt. Bilden skapas genom registrering av spridningen av bakåtstrålningen från preparatytan. Vid svepelektronmikroskopi spelar preparatets tjocklek ingen roll. Tekniken, och även instrumentet, förkortas ofta SEM.

"Partikelstorlek" refererar till den fysiska storleken på en partikel, ofta uttryckt i måttenhet av enheten för diameter, som nanometer (nm) eller micrometer (µm). Denna egenskap är viktig att känna till inom flera medicinska områden, såsom läkemedelsformuleringar och diagnostiska tester, där små partiklar kan ha unterschiedliga effekter och förmågor beroende på deras storlek.

Termogravimetri (TGA) är en teknik inom termisk analys som mäter viktsförändringar hos ett prov som upphettas under kontrollerade förhållanden. Den används ofta för att studera termisk degradation, termokemiska reaktioner och vätskedestillation hos material. I en enda mening kan man säga att termogravimetri är en metod för att bestämma massförluster hos ett material som funktion av temperaturen under kontrollerad upphettning i en inert atmosfär eller i närvaro av reaktiva gaser.

Polyacetylen är inom organic chemistry en typ av organiska polymerer som består av många enheter av acetylen (etyn) molekyler. Den generella strukturen för en polyacetylen kan skrivas som (-C=C-)-n, där n representerar antalet upprepade enheter av acetylen. Polyacetyler är ofta transparenta och har lågt molekylvikt. De kan vara ledande eller halosemikonduktiva beroende på substitutionen av deras sidokedjor, vilket gör dem intressanta inom områden som organisk elektronik och optoelektronik.

I en enkel medicinsk kontext, kan en nanotub är en cylindrisk nanostruktur med en diameter på nanoskalan (typiskt under 100 nanometer) och en längd som kan vara mycket längre än dess diameter. De kan tillverkas av olika material, inklusive kolfibrer och metaller, och har potentialen att användas inom områden som medicinsk diagnostik, behandling och forskning på grund av deras unika egenskaper, såsom stor yta till volymförhållande, elektrisk ledningsförmåga och möjlighet att fungera som transportkanaler för läkemedel, gener eller andra molekyler.

Polymetakrylsyror är syntetiska polymerer som består av metakrylatmonomerenheter. De används vanligtvis inom medicinsk kontext som hud- och slemhinneskydd, där de bildar en transparent, vattenavvisande film som skyddar mot fukt, smuts och mekanisk skada. Polymetakrylsyror är också vanliga i kontaktlinser, där de bidrar till att hålla linserna fuktiga och komfortabla att bära.

I en enkel mening kan nanokapslar definieras som mycket små, konstgjorda vesiklar med en diameter på 1-1000 nanometer (nm). Dessa vesiklar består av ett lager av lipider eller polymerer och innehåller ofta en aktiv substans, till exempel en läkemedelsmolekyl. Nanokapslarnas lilla storlek och speciella uppbyggnad gör dem användbara inom områden som medicin, kosmetik och livsmedelsindustri, eftersom de kan transportera aktiva substanser till specifika mål i kroppen och ge en kontrollerad frisättning av substansen över en längre tid.

I medicinsk kontext, kan "siden" referera till den yta av kroppen som befinner sig närmast ett visst ställe eller struktur. Till exempel, "den laterala sidan av kroppen" betyder den yttre ytan av kroppens sida, längs med armarna och benen.

In medicine, 'ytegenskaper' refer to the observable characteristics or features of a disease, condition, or physical trait that can be used to describe, identify, or differentiate it from others, often based on symptoms, signs, laboratory tests, or imaging studies.

In the context of pharmaceuticals, 'ytaktiva medel' (or topical medications) are drugs that are applied directly to a specific area of the body, such as the skin, eyes, ears, or mucous membranes, to produce localized effects. These medications work by interacting with cells, tissues, or organs in the immediate vicinity of where they are administered, and their effects are generally limited to the applied site. Topical medications can be used to treat a variety of conditions, including skin infections, inflammation, pain, and allergies. Examples include creams, ointments, gels, solutions, eye drops, ear drops, and nasal sprays.

Metoder för att påskynda och styra vävnadsläkning och -förnyelse, som t ex ben- eller nervnybildning. Hit hör implantering av tillväxtspår i det skadade området för att stimulera och kontrollera tillväxten av nya celler. Spåren kan vara av syntetiska eller naturliga material och innehålla stödceller och tillväxtfaktorer.

I medicinen refererar 'böjlighet' till den naturliga förmågan hos vissa vävnader, särskilt brosk och ledkapslar, att kunna sträckas och vecklas tillbaka utan skada. Detta är möjligt tack vare deras speciella struktur som består av ett nätverk av kollagena fibriller inbäddade i en matrix av proteoglykaner och andra extracellulära matrisproteiner, vilket ger vävnaden dess elastiska egenskaper.

Alfa-cyklodextrin är en typ av cyklisk oligosackarid, som består av 6-8 glukopyranosider (sackaridringar) sammanbundna i en ringformad struktur. Det bildas naturligt från stärkelse under enzymatisk katalys av cyklodextrin glukanotransferas. Alfacyklodextriner har en hydrofoba inre och en hydrofil yta, vilket gör dem användbara som excipient i farmaceutiska formuleringar för att öka lösligheten och stabiliteten hos vissa läkemedel.

Zirconium är ett metalliskt grundämne som används inom medicinen, särskilt inom ortopedisk kirurgi och tandvård, på grund av dess biokompatibilitet och korrosionsbeständighet. I den medicinska kontexten kan zirconium exempelvis förekomma som en del av en metallimplantat, såsom en knä- eller höftprotes, där det bidrar till att minska risken för kroppsvätskors korrosion och allerги. Det används också i vissa typer av tandfyllningar och kronor på grund av sin estetiska egenskap att reflektera ljus på ett sätt som liknar naturlig tanden.

Läran om kemiska förändringar till följd av elektrisk påverkan och elektrisk aktivitet till följd av kemiska förändringar.

I medicinsk kontext, används silver ofta inom produkter för desinfektion och cicatrisering på grund av dess antimikrobiella egenskaper. Sålunda kan "silver" definieras som ett mineral som används i medicinska applikationer för att reducera risken för infektioner genom att störa bakteriers och svampars tillväxt och reproduktion.

I en medicinsk kontext, är lökar (Allium sativum) ett krydda och läkeväxt som har använts traditionellt för att behandla olika hälsotillstånd, såsom infektioner, högt blodtryck och kolesterolnivåer. Löken innehåller flera aktiva ämnen, däribland allicin, som är känd för sina antibakteriella, antivirala och antiinflammatoriska egenskaper.

I min forståelse finns det ingen etablerad medicinsk term eller definition som heter "Imider". Det kan vara att du refererar till en specifik medicinsk substans, diagnos eller ett begrepp som är okänt för mig utan tillräcklig kontext. Kan du please provide mer information eller klargöra din fråga så kan jag ge en mer precis svar.

Nanopartiklar framställda av metaller som används till biosensorer, optiska instrument och katalysatorer. I biomedicinska tillämpningar ingår ofta ädelmetaller, särskilt guld och silver, i partiklarna.

Mineralsubstansen (kalciumfosfat) i ben och tänder; den har använts som proteshjälpmedel för att förebygga och behandla osteoporos (benskörhet).

"Bomullsfiber är en naturlig proteinfiber som utvinns från bomullsplantans frön och används främst till textilproduktion."

En vanlig mellanprodukt vid jäsning av stärkelseföreningar och vid nedbrytning/oxidation av glukos. I koncentrerad form används mjölksyra för att förhindra jäsning i mag-tarmkanalen.

En nanotub är en cylindrisk nanoskalig struktur med hög till stor asymptotisk längd jämfört med sin diameter. En peptidnanotub är en typ av nanostruktur där peptider (korta kedjor av aminosyror) bildar tubulära skal runt en central kanal. Peptidnanotuber har potentialen att användas inom olika områden som medicin, elektronik och materialvetenskap på grund av deras unika egenskaper, till exempel deras storlek, form och funktionellitet.

Vattenbemängda, fasta, tredimensionella nätverksstrukturer (fasta kolloider) av korslänkade hydrofila makromolekyler, med 20-95% vatten. De används i målarfärg, tryckfärger, livsmedel, läkemedel och kosmetika.

'Fotokemiska processer' refererar till kemiska reaktioner som induceras eller katalyseras av ljusenergi, där fotoner absorberas av ett kemiskt system och initierar en molekylär omstrukturering eller produktbildning.

En nanotub, kol-baserad är en cylindrisk nanostruktur bestående av en enda eller flera skikt av sammanlänkade kolatomer. Varje kolatom i tubens vägg bildar kovalenta bindningar med de närmaste granneatomerna, vilket skapar en stark och stabil struktur. Nanotuber kan variera i diameter från några nanometer till flera tiotals nanometer och kan vara upp till ett par millimeter långa. De har unika mekaniska, elektriska och termiska egenskaper som gör dem intressanta för en rad olika tillämpningar, inklusive nanoelektronik, kompositmaterial, energilagring och biomedicinsk teknik.

Reaktionsprodukt av bisfenol A och glycidylmetakrylat som polymeriseras under ultraviolett ljus eller genom tillsats av en katalysator. Det används som implantatbindemedel eller som komponent i t ex t andlagningsmaterial.

I en enkel medicinsk kontext kan polystyren definieras som ett syntetiskt, termoplastiskt material som används inom medicinsk teknik och för tillverkning av läkemedelspackeringsmaterial. Det är transparent, hållbar och har låg värmeledningsförmåga. I vissa fall kan polystyren-baserade produkter innehålla kemikalier som kan vara skadliga om de inte hanteras korrekt under tillverkningsprocessen.

Polyglykolsyra, eller polyethylenglycol (PEG), är en syntetisk, icke-ioniskt surfaktant och polymersubstans som består av en lång kedja av etoxi (-O-CH2-CH2-) grupper som är kovalent bundna till varandra. Det används i en mängd olika medicinska tillämpningar, inklusive som excipient i läkemedel för att förbättra deras löslighet och biodistribution, samt som aktiv ingrediens i laxermedel och koloniseringshämmare vid koloskopiering. Polyglykolsyra är också en viktig komponent i många medicinska produkter som hydrogel och andra hud- och slemhinnsbundenheter på grund av dess förmåga att bilda viskösa, semipermeabla filmer.

I en enkel medicinsk kontext kan polymerisation definieras som en process där små, likartade monomerer kemiskt binds tillsammans för att bilda en större polymermolekyl. Detta är en viktig reaktion inom områden som medicinsk teknik och läkemedelsutveckling, där polymerer exempelvis kan användas för att framställa biokompatibla material eller kontrollerade release-system för läkemedel.

SilikonDIOXID (silicon dioxide) är ett icke-organiskt, ämne som består av syreratten siliciumdioxid (SiO2). Det förekommer naturligt i kvarts och sand, men kan även framställas syntetiskt. SilikonDIOXID används inom medicinen som ett excipient, det vill säga som hjälpmedel i läkemedelsformuleringar, på grund av dess inerta (kemiskt icke-reaktiva) natur.

Deacetylerat kitin, en linjär polysackarid av deacetylerat beta-1,4-D-glukosamin. Det används i hydrogel och för sårbehandling.

Polymerer med hög molekylvikt som i visst tillstånd kan formas eller gjutas och sedan härda till önskad form.

Nanomedicin kan definieras som användning av nanoteknologi inom medicinen, där nano betecknar strukturer eller fenomen på mycket små skal, typiskt under 100 nanometer i storlek. Nanomedicin innebär konstruktion och tillämpning av nanostrukturer och nanomaterial för prevention, diagnostik, monitorering och behandling av sjukdomar. Det kan omfatta användning av nanopartiklar, nanosensorer, nanorobotar och andra nanostrukturer för att leverera läkemedel, generera bilder eller reparera skador på cell- eller molekylär nivå.

FTIR, förkortning för Fouriertransforminfraröd (spektroskopi), är en teknik inom analytisk kemi och fysik som används för att identifiera och undersöka materiella substance genom att mäta deras infraröda absorbansspektra. Tekniken bygger på Fouriers transformationsmetod för att konvertera en irreguljär, interferensmönstring till ett kontinuerligt spektrum av frekvenser och relaterade intensiteter. Detta möjliggör en mer känslig och exakt analys än traditionell, punkt-till-punkt infraröd spektroskopi. FTIR används ofta för att identifiera okända ämnen, undersöka polymerers sammansättning och degraderingsprocesser, studera kemiska bindningars struktur och dynamik, samt kontrollera produkter och processer inom industrin.

Den första typen av elektronmikroskopi, där elektroner eller deras reaktionsprodukter registreras och ger upphov till en bild efter passage genom ett preparat. Tekniken förkortas ofta TEM.