Kronisk sjukdom vars utveckling påverkas av genetiska, psykosociala och miljöfaktorer. Sjukdomen kännetecknas av oförmåga att styra drickandet, som är betingat av alkoholens beroendeframkallande effek ter, trots insikt om skadeverkningar.
Den huvudsakliga alkaloiden i opium och prototypen för smärtstillande och narkotiska opiater. Morfin har omfattande verkan i det centrala nervsystemet och på glatt muskulatur.
Ett narkotiskt smärtstillande medel med långt anslag och lång verkningstid. Det används huvudsakligen för behandling av drogberoende.
Såväl fysiologiskt som känslomässigt beroende av heroin.
Ett karbamatderivat med antabuseffekt. Det är i sig ett förhållandevis ogiftigt ämne, men ändrar påtagligt den intermediära omsättningen av alkohol. Vid alkoholförtäring efter disulfirammedicinering ökar acetaldehydhalten i blodet, vilket följs av rodnande, systemisk kärlvidgning, andningssvårigheter, illamående, blodtrycksfall och andra symtom (acetaldehydsyndromet). Medlet verkar genom att hämma aldehyddehydrogenas.
Avhållsamhet från alkoholbruk.
Läkemedelsberedningar som verkar under en längre tidsperiod genom att på ett kontrollerat sätt frisättas successivt.
Narkotiska eller opioida preparat, samt syntetiska eller halvsyntetiska medel som framkallar omfattande smärtlindring, dåsighet och svängningar i humöret. Den ändrade sinnesstämningen kan upplevas som behaglig, varför risk för missbruk kan föreligga. Prototypen för alla dessa preparat är morfin.
17-(cyklopropylmetyl)-alfa-(1,1-dimetyletyl)-4,5-epoxi-18,19-dihydro-3-hydroxi-6-metoxi-alfa-metyl-6,14-etenmorfinan-7-metanol. Ett derivat av opioidalkaloiden tebain, som har kraftigare och mer långv arig verkan än morfin. Det tycks verka som agonist vid my- och kappaopioidreceptorer och som anatagonist vid deltareceptorer. Frånvaron av deltaagonistverkan tros vara orsaken till utebliven buprenorf intolerans vid kronisk sjukdom.
Den iakttagbara, mätbara och ofta sjukliga oförmågan hos en individ att bryta en vana som medför en omåttlig konsumtion av något medel eller otillfredsställbart behov att utföra vissa handlingar.
En färglös, klar och flyktig vätska (alkohol) med allmän kemisk formel C2H5OH. Den tas snabbt upp i tarmkanalen och sprids i hela kroppen. Etanol har bakteriedödande verkan och används som lokalt desinfektionsmedel. Den har utbredd användning som lösningsmedel och konserveringsmedel i t ex farmaceutiska preparat, och den utgör den viktigaste beståndsdelen i alkoholdrycker.
En opioid för smärtstillande bruk som erhålls från morfin. Den har kortare verkningstid än morfin.
En av de tre huvudgrupperna av endogena, opioida peptider, stora peptider som härstammar från en pro-opiomelanokortinprekursor. I denna grupp ingår alfa-, beta- och gammaendorfin. Termen endorfin avser ibland alla opioida peptider, men här avses den snävare betydelsen. För endorfiner i vid bemärkelse används termen opioida peptider.
Smärtstillande, narkotiskt preparat (derivat av morfin) som är starkt vanebildande.
Undersökningsmetod för t ex klinisk prövning av ett läkemedel eller behandling som innebär att varken deltagare/patienter eller försöksledare känner till vem som faktiskt får den specifika behandlingen.
Starkt beroende av morfin, såväl fysiologiskt som känslomässigt.
Förhållandet mellan läkemedelsdos och kroppens/organismens gensvar på medlet.
Beteende sammanhängande med alkoholkonsumtion, inklusive socialt drickande.
En överdriven känsla av fysiskt och emotionellt välbefinnande som inte är uppenbart motiverad. Upprymdheten har vanligen en psykologisk bakgrund, men ses även som en följd av organisk hjärnskada eller förgiftningstillstånd.
En enkefalinanalog som selektivt binder till my-opioidreceptorn. Det används som modell för läkemedelspermeabilitetsstudier.
En syntetisk opioid som används i sin klorväteform. Den är en smärtstillande opioid med huvudsakligen mu-opioidagonistegenskaper. Medlet har verkan och användning liknande morfinets. Det har även undertryckande verkan på hostcentret och kan ges för att kontrollera ihållande hosta i samband med lungcancer i slutskedet. Metadon används också för att behandla drogberoende, men långvarigt bruk av metadon kan i sig leda till beroende.
Skriftligt, juridiskt bindande avtal mellan två eller fler parter. Det kan även användas för att definiera förhållandet mellan vårdgivare och patient.
Republik belägen öster om Svarta havet, mellan Ryssland och Turkiet. Ytan upptar 69 700 km2, och folkmängden uppgår till drygt 4,9 miljoner invånare (2003). Huvudstad är T'bilisi.
En intensivt kliande känsla som framkallar behov av att gnida eller riva huden för lindring.
Uppslagsböcker med informativa artiklar inom alla kunskapsfält (allmänna uppslagsverk), oftast med alfabetiskt ordnade uppslagsord eller ämnesord, eller uppslagsverk inom ett speciellt ämnesområde. Syn. uppslagsböcker; uppslagsverk.
Den tid det tar för ett ämne (läkemedel, radioisotop eller annat) att förlora hälften av sin farmakologiska, fysiologiska eller radioaktiva verkan.
Ett enkelcykliskt antidepressivt aminoketonpreparat. Dess terapeutiska verkningsmekanism är inte helt klarlagd, men det tycks blockera dopaminupptaget. Klorväteföreningen är till hjälp vid rökavvänjni ngsbehandling.
En strukturellt och verkningsmässigt mångfaldig grupp av läkemedel som inte är tricykliska eller monoaminoxidashämmande. De kliniskt mest betydande tycks ha selektiv verkan på serotonerga system, särs kilt genom att hämma återupptag av serotonin.
Ett tillstånd där kroppsvikten är mer än två gånger idealvikten; övervikten kallas sjuklig därför att den är förknippad med många svåra, och till och med livshotande, sjukdomstillstånd.
Medel som blockerar transport av dopamin in i nervcellsutskotten eller in i vesiklar inuti utskotten. De flesta adrenerga upptagshämmare hämmar också upptag av dopamin.
Tabletter med överdrag av något ämne som fördröjer frisättandet av läkemedlet tills de lämnat magsäcken.
Termen avser t ex investeringar i fonder i syfte att generera ekonomisk vinst.