Ospecificerade hudsjukdomar i fötterna.
Hudsjukdomar på handen.
En familj sporsäcksvampar, av ordningen Onygenales, med släta sporer. Den omfattar två släkten, Arthroderma och Ctenomyces. Flera kända anamorfa former är hudparasiter.
Ytbehandlingsmedel med varierande sammansättning, huvudsakligen bestående av lösningsmedel, bindemedel och olika tillsatser, t ex färgämnen.
Kliande hudåkomma på fötterna, orsakad av Trichophytom rubrum, T. mentagrophytes eller Epidermophyton floccosum.
En mitosporsvamp av släktet Oxygenales som orsakar olika hud- och hårsjukdomar. Arten Microsporum canis ger upphov till tinea capitis och tinea corporis, vilka vanligen överförs från katter och hundar. Bland telemorfer finns Arthroderma (Nannizzia).
En stor och heterogen grupp av svamporganismer som saknar sexuellt stadium. Många humanpatogena svampar tillhör denna grupp.
Ytliga infektioner i huden och tillhörande vävnader, orsakade av någon form av svamp. Syn. dermatomykoser.
Ett triazolbaserat svampmedel som blockerar cytokrom P-450-beroende enzymer, vilket leder till nedsatt ergosterolsyntes. Det används mot histoplasmos, blastomykos, kryptokockmeningit och aspergillos.
Läkemedel mot svamp, deras tillväxt och reproduktion, och verksamma mot svampinfektioner. De skiljer sig från svampbekämpningsmedel genom sin användning mot svamp i människo- och djurvävnader.
Ett antibiotikum mot svamp. Griseofulvin kan ges per os för behandling av tineainfektioner.
Oorganiska föreningar vars molekyler har kalium som fast beståndsdel.
Ekonomiska aspekter av farmaci och farmakologi vad gäller deras förhållande till utveckling och studier i ekonomisk läkemedelshantering och vad gäller läkemedels inflytande på vårdkostnader. Läkemedelsekonomi omfattar även ekonomiska synpunkter på läkemedelsdistributionssystem och förskrivning, särskilt vad gäller lönsamhetsvärderingar.
Oorganiska föreningar som innehåller gruppen OH
Uppslagsböcker med informativa artiklar inom alla kunskapsfält (allmänna uppslagsverk), oftast med alfabetiskt ordnade uppslagsord eller ämnesord, eller uppslagsverk inom ett speciellt ämnesområde. Syn. uppslagsböcker; uppslagsverk.
Den yttersta delen av de nedre extremiteterna (benen) hos ryggradsdjur, bestående av tarsus (ankeln), metatarsus (mellanfoten), falangerna (tåbenen) och mjukvävnaderna kring dessa.
Attribut till något som ger intryck av att vara estetiskt tilltalande eller njutbart.
Ett system av konstgjorda eller naturliga dräneringar för bortforslande av avloppsvatten.
Aromatiska, smakförbättrande ämnen som tillsätts maten före eller efter beredning. De är oftast av växtursprung.
Ansiktsuttryck som avspeglar känsla av nöje, ömhet, munterhet osv.
Fastställda uppsättningar av frågor att användas för insamling av uppgifter, som t ex kliniska data, social ställning, yrkesgrupp osv. Termen används ofta om frågeformulär för massundersökning som fylls i av uppgiftslämnarna själva.
Fototeknik inom ortodonti, estetisk tandvård och patientundervisning.
Den visuella presentationen av data i ett människa-maskinsystem, såsom visning av data från en dator på en bildskärm av t ex katodstråletyp.
Borttagning av ansamlingar av underhudsfett genom sugkyrettage eller kanylering i kosmetiskt syfte vid fetma eller andra tillstånd där estetiska åtgärder eftersträvas.
En optisk källa som sänder ut fotoner i en sammanhållen stråle. "Light Amplification by Stimulated Emission of Radiation" (LASER) åstadkoms med hjälp av apparater som omformar ljus av olika våglängder till en enda intensiv och nästan icke-divergerande stråle av monokromatiskt ljus. Lasrar verkar inom det synliga, infraröda eller ultravioletta, frekvensområdet. De kan utveckla enorm hetta och energi vid korta fokallängder och används inom kirurgi, för diagnos och i fysiologiska studier. Lågenergilasrar, som avger ljus och inte hetta, har kommit till användning för sårläkning och smärtbehandling.
En internationell överenskommelse inom World Medical Association (WMA) som ger riktlinjer för hur studier på människor får genomföras. Den antogs 1962 och reviderades vid den 18. medicinska världskongressen i Helsingfors 1964. Senare revisioner har gjorts 1975, 1983, 1989 och 1996.
Sekventiella instruktioner (programkod) för utförande av en speciell uppgift eller funktion i en dator.