Muskelfibrer: Stora, flerkärniga enkelceller, cylindriska eller prismatiska till formen, som bildar skelettmuskulaturens grundläggande enhet. De består av myofibriler, inneslutna i och förenade med sarkolemmat (muskeltrådens hölje). De uppkommer genom sammansmältning av skelettmyoblaster till ett syncytium och efterföljande differentiering.Muskler: Sammandragande vävnad som åstadkommer rörelse hos djur.Muskelfibrer, snabb sammandragning: Skelettmuskeltrådar som kännetecknas av sitt uttryck av isoformer av tunga kedjor av typ II myosin med stark ATPas-verkan och som påverkar ett flertal andra funktioner, som t ex sammandragningshastighet, styrkeeffekt och spänninigsåteruppbyggnad.Muskelfibrer, långsam sammandragning: Skelettmuskeltrådar kännetecknade av sitt uttryck av isoformer av tunga kedjor av typ I-myosin som har låg ATPas-aktivitet och påverkar flera andra funktioner, så som sammandragningshastighet, styrkeeffekt och spänninigsåteruppbyggnad.Skelettmuskulatur: En typ av strimmig muskelvävnad, fäst vid skelettet med senor. Skelettmuskler har nervförbindelser, och deras rörelser kan styras medvetet. De kallas även viljestyrda.Muskelsammandragning: Ett förlopp som leder till sammandragning och/eller spänning i muskelvävnad. Muskelsammandragning åstadkoms via en glidmekanism, där aktintrådar glider in bland myosintrådarna.MuskelproteinerMuskelutveckling: En utvecklingsprocess som leder till bildandet av det mogna muskelsystemet, och i vilken ingår differentiering av de olika typerna av muskelcellförstadier, myoblastvandring, aktivering av muskelbildningen och muskelförankring.Glatt muskulatur: Icke-tvärstrimmiga muskler, som utgör den icke viljestyrda muskelvävnaden till de inre organen, blodkärlen, hårsäckarna osv. De sammandragbara elementen är avlånga, oftast spindelformade celler med central kärna. Glatta muskeltrådar hålls ihop i skikt eller buntar av nätbildande fibrer, och ofta är även elastiska nät rikligt förekommande.Muskeldenervering: Resektion eller avlägsnande av nerverna till en muskel eller muskelvävnad.NervtrådarGlatt muskulatur i kärl: Blodkärlens icke-tvärstrimmiga, icke viljestyrda muskelvävnad.MyofibrillerMuskeltrötthet: Ett tillstånd som uppstår till följd av långvarig och kraftig muskelsammandragning. Studier på idrottsmän under ihållande, submaximal träning visar att muskelutmattning ökar i nästan direkt proportion till förbrukningen av muskelglykogen. Muskelutmattning vid kortvarig, maximal träning är förknippad med syrebrist och ökade halter av mjölksyra i blod och muskelvävnad och en åtföljande ökning av vätejonkoncentrationen i den ansträngda muskeln.Rana temporariaIsometrisk sammandragning: Muskelsammandragningar kännetecknade av ökad spänning utan ändrad muskellängd.Muskelmitokondrier: Mitokondrier i skelett- och glatt muskulatur. Hjärtmuskelmitokondrier förs inte hit; för dem finns "hjärtmitokondrier".Myosin, tung kedjaLändmusklerKostfibrer: De rester av växtcellers väggar som motstår den enzymatiska spjälkningen i människans matsmältningssystem. De består av olika polysaccharider och ligniner.Muskelspolar: Skelettmuskelstrukturer som fungerar som mekanoreceptorer, ansvariga för sträckreflexer. De består av ett knippe inkapslade skelettmuskelfibrer av några olika typer, reglerade av sensoriska nervceller.SarkomererOculomotor MusclesNeuromuskulär förbindelseMuskelatrofiMuskelavslappning: Den fas i muskelaktiviteten då en muskel återgår i viloläge.MuskelsjukdomarKalcium: Grundämne som förekommer i nästan all organiserad vävnad. Det tillhör alkalimetallerna och har kemiskt tecken Ca, atomnummer 20 och atomvikt 40. Kalcium är det allra vanligaste mineralämnet i kroppen och bildar i förening med fosfor kalciumfosfat, som ingår i ben och tänder. Det spelar en essentiell roll för nerv- och muskelfunktioner, i blodkoagulationsprocessen (som faktor IV) och i många enzymp rocesser.Tvärstrimmig muskulatur: En av två typer av muskelvävnad i kroppen, kännetecknad av den bandade struktur som kan ses i mikroskop. Strimmig muskulatur kan delas in i två undertyper: hjärtmuskler och skelettmuskler.Rana pipiensThoracica: En ordning vattenlevande kräftdjur, som simmar fritt under larvstadiet, men sitter fast som vuxna. Ca 800 arter är kända. Havstulpaner och långhalsar (båda tillhörande klassen Cirripedia) hör hit.MuskelsvaghetElektrostimuleringNackmusklerGlattmuskelcellerMellangärde: Den mellanvägg av fibrös muskulatur som skiljer brösthålan från bukhålan. Sammandragning av mellangärdet ökar bröstkorgens volym och underlättar inandning.Massetermuskel: En tuggmuskel, vars uppgift är att sluta käkarna.Anura: En ordning under klassen Amphibia, inkluderande flera familjer av grodor och paddor.Motorneuron: Nervceller som aktiverar muskelceller.Kaniner: Djurarten Oryctolagus cuniculus, av familjen Leporidae och ordningen Lagomorpha. Kaniner föds i hålor, utan päls, och med slutna ögon och öron. Kaniner har 22 kromosompar, medan harar har 24.Satellitceller, skelettmuskulaturMuskeldystrofi, djurElektromyografi: Mätning av förändringar i musklers elektriska potential med hjälp av yt- eller nålelektroder.Mineralfibrer: Långa, böjliga, sammanhängande, naturliga eller konstgjorda fibrer av varierande längd. De bildar vissa minerals struktur. Deras medicinska betydelse består i deras förmåga att orsaka olika typer av dammlunga (t ex asbestos) efter arbetsmiljöexponering.Quadriceps MuscleTidsfaktorerBakben: Någon av de båda bakre extremiteterna hos fyrfota, landlevande djur, ej tillhörande primaterna. Bakbenet består av femur (lårben), tibia (skenben), fibula (vadben), tarsalben (fotledsben), metatarsalben (mellanfotsben) och tår.AndningsmuskulaturPapillarmusklerMembranpotentialer: Spänningsskillnaderna över ett membran. För cellmembran beräknas de genom att spänningen uppmätt på utsidan membranet subtraheras från den spänning som uppmätts innanför membranet. Potentialskillnaderna beror på olikheter i koncentrationen av kalium, natrium, klorid och andra joner utanför och innanför membranen hos celler eller organeller. För retningsbara celler varierar membranens vilopotential mellan -30 och -100 mV. Fysikaliska, kemiska eller elektriska stimuli kan bidra till att öka den negativa potentialen (hyperpolarisering) eller minska den (depolarisering).Möss, inavlade mdx: En musstam som utvecklats från en spontan mutation (mdx) i C57BL-möss. Mutationen är X-kromosombunden och ger livskraftiga, homozygota djur som saknar muskelproteinet dystrofin, har höga serumhalter av muskelenzym och vävnadsdefekter liknande dem vid muskeldystrofi hos människor. Vävnadsegenskaperna, länkningen och mdx-läget gör dessa möss till värdefulla modeller för Duchennes muskeldystrofi.Tuggmuskler: Muskler som utgår från okbågen och stänger käkarna. Tuggmuskelnerven utgår från mandibularnervens förgrening på trigeminalnerven (femte hjärnnerven).Bukmuskler: Muskler som bildar bukhålans vägg. De inkluderar den raka bukmuskeln, yttre och inre sneda bukmusklerna, den tvära bukmuskeln och den fyrkantiga bukmuskeln.MyosinerInterkostalmuskler: Andningsmuskler som sitter mellan revbenen, från underkanten av ett till ovansidan av nästa, och som drar sig samman vid andning.Muskelceller: Mogna, sammandragande celler, allmänt kända som myocyter, som bildar någon av tre olika muskelvävnader. De tre typerna är: skelettmuskelceller, hjärtmuskelceller och glattmuskelceller. De utvecklas från embryonala muskelförstadieceller, kallade myoblaster.Ansiktsmuskler: Alla de muskler som medverkar till att ge uttryck åt ansiktet, inklusive dem som försörjs av facialisnerven och är fästa vid och ger rörelse åt ansiktshuden.Motorisk ändplatta: Det specialiserade, postsynaptiska området i en muskelcell. Biomechanical PhenomenaHistocytokemiBomullsfiberSarkoplasmatiskt retikelBröstmusklerAktionspotentialer: Nervers eller musklers elektriska reaktion på stimulering.SarkolemmaDystrofin: Ett muskelprotein som finns i ytmembran och som är en produkt av Duchennes/Beckers muskeldystrofigen. Individer med Duchennes muskeldystrofi saknar som regel helt dystrofin, medan de med Beckers muskeldystrofi har dystrofin med förändrad molekylstorlek. Proteinet har en del gemensamt med cytoskelettproteiner som spektrin och alfa-aktinin, men dystrofinets egentliga funktion är inte klarlagd. Möjligen kan dess roll vara att bevara plasmamembranets integritet och inordning med muskeltrådarna i samband med sammandragning och avslappning av musklerna.VävnadsnybildningElektronmikroskopi: Visuell eller fotografisk mikroskopi, där elektronstrålar (med våglängder tusentals gånger kortare än synligt ljus) används i stället för ljus, vilket ger avsevärt större förstoring. Elektronernas interaktion med preparaten ger upplysning om preparatens finstruktur. Vid transmissionselektronmikroskopi ger elektronernas reaktioner under passage genom ett mycket tunt preparat upphov till en bild. Vid svepelektronmikroskopi faller en elektronstråle snett mot preparatytan, och av reaktionerna ovan ytan alstras en bild. Elektronmikroskopi förkortas ofta EM.NADH-tetrazoliumreduktasMyoblasterRana esculentaSkelettmuskelmyosinerRanidaeRåttor, WistarKoffein: Ett metylxantin som förekommer naturligt i en del drycker och som används farmakologiskt. Koffeinets mest märkbara farmakologiska effekt är den stimulerande effekten på centrala nervsystemet, med ökad vakenhet och rastlöshet. Det har också avslappnande verkan på glatt muskulatur, stimulerar hjärtmusklerna och urinutsöndringen, och tycks ha positiv effekt vid behandling av vissa typer av huvudvärk. Bland de cellaktiviteter som påvisats är hämmande av cykliskt nukleotidfosfodiesteras en av de viktigaste.Aktiner: Trådliknande proteiner som utgör huvuddelen av muskelfibrernas tunna trådar. Trådarna (också benämnda filamentöst - eller F-aktin) kan sönderdelas i globulära underenheter (G-aktin) bestående av en e nda polypeptid, 375 aminosyror lång. I samverkan med myosin ansvarar aktin för musklernas sammandragning och avslappning.Celler, odlade: Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.Crustacea: En stor klass leddjur, omfattande bl a humrar, krabbor, räkor, gråsuggor, vattenloppor och långhalsar.PurkinjetrådarGlykogen: En polysackarid av glukos som som lagras främst i lever och muskler, och som utgör en viktig energikälla.SenorModeller, biologiska: Teoretiska modeller som efterliknar förlopp hos biologiska processer eller sjukdomar. För sjukdomsmodeller hos levande djurMuskeldystrofierStressfibrerKinetik: Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.Receptorer, kolinergaImmunhistokemi: Histokemiskt påvisande av immunreaktiva ämnen med hjälp av märkta antikroppar.Katter: Huskatten Felis catus, tillhörande rovdjursfamiljen Felidae, med mer än 30 stammar. Huskatten härstammar i första hand från vildkatten i Afrika och Sydvästasien. Katter anses ha funnits i palestinska samhällen så tidigt som för 7 000 år sedan, men det var i Egypten för ca 4 000 år sedan som tamkatten blev en mer allmän företeelse.HypertrofiNervledningMekanisk påfrestning: Ett rent fysikaliskt tillstånd hos ett material som utsätts för deformerande yttre krafter eller ojämn termisk utvidgning. Den mekaniska stressen uttrycks kvantitativt i kraft per ytenhet.TinningmuskelNervtrådar, myeliniseradeRåttor, Sprague-DawleyIsoton sammandragning: Muskelsammandragning med obetydlig förändring i sammandragningskraften, men med förkortning av avståndet mellan utgående fäste och infästet.ProteinisoformerMuskelinflammationMyostatinElektrofysiologiUpphängning i bakbenen: Teknik för begränsning av ett djurs rörelseförmåga genom att hänga upp det i bakben eller svans. Förfarandet används för att simulera vissa effekter av reducerad tyngdkraft och studera fysiologi vid viktlöshet.Aging: De gradvisa förändringar i människors och djurs struktur och funktion som sker med tiden, som inte beror på sjukdom eller olyckshändelser, och som så småningom leder till ökad sannolikhet att döden sk all inträffa. Gäller inte mikroorganismer.Adenosintrifosfat: Adenosin-5´-(tetravätetrifosfat). En adeninnukleotid innehållande tre fosfatgrupper som förestrats till en sockerdel. Adenosintrifosfat har en betydande roll i ämnesomsättningen och som neurotransmitt or.SuccinatdehydrogenasMuskeldystrofi, DuchenneRNA, budbärarNervcellsutskott: Nervtrådar som snabbt förmedlar signaler från nervcellen.Elasticitet: Ett materials egenskap att kunna återta sin ursprungliga form efter distortion.Inklusionskroppsmyosit: Fortskridande myopatier som kännetecknas av förekomst av inklusionskroppar i muskelbiopsier. Såväl sporadiska som ärftliga former har beskrivits. Den sporadiska typen är en förvärvad, inflammatorisk vakuolmyopati som inträder i vuxen ålder och drabbar proximala och distala muskler. MyoD-proteinMöss, inavlade C57BLKalium: Ett grundämne tillhörande alkalimetallerna. Det har kemiskt tecken K och atomnummer 19. Atomvikten är 39,10. Kalium är den dominerande katjonen i den intracellulära vätskan i muskelvävnad och mellan andra celler. Kaliumjonen är en kraftig elektrolyt och spelar en avgörande roll i regleringen av vätskevolym och upprätthållande av vatten-elektrolytbalansen.Troponin CEnergiförbrukning: Skelettmuskulaturens förbrukning av energi. Belastningsintensiteten kan mätas som syreförbrukning, värmeproduktion eller hjärtfrekvens. Hit hör också utmattning, ett psykologiskt mått på energiuttömning.MuskelstelhetTroponinImmobilisering: Upphörande av rörelse i hela eller delar av kroppen genom fysisk vilja eller på kemisk väg genom analgesi, genom bruk av lugnande medel eller neuromuskulära icke-depolariserande medel. Hit räknas även experimentella förlopp, genomförda för bedömning av de fysiologiska effekterna av immobilisering.Adenosintrifosfataser: En grupp enzymer som katalyserar hydrolys av ATP i förening med annan funktion, som t ex transport av Ca(2+) genom ett membran. EC 3.6.1.3.Kreatinkinas: Ett transferas som katalyserar bildandet av fosfokreatin från ATP + kreatin. Reaktionen lagrar ATP-energi som fosfokreatin. Tre cytoplasmaisoenzymer har påvisats i mänskilig vävnad: MM i skelettmuskulatur, MB i hjärtmuskelvävnad och BB i nervvävnad; dessutom har ett mitokondrieisoenzym identifierats. Med makrokreatinkinas avses ett kreatinkinas i komplex med andra serumproteiner. EC 2.7.3.2.Motion: Oftast regelbunden, fysisk aktivitet avsedd att leda till god fysisk kondition och hälsa.Hjärtmuskel: Hjärtats muskelvävnad. Den består av strimmiga, icke viljestyrda muskelceller, sammankopplade till att bilda den sammandragande pump som genererar blodflödet.Mossfibrer, hippocampus: Axoner till vissa celler i den tandade vindlingen (gyrus dentatus). De skjuter ut till vindlingens polymorfa skikt och till de närmaste dendriterna på hippocampus pyramidceller. Dessa mossfibrer får inte förväxlas med de mossfibrer som utgör afferenter i lillhjärnan.Kycklingar: Vanlig benämning för arten Gallus gallus, tamfjäderfä inom familjen Phasianidae och ordningen Galliformes.SvalgmusklerHypertona lösningar: Lösningar med högre osmotiskt tryck än referenslösning av t ex blod, plasma eller interstitiell vätska.Histologiska teknikerNeuromuskulära sjukdomarNervändslutReglering av genuttryck: De processer genom vilka cellkärnors, cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten under transkriptions- eller translationsstadierna. Hit hör även genaktivering och geninduktion.MyogeninBufo marinus: En art av de äkta paddorna, Bufonidae, med utbredning i tropiska områden. Från körtlar i huden utsöndras ett kraftigt gift.Fysisk uthållighet: Tidsförloppet mellan en fysisk aktivitets början och dess avslutande pga utmattning.Desmin: Ett intermediärt trådprotein som huvudsakligen återfinns i den glatta muskulaturens, skelett- och hjärtmuskulaturens celler. Det är lokaliserat till Z-linjen, och molekylvikten 50 000 till 55 000 är artberoende.NervnybildningStruphuvudmuskler: Struphuvudets egna muskler omfattar aryepiglotticus, arytenoideus, cricoarytenoideus, cricothyroideus, thyroarytenoideus, thyroepiglotticus och vocalis.Celldifferentiering: Fortskridande begränsning av utvecklingsförmågan och tilltagande specialisering av funktioner som sker under embryots utveckling och som leder till bildandet av specialiserade celler, vävnader och org an.SyrgasförbrukningRåttor, inavlade stammarMuskelkrampAnpassning, fysiologiskTropomyosinTemperaturEnergiomsättningSkelettmyoblasterOrmarTetrodotoxinAktomyosin: Ett proteinkomplex av aktin och myosin i musklerna. Det är den huvudsakliga sammandragningssubstansen.Fosfokreatin: Ett endogent ämne som finns i skelettmuskelvävnad hos ryggradsdjur. Ben: Den nedre extremiteten, ned till fotleden.Molekylsekvensdata: Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.Myogenic Regulatory FactorsNerver, inåtledandeOrganstorlekCitrat-(si)-syntas: Enzym som katalyserar det första steget i trikarbonsyracykeln (citronsyracykeln). Det katalyserar reaktionen mellan oxaloacetat och acetyl-CoA till citrat och koenzym A. EC 4.1.3.7.Biofysiska fenomenMöss, genetiskt förändrade: Laboratoriemöss som framställts från ett genmanipulerat ägg eller däggdjursembryo.LårSignalomvandlingHundar: Här avses tamhund, Canis familiaris, med omkring 400 raser och tillhörande rovdjursfamiljen Canidae. De finns överallt i världen och lever tillsammans med människor.Kapillärer: De fina blodkärl (hårrörskärl) som förbinder arteriolerna med venolerna.Magnesium: Ett lätt, silverfärgat, metalliskt grundämne. Det har kemiskt tecken Mg, atomnummer 12 och atomvikt 24,31. Dess salter är nödvändiga i näringskedjan, då de behövs för många enzymers verkan, särskilt för sådana som deltar i oxidativ fosforylering. Magnesium ingår i såväl intra- som extracellulära vätskor och utsöndras via urin och avföring. Brist på ämnet ger upphov till nervretning, med stelkramp, kärlvidgning, kramper, darrningar, depression och psykotiska beteenden.NatriumAstacoidea: En familj olika sötvattenkräftor, påminnande om hummer, men vanligtvis mindre i storlek. Vanliga släkten är Astacus, Cambarus, Oronectes och Pacifastacus. Hit hör även kräftor som föda, av vilka de populäraste är flodkräfta (Astacus astacus) och signalkräfta (Pacifastacus leniusculus).Acetylkolin: En neurotransmittor. Acetylkolin är hos vertebrater den viktigaste signalsubstansen vid den neuromuskulära förbindelsen, de autonoma gangliorna, de parasympatiska effektorkopplingarna, en undergrupp a v de sympatiska effektorkopplingarna och vid många ställen i det centrala nervsystemet. Det tillförs vanligtvis inte som läkemedel, eftersom det snabbt bryts ned av kolinesteraser, men det är användba rt i vissa oftalmologiska tillämpningar.BiofysikKroppsvikt: En individs kroppsmassa eller tyngd, uttryckt i enheterna pund eller kilogram.ProkainRecruitment, neurofysiologiskArsenazo III: Färgindikator som ändrar färg vid bindning till kalciumjon under fysiologiska förhållanden. StrontiumBrachyura: Huvudsakligen marina och köttätande kräftdjur omfattande släktena Cancer, Uca och Callinectes.Bindväv: Vävnad som stödjer och förbinder andra vävnader. Den består av bindvävsceller, inbäddade i en stor mängd extracellulär grundmassa.Dos-responskurva, läkemedel: Förhållandet mellan läkemedelsdos och kroppens/organismens gensvar på medlet.Elektrisk ledningsförmåga: Ett materials förmåga att släppa igenom elektroner.PolymyositTetrakainPAX7-transkriptionsfaktorMöss, knockout: Musstammar, hos vars individer vissa gener inaktiverats, eller slagits ut. Utslagningen åstadkoms genom att man med hjälp av rekombinant DNA-teknik ändrar den normala DNA-sekvensen hos den gen som är föremål för studier, för att förhindra syntes av normala genprodukter. Klonade celler med lyckad DNA-förändring injiceras sedan i musembryon för framställning av chimärer. De chimära mössen avlas därefter för att ge en stam där alla celler i varje mus innehåller den brutna genen. Knockout-möss används i experimentella djurmodeller av sjukdomar och för att klarlägga geners funktioner.SynapserMikroelektroder: Elektroder med ytterst tunn spets, som används i en elklämma eller annan apparat för att stimulera eller mäta bioelektriska potentialer hos enstaka celler, antingen i cellern eller utanför.Djur, nyföddaLöpningFluorescerande färgämnen: Färgämnen som avger ljus vid bestrålning. Våglängden hos det utsända ljuset är vanligtvis längre än hos det infallande. Fluorokromer är färgämnen som tillsätts andra ämnen för att få dessa att fluorescera, och används som markörer inom biokemi och immunologi.Marsvin: Allmän benämning på medlemmar av familjen Caviidae. Den vanligaste arten är Cavia porcellus, som är det tammarsvin som används som husdjur och i biomedicinsk forskning.Djurs flyktSträckreflexMatematik: Vetenskap inriktad på problemlösning i abstrakt och allmängiltig form.Hjärta: Det ihåliga, muskulära organ som upprätthåller blodcirkulationen.Vävnadsprov: Avlägsnande och undersökning av små prov från levande vävnad.KycklingembryoImmunfluorescensteknik: Analysmetod för vävnadsantigener, antingen direkt, genom konjugering av antikroppar med fluorescensfärg, eller indirekt, genom framställning av antigen-antikroppskomplex, som sedan märks med fluoresceinkonjugerade antiimmunglobulinantikroppar. Provet undersöks därpå i fluorescensmikroskop.Myosin subfragmentFörflyttning: Rörelse eller förmåga att röra sig från en plats till en annan. Detta gäller såväl människor, ryggradsdjur eller ryggradslösa djur som mikroorganismer.OsmolaritetSjukdomsmodeller, djur: Djursjukdommar vars kliniska mekanismer är tillräckligt lika dem hos annan sjukdom hos människor för att de skall kunna tjäna som modell. Sjukdomen hos djuret kan antingen vara framkallad eller naturlig.Genuttryck: Den fenotyp som en gen eller gener uttrycker genom de processer som kallas gentranskription och gentranslation.Actin CytoskeletonVätejonkoncentration: Ett mått på en lösnings surhetsgrad.Kött: De ätliga delarna av något djur som används som föda, inkl. tamboskap (nötkreatur, svin och får) och fjäderfä, fisk, skaldjur och vilt.Fosfater: Oorganiska salter av fosforsyra.Acetylkolinesteras: Ett enzym som katalyserar omvandlingen av acetylkolin och vatten till kolin och acetat. Det förekommer i den grå nervvävnaden, i röda blodkroppar och i musklernas motoriska ändplattor. Reaktionen bryt er ned acetylkolin som frigjorts vid de neurohumorala kopplingarna och tillåter därmed att impulsöverföreingen återupprättas. EC 3.1.1.7.Rana catesbeiana