Motorisk aktivitet: Fysisk aktivitet hos människor eller djur som ett beteendefenomen.Motorneuron: Nervceller som aktiverar muskelceller.Motorbark: Ett område i hjärnans frontallob där primär motorisk kontroll sker. Det ligger framför centralfåran.Elektriska retningspotentialer, motoriska: Det elektriska gensvaret som framkallas i en muskel eller motornerv vid elektrisk eller magnetisk retning. Vanliga retningsmetoder är transkraniell elektrisk - eller transkraniell magnetisk stimulering, vilka ofta används för övervakning vid neurokirurgi.Gastrointestinal motilitet: Mag-tarmkanalens rörelser.Molekylära motorproteiner: Proteiner som medverkar eller ger upphov till cellrörelse, så som rotationsstrukturer (flagellmotor) eller strukturer med rörelse längs cytoskelettfibrer (myosin-, kinesin- och dyneinmotorfamiljerna).KroppsrörelseKinesin: Ett mukrotubulus-associerat mekaniskt adenosintrifosfat som använder energin från ATP-hydrolys till att flytta organeller längs mikrotuberna, mot plusänden. Proteinet förekommer i axoplasman hos bläckfiskar, ögonlober och hjärnvävnad hos nötkreatur. Bovint kinesin är en heterotetramer bestående av två tunga (120 kD) och två lätte (62 kD) kedjor. EC 3.6.1.-.Motoriska störningar: Påtagliga försämringar i utvecklingen av motorisk koordinationsförmåga, så att försämringen inverkar på det dagliga livet.Myoelektriskt komplex, migrerandeElektromyografi: Mätning av förändringar i musklers elektriska potential med hjälp av yt- eller nålelektroder.Tryckmätning: Mätning av tryck eller spänning i vätskor eller gaser med en tryckmätare.PeristaltikDjurs beteende: Den iakttagbara reaktionen hos ett djur i någon situation.Förflyttning: Rörelse eller förmåga att röra sig från en plats till en annan. Detta gäller såväl människor, ryggradsdjur eller ryggradslösa djur som mikroorganismer.Tolvfingertarm: Tunntarmens översta del.Psykomotorisk funktionRyggmärgAntrum pyloricumMagsäckstömning: Tömning av föda från magsäcken till tolvfingertarmen.Rörelserubbningar: Syndrom som har dyskinesi som främsta kännetecken i sjukdomsförloppet. Till denna kategori hör degenerativa, ärftliga, infektions- och läkemedelsframkallade, postinflammatoriska och psttraumatiska tillstånd.DyneinsMuskelsammandragning: Ett förlopp som leder till sammandragning och/eller spänning i muskelvävnad. Muskelsammandragning åstadkoms via en glidmekanism, där aktintrådar glider in bland myosintrådarna.Förlamning, partiellElektrostimuleringHyperkinesi: Onormalt stor muskelrörelseaktivitet i hela kroppen, vilken kan vara förknippad med organfel eller psykologiska störningar.Utåtledande nervbanor: Nerver som leder impulser från från ett nervcentrum till ett mer perifert område.TidsfaktorerPeriodicitetHandArmMagsäck: Ett matsmältningsorgan beläget i övre vänstra kvadranten av buken, mellan nedre änden av matstrupen och början av tolvfingertarmen.Mikrotubuli: Smala, cylindriska trådstrukturer i cellskelettet hos växt- och djurceller. De består av proteinet tubulin och påverkas av tubulinmodulatorer.Utforskande beteende: Behovet att undersöka en ny omgivning. Denna motivation kan inte tydligt skiljas från nyfikenhet.Hjärna: Den del av det centrala nervsystemet som befinner sig innanför kraniet och som omfattar prosencefalon (framhjärnan), mesencefalon (mitthjärnan) och rombencefalon (ruthjärnan). Den uppstår ur främre de len av embryots nervtub. Dess funktioner inkluderar muskelkontroll och koordination, mottagande och behandling av sinnesintryck, talframställning, minneslagring samt hantering av tankar och känslor.Fosterrörelse: Rörelser hos fostret som kan kännas av modern och vid palpation av buken.SidodominansButylskopolammoniumbromid: Kvartära ammoniumderivat av skopolamin med antimuskarinverkan som används för att behandla kramper i matsmältningssystemet, livmodern, urin- och gallvägarna, och i samband med kontraströntgen vid mag- och tarmundersökning. Syn. buscopan.Corpus striatum: Grå- och vitstrimmig substans bestående av neostriatum och paleostriatum (globus pallidus). Den befinner sig snett framför talamus i båda hjärnhalvorna. Den grå substansen utgörs av nucleus caudatus (svanskärnan) och nucleus lentiformis (linskärnan, som i sin tur består av globus pallidus och putamen). Den vita substansen utgör den inre kapseln.NervbanorReflexAktionspotentialer: Nervers eller musklers elektriska reaktion på stimulering.5-HT4-serotoninreceptorerRåttor, Sprague-DawleySkelettmuskulatur: En typ av strimmig muskelvävnad, fäst vid skelettet med senor. Skelettmuskler har nervförbindelser, och deras rörelser kan styras medvetet. De kallas även viljestyrda.SömnReaktionstidDopamin: En av katekolaminsignalsubstanserna i hjärnan. Den uppstår ur tyrosin och är prekursor till norepinefrin och epinefrin. Dopamin är en av de viktigaste signalsubstanserna i hjärnans extrapyramidala system och av betydelse för rörelseregleringen. En familj av receptorer (dopaminreceptorer) förmedlar dess verkan.Serotonin 5-HT4 Receptor AntagonistsDygnsrytm: Regelbundet återkommande, i cykler om ca 24 timmar, biologiska aktiviteter, som t ex känslighet för läkemedel och stimuli, hormonutsöndring, sömn, ätande osv. Denna rytm tycks styras av en biologisk k locka, som följer återkommamde perioder av dagsljus och mörker.NervcellerMyosinerNeostigmin5-HT2B-serotoninreceptorInlärning: Förhållandevis permanent beteendeförändring som resultat av tidigare erfarenheter eller övning. Begreppet omfattar förvärvande av kunskap.Grovtarm: Tarmsegmentet mellan blindtarmen och ändtarmen. Det omfattar en uppåtstigande, en tvärgående, en nedåtgående och en slingrande del.Dos-responskurva, läkemedel: Förhållandet mellan läkemedelsdos och kroppens/organismens gensvar på medlet.Nucleus accumbensPsykomotoriska störningarFörlamning, halvsidig: Svår eller fullständig förlust av muskelfunktionerna på ena kroppshalvan. Tillståndet beror oftast på sjukdom eller skada (t ex hjärnblödning) i den hjärnhalva som är på motsatt sida av den drabbade sidan av kroppen. Mer sällan kan hjärnstamsskador, ryggmärgssjukdomar, perifera nervsjukdomar eller andra tillstånd visa sig som hemiplegi. Hemipares är en mildare form av muskelsvaghet i den ena kroppshalvan.Magmun, nedre: Den del av magen som övergår i tolvfingertarmen. Den karaktäriseras av tjocka cirkelformade muskelskikt, magmunsringmuskeln, som reglerar öppning och stängning av magsäcken.Transduktorer, tryckSimningVariansanalys: En statistisk metod för att genom analys av den totala variationen i en för ett antal oberoende variabler (faktorer) gemensam datamängd finna variationsorsaker.Nervcellsutskott: Nervtrådar som snabbt förmedlar signaler från nervcellen.Myosin typ II12:e kranialnerven: Den tolfte hjärnnerven (nervus hypoglossus) utgår från hypoglossuskärnan i den förlängda märgen och leder nervimpulser till tungans alla muskler utom palatoglossus, som försörjs av vagusnerven (den 10:e hjärnnerven). Nerven leder även proprioceptiva signaler från tungans muskler.Myosin typ IGanglier, ryggradslösa djur: Anhopningar av nervceller i ryggradslösa djur. Nervknutorna kan även innehålla nervcellsutskott och stödceller utan nervcellsfunktion. Många typer av invertebratganglier är tacksamma forskningsobjekt, eftersom de innehåller ett litet antal funktionella nervcellstyper som skiljer sig åt hos olika djurarter.Myosin typ VFingrarElektrofysiologiRotarod prestationstestSerotoninFunktionell återhämtning: Partiell eller fullständig återhämtning till normal eller egentlig fysiologisk aktivitet i ett organ eller en kroppsdel efter sjukdom eller skada.Metyltyrosiner: En grupp föreningar som utgör metylderivat av aminosyran tyrosin.Katter: Huskatten Felis catus, tillhörande rovdjursfamiljen Felidae, med mer än 30 stammar. Huskatten härstammar i första hand från vildkatten i Afrika och Sydvästasien. Katter anses ha funnits i palestinska samhällen så tidigt som för 7 000 år sedan, men det var i Egypten för ca 4 000 år sedan som tamkatten blev en mer allmän företeelse.Elektroencefalografi: Registrering av hjärnans elektriska aktivitet med hjälp av elektroder som anbringas på skallen, på hjärnans yta eller i hjärnan.Kroppstemperatur: Den förhållandevis konstanta temperatur som kroppen normalt håller (hos människan 37 grader C) och som regleras från mellanhjärnan.Parkinsons sjukdomRåttor, Long-EvansHjärnans kartläggningDecerebrering: Avbrytande av hjärnfunktioner. Tillståndet kännetecknas av onormala arm- och benställningar och hänger samman med hjärnstamsskada. Det kan uppstå som en klinisk manifestation eller - hos djur - framkallas experimentellt. Kinesis: Rörelse utan någon styrningsreaktion, men med vridning i slumpmässig riktning. Den omfattar ortokinesis, rörelsefrekvens, och klinokinesis, vridningsutslag, vilka hänger samman med stimuleringsintensiteten.Hjärnstam: Den del av hjärnan som förbinder hjärnhalvorna med ryggmärgen. Den består av mesencefalon (mitthjärnan), pons (bryggan) och medulla oblongata (förlängda märgen).VakenhetOddis sfinkterSpinala nervrötterTryckTranskraniell magnetstimuleringUpper ExtremityNervhämningSjukdomsmodeller, djur: Djursjukdommar vars kliniska mekanismer är tillräckligt lika dem hos annan sjukdom hos människor för att de skall kunna tjäna som modell. Sjukdomen hos djuret kan antingen vara framkallad eller naturlig.Råttor, WistarRecruitment, neurofysiologiskNeuronal plasticitetInterneuron: I stort sett alla nervceller som inte är motoriska eller sensoriska. Med interneuroner kan även avses nervceller vars axoner förblir inom ett bestämt område i hjärnan, i motsats till sådana (projektionsneuroner) vars axoner skjuter ut i andra hjärnområden.StrykninNervnätFörnimmelseFasta: Avstående från föda.Framben: Främre extremitet hos fyrfota djur.Flufenazin: Ett fenotiazinpreparat för behandling av psykoser. Det har ungefär samma verkan och användningsområden som klorpromazin.ProprioceptionMag-tarmpassage: Den intagna födans förflyttning (även i fråga om testmåltid) genom mag-tarmkanalen, mätt i minuter eller timmar. Passagehastigheten genom tarmarna är ett mått på tunntarmsfunktionen.Antiparkinsonmedel: Preparat för behandling av Parkinsons sjukdom. De vanligaste medlen verkar på det dopaminerga systemet i striatum eller de basala ganglierna, eller består av centralt verkande muskarinantagonister.Motilin: En peptid av ca 22 aminosyror som isolerats från tolvfingertarmen. Vid lågt pH hämmar den magens motoriska aktivitet, medan den vid högt pH har stimulerande verkan.Matstrupe: Det segment av muskelvävnad och hinnor som sträcker sig från svalget till magsäcken.Muskler: Sammandragande vävnad som åstadkommer rörelse hos djur.Myosin, tung kedjaBiomechanical PhenomenaAminobenzoatesHomovanillinsyraVagotomiMotionsgrenar: Olika fysiska aktiviteter som kan vara bra för människors hälsa.Handstyrka: Handens gripkraft.Neuromuskulär förbindelseSeptala kärnorGlatt muskulatur: Icke-tvärstrimmiga muskler, som utgör den icke viljestyrda muskelvävnaden till de inre organen, blodkärlen, hårsäckarna osv. De sammandragbara elementen är avlånga, oftast spindelformade celler med central kärna. Glatta muskeltrådar hålls ihop i skikt eller buntar av nätbildande fibrer, och ofta är även elastiska nät rikligt förekommande.Colon sigmoideumEatingSerotonin 5-HT2 Receptor AntagonistsSurvival of Motor Neuron 2 ProteinStereotypt beteendeElektroder, implanterbara: Elektriska ledare, genom vilka elektrisk ström tillförs eller lämnar ett medium. Elektroder som anbringas kirurgiskt kallas implanterade eller implanterbara.Tarmtömning: Den normala processen för eliminering av avföring via ändtarman.Fysisk stimuleringModeller, biologiska: Teoretiska modeller som efterliknar förlopp hos biologiska processer eller sjukdomar. För sjukdomsmodeller hos levande djurSlaganfall: Plötslig, icke-konvulsiv förlust av nervfunktioner till följd av intrakraniell ischemi eller blödning. Vanligtvis klassificeras slaganfall utifrån anatomisk lokalisering i hjärnan, kärlområde, orsak, den drabbades ålder och förekomst av blödning eller inte.Kirurgiska rekonstruktioner: Organ eller delar av organ som skapas av intilliggande vävnad för att ersätta sjuk eller kirurgiskt avlägsnad vävnad.Bakben: Någon av de båda bakre extremiteterna hos fyrfota, landlevande djur, ej tillhörande primaterna. Bakbenet består av femur (lårben), tibia (skenben), fibula (vadben), tarsalben (fotledsben), metatarsalben (mellanfotsben) och tår.Katalepsi: Ett tillstånd av passivitet, svag reaktion på stimuli och en tendens att förbli i en orörllig kroppsställning. Armar och ben hålls kvar i en vaxartad stelhet i den ställning de råkat få, kortare eller längre tid. Katalepsi kan vara förknippad med psykotiska störningar, som t ex schizofreni, neurotoxiska drogeffekter och andra tillstånd.Mikrotubulusassocierade proteiner: Proteiner med hög molekylvikt som förekommer i cytoskelettets mikrotubuli. Under vissa förhållanden krävs de för hopsättningen av tubulin med mikrotubuli och för stabilisering av mikrotubulistrukturerna.RectumRyggmärgsskadorNervledningHjärnbark: Det tunna lager av grå substans på hjärnhalvornas yta som utvecklas från telencefalon och veckas i vindlingar. Barken har nått sin högsta nivå av utveckling hos människan och ansvarar för den intellek tuella prestationsförmågan och de högre mentala funktionerna.Sömn, REMAtropin: En giftig alkaloid, ursprungligen isolerad från Atropa belladonna, men också påträffad i andra växter, huvudsakligen av Solanaceae.Djur, nyföddaNitrerga neuronerGräshoppor: Växtätande insekter (Caelifera) av ordningen hopprätvingar (Orthoptera). Det finns två dominerande familjer, Acrididae (markgräshoppor) och Romaleidae. Till familjen markgräshoppor hör t ex vandringsgräshopporna.Sväljning: Syn. deglutition.Aktiner: Trådliknande proteiner som utgör huvuddelen av muskelfibrernas tunna trådar. Trådarna (också benämnda filamentöst - eller F-aktin) kan sönderdelas i globulära underenheter (G-aktin) bestående av en e nda polypeptid, 375 aminosyror lång. I samverkan med myosin ansvarar aktin för musklernas sammandragning och avslappning.Lillhjärna: En del av den bakre hjärnan (metencefalon), belägen i den bakre skallskålen. Den utgör centrum för samordning av rörelser. Syn. cerebellum.Inåtledande nervbanor: Nervstrukturer som leder impulser från en perifer del till en central.Ileum: Den nedersta och smalaste delen av tunntarmen, mellan jejunum (tunntarmens övre del) och ileocekalklaffen överst i tjocktarmen.Amyotrofisk lateralskleros: Ryggmärgssjukdom som kännetecknas av nedbrytning av de celler i ryggmärgens sidosträngar (kortikomuskulära banan) som försörjer muskulaturen med nerver. Sjukdomen leder till fortskridande muskelförtvi ning, förlamningar, tal- och sväljnings- och andningssvårigheter. Den debuterar oftast efter 50 års ålder och har ett fatalt förlopp. SynapserTetralonerMikroinjektioner: Injicering av mycket små vätskemängder, ofta med hjälp av mikroskop och mikronålar.Modeller, neurologiska: Teoretiska framställningar som efterliknar nervsystemets aktiviteter, processer eller fenomen. I simuleringarna ingår matematiska beräkningar, datorer och annan elektronisk utrustning.Elektriska retningspotentialer: Det elektriska gensvar i det centrala nervsystemet som framkallas av stimulering av känselreceptorer eller någon punkt längs känselbanorna mellan receptor och hjärnbark. Retningen kan ske hörselvägen, somatosensoriskt eller visuellt, men också andra retningsvägar har rapporterats. Ibland används händelserelaterade potentialer synonymt med retningspotentialer, men de är dessutom ofta förknippade med utförande av någon motorisk, kognitiv eller psykofysiologisk uppgift. Syn. reaktionspotentialer.Nerver, inåtledandeUndvikande inlärning: Reaktion på en signal som är avgörande för undvikande av en skadlig händelse.OxidopaminMotoriska färdigheter: Förmåga att utföra komplexa rörelser.Dopaminstimulerare: Läkemedel som binder till och aktiverar dopaminreceptorer.Kolinesterashämmare: Medel som hämmar kolinesteraser. Nervtransmittersubstansen acetylkolin hydrolyseras snabbt och inaktiveras av kolinesteraser. När kolinesteraser hämmas förstärks verkan av endogent acetylkolin vid kolinerga synapser. Kolinesterashämmare har omfattande klinisk användning för sin förmåga att öka den kolinerga effekten på mag-tarmkanalen, urinblåsan, ögat och skelettmusklerna; de används också för sin effekt på hjärtat och det centrala nervsystemet.Dopaminblockerare: Läkemedel som binder till, men inte aktiverar dopaminreceptorer, varvid verkan av dopamin eller exogena stimulerare blockeras. Många läkemedel för behandling av psykotiska tillstånd är dopaminantagonister, även om deras terapeutiska effekt kanske mer beror på en långsam anpassning i hjärnan än på en omedelbar blockering av dopaminreceptorer. Dopaminantagonister har haft flera andra kliniska användningsområden, bl a som medel mot kräkningar och illamående, för behandling av Tourettes syndrom och mot hicka.Bensylföreningar: Föreningar baserade på kolväteradikalen C6H5CH2-.Larynxnerver: Grenar av vagusnerven. De övre laryngealnerverna utgår från det nodösa gangliets närhet och delar sig i yttre grenar som försörjer krikoidalmusklerna med motorfibrer, och inre grenar som bär känselledare. Recurrensnerven utgår längre bakifrån och leder efferenta trådar till alla struphuvudets muskler utom cricothyroideus. Laryngealnerverna och deras förgreningar leder, förutom till struphuvudområdet, även känseltrådar och autonoma trådar till svalget och områdena kring luftröret och hjärtat.VagusnervMuskelspolar: Skelettmuskelstrukturer som fungerar som mekanoreceptorer, ansvariga för sträckreflexer. De består av ett knippe inkapslade skelettmuskelfibrer av några olika typer, reglerade av sensoriska nervceller.Tunntarm: Den del av mag-tarmkanalen som sträcker sig mellan nedre magmunnen och ileocekalklaffen mot tjocktarmen. Den kan delas in i tre delar: tolvfingertarmen, jejunum och ileum.3,4-dihydroxifenylättiksyra: 3,4-dihydroxyfenylättiksyra. En L-dopametabolit.Labyrintinlärning: Förmågan att lära sig den rätta vägen genom en labyrint för att nå ett mål. Begreppet används för både människo- och djurpopulationer.Feeding Behavior: Olika beteenden förknippade med ätande, som t ex sätt att äta, ätrytm och tidsintervall.Heterocycliska föreningar med 4 eller flera ringar: En klass organiska föreningar med fyra eller fler ringstrukturer, av vilka en består av olika sorters atomer, oftast kol plus ett annat grundämne. Heteroringen kan vara aromatisk eller icke-aromatisk.Dyskinesi, läkemedelsframkallad: Onormala rörelser, som t ex hyperkinesi, hypokinesi, darrningar och dystoni, i samband med bruk av vissa läkemedel. Ansiktets, bålens, nackens och lemmarnas muskler påverkas mest. Tardiv dyskinesi är en form av hyperkinesi med onormala rörelser i ansiktet, tungan och nacken som uppträder vid behandling med neuroleptika.Synaptisk överföringBrachyura: Huvudsakligen marina och köttätande kräftdjur omfattande släktena Cancer, Uca och Callinectes.PerfenazinSerotoninblockerareFenmetrazin: Ett sympatomimetiskt medel som främst används för att dämpa aptiten. Verkningsmekanismen motsvarar den hos dextroamfetamin.Extremiteter: Kroppens lemmar.Motorfordon: Bilar, lastbilar, bussar eller liknande motordrivna fordon.AndningMellanhjärna: Den pariga , bakre delen av framhjärnan (prosencefalon), till vilken hör talamus, hypotalamus, epitalamus och subtalamus.Uppväckande: Kortikal vaksamhet eller tonusberedskap som svar på sensorisk stimulering.VideoinspelningJejunum: Den del av tunntarmen som sträcker sig mellan tolvfingertarmen och ileum. Jejunum utgör ungefär 2/5 av tunntarmens längd bakom tolvfingertarmen.Kolinesteraser: EC 3.1.1.7 - 3.1.1.8.Hereditary Sensory and Motor NeuropathyMöss, inavlade C57BLAdenosintrifosfataser: En grupp enzymer som katalyserar hydrolys av ATP i förening med annan funktion, som t ex transport av Ca(2+) genom ett membran. EC 3.6.1.3.Substantia nigraTjocktarmssjukdomar, funktionellaTvång, fysisktCentralstimulerande medel: En otydligt definierad grupp av läkemedel med förmåga att öka vakenhet och retbarhet. De har en rad verkningsmekanismer, dock vanligtvis inte genom direktverkan på nervceller. Hit räknas inte läkemede l som har ovan nämnda effekter som biverkan till sin huvudsakliga terapeutiska verkan.Ambulant patientövervakning: Användning av elektronisk utrustning för att observera eller registrera fysiologiska processer hos en patient under normala, dagliga aktiviteter.MuskelspasticitetSomatosensorisk areaPlexus myentericusTelemetriPostprandiell periodNervvävnadsproteinerMutation: Varje påvisbar och ärftlig förändring i det genetiska materialet som medför ändrad genotyp och som överförs till dotterceller och efterföljande generationer.SköldpaddorMekanoreceptorer: Celler som är specialiserade på att överföra mekaniska stimuli och förmedla den informationen centralt i nervsystemet. Till mekanoreceptorerna hör hårceller, vilka förmedlar hörsel och balans, och olika somatosensoriska receptorer, ofta med icke-nervcellsanslutningsstrukturer.Dopamin D2-receptorer: En klass dopaminreceptorer som kan identifieras genom sitt speciella sätt att binda syntetiska ligander, sin molekylärbiologi och, möjligen, sin verkningsmekanism.