Analoger eller derivat av morfin.
Den huvudsakliga alkaloiden i opium och prototypen för smärtstillande och narkotiska opiater. Morfin har omfattande verkan i det centrala nervsystemet och på glatt muskulatur.
Starkt beroende av morfin, såväl fysiologiskt som känslomässigt.
Narkotiska eller opioida preparat, samt syntetiska eller halvsyntetiska medel som framkallar omfattande smärtlindring, dåsighet och svängningar i humöret. Den ändrade sinnesstämningen kan upplevas som behaglig, varför risk för missbruk kan föreligga. Prototypen för alla dessa preparat är morfin.
Gradvis förminskad känslighet hos djur eller människor för ett läkemedel, till följd av fortlöpande tillförsel av medlet. Tolerans skall skiljas från läkemedelsresistens, som innebär att en organism, sjukdom eller vävnad inte svarar på den förväntade effekten av ett läkemedel. Begreppet måste också skiljas fråm "maxdos" och NOAEL.
Ett opiumliknande, smärtstillande medel besläktat med morfin, men med svagare smärtstillande egenskaper och med svagt lugnande effekt. Det har även hostdämpande verkan.
Medel som lindrar smärta utan att orsaka medvetslöshet.
Förhållandet mellan läkemedelsdos och kroppens/organismens gensvar på medlet.
Den inbördes placeringen av atomer, atomgrupper eller joner i en molekyl, samt antal, typ av och plats för kovalenta bindningar.
Smärtlindring, utan förlust av medvetandet, med hjälp av smärtstillande medel som ges genom självdosering. Metoden har använts framgångsrikt vid postoperativ smärta, vid förlossning, efter brännskador och vid smärtlindring i livets slutskede. Risken för överdosering kan minimeras med en kombination av små doser och bestämda väntetider (lockout intervals) mellan doserna.
Smärtstillande, narkotiskt preparat (derivat av morfin) som är starkt vanebildande.
En opioid för smärtstillande bruk som erhålls från morfin. Den har kortare verkningstid än morfin.
Ett kraftigt verkande narkotiskt smärtstillande medel, som vid missbruk är beroendeframkallande. Det är främst en my-opioidagonist. Fentanyl används även som tillsats till generella narkosmedel och för narkosinduktion och underhållsnarkos.
Föreningar som bygger på delvis mättat iminoetanofenantren och kan beskrivas som benso-dekahydronaftalener med etyliminobryggor. Bland dem ingår några av de opioider från vallmo (Papaver) som används som smärtstillande medel.
En enkefalinanalog som selektivt binder till my-opioidreceptorn. Det används som modell för läkemedelspermeabilitetsstudier.
En av de tre huvudgrupperna av endogena opioidpeptider. Enkefalinerna är pentapeptider med omfattande utbredning i det centrala och perifera nervsystemet samt i binjuremärgen.
Uppslagsböcker med informativa artiklar inom alla kunskapsfält (allmänna uppslagsverk), oftast med alfabetiskt ordnade uppslagsord eller ämnesord, eller uppslagsverk inom ett speciellt ämnesområde. Syn. uppslagsböcker; uppslagsverk.
Hårda eller mjuka, lösliga behållare för medicindoser, vanligen avsedda att sväljas.
NLMs (National Library of Medicine, USA) utvidgade informationstjänst för medicnska yrkesutövare och allmänheten. Tjänsten, som är webbaserad, har en omfattande länkning till informationskällor för sjukdomstillstånd och hälsofrågor.
En överdriven känsla av fysiskt och emotionellt välbefinnande som inte är uppenbart motiverad. Upprymdheten har vanligen en psykologisk bakgrund, men ses även som en följd av organisk hjärnskada eller förgiftningstillstånd.
Föreningar som uteslutande används för acetylering, oxidation och dehydrering, samt för modifiering av proteiner och enzymer.
En dopamin D2-antagonist som används mot kräkningar.
Tabletter med överdrag av något ämne som fördröjer frisättandet av läkemedlet tills de lämnat magsäcken.
Oorganiska salter av fluorvätesyra, HF, där fluoratomen har oxidationstillståndet -1. Salterna av natrium och tenn är vanliga i tandkrämer o d.
Läkemedel mot illamående och kräkningar. De har en rad verkningsmekanismer. Några verkar på medullära centra, medan andra påverkar de perifera receptorerna.