Celler som utgör en del av kroppens ospecifika försvar och tar upp och oskadliggör främmande ämnen, partiklar eller celler.

Ett system av enkärniga celler med uttalad fagocytisk förmåga och riklig utbredning i lymfoida och andra organ. Det omfattar makrofager och deras förstadier, fagocyter, Kupfferceller, histiocyter, dendritceller, Langerhansceller och mikroglia. Termen "mononukleära fagocyter" har ersatt det tidigare "retikuloendoteliala systemet", till vilket även räknades mindre aktiva fagocyter, såsom fibroblaster och endoteliala celler.

Förhållandevis långlivade fagocytiska däggdjursceller som härrör från blodmonocyter. Huvudtyperna utgörs av peritoneala makrofager, alveolarmakrofager, histiocyter, leverns Kupfferceller och osteoklaster. Vid kroniska inflammatoriska förändringar kan de differentiera vidare till epitelioida celler eller smälta ihop till främmande jätteceller eller Langhans-jätteceller.

Fagocyters upptag och nedbrytning av mikroorganismer, andra celler och främmande partiklar.

Stora, fagocytiska, enkärniga leukocyter som bildas i benmärgen hos ryggradsdjur och släpps ut i blodet. De innehåller en stor, oval och något inbuktad kärna, omgiven av en rymlig cytoplasma och talrika organeller.

Det aggregat som bildas när antigen- och antikroppsmolekyler förenas. Vävnadsskador till följd av avsättning av stora antigen-antikroppskomplex orsakar immunkomplexsjukdomar.

Molekyler på ytan av en del B-lymfocyter, T-lymfocyter och makrofager som känner igen och binder till Fc-delen på immunglobulinmolekyler.

Ett organ i övre delen av bukhålan, rikt på blodkärl.

Macrophage Colony-Stimulating Factor Receptor (CSF1R) is a tyrosine kinase receptor that plays a crucial role in the survival, differentiation, and proliferation of mononuclear phagocytes, including macrophages. CSF1R is activated by its ligands, Macrophage Colony-Stimulating Factor (M-CSF or CSF1) and Interleukin-34 (IL-34), leading to the activation of various signaling pathways that regulate cellular functions such as chemotaxis, phagocytosis, and immune response. Dysregulation of CSF1R signaling has been implicated in several diseases, including cancer and inflammatory disorders.

Preparatformer bestående av något transportmedium i förening med ett läkemedel för förbättrad distribution i kroppen och förstärkt effekt av läkemedlet. Läkemedelsbärare används för läkemedelsadministration i system för kontrollerad (fördröjd) frisättning, för att förlänga läkemedelsverkan och minska läkemedelsmetabolism och toxicitet. Bärare används också för att förstärka administrationseffekten i målområdena för den farmakologiska verkan. Liposomer, albuminmikrokulor, lösliga, syntetiska polymerer, DNA-komplex, protein-läkemedelskonjugat och bärarerytrocyter, bl a, har använts som nedbrytbara läkemedelsbärare.

Stort organ i bukhålan med flera viktiga ämnesomsättningsfunktioner.

Röda blodceller. Mogna blodkroppar saknar kärna, är formade som bikonkava skivor, och innehåller hemoglobin, vars funktion är att transportera syre. Syn. erytrocyter.

Immunologiska analysmetoder baserade på bruk av: 1) enzym-antikroppkonjugat; 2) enzym-antigenkonjugat; 3) antienzymantikroppar med efterföljande homologt enzym; 4) enzym-antienzymkomplex. Dessa används i histologiskt arbete för att synliggöra eller märka vävnadsprov.

Konstgjorda, små, enkla eller flerskiktsblåsor (tillverkade av lecitiner eller andra lipider) som används för transport av olika biologiska molekyler eller molekylkomplex till celler, t ex läkemedel eller gener. De används även för undersökning av membran och membranproteiner.

Antikroppar som produceras av cellfamiljer (kloner) av identiskt lika celler, framställda genom hybridisering av aktiverade B-lymfocyter och tumörceller. Sådana hybrider benämns ofta hybridom.

In medicine, 'tissue distribution' refers to the way a drug or other substance is distributed throughout the body's various tissues and organs after it has been administered. This distribution can be influenced by several factors, including the chemical properties of the substance, blood flow to different tissues, and the presence of transporters or binding sites in the tissue. Understanding tissue distribution is important for predicting a drug's efficacy and safety profile, as well as for identifying potential targets for therapy.

"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används inom forskning. De är så kallade inbredda möss, vilket betyder att de har en mycket konsekvent genetisk bakgrund eftersom de härstammar från en enda individ och har förökat sig genom systerskötsel under många generationer. Detta gör att deras egenskaper är väldigt repeterbara, vilket är användbart inom experimentell forskning. C57BL-stammen är känd för sin robusta hälsa och långa livslängd jämfört med andra mössstammar. De används ofta inom olika områden av biomedicinsk forskning, till exempel cancer-, neurologi- och immunologiforskning.

Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.

Den process som ändrar makrofagers morfologi och funktionsverkan så att de blir aktivt fagocytiska. Processen utlöses av lymfokiner, som t ex makrofagaktiveringsfaktor (MAF), makrofagmigreringshämmande faktor (MMIF), immunkomplex, C3b, samt olika peptider, polysackarider och immunologiska adjuvanter.

Runda, granulära, enkärniga fagocyter som finns i lungblåsorna. De tar upp små, inandade partiklar, bryter ned dem och presenterar antigenen för immunceller.

En mononukleär fagocytkolonistimulerande faktor (M-CSF) som syntetiseras i mesenkymceller.

Serös vätska som ansamlas i peritonealhålan (bukhinnehålan) vid ascites.

Neutrofila leukocyter, eller neutrofiler, är en typ av vit blodkropp (leukocyt) som spelar en viktig roll i kroppens immunförsvar. De utgör den största andelen av de cirkulerande vita blodkropparna och hjälper till att skydda kroppen mot infektioner genom att fagocytera, det vill säga svälja och förstöra främmande partiklar såsom bakterier och svampar. Neutrofilerna innehåller en speciell typ av proteiner, kallade neutrofila granuler, som kan släppas ut för att döda patogener. När ett infektionshot uppfattas av kroppen ökar produktionen och aktiveringen av neutrofiler, vilket kan leda till en ökning av deras antal i blodet, kallat neutrofili.

Fettbärande polysackarider som är endotoxiner och viktiga gruppspecifika antigen. De kommer ofta från cellväggen på gramnegativa bakterier och framkallar utsöndring av immunglobuliner. Lipopolysackaridmolekylen består av tre delar: lipid A, kärnpolysackarid och O-specifika kedjor (O-antigen). Lipopolysackarider från Escherichia coli används ofta som polyklonala B-cedllsmitogen i laboratorieimmunologi.

Enkärniga fagocyter som härrör från prekursorceller i benmärgen, men som är belägna i bukhinnan.

En recessiv, X-kopplad leukocytdefekt, vilken innebär att fagocytiska celler tar upp, men inte bryter ned, bakterier, med återkommande granulomatösa bakterieinfektioner som följd.

Tuberkulos i huden. Hit räknas även skrofler och tuberkulider, men inte lupus vulgaris (lupus).

Mogna lymfocyter och monocyter som transporteras av blodet till områden utanför kroppens kärlsystem. Till formen kan de skiljas från mogna, kornförande leukocyter genom sina stora, loblösa kärnor och frånvaro av grova, kraftigt färgade cytoplasmakorn.

En förhållandevis liten, nodulär inflammationsreaktion, innehållande grupper av mononukleära fagocyter, av infektiöst eller icke-infektiöst ursprung.

Tumor necrosis factor-alpha (TNF-α) är ett cytokin som produceras främst av aktiverade macrofager och spelar en central roll i inflammatoriska processer, immunförsvar och regulering av celltillväxt och apoptos.

Superoxid är en reaktiv syreradikal med formeln O2•–, som bildas när ett extra elektron tillfälligt adderas till syre (O2). Detta kan ske naturligt under celldygnets gång eller som en följd av externt oxidativ stress. Superoxider är involverade i flera cellulära processer, inklusive signaltransduktion och immunförsvar, men de kan också vara skadliga då de reagerar med andra molekyler och bildar mer reaktiva syrearter som kallas för reaktiva syrearter (ROS). Överproduktion av ROS kan leda till celldamage och är associerat med flera patologiska tillstånd, såsom åldrande, cancer och neurodegenerativa sjukdomar.

Glykoproteiner som finns i en subfraktion av normal däggdjursplasma och urin. De stimulerar tillväxt av benmärgsceller i agarodlingar och bildande av granulocyt- och/eller makrofagkolonier. Faktorerna omfattar interleukin-3 (IL-3), granulocytkolonistimulerande faktor (G-CSF), makrofagkolonistimulerande faktor (M-CSF) och granulocyt-makrofagkolonistimulerande faktor (GM-CSF).

Celler i benmärgen, inkluderande fettceller, stromaceller, megakaryocyter och prekursorceller till de flesta av blodcellerna.

I medicine refererer "cellinje" til en gruppe af celler med ensartet funktion og opbygning, der samarbejder for at udføre en specifik biologisk proces eller opgave i et levende organisme. Celliner er ofte specialiserede i deres struktur og funktion for at udføre deres rolle effektivt, og de kan findes i alle levende organismer, fra encellet bakterie til komplekse flercellede dyr og planter.

Interferon typ II, även känt som IFN-γ (Interferon gamma), är ett cytokin som produceras främst av naturliga killer-celler (NK-celler) och T-hjälpenda celler (Th1) i samband med immunförsvarets respons mot infektioner orsakade av intracellulära patogener, såsom virus och bakterier. IFN-γ har en central roll i cellmedierad immunitet och påverkar aktivt både innate (ospecificerad) och adaptiva (specifik) immunsvar. Det fungerar som en signalmolekyl mellan olika celltyper inom det immunförsvaret och har antivirala, antibakteriella och immunreglerande egenskaper. IFN-γ inducerar även uppeggning av major histokompatibilitetskomplexet (MHC) klass II-molekyler på olika celltyper, vilket underlättar presentationen av antigener till T-

Den bukhinnehålan, även känd som peritonealhöjden, är den potentialfria utrymme som befinner sig mellan de laterala parietala peritonealmembranen och den viscerala peritonealmembranen som täcker de inre organen i bukhålan.

Små, polyedriska utbuktningar längs alveolarsäckarnas, alveolarkanalernas och de yttersta luftrörsförgreningarnas ytor, genom vars väggar det sker ett gasutbyte mellan alveolarluft och blodet i lungkapillärerna.

'Respiratory burst' är ett biologiskt fenomen som sker inne i vissa typer av vita blodceller, kända som fagocyterande celler (t.ex. neutrofila granulocyter och makrofager). Det innebär en kraftig acceleration av cellandningen, eller respirationen, under en mycket kort tidsperiod, vilket leder till en ökad produktion av reaktiva syrearter (ROS) som superoxidradikaler och väteperoxid. Denna process är en del av det immunförsvar som hjälper cellerna att bekämpa infektioner genom att eliminera inkräktare som bakterier och svampar. Även om respiratory burst är en naturlig och viktig del av vår immunitet, kan överdriven aktivering leda till skada på kroppens egna celler och är associerad med flera sjukdomstillstånd, inklusive autoimmuna sjukdomar och åldersrel