En underordnad klass av klatrinbyggande proteiner som är monomerer.
Det viktigaste strukturella höljeproteinet i höljeklädda blåsor. Det har en nyckelroll i den intracellulära transporten mellan membranbärande organeller. Klatrin samverkar också med cytoskelettproteiner.
'Adaptorproteiner, vesikulär transport' refererer til proteiner som faciliterer formationen og direksjonen av vesikler under intracellulær transport, ved å fungere som bro mellom vesiklar og deres målkompartmenter i cellen.
Specialiserade områden på cellmembranet, bestående av gropar täckta med ett borstigt skikt av proteinet klatrin. Dessa gropar tjänar som ingångar för makromolekyler som bundits av cellytereceptorer. G roparna knoppas sedan av inåt i cytoplasman och bildar täckta vesiklar (blåsor).
Nucleosome Assembly Protein 1 (NAP-1) är ett protein som hjälper till att underlätta formationen och positioneringen av histonkärnpartiklar, även kallade nucleosomer, i DNA-strängar. Nucleosomer består av en kolv av åtta histonproteiner som DNA-strängen är vindad runt. NAP-1 binder till histonerna och hjälper till att transportera dem till rätt position på DNA-strängen, där de kan organisera och komprimera DNA:t för att spara plats i cellkärnan och reglera genuttryck genom att hindra eller underlätta transkriptionsfaktorers bindning till DNA. NAP-1 är också känt som Nucleosome Assembly Factor 1 (NAF-1) och Nucleosomal Histone Binding Protein 1 (NHP1).
Enheterna av tunga kedjor i klatrin.
Enheterna av lätta kedjor i klatrin.
Fosfoproteiner är proteiner som innehåller kovalent bundna fosfatgrupper, ofta på serin-, treonin- eller tyrosinresidveni. Dessa fosfatgrupper kan spela en viktig roll i regleringen av proteinkunktioner, såsom enzymsaktivitet och signaltransduktion. Fosforylering och dephosphorylering av fosfoproteiner är centrala för cellulär reglering och styrs ofta av kinaser och fosfataser.
"Nervvävnadsproteiner" refererar till de proteiner som utgör strukturella och funktionella komponenter hos nervceller (neuron) och deras stödjande celler (glialceller) i nervsystemet. Dessa proteiner är involverade i en rad olika processer, inklusive signaltransduktion, cellytiska processer, neurotransmission och homeostas. Exempel på nervvävnadsproteiner är neurofilament, tubulin, aktin, laminer, GFAP (glial fibrillär acidisk protein) och diverse receptorer och kanaler.
Blåsor som bildas när höljeförsedda gropar i cellmembranet tränger in och knoppas av. Ytan på dessa blåsor är täckt av ett fackverksliknande nät av proteinet klatrin. Kort efter avknoppningen försvinner dock klatrinhöljet, och blåsorna benämns endosomer.
Tamboskap som vanligtvis hålls på någon form av lantgård för produktion av kött eller mjölkprodukter eller som arbetsdjur.
Blåsor som bildas när täckta cellmembrangropar växer inåt och knoppas av. Blåsornas ytterskikt utgörs av ett fackverksliknande täcke av höljeproteiner, som t ex klatrin, höljeproteinkomplexproteiner e ller kaveoliner.
Summan av atomvikterna för de atomer som ingår i en molekyl. En modernare benämning är relativ molekylmassa.
Adaptor Protein Complex 2 (AP-2) är ett proteincomplex som spelar en viktig roll inom celldelningen, särskilt vid klathrin-medierad endocytos. Det består av fyra olika underenheter, AP2A1, AP2B1, AP2M1 och AP2S1, som tillsammans bildar en struktur som kan binda till membranproteiner och klathrin. Dessa bindningar möjliggör formationen av coated vesiklar som transporterar olika molekyler in i cellen. AP-2 är därför kritiskt involverat i cellytans reglering av signaltransduktion, näringsintag och homeostas.
Cellers upptag av extracellulära ämnen i membranbundna vakuoler eller mikroblåsor. Endosomer spelar en central roll för endocytos.