Ett system av allmänna blodgruppsisoantigener hos människa med många tillhörande undergrupper. M- och N-dragen är kodominanta, medan S- och s-dragen sannolikt utgör mycket nära länkade alleler, inklusive U-antigenet. Systemet utnyttjas oftast i faderskapsanalyser.
Det viktigaste systemet för gruppering av mänskligt blod, baserat på förekomst eller frånvaro av två antigener, A och B. När varken A eller B förekommer är blodet av grupp 0, när bägge förekommer är blodet av grupp AB. A och B är genetiska faktorer som bestämmer förekomsten av enzymer för syntes av vissa glykoproteiner huvudsakligen i erytrocytmembranet.
En antigengrupp som huvudsakligen består av Jk(a) och Jk(b), styrda av alleler. Amorfer förekommer. Antikroppar av dessa ämnen är vanligtvis svaga och instabila, och erytrocytstimulerade.
Det viktigaste sialoglykoproteinet i människans erytrocytmembran. Det består av åtminstone två sialoglykopeptider med 60% kolväten (inkl. sialinsyra) och 40% protein. Proteinet ingår i ett antal olika biologiska processer, som bl a omfattar bindning av MN-blodgrupper, influenzavirus, fytohemagglutinin och vetegroddsagglutinin.
Genetiskt betingade erytrocyttyper (allotyper eller fenotyper), som definieras av en eller flera grupper av cellulära antigenstrukturer (agglutinogener el. blodsgruppsantigener). Blodgrupperna klassif iceras dels utifrån dessa antigener, dels utifrån förekomsten av specifika antikroppar i plasma, riktade mot dessa antigener. Exempel på välkända blodgrupper är de som ingår i ABO-systemet och i Rh-sy stemet. Andra system är t ex Duffy, Kell, Kidd, Lewis, MNS.
En grupp dominant och oberoende nedärvda antigen knutna till ABO-blodfaktorerna. De är glykolipider i plasma och utsöndringar som kan fästa vid erytrocyter. Fenotypen Le(b) är resultatet av samverkan mellan Le-genen Le(a) och generna för ABO-blodgrupperna.
Multipla erytrocytantigen som utgör åtminstone tre alternativa par och amorfer, bestämda av en sammansatt gen eller möjligen flera gener på nära intill varandra belägna platser. Systemet är viktigt vid transfusionsreaktioner. X-kromosomen är envolverad i uttryckandet av dessa genprodukter.
Ett komplext blodgruppssystem med par av alternerande antigen och amorfa gener, men även under inverkan av en dominant och oberoende särskiljande repressor.
En blodgrupp kännetecknad av Fy(a)- och Fy(b)-antigenerna, som bestäms av alleler, vars frekvens varierar starkt hos olika raser. Amorfa gener är vanliga.
En nukleosiddifosfatsockerart som bildas ur GDP-mannos och som är källa för fukos till lipopolysackarider i bakteriecellväggar, blodgruppsämnen och andra glykoproteiner.
Ett sulfhydrylproteinas från ficuslatex med cystein på den aktiva platsen. Klyvning sker företrädesvis vid tyrosin- och fenylalaninrester. EC 3.4.22.3.