Minichromosome Maintenance Complex Component 5 (MCM5) är ett protein som är en del av den heterohexamera Minichromosome Maintenance (MCM) komplexet, vilket spelar en central roll i initieringen och regleringen av eukaryota DNA-replikation. MCM5 och de andra komponenterna i komplexet är essentiella för att initiera DNA-syntesen genom att hjälpa till att separera dubbelhélixarna i DNA-molekylen så att två kopior av varje DNA-sträng kan bildas. MCM5 och de andra MCM-proteinerna binder till origo, eller replikationsstartpunkten, på DNA-molekylen under G1-fasen av cellcykeln och hjälper sedan till att ladda upp den prereplikativa komplexet (pre-RC) som behövs för att starta DNA-syntesen under S-fasen. MCM5 är därför en nödvändig del av cellens replikationsapparat och har potentialen att

Minichromosome Maintenance Complex Component 8 (MCM8) är ett protein som är en del av den heterohexamera komplex som kallas minichromosome maintenance complex (MCM). MCM-komplexet spelar en central roll i initieringen av eukaryota DNA-replikering genom att hjälpa till att separera dubbelhélixarna i DNA-molekylen så att varje hälft kan replikeras. MCM8 är specifikt involverat i den senare fasen av DNA-replikering, efter att preinitieringskomplex har bildats och initieringssekvensen har identifierats. Dessutom har MCM8 visat sig ha en roll i meiosens progression och är känt för att interagera med andra proteiner som är involverade i meiosens celldelning.

Minichromosome Maintenance Complex Component 9 (MCM9) är ett protein som är en del av den multiproteinkomplex som kallas minichromosome maintenance complex (MCM). MCM-komplexet spelar en central roll i att initiera och reglera DNA-replikationen under cellcykeln.

Minichromosome Maintenance Complex Component 7 (MCM7) är ett protein som är en del av den heterohexamera Minichromosome Maintenance (MCM) komplexet, vilket spelar en central roll i initieringen och regleringen av eukaryot cellcykelns DNA-replikering. MCM7 har också visat sig ha en funktion i transkriptionsreglering och DNA-reparation. Det är nödvändigt för att hålla ögonen på och underhålla replikationsursprunget under den interfaset, så att replikation kan initieras korrekt när cellcykeln går in i syntesfasen (S-fasen). Defekter i MCM7 har visats vara relaterade till olika former av cancersjukdomar.

Minichromosome Maintenance Complex Component 2 (MCM2) är ett protein som är en del av den heterohexamera Minichromosome Maintenance (MCM) komplexet, vilket spelar en central roll i initieringen och regleringen av eukaryota DNA-replikation. MCM2 är en ATPas och hjälper till att separera dubbelstängda DNA-molekyler så att de kan replikeras. Detta komplex är nödvändigt för cellcykeln och regleringen av celldelning, och felaktigheter i dess funktion har visats vara relaterade till cancersjukdomar.

Minichromosome Maintenance Complex Component 3 (MCM3) är ett protein som är en del av den heterohexamera Minichromosome Maintenance (MCM) komplexet, vilket spelar en central roll i initieringen och regleringen av eukaryota cellers DNA-replikering. MCM3 och de andra komponenterna i komplexet är essentiella för att initiera DNA-syntesen genom att hjälpa till att separera dubbelhelixen av DNA till enkelhelixar innan replikeringen kan börja. MCM3 har också visat sig vara involverat i cellcykeln och kan fungera som en regulator av celldelning.

Minichromosome Maintenance Complex Component 6 (MCM6) är ett protein som är en del av den heterohexamera Minichromosome Maintenance (MCM) komplexet, vilket spelar en central roll i initieringen och regleringen av eukaryota DNA-replikation. MCM6 är involverat i att binda till origo av repliceringen under G1-fasen av cellcykeln och hjälper till att separera DNA-strängarna under S-fasen så att DNA kan replikeras korrekt. Variationer i MCM6 har visats vara kopplat till förhöjd risk för vissa cancerformer, såsom kolorektalcancer.

Minichromosome Maintenance Complex Component 4 (MCM4) är ett protein som är en del av den heterohexamera Minichromosome Maintenance-komplexet (MCM), vilket spelar en central roll i initieringen och regleringen av eukaryot cellcykelns DNA-replikering. MCM4 är en aktiv del av helikasen som separerar dubbelstängeln till enskilda DNA-strängar under replikationen, för att möjliggöra för polymerasen att syntetisera komplementära nya DNA-strängar. MCM4 är därför kritiskt viktigt för cellens livscykel och celldelning.

Strukturella enheter i kärnan av arkaiska celler, bestående av eller innehållande DNA, som bär den genetiska information som är väsentlig för cellen.

Minichromosome Maintenance 1 Protein (MCM1) är ett protein som spelar en viktig roll i initieringen av DNA-replikation under cellcykeln. Det är en del av en heterohexamerisk komplex (MCM2-7) som hjälper till att separera dubbela DNA-strängar och binder till origo, den punkt där replikeringen startar. MCM1 har också visat sig vara involverat i transkriptionsreglering i vissa eukaryota organismer.

Proteiner som kontrollerar celldelningscykeln. Denna proteinfamilj omfattar ett stort antal klasser, inklusive cyklinberoende kinaser, mitogenaktiverade kinaser, cykliner och fosfoproteinfosfataser, s amt deras förmodade substrat, så som kromatinassocierade proteiner, cytoskelettproteiner och transkriptionsfaktorer.

Minichromosome Maintenance Proteins (MCMs) är en grupp proteiner som spelar en central roll i initieringen av eukaryot cellcykelns DNA-replikering. De är helikaser som hjälper till att separera dubbelstängeln av DNA så att den kan kopieras korrekt. MCM-proteinkomplexet binder till origo, eller det specifika stället där DNA-replikeringen ska starta, under G1-fasen av cellcykeln och rekryterar andra proteiner för att initiera DNA-syntesen under S-fasen. MCM-proteinerna är viktiga för att säkerställa att DNA-replikeringen sker en gång per cellcykel och att den sker korrekt, så att celldelningen kan ske utan fel eller abnormaliteter.

En familj anaeroba, kockoida eller stavformade Methanobacteriales. Cellmembranen består huvudsakligen av polyisoprenoid-kolväten länkade med eter till glycerol. Bakterierna återfinns i anaeroba miljöer överallt i naturen.

Cellkärneproteiner är proteiner som lokaliseras till cellkärnan och utövar strukturella, regulatoriska eller katabola/anabola funktioner inom cellkärnans olika kompartment, såsom kromosomer, karyolymfa och kärnmembran.

Mångfaldigande av en DNA-molekyl.

Proteiner som binder till DNA. Till denna familj hör proteiner som binder till såväl dubbelsträngat som enkelsträngat DNA, och den omfattar även specifika DNA-bindande proteiner i serum som kan användas som markörer för tumörsjukdomar.

Enzymer som underlättar upptvinning av duplex-DNA under replikationsfasen genom att binda till enkelsträngade DNA-områden eller till korta sträckor av duplex-DNA som tillfälligt är öppna. EC 5.99.-.

Proteiner från någon arkeart.

En cellcykel- och tumörtillväxtmarkör som enkelt kan upptäckas med hjälp av immuncytokemiska metoder. Ki-67 är ett kärnantigen som endast finns i kärnan hos celler som är under delning.

The Origin Recognition Complex (ORC) is a protein complex in eukaryotic cells that plays a crucial role in the initiation of DNA replication by recognizing and binding to specific origins of replication on the DNA molecule. The ORC is responsible for establishing the pre-replicative complex, which serves as the foundation for the assembly of additional proteins required for the initiation of DNA synthesis during the S phase of the cell cycle.

Geminin är ett protein som spelar en viktig roll i celldelningen och kontrollerar cellcykelregleringen genom att hämma transkriptionen av flera gener involverade i DNA-replikationen. Det regleras i sin tur av andra proteiner och nedbryts under G1-fasen av cellcykeln för att sedan åter syntetiseras under S-fasen, så att det når sina högsta nivåer under G2- och M-faserna. Geminin är känt för sin roll i att förhindra överflödig DNA-replikation och bidrar därmed till att säkerställa stabiliteten hos genomet.

Den substans som kromosomerna består av. Den utgörs av DNA, histoner och icke-histonproteiner, vilka återfinns i cellkärnan.

I molekylærbiologi, refererer "replikationsorigin" specifikt til den position på en delt genetisk materiale (såsom en DNA-molekyle) hvor replikationen begynder under celledelingen. Det er typisk et kort sekvensområde, der indeholder nøglesequencer, som rekrutterer og aktiverer enzymer, der udfører processen med at skabe to identiske kopier af originalmaterialet. Replikationsoriginen er essentiel for cellens evne til at fordoble sit genetiske materiale korrekt og sikre arvemassens overførsel fra modercellen til dattercellerne under celldelingen.

Ett multiproteinkomplex är en sammansättning av två eller flera proteiner som interagerar och fungerar tillsammans för att utöva en specifik cellulär funktion. Dessa proteiner binds till varandra med hjälp av icke-kovalenta interaktioner, såsom vätebindningar, hydrofoba interaktioner och Van der Waals-krfter. Många cellulära processer, inklusive signaltransduktion, DNA-replikering, transkription och proteinsyntes, kräver multiproteinkomplex för att koordinera och reglera dessa funktioner effektivt.

'Schizosaccharomyces pombe' är ett jästsvamparorganism som används flitigt inom forskning, särskilt inom studier av celldelning och cellcykelkontroll. Proteiner som kodas av gener i S. pombe-genomet refereras vanligtvis som 'S. pombe-proteiner'. Dessa proteiner utför en rad olika funktioner inom cellen, inklusive reglering av celldelning, transkription, translation, metabolism och signaltransduktion.

Ett släkte anaeroba, stavformade metanbakterier (Methanobacteriaceae). Bakterierna är orörliga och nyttjar ammoniak som enda kvävekälla. Dessa metanbildande bakterier finns i sjösediment, jord, avloppsvatten och i djurs tarmflora.

'Saccharomyces cerevisiae proteins' refererar till proteiner som är specifika för jästsvampen Saccharomyces cerevisiae, även känd som bagerijäst eller öljäst. Detta organismer är välstuderade modellorganismer inom molekylärbiologi och genetik. Proteiner från Saccharomyces cerevisiae har varit av central betydelse för att förstå grundläggande cellulära processer, såsom celldelning, transkription, translation, DNA-replikering och metabolism. Många proteiner från Saccharomyces cerevisiae har blivit välkaraktäriserade och används ofta som referensproteiner i forskning.

Deoxiribonukleinsyra (arvsmassa) hos arkéer.

Strukturer i kärnan hos svampceller, bestående av eller innehållande DNA och som bär den genetiska information som är väsentlig för cellen.

Nukleoproteiner som i motsats till histoner är syralösliga. De spelar en roll i kromosomernas funktioner; de binder, t ex, selektivt till DNA, stimulerar transkription, vilket leder till vävnadsspecif ik RNA-syntes, och genomgår specifika förändringar som svar på olika hormoner eller växtmitogener.

Utnyttjande av fluorescensspektrometri för erhållande av kvantitativa resultat vid tillämpning av immunfluorescensteknik. Metodens fördel framför andra (som t ex RIA) är den höga känsligheten, med en detektionsgräns på tiondels mikrogram per liter.

En komplex följd av händelser, som inträffar mellan slutet av en celldelning och slutet av nästa, varigenom cellmaterial delas upp mellan dottercellerna.

S-fase (Syntese-fase) er en fase i cellers delingsprosess, kaldet cellcyklus. Under S-fasen syntesiserer cellen ny DNA for at forberede sig på celldeling, hvorved cellens genetiske materiale bliver duplikeret. Dette sker således, at hver dattercelle, der dannes under celldelingen, får en kopi af modercellens DNA.

"Proteinbindning refererar till den process där ett protein binder specifikt till ett annat molekylärt substance, såsom en liten molekyl, ett annat protein eller en jon, vanligtvis genom non-kovalenta interaktioner som hydrogenbindning, Van der Waals-kräfter och elektrostatiska attraktioner. Denna bindning kan regulera funktionen hos det bundna substanceet och är av central betydelse för många biologiska processer, inklusive signaltransduktion, enzymsk aktivitet och transport av molekyler inom cellen."

Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.

'Schizosaccharomyces' är ett släkte av encelliga svampar som tillhör jästdivisionen. Dessa jästen tillhör de ascomycetasvamparna och kännetecknas av sin förmåga att reproducera sig asexuellt genom multipolär knoppning, samt sexuellt genom konjugation följt av meios. Släktet innehåller ett antal arter, varav den mest välkända är 'Schizosaccharomyces pombe', som används som en modellorganism inom molekylärbiologi och genetik.

Varje påvisbar och ärftlig förändring i det genetiska materialet som medför ändrad genotyp och som överförs till dotterceller och efterföljande generationer.

'Saccharomyces cerevisiae' är en art av jästsvamp som tillhör kungariket svampar, och är vanligt förekommande i naturen på frukt, grönsaker och jord. Den är en enkelcellig eukaryot organism med en diameter på omkring 5-10 Mikrometer.

Ett synaptonemalt komplex är en struktur som bildas mellan två homologa kromosomer during prophase I av meiosen, under crossning over och rekombination. Det består av två laterala element, ett centralt element och transversa fibrer som håller de två kromosomerna samman och möjliggör en precis parning och genutbyte mellan dem. Synaptonemala komplex är viktiga för korrekt segregation av kromosomer under meiosen och produktionen av normalt utvecklade gameter.

Biological tumor markers are substances, such as proteins or genetic material, that are produced by cancer cells or by other cells in the body in response to cancer, which can be measured in body fluids like blood or urine to help detect, diagnose, monitor treatment response, and assess prognosis of malignancies.

Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.

Deoxiribonukleinsyra (arvsmassa) hos svampar.

Alla proteiner som förekommer i svampar.

"Tertiär proteinstruktur refererar till den tresdimensionella formen och flexibiliteten hos ett protein, som resultat av specifika interaktioner mellan dess sekundära strukturelement, såsom alfa-helixar och beta-skikt."

Den första, kontinuerligt odlade cellinjen av humana, maligna celler, vilka kom från ett livmoderhalskarcinom hos "Henrietta Lacks". Cellerna används för virusodling och testning av cancerpreparat.

G1-fas, också känd som G1-fasen eller G1-skedet, är den första fasen i cellcykeln hos eukaryota celler. Under denna fas sker celldelningen inte ännu, utan cellen förbereder sig istället för DNA-replikation genom att öka storleken och syntetisera nya proteiner och organeller. G1-fasen kan delas in i tre olika faser: G1 early, G1 middle och G1 late. Under den senare delen av G1-fasen, G1 checkpointen, kontrollerar cellen om den är redo att gå vidare till S-fasen (syntesfasen), där DNA replikeras. Om alla nödvändiga villkor inte är uppfyllda kommer celldelningen att stoppas och cellen kommer istället att gå in i en quiescent fas, G0.