Beståndsdelar av den extracellulära matrisen som huvudsakligen består av fibrillin. De är avgörande för elastiska fibrers sammanhållning.

Fibertrådar som främst består av aktin och som finns i cytoplasman i nästan alla celler. De är ofta associerade med mikrotubuli (mikrorör) och spelar möjligen en roll i cellskelettfunktionen och/eller för rörelse hos cellen eller dess organeller.

"Elastisk vävnad är en typ av bindväv som består av speciella proteiner, såsom elastin och kolagen, vilka ger vävnaden förmågan att sträckas ut och sedan återgå till sin ursprungliga form efter deformation."

En polysackarid med glukosenheter, bundna som i cellobios. Den utgör huvudbeståndsdelen i växtfibrer; bomull är den renaste naturligt förekommande formen av cellulosa.

En autosomal, dominant bindvävssjukdom med onormala drag i hjärtat, ögat och skelettet. Till de kardiovaskulära manifestationerna hör mitralklaffprolaps, aortautvidgning och aortabristning. Andra kännetecken kan vara linsförskjutning, oproportionerligt långa lemmar och förstoring av den hårda hjärnhinnan. Marfans syndrom beror på mutationer i genen som kodar för fibrillin, en huvudbeståndsdel av de extracellulära mikrofibrillerna i bindvävnaden.

Proteiner som deltar i sammandragningsprocesser. De omfattas av muskelproteiner och proteiner i andra celler och vävnader. Den senare typen deltar i begränsade sammandragningsprocesser i cytoplasman, i cellrörelse och i cellanhopningsfenomen.

Makromolekylära organiska föreningar som innehåller kol, väte, syre, kväve och, vanligtvis, svavel. Dessa makromolekyler (proteiner) bildar ett invecklat nätverk, i vilket celler bäddas in och bygger upp vävnader. Variationer makromolekylerna emellan och deras ordning avgör typ av extracellulär matrix, där varje typ anpassas till vävnadens funktionella krav. De två huvudklasserna av makromolekyler är glykosaminoglykaner, som oftast är kopplade till proteiner (proteoglykaner), och fibrösa proteiner (t ex kollagen, elastin, fibronektiner och laminin).

Ett protein som utgör en stor del av kroppens elastiska vävnader.

En familj utsöndrade flerdomänsproteiner som ursprungligen påvisades genom sin association med den latenta formen av TGF (tumörtillväxtfaktor). De samverkar med ett antal olika proteiner i den extracellulära matrisen och spelar eventuellt en roll vid regleringen av biotillgängligheten av TGF-beta.

Blanka, flexibla band av fibrig vävnad som förbinder skelettbenens ledändar. De är böjliga, starka och icke utdragbara.

Tropoelastin är ett glukoprotein som utgör den grundläggande byggstenen i elastin, ett protein som ger vävnader elasticitet och förmågan att sträckas ut och återgå till sin ursprungliga form. Tropoelastin syntetiseras av fibroblaster och kombineras med cross-linking enzymer för att bilda elastin. Detta process sker under fostertiden och fortsätter efter födelsen, särskilt under tillväxtperioden. Tropoelastin är mycket flexibelt och kan sträckas ut till över 100% av sin ursprungliga längd utan att skadas.

Visuell eller fotografisk mikroskopi, där elektronstrålar (med våglängder tusentals gånger kortare än synligt ljus) används i stället för ljus, vilket ger avsevärt större förstoring. Elektronernas interaktion med preparaten ger upplysning om preparatens finstruktur. Vid transmissionselektronmikroskopi ger elektronernas reaktioner under passage genom ett mycket tunt preparat upphov till en bild. Vid svepelektronmikroskopi faller en elektronstråle snett mot preparatytan, och av reaktionerna ovan ytan alstras en bild. Elektronmikroskopi förkortas ofta EM.

Ett icke-trådigt kollagen som bildar ett nätverk av mikrofibriller i bindvävets extracellulära matrix. Alfaenheterna i kollagen typ VI sammanfogas till antiparallella, överlappande dimerer som i sin tur formerar sig till tetramerer.

Hos de flesta alger, bakterier och svampar är cellväggen en vanligtvis fast struktur som bildar ett skikt utanför cellhinnan och som ger organismen dess form och skyddar den mot mekanisk skada, osmotisk påverkan osv. Cellväggen fungerar också som en genomsläpplighetsbarriär mot t ex antibiotika och andra substanser.

Vävnad som stödjer och förbinder andra vävnader. Den består av bindvävsceller, inbäddade i en stor mängd extracellulär grundmassa.

Selleri, scientifically known as Apium graveolens, is a vegetable that belongs to the family Apiaceae. It is native to Europe and parts of Asia, and is now grown in many countries around the world. Selleri is biennial plant, meaning it takes two years to complete its life cycle. The vegetable is harvested after the first year, before the plant flowers and sets seed.

Ickejoniskt ytaktivt medel av familjen polyetylenglykoler. Det används som lösningsgörare och emulgeringsmedel i livsmedel, kosmetika och läkemedel, ibland som bas i salvor, eller som ett redskap i fo rskningsverksamhet.

En art acetatoxiderande bakterier som tidigare benämndes Acetobacter xylinum.

Medfödd felplacering av ögonlinsen pga defekt zonulabildning.

Partiklar av metalliskt guld i suspension.

Sulfanilamider är ett slags sulfonamidmedel, som är syntetiska antibiotika som är verksamma mot bakterier genom att hämma deras förmåga att producera folsyra, en näringsämne som är nödvändigt för deras tillväxt. Sulfanilamider var bland de första effektiva antibiotiska preparaten och används fortfarande idag för behandling av olika infektioner orsakade av känsliga bakteriestammar, såsom hudinfektioner, öroninfektioner och urinvägsinfektioner. Det är viktigt att notera att resistens har utvecklats hos vissa bakterier mot sulfonamidmedel, inklusive sulfanilamider, så deras användning måste vara riktad och underläkarnas rekommendationer ska följas noga för att undvika resistensutveckling och för att säkerställa effektiv behandling.

Nätverksliknande ämne i det extracellulära utrymmet och i förbindelse med cellytans basalmembran. Det främjar cellförökningen och erbjuder en stödstruktur för celler och lysat i odlingsskålar.

Den del av växtembryot som utgör stammen mellan groddbladens stjälk och den späda roten. Den växer snabbt hos växter med epigeisk tillväxt och lyfter upp kotyledonerna ovanför markytan. I den här sektionen övergår rotens växtkärl i stjälkens.

En typ av transmissionselektronmikroskopi, förkortat STEM, där preparatet läses av punkt för punkt av en ytterst tunn elektronstråle och avbildas med hjälp av de reaktioner elektronerna ger upphov till vid passagen genom preparatet. Genom punkt för punkt-svepet kan även preparatets kemiska sammansättning bestämmas.

Ett lager kärlrikt bindväv under epidermis. På ytan av läderhuden (dermis) finns känsliga papiller. I eller under dermis finns svettkörtlar, hårsäckar och talgkörtlar. Syn. dermis.

En ringformad vävnad som sträcker sig från senhinnesporren till näthinnans ora serrata. Den består av en uveal del och en epiteldel. Ciliarmuskeln sitter i uvealdelen, och ögonlockshåren i epiteldelen . Syn. strålkroppen.

Tamboskap som vanligtvis hålls på någon form av lantgård för produktion av kött eller mjölkprodukter eller som arbetsdjur.

4-(4-amino-4-karboxibutyl)-1-(5-amino-5-karboxipentyl)-3,5-bis(3-amino-3-karboxipropyl)pyridinium. En sällsynt aminosyra som finns i elastin och som bildas genom kondensering av fyra lysinmolekyler till en pyridiniumring.

Xylanase är ett enzym som bryter ned xylan, en typ av hemicellulosa som förekommer i växters cellväggar. Xylanaser är därför viktiga enzymer inom biomassaomvandling och djurfoderindustri.

I medicinsk kontext, betyder "versikaner" ofta en person som ger vård eller behandling till en patient under uppsikt av en licensierad läkare. Versikanern kan vara en legitimerad sjuksköterska, en auktoriserad praktiserande sjukgymnast eller en annan typ av hälso- och sjukvårdspersonal som arbetar under läkares överinseende. Exempel: "Den registered nurse who administered the medication is known as the 'versikaner' in this medical setting."

"Växtepidermis" refererar till den yttre celllagren hos växter som skyddar deras vävnader från uttorkning, mekanisk skada och infektion. Den består av en enda cellager som är täckt av ett vaxliknande material som kallas cutin, vilket hjälper till att försegla cellerna och minska vattenförlust. Specialiserade celler i växtepidermis, såsom stomatceller, kan också reglera växternas vattentvätt genom att öppna och stänga sig.

En art gramnegativa bakterier av familjen Acetobacteraceae som finns i blommor och frukter. Cellerna är raka till något krökta ellipsoider eller stavar.

Röntgendiff Franktion är en teknik där man använder sig av röntgenstrålning för att undersöka kristallstrukturen hos ett material, genom att studera hur strålningen diffunderas eller spridits av atomerna i kristallen. Detta ger upphov till unika mönster som kan användas för att identifiera och analysera materialets egenskaper på atomnivå.

Undersökning i elektronmikroskop av prover som först färgats på immunocytokemisk väg. Tekniken används i stor utsträckning vid virologisk diagnostik som en del av mycket känsliga immunologiska tester.

A plant cell is a type of eukaryotic cell that contains specialized organelles and structures, including a rigid cell wall, chloroplasts, and a large central vacuole. The cell wall, composed of cellulose, provides structural support and protection, while the chloroplasts contain chlorophyll and are responsible for carrying out photosynthesis, the process by which plants convert light energy into chemical energy. The central vacuole plays a role in maintaining the cell's turgor pressure and storing nutrients. Plant cells also contain a nucleus, which houses the genetic material of the cell, as well as other membrane-bound organelles such as mitochondria, endoplasmic reticulum, and golgi apparatus. These organelles perform various functions that are essential for the survival and growth of the plant.

Rosaceae är en botanisk familj av blommande växter som inkluderar ett stort antal frukt- och prydnadsväxter, såsom äpplen, päronsvin, hallon, jordgubbar, rosor och törnen. Karaktäristiskt för Rosaceae är deras blommor, som ofta har en tydlig uppbyggnad med ett flertal kalkblad och flikiga kronblad, samt många ståndare och pistiller. Flera arter inom familjen producerar frukter som är av ekonomiskt intresse för mänsklig konsumtion.

Polysackarider sammansatta av upprepade glukosenheter. De kan bestå av grenade eller ogrenade kedjor i allslags bindningar.

Ett polypeptidämne som innehåller ungefär en tredjedel av allt protein i ett däggdjur. Det utgör huvudbeståndsdelen av hud och bindväv, och den organiska delen av ben- och tandsubstans. Olika former av kollagen produceras i kroppen, men alla består av tre alfapolypeptidkedjor ordnade i en trippelspiral. Kollagen skiljer sig från andra fibrösa proteiner, som t ex elastin, genom sitt innehåll av prolin, hydroxiprolin och hydroxilysin, avsaknad av tryptofan, samt särskilt genom sitt höga innehåll av polargrupper, ansvariga för proteinets svällande egenskaper.

Enzymer som katalyserar överföringen av glukos från nukleosiddifosfatglukos till en acceptormolekyl som ofta är ett annat kolhydrat. EC 2.4.1.-.

The actin cytoskeleton is a network of filamentous (thread-like) proteins, primarily made up of actin, that provides structural support and enables movement within a cell. It plays a crucial role in various cellular processes such as cell division, migration, and maintenance of cell shape. The actin cytoskeleton is highly dynamic and constantly reorganizes in response to intracellular and extracellular signals.

Medfödda störningar i hudens struktur.

Bensenderivat som ersatts med två kvävegrupper i orto-, meta- eller parapositionerna.

Mikroskopi där preparatet undersöks genom att en elektronstråle läser av det punkt för punkt. Bilden skapas genom registrering av spridningen av bakåtstrålningen från preparatytan. Vid svepelektronmikroskopi spelar preparatets tjocklek ingen roll. Tekniken, och även instrumentet, förkortas ofta SEM.

Medfödda abnormaliteter i hjärt-kärlsystemet.

Bindvävsceller som utsöndrar en extracellulär massa rik på kollagen och andra makromolekyler.

Kroppens yttersta hölje, och dess skyddsbarriär mot omgivningen. Huden består av dermis (läderhuden) och epidermis (överhuden).

Polymerer bildade i levande organismer, genom polypeptidbildning från aminosyror.