Akrylsyror eller akrylater som ersatts med en metylgrupp i postionen C-2.

Polymethylmethacrylate (PMMA) är ett syntetiskt, termoplastiskt material som används inom olika områden inom medicinen, såsom ortopedisk kirurgi och tandvård. I en mening kan PMMA definieras som:

Metylestern av metakrylsyra. Den bildar lätt polymeren polymetylmetakrylat, som används som bencement.

Polyhydroxyethylmethacrylate (PHEMA) är ett syntetiskt hydrofilt polymer som består av monomeren metakrylat som har flera hydroxyletilgrupper bundna till kolatomerna i sidokedjan. Detta ger upphov till en polymerslang med hydrofila egenskaper, vilket gör att materialet är vattenabsorberande och formbart under våtförhållanden. PHEMA används ofta inom medicinsk teknik som kontaktlinsmaterial, hudproteser och i tillverkning av hydrogel-baserade medicinska produkter på grund av sin goda biokompatibilitet och förmåga att ta upp vatten.

Metylestrar av metakrylsyra som lätt bildar polymerer. Dessa används som vävnadscement, tandmaterial och absorptionsmedel för biologiska ämnen.

Polymetakrylsyror är syntetiska polymerer som består av metakrylatmonomerenheter. De används vanligtvis inom medicinsk kontext som hud- och slemhinneskydd, där de bildar en transparent, vattenavvisande film som skyddar mot fukt, smuts och mekanisk skada. Polymetakrylsyror är också vanliga i kontaktlinser, där de bidrar till att hålla linserna fuktiga och komfortabla att bära.

Reaktionsprodukt av bisfenol A och glycidylmetakrylat som polymeriseras under ultraviolett ljus eller genom tillsats av en katalysator. Det används som implantatbindemedel eller som komponent i t ex t andlagningsmaterial.

Polymerer eller oligomerer framställda från någon akrylsyraester, vilka används i ett flertal kemitekniska produkter.

Används t ex som bindemedel i lacker.

Provning av material och hjälpmedel, särskilt sådana som används till proteser och implantat, suturer, adhesiva preparat osv, för deras hårdhet, styrka, hållfasthet, säkerhet, effektivitet och biokompatibilitet.

Sådana material som används vid tillverkning av dentala bassubstanser, lagningar, avtryck, proteser osv.

I en enkel medicinsk kontext kan polymerisation definieras som en process där små, likartade monomerer kemiskt binds tillsammans för att bilda en större polymermolekyl. Detta är en viktig reaktion inom områden som medicinsk teknik och läkemedelsutveckling, där polymerer exempelvis kan användas för att framställa biokompatibla material eller kontrollerade release-system för läkemedel.

Den del av en tandprotes som ligger ovanför mjukvävnaden och som bär upp proteständerna och som i sin tur stöds av förankringständer eller delar av alveolarutskottet. Basen är oftast tillverkad av plastmaterial eller metall eller en kombination av båda.

Ett peroxidderivat som använts för lokal behandling av brännsår och för akne och Rhusdermatit (dermatit orsakad av saften från giftmurgröna, Rhus radicans, giftek, R. diversiloba, eller giftsumac, R. vernix). Det har också använts som blekmedel i livsmedelsindustrin.

I en enkel medicinsk kontext kan 'polymer' definieras som en stor molekyl som består av upprepade subenheter, även kallade monomerer, som är kemiskt bundna tillsammans i en lång kedja. Polymerer förekommer naturligt i levande organismer, till exempel som proteiner och DNA, men de kan också syntetiseras konstgjordt för medicinska tillämpningar, såsom i härdande material för tandfyllningar eller som biokompatibla beläggningsmaterial för medicinska enheter som kateter.

"Vätningsförmåga" (oxidative capacity) är ett mått på kroppens förmåga att oxidera substrat, vilket innebär att bryta ned syre till vatten och koldioxid i en cellulär respirationsprocess. Detta är en central process för att generera energi i form av ATP (adenosintrifosfat) i mitokondrier, där elektrontransportkedjan och oxidasen spela nyckelroller. Vätningsförmåga kan variera beroende på individuella skillnader, träning och hälsostatus.

In medicine, 'ytegenskaper' refer to the observable characteristics or features of a disease, condition, or physical trait that can be used to describe, identify, or differentiate it from others, often based on symptoms, signs, laboratory tests, or imaging studies.

Nylon är ett syntetiskt polyamidmaterial som vanligtvis används till att framställa fibrer och garner, och har ingen direkt koppling till medicin.

Medel som får två ytor att fästa vid varandra. Hit hör lim, klister, gummi, harts och latex.

Syntetiska hartser (plaster), innehållande en inaktiv utfyllnadsmassa, med utbredd användning inom tandvården.

Polymerer med hög molekylvikt som i visst tillstånd kan formas eller gjutas och sedan härda till önskad form.

Alla syntetiska eller naturliga ämnen, utom läkemedel, som kan förbättra, förstärka, ersätta eller användas för behandling av kroppens organ, vävnader eller funktioner.

I en enkel mening kan siloxaner definieras som organiska föreningar som innehåller en repetitiv struktur av silicium- och syreatomer, vanligen i formen av -Si-O-Si-, kopplade till kolvätekedjor eller ringstrukturer. De är kända för sin termisk stabilitet, hydrofoba egenskaper och används ofta inom industrin, till exempel som smörjmedel, releaseagenter, kosmetiska ingredienser och i vissa medicinska produkter.

I medicinsk kontext, används termen "silaner" sällan. Men i allmän kemi, är en silan en organisk förening som innehåller en kol-silicium-bindning. Den enklaste silanen är dimetylsilan, med formeln (CH3)2SiH2. Silaner kan användas i vissa tillämpningar inom tandmedicin och materialvetenskap, men det finns inga specifika medicinska definitioner av "silaner".

"Dental cement" är ett samlingsbegrepp för olika typer av material som används för att fästa, skapa eller reparera tänder och tandproteser inom stomatologin. Dessa cement kan vara av organiska eller anorganiska typ, och de kan vara permanenta eller temporära beroende på deras användningsområde. Exempel på dental cement är glasjonomer, zinkoxid-eugenol-cement och kompositcement.

I medicinen refererar 'böjlighet' till den naturliga förmågan hos vissa vävnader, särskilt brosk och ledkapslar, att kunna sträckas och vecklas tillbaka utan skada. Detta är möjligt tack vare deras speciella struktur som består av ett nätverk av kollagena fibriller inbäddade i en matrix av proteoglykaner och andra extracellulära matrisproteiner, vilket ger vävnaden dess elastiska egenskaper.

"Mekaniska fenomen" refererar till de observationer och händelser som sker inom ett mekaniskt system, där rörelse, kraft, energi och geometri är viktiga aspekter. Det kan omfatta studiet av balans, acceleration, friktion, deformation, vibrationer och tryck, för att nämna några exempel. Mekaniska fenomen kan appliceras inom flera områden som fysik, ingenjörsvetenskap och medicin, där man studerar hur kroppens mekaniska egenskaper påverkar funktion, rörelse och hälsa.

Polyurethane (PUR eller PU) är ett klassterm för en grupp polymerer som innehåller uretan-bindningar i deras repetitiva enheter. De kan variera mycket i fysikaliska och kemiska egenskaper, beroende på deras sammansättning, struktur och framställningsprocess. Polyuretaner används i en mängd olika tillämpningar, inklusive skummaterial, lacker och färger, lim, gummivarianter och medicinska produkter.

"Vävnadsinbäddning, även känd som 'tissue embedding', är en process inom patologi där ett tissuexemplar placeras in i ett stödmedium, ofta paraffin, för att sedan skivas till tunna skivor med hjälp av en mikrotom. Detta möjliggör att tissuen kan undersökas under ett mikroskop för att studera dess struktur och cellulära detaljer."

Vattenbemängda, fasta, tredimensionella nätverksstrukturer (fasta kolloider) av korslänkade hydrofila makromolekyler, med 20-95% vatten. De används i målarfärg, tryckfärger, livsmedel, läkemedel och kosmetika.

I en enskild mening kan "plastinering" definieras som ett konserveringsprocess där biologiska preparat, såsom celler eller vävnader, behandlas med en plastmaterial så att de blir halt och hållbara. Detta används ofta inom forskning och undervisning för att skapa långvariga och hanterbara exemplar av histologiska preparat. Plastineringen kan också användas för konstnärliga syften, där man skapar mer realistiska skulpturer av biologiska preparat.

Olika typer av cement (dentinbindande medel) som infiltrerar och polymeriserar i dentinet och används för tandlagning. De kan i sig själva vara vidhäftande hartser, adhesionsförstärkande monomerer eller polymeriseringsinitiatorer som samverkar med andra medel i ett dentinbondingsystem.

Beskrivning och mätning av olika faktorer som leder till fysisk belastning på tandlagningar, proteser, tandställningar och därtill använda material, eller på de naturliga tandstrukturerna.

Personer som yrkesmässigt sysslar med tandtekniska arbeten, såsom t ex tillverkning av tandproteser, bryggor, tandkronor, tandregleringsdetaljer osv, oftast på uppdrag av tandläkare.

Teknik för ljuspolymerisering av härdande tandlagningsmaterial. Termen används ofta även för själva det ljushärdande limmet.

I medicinen refererar "hårdhet" ofta till ett høyt målverdi for en bestemt fysisk egenskap, som eksempelvis hårdheten av vår skelett eller huden. Men i denne enkelte sætingen vil jeg gi en definisjon av "hårdhet" specifikt relatert til knusknøttene:

Photoinitiators in dental applications are substances that upon exposure to light of a specific wavelength, undergo chemical reactions to produce free radicals or other reactive species. These initiate the polymerization process of dental materials, such as resin-based composites and adhesives, leading to the formation of cross-linked polymers for restorative and bonding purposes. Common photoinitiators used in dentistry include camphorquinone, phenyl-propanedione, and various experimental alternatives.

Beredning och analys av prover i miniatyrapparater.

Den hårda tandvävnad som omger tandpulpan och som täcks av emalj på kronan och av tandcementet på roten. Den är hårdare än benvävnad, men mjukare än emaljen, vilket medför att den oskyddad lätt eroderas.

I en enkel mening kan 'Hartscement' definieras som ett medicinskt preparat som används för att stoppa blödningar och underlätta läkningen av sår eller sår i tarmen. Det består av en blandning av celulosa, kaolin och andra ingredienser som formar en geléartad massa när den kommer i kontakt med vätska. Denna massa hjälper till att stänga av blodflödet och skapa ett skyddande lager runt sårvävnaden.

Ett innerskikt av lackliknande eller annat skyddande medel som täcker väggarna i ett exkaverat hål. Det består oftast av ett hartsbaserat, filmbildande medel i en flyktig lösning, eller en kalciumhydroxidsuspension i en lösning av syntetiskt harts. Isoleringen förseglar dentinkanalerna och skyddar pulpan innan fyllningen görs.

Termogravimetri (TGA) är en teknik inom termisk analys som mäter viktsförändringar hos ett prov som upphettas under kontrollerade förhållanden. Den används ofta för att studera termisk degradation, termokemiska reaktioner och vätskedestillation hos material. I en enda mening kan man säga att termogravimetri är en metod för att bestämma massförluster hos ett material som funktion av temperaturen under kontrollerad upphettning i en inert atmosfär eller i närvaro av reaktiva gaser.

Cykliska, alifatiska kolväten, hos vilka tre eller fler kolatomer i varje molekyl är förenade i en ringstruktur, där var och en av ringens kolatomer är bunden till två väteatomer eller alkylgrupper. De enklaste medlemmarna är cyklopropan (C3H6), cyklobutan (C4H8), cyklohexan (C6H12) och derivat av dessa, såsom metylcyklohexan (C6H11CH3).

Ett mått på det högsta tryck ett material kan tåla utan att svikta.

Material som används på den sida av en tandprotes som vänder mot mjukvävnaden, för att ge en protesen en mjuk anliggningsyta mot vävnaden.

Photoelectron spectroscopy (PES) is a technique used in physics and chemistry to study the electronic structure of atoms, molecules, and solids. It involves irradiating a sample with high-energy photons, usually from a laser or X-ray source, which causes electrons to be ejected from the sample. The kinetic energy of these ejected electrons is then measured, providing information about the energy levels of the electrons in the sample and allowing researchers to infer details about its electronic structure. PES can be used to study a wide range of materials, including gases, liquids, and solids, and has applications in fields such as surface science, catalysis, and materials research.

Bettslitage på ytorna av en tandlagning eller ytslitage på löständer.

I en enkel medicinsk kontext kan 'polyvinyler' referera till klasser av syntetiska, plastikliknande material som används inom medicinsk teknik och produktdesign. Polyvinyler är polymerer av vinylklorid eller andra vinylestrar, och de är kända för sin termoplastiska egenskap, som gör dem lätta att forma och formas om under värmebehandling.

Den maximala dragkraften ett material tål att utsättas för innan det brister.

Elasticitetsmodul, även kallad Youngs modulus, är ett mått på ett material's styvhet och bestäms som spänning per deformation. Det definieras som sambandet mellan mekanisk spänning och relativa längdeändringar i ett material då det belastas elastiskt. Elasticitetsmodulen uttrycks vanligtvis i enheten pascal (Pa) eller gigapascal (GPa).

Ett fackverk av korslänkade hydrofila makromolekyler med bl a biomedicinska tillämpningar.

I en enkel medicinsk kontext kan polystyren definieras som ett syntetiskt, termoplastiskt material som används inom medicinsk teknik och för tillverkning av läkemedelspackeringsmaterial. Det är transparent, hållbar och har låg värmeledningsförmåga. I vissa fall kan polystyren-baserade produkter innehålla kemikalier som kan vara skadliga om de inte hanteras korrekt under tillverkningsprocessen.

Mikroskopi där preparatet undersöks genom att en elektronstråle läser av det punkt för punkt. Bilden skapas genom registrering av spridningen av bakåtstrålningen från preparatytan. Vid svepelektronmikroskopi spelar preparatets tjocklek ingen roll. Tekniken, och även instrumentet, förkortas ofta SEM.

Polyethylene glycols (PEG) are a group of synthetic, water-soluble polymers with a wide range of molecular weights and applications. They are commonly used as excipients in pharmaceutical, cosmetic, and food industries due to their ability to improve the solubility, bioavailability, and stability of drugs, as well as to reduce irritation and immune response. In medicine, PEGs are also used in bowel cleansing preparations, as a component of laxatives, and as a vehicle for drug delivery, such as in PEGylated proteins and nanoparticles.

Färglösa, luktfria kristaller som används i stor utsträckning inom forskning för tillverkning av polyakrylamidgeler för elektrofores m m. En del polymerer används för vatten- och jordbehandling.

I en medicinsk kontext kan 'vatten' referera till vattendricket i kroppen, även kallat kroppsvatten. Detta är allt det vätska som finns inuti och utanpå celler i kroppen. Kroppsvatten består av två huvudsakliga kompartment: intracellulärt vatten, som befinner sig inne i cellerna, och extracellulärt vatten, som befinner sig utanför cellerna. Extracellulärt vatten kan delas upp i vätska i blodkärlen (plasma) och interstitialvätska, som är vätskan mellan celler.

"Light-curing of dental adhesives" refers to the process of using a special type of light to harden and strengthen dental adhesive materials used in restorative dentistry. The light, typically a blue spectrum light, activates a chemical reaction in the adhesive that causes it to solidify and form a strong bond with the tooth structure. This process helps to ensure the durability and longevity of dental restorations such as fillings and crowns.

Oorganiska föreningar som innehåller fluor som given beståndsdel i molekylen.

Fluorinated carbon polymers, also known as fluorocarbon polymers, are a type of polymer that contain carbon-fluorine bonds in their backbone. These materials are known for their exceptional chemical resistance, thermal stability, and low coefficient of friction. They are commonly used in applications such as non-stick coatings, electrical insulation, and fluorinated plastics.

I en enskild mening kan 'Toluidiner' definieras som en grupp organiska föreningar som innehåller en bensenring med två substituerade aminogrupper (-NH2), där minst en av dem är en toluidin-grupp. En toluidin-grupp är en metylgrupp (-CH3) som är bundet till en aminogrupp (-NH2), vilket ger upphov till strukturen C6H7N2. Toluidiner är relaterade till aniliner, där båda aminogrupperna inte är substituerade med en metylgrupp.

Kondensering av gas, vätskor eller lösta substanser på fasta ytor. Hit hör också adsorptionsegenskaper hos bakterier och virus, liksom hos vävnader, behandlade med exogena läkemedel eller kemiska subs tanser.

"Dentinlöslighet" refererar till den potentialen hos vissa substanser, särskilt syra, att lösa upp och därmed skada dentinen, ett av de hårt vävnader som utgör tanden. Detta fenomen kan leda till tooth decay eller karies.

Hård, spröd, amorf, oorganisk och oftast genomskinlig polymer av kiseldioxider (silikater), oftast kalium eller natrium. Glas används för såväl nytto- som prydnadsändamål, som t ex fönsterglas, glaskärl, rör, fibrer, keramer, pärlor osv.

En teknik med vars hjälp fasomvandlingar vid kemiska reaktioner kan studeras genom mätning av förändringar i värmeinnehåll. En likartad teknik är differentialtermisk svepkalorimetri (DSC). Syn. DTA.

I en enkel medicinsk kontext kan 'nanokompositer' definieras som sammansatta material med minst en komponent på nanoskalan, vanligtvis med dimensioner mellan 1-100 nanometer. Dessa kompositer designas ofta för att utnyttja unika egenskaper hos nanomaterialet, såsom stor yta till volymförhållande och katalytisk aktivitet, för att förbättra materialets fysiska, kemiska eller biologiska prestanda. Exempel på medicinska tillämpningar av nanokompositer inkluderar nanoskaliga hälso- och sjukvårdsprodukter som diagnostiska verktyg, läkemedelsleveranssystem och tandmaterial.

"Dental marginal adaptation" refererar till den grad av passform och anpassning som finns mellan en tandfyllning eller krona och det omgivande tandköttet (gingivan) och tanden. Den perfekta marginala anpassningen skapas när restaureringen är välformad, smidig och utan luckor eller öppna konturer, vilket förhindrar att bakterier penetrerar under restaurationen och orsakar karies eller inflammation i tandköttet. Dessutom skapas en tätt sittande marginaladaption genom att avlägsna alla överflödiga materialrester och polera ytan för att uppnå en glatt, jämn yta som underlättar plackreduktion och minskar risken för komplikationer.

Dövblindhet, även kallat tunningslöshet, är en kombinerad syn- och hörselnedsättning så allvarlig att den påverkar individens förmåga att kommunicera och ta del av sin omgivning, vilket kan ha stor inverkan på deras vardag och livskvalitet.

Histologiska tekniker är metoder för att visualisera, preparera och analysera tunna skivor av biologisk vävnad på cellulär nivå med hjälp av mikroskopi.

Konstgjorda ersättningar för kroppsdelar och material som sätts in i organismer vid experimentella studier.

I medicinen refererar "adhesivitet" till den förmågan hos ett material, vanligtvis ett särskilt band eller lim, att hålla fast vid ett underlag och behålla sin integritet när det utsätts för mekanisk påfrestning. Det används ofta i kirurgiska procedurer för att fästa tygvävnader eller läkemedelsdoseringar på specifika platser i kroppen.

"Biofouling" refererer til den proces, hvor organismer som alger, bakterier, svampe og små dyr såsom snegle og muslinger sætter sig fast på og vokser til overflader underwater. Dette kan have negativ indvirkning på skibes ydre overflader, offshore-installationer, vandintagssystemer og andre marine infrastrukturer ved at reducere deres effektivitet, øge driftsomkostningerne og forringe den hydrodynamiske form. Biofouling kan også have negative konsekvenser for miljøet, da de organismer, som sætter sig fast på disse overflader, kan fungere som vejforbindelser for invasive arter og bidrage til spredningen af sygdomsorganismer.

Trimethylammoniumcompound är en typ av organisk förening där en kväveatom är bundet till tre metylgrupper, vilket ger den en positivt laddad jon (N(CH3)3+). Dessa föreningar kan vara naturligt förekommande eller syntetiska och används inom olika områden, till exempel som desinfektionsmedel, i läkemedelsindustrin och som katalysatorer.

Metoder baserade på principerna för mikroflödesprocesser för provhantering, reagensblandning, separering och påvisande av specifika beståndsdelar i vätskor.

Bindemedel som används för att fästa proteser till ben eller limma ben till ben vid svåra frakturer. Syntetiska hartser är vanliga. En blandning av monokalciumfosfat, monohydrat, alfatrikalciumfosfat, kalciumkarbonat och natriumfosfatlösning är också ett användbart lim.

Streptococcus mitis är en art av grampositiva, kokoidformade bakterier som tillhör β-hemolytiska streptokocker i grupp Streptococcus viridans. Denna normalt mun- och näsgropsflorabefintliga art kan dock orsaka infektioner, särskilt vid immunförsvagning, då den kan kolonisera andra vävnader i kroppen. Exempel på sådana infektioner innefattar endokardit, meningit och sepsis. Streptococcus mitis är vanligen mycket svår att skilja från den närstående arten Streptococcus oralis, och de två arterna klassificeras ibland som subspecies av samma art.

I en medicinsk kontext kan "transition temperature" referera till den temperatur vid vilken ett termiskt lättlösligt preparat går från en fast fas till en flytande fas, även kallat smälttemperatur. Denna övergång mellan faser är vanligtvis relaterad till läkemedel i form av injicerbara preparat som kan vara fasta vid rumstemperatur men smälter när de utsätts för kroppsvärmen för att underlätta injektion. Det är viktigt att notera att termen "transition temperature" kan ha andra betydelser inom olika områden av vetenskapen och medicinen.

Den inbördes placeringen av atomer, atomgrupper eller joner i en molekyl, samt antal, typ av och plats för kovalenta bindningar.

Metoder för preparering av celler eller vävnader för undersökning av ursprung, struktur, funktioner eller patologi. Hit hör metoder för konservering, fixering, sektionering, färgning, replikation eller annan teknik, lämplig för mikroskopering.

FTIR, förkortning för Fouriertransforminfraröd (spektroskopi), är en teknik inom analytisk kemi och fysik som används för att identifiera och undersöka materiella substance genom att mäta deras infraröda absorbansspektra. Tekniken bygger på Fouriers transformationsmetod för att konvertera en irreguljär, interferensmönstring till ett kontinuerligt spektrum av frekvenser och relaterade intensiteter. Detta möjliggör en mer känslig och exakt analys än traditionell, punkt-till-punkt infraröd spektroskopi. FTIR används ofta för att identifiera okända ämnen, undersöka polymerers sammansättning och degraderingsprocesser, studera kemiska bindningars struktur och dynamik, samt kontrollera produkter och processer inom industrin.

I medicinsk kontext, används silver ofta inom produkter för desinfektion och cicatrisering på grund av dess antimikrobiella egenskaper. Sålunda kan "silver" definieras som ett mineral som används i medicinska applikationer för att reducera risken för infektioner genom att störa bakteriers och svampars tillväxt och reproduktion.

Konstgjorda, implanterade linser.

'Tandkött', även känt som gingiva, är det tunna skiktet av mjuk vävnad som täcker käkbenen och omger tänderna.

"Tissue expanders are medical devices that are implanted under the skin to gradually stretch and expand the tissue over time, creating additional space for reconstructive surgery in situations where there may not be enough nearby tissue available."

I en enkel medicinsk definition, refererer 'porositet' til den relative mængde af små huller (porer) i et væv eller et materiale, der tillader passage af væske, gas eller andre substance. Denne egenskab er særligt relevant for forståelse af funktionen og effektiviteten af diverse biologiske barrierede, herunder bl.a. kapillærvævet i lunger, nyrene og huden, samt membraner i forbindelse med dialyse og andre behandlingsformer. Porositeten kan have indvirkning på absorption, diffusion, filtration og andre proceser, der involverer udveksling af stoffer gennem cellevæggene eller mellem forskellige vævsdele.

"Tandförberedelse" är en medicinsk term som refererar till den process där en tandläkare förberar en patient inför en dental procedur, vanligtvis genom att ta bort delar av det kariesangripna eller skadade tandvävnadet och forma ett stabilt fundament för en efterföljande restaurativ behandling som en filling, krona eller en bro.

Oorganiska eller organiska föreningar som innehåller bor som en integrerad del av molekylen.

Artificiell saliv är en syntetisk substans som designedes för att imiteras människors naturliga saliva. Den används vanligtvis för att lindra torrhetskänslor i munhålan och halsen, ofta som ett komplement till behandling av munsjukdomar eller biverkningar från vissa mediciner. Artificiell saliv kan innehålla olika ingredienser såsom vatten, gelatin, glycerin, sorbitol och smakämnen, men den saknar de enzymer och proteiner som finns i naturlig saliva.

I en enkel medicinsk definition, är ett polyester ett syntetiskt material som består av flera esterbindningar i sin kemiska struktur. Det används ofta inom tillverkningen av medicinska produkter och förpackningar på grund av dess egenskaper som att vara lättformbar, hållbar och resistent mot fukt och bakterier.

"Proteaser und implantat är två olika typer av medically inserted or surgically placed devices, where proteaser är en grupp enzymer som bryter ner proteiner i kroppen, medan ett implantat är en främmande substans eller enhet som placeras kirurgiskt in i kroppen för att ersätta eller stödja en struktur eller funktion."

En konstgjord tand, även kallad protes, är en rekonstruerande tandvårdsprodukt som ersätter en del eller alla funktioner och estetiken hos en naturlig tand. Den kan vara fast eller amovibel och tillverkas vanligtvis av material som keramerik, metall eller termoplast.

Preparatformer bestående av något transportmedium i förening med ett läkemedel för förbättrad distribution i kroppen och förstärkt effekt av läkemedlet. Läkemedelsbärare används för läkemedelsadministration i system för kontrollerad (fördröjd) frisättning, för att förlänga läkemedelsverkan och minska läkemedelsmetabolism och toxicitet. Bärare används också för att förstärka administrationseffekten i målområdena för den farmakologiska verkan. Liposomer, albuminmikrokulor, lösliga, syntetiska polymerer, DNA-komplex, protein-läkemedelskonjugat och bärarerytrocyter, bl a, har använts som nedbrytbara läkemedelsbärare.

Kalciumsalter av fosforsyra. Dessa föreningar används ofta som kalciumtillskott. Apatit (Ca5(PO4)3(F,Cl,OH)) är en i naturen vanligt förekommande form.

Silikonpolymerer bestående av kiselatomer med substitutioner av metylgrupper och länkade med syreatomer. De ingår i en serie biokompatibla material i form av vätskor (silikonoljor; lågmolekylära), geler eller fasta ämnen (silikongummi, silikonplast; högmolekylära): som film för konstgjorda membran, geléer för implantat, vätskor för läkemedelstransport, och som skumdämpande medel.

Studier av vätskekanaler och -kammare i mikroformat (dimensioner i tiotals till hundratals mikrometer; volymer i nanoliter eller pikoliter). Tekniken är av intresse inom biologisk mikrocirkulation och används i mikrokemi och andra undersökningsmetoder.

Medel som minskar frekvensen av spontana eller framkallade mutationer oberoende av verkningsmekanism.

Tandlagning avsedd att hålla i 20 till 30 år, vanligen utförd som ingjutning eller infattning av guld eller amalgam.

Behandling av tandytor med betmedel, vanligtvis fosforsyra, för att öka vidhäftningsförmågan för olika resiner.

Tillverkning av tekniska produkter i mikroskala (1-100 mikrometer), som t ex kretskort eller MEMS. Processen omfattar vanligtvis massframställning av hundratals eller miljontals identiska strukturer med hjälp av tunnfilmsteknik i utrymmen med kontrollerad atmosfär.

Ett ämne som bildas av hud, vit bindväv eller kollagen från benvävnad. Det används som proteintillskott i livsmedel, plasmaersättning, blodstillande medel, suspensionsmedel i läkemedel och som höljematerial till kapslar.

I en enkel mening kan nanopartiklar definieras som mycket små partiklar med minst en dimension i storleksordningen nano, det vill säga mellan 1 och 100 nanometer (nm). En nanometer är en miljarddels meter.

Oorganiska och organiska föreningar som innehåller den hypotetiska radikalen NH4.

Biokompatibla material som vanligtvis används som tand- eller benimplantat och som främjar den biologiska fixeringen, varvid förbindelsen mellan materialet och benvävnaden stärks, och minimerar risken för biologiska effekter av implantatet i sig.

'Rengöringsmedel för tandproteser' är ett speciellt medel som används för att rengöra och desinficera removabla tandproteser, vanligtvis i form av tabletter, sprayer eller lösningar, för att eliminera mikroorganismer, plack och lukt och underlätta daglig oral hygien och hålla proteserna renas.

"Biomimetiska material" refererar till konstgjorda material som är designade för att efterlikna, immitera eller inspireras av biologiska material med avseende på sin struktur, funktion eller egenskaper, med syfte att användas inom medicinska tillämpningar.

"Viskositet är ett mått på en fluids inre friktion eller motstånd mot deformation, som uttrycks i poise (P) eller siemens (S). Ju högre viskositet, desto tjockare och långsammare flyter vätskan."

Para-aminobenzoates (PABA) är ett samlingsnamn för en grupp kemiska föreningar som har en para-aminobenzoesyra (PABA) som basstruktur. PABA är en organisk komponent som förekommer naturligt i vissa livsmedel, såsom kött, mjölk och grönsaker. Det används också syntetiskt inom farmaceutisk industri där det ingår i vissa solskyddsmedel och hudvårdsprodukter som UV-filter. I medicinsk kontext kan PABA ingå i behandlingar av pellagra, en sjukdom orsakad av niacinbrist. Det bör dock noteras att användning av PABA inom medicinen minskat betydligt på grund av biverkningar och effektivare alternativ.

"Partikelstorlek" refererar till den fysiska storleken på en partikel, ofta uttryckt i måttenhet av enheten för diameter, som nanometer (nm) eller micrometer (µm). Denna egenskap är viktig att känna till inom flera medicinska områden, såsom läkemedelsformuleringar och diagnostiska tester, där små partiklar kan ha unterschiedliga effekter och förmågor beroende på deras storlek.

Deacetylerat kitin, en linjär polysackarid av deacetylerat beta-1,4-D-glukosamin. Det används i hydrogel och för sårbehandling.

"Rostfria stål är en legering av järn, krom och vanligtvis nickel, där minst 10,5% krom är innehållt för att bilda ett passivt oxidskikt på ytan som skyddar mot korrosion orsakad av syre och fukt i miljön."

In medicinal and biological contexts, 'hydrophobic' and 'hydrophilic interactions' refer to the way molecules interact with water and other polar or nonpolar substances.

En blandning av metaller eller metallföreningar med andra metalliska föreningar i varierande proportioner för bruk som tandreparationsmaterial.

Det tunna, icke-cellulära ytskiktet på ögonlinsen, som huvudsakligen består av kollagen typ iv och glykosaminoglykaner. Det utsöndras av embryots främre och bakre epitelvävnad. Det bakre embryoepitelet försvinner senare.

Ett korsbindningsreaktionsmedel för proteiner som används för desinfektion och sterilisering av värmekänslig utrustning och som reagens i laboratoriet, särskilt som fixativ.

Medicinsk definition: "Utrustningsdesign" refererar till den processen att skapa, utveckla och formge medicinska produkter och hjälpmedel med fokus på användbarhet, säkerhet, effektivitet och estetik. Det inkluderar ergonomi, materialval, funktionell design och interaktionsdesign för att möta användares behov och förbättra patienternas vårdutfall.

Ett materials egenskap att kunna återta sin ursprungliga form efter distortion.

"Fracture force displacement (skjuvstyrka) är den kraft som krävs för att skapa en skada eller förflytta fragmenten i ett ben eller led efter en fraktur."

SilikonDIOXID (silicon dioxide) är ett icke-organiskt, ämne som består av syreratten siliciumdioxid (SiO2). Det förekommer naturligt i kvarts och sand, men kan även framställas syntetiskt. SilikonDIOXID används inom medicinen som ett excipient, det vill säga som hjälpmedel i läkemedelsformuleringar, på grund av dess inerta (kemiskt icke-reaktiva) natur.

En oxid av aluminium (Al2O3) som förekommer naturligt i form av bauxit, korund osv. Den används som adsorberande medel, torkmedel, katalysator och i tillverkningen av t ex tandcement.

"Tissue scaffolds" refer to artificial or naturally derived three-dimensional structures that are used as a template for the growth and regeneration of new tissue in medical treatments and therapies. These scaffolds provide a support system for cells to attach, grow, and differentiate, while also allowing for the transport of nutrients and waste products. They can be made from a variety of materials, including polymers, ceramics, and decellularized tissue, and are designed to degrade over time as the new tissue forms. The ultimate goal of using tissue scaffolds is to restore the function and structure of damaged or diseased tissues and organs.

I en enkel medicinsk definition kan nanofibrer beskrivas som mycket små, syntetiska eller naturliga fiberstrukturer med minst en dimension i nanometerskalan (1-100 nm). De har ofta en hög yta till volymförhållande och porositet, vilket gör dem användbara inom områden som medicinsk teknik, läkemedelsdesign och biomaterialvetenskap. Exempel på användningsområden är vävnadskräftbildning, läkemedelsdelevering och skyddsmasker mot luftburna partiklar.

Intagning eller uppsugning av gasformiga eller flytande ämnen, ljus eller värme. Metabolisk absorption av näringsämnen, kemikalier och läkemedel i mikroorganismer, vävnader och organ.

Spektroskopimetod för mätning av det magnetiska momentet hos elementärpartiklar, så som atomkärnor, protoner eller elektroner. Tekniken har kliniska tillämpningar i form av NMR-tomografi (magnetisk resonanstomografi).

Undersökning av pålitlighet och driftsäkerhet hos en utrustning.

Syn. DSC (differential scanning calorimetry). Värmeskillnadsanalys, i vilken mätapparatens provhållare är en differentialkalorimeter som registrerar värmeskillnader oberoende av faktisk temperatur, vä rmeledningsförmåga eller andra variabler hos provet.

Löslighet är ett mått på hur mycket av ett ämne som kan lösas i ett visst medium, ofta en vätska som vatten. Det specificerar den maximala mängden av ett ämne som kan fördelas i ett givet volym av medium under specifika betingelser, vanligtvis vid en given temperatur. Lösligheten uttrycks ofta kvantitativt som en koncentration, till exempel i enheter som gram per liter (g/L) eller mol per liter (M). Det är värt att notera att löslighet kan variera beroende på faktorer som temperaturen och påverkan från andra ämnen.

Fasomvändning, eller apoptos, är en kontrollerad cellulär process som leder till självdestruktion av en cell, vilket skiljer sig från nekros, där cellen dör oväntat och ofta orsakar inflammation.

Olika metoder för att med en biologisk sond eller sensor mäta halten av något visst (organiskt) ämne. Biokemiska reaktioner mellan sensorns känselkropp, bestående av biologiskt material, och det ämne man vill mäta omvandlas till kvantifierbara signaler.

"Nanotechnology" kan definieras som användning och manipulation av materiella objekt med dimensioner på nanoskalan, vanligtvis mellan 1-100 nanometer (en miljarddels meter), för att skapa nytt material eller produkter med unika egenskaper och funktioner. Detta kan innebära användning av tekniker som self-assembly, molecular engineering och controlled manipulation av individuella atomer och molekyler. Nanoteknologi har potentialen att revolutionera flera områden, inklusive elektronik, medicin, energi och miljö.

I den medicinska kontexten är "Titan" inte en etablerad term med en specificerad och konsistens definition. Det kan vara en förkortning eller ett varumärke för ett specifikt medicinskt instrument, produkt eller teknik, men utan ytterligare kontextualiserande information är det inte möjligt att ge en medicinsk definition av "Titan" i en enda mening.

"Vävnadsteknik" refererar till den vetenskapliga disciplinen som studerar och utvecklar metoder för att konstruera, regenerera eller reparera biologisk vävnad, ofta med hjälp av artificiella material eller tekniker. Det kan inkludera användning av celler, proteiner, polymers och andra biokompatibla material för att skapa konstruktioner som efterliknar naturlig vävnad, med syfte att ersätta, stödja eller förbättra funktionen hos skadad eller sjuk vävnad inom den medicinska behandlingen.

"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.

Livsdugligheten hos en cell, kännetecknad av förmågan till vissa funktioner, så som ämnesomsättning, tillväxt, reproduktion, reaktion på stimuli och anpassning.

Histochemistry and cytochemistry are related fields of study in pathology that deal with the identification and localization of specific chemical components (such as enzymes, proteins, and carbohydrates) within cells (cytochemistry) and tissues (histochemistry). Histocytochemistry can be defined as the application of histochemical techniques to the study of cellular components. These techniques often involve the use of stains or dyes that react with specific molecules, allowing for their visualization under a microscope. This information can be useful in understanding the function and behavior of different cells and tissues in health and disease.

Visuell eller fotografisk mikroskopi, där elektronstrålar (med våglängder tusentals gånger kortare än synligt ljus) används i stället för ljus, vilket ger avsevärt större förstoring. Elektronernas interaktion med preparaten ger upplysning om preparatens finstruktur. Vid transmissionselektronmikroskopi ger elektronernas reaktioner under passage genom ett mycket tunt preparat upphov till en bild. Vid svepelektronmikroskopi faller en elektronstråle snett mot preparatytan, och av reaktionerna ovan ytan alstras en bild. Elektronmikroskopi förkortas ofta EM.