En syntetisk opioid som används i sin klorväteform. Den är en smärtstillande opioid med huvudsakligen mu-opioidagonistegenskaper. Medlet har verkan och användning liknande morfinets. Det har även undertryckande verkan på hostcentret och kan ges för att kontrollera ihållande hosta i samband med lungcancer i slutskedet. Metadon används också för att behandla drogberoende, men långvarigt bruk av metadon kan i sig leda till beroende.
Såväl fysiologiskt som känslomässigt beroende av heroin.
Ett narkotiskt smärtstillande medel med långt anslag och lång verkningstid. Det används huvudsakligen för behandling av drogberoende.
17-(cyklopropylmetyl)-alfa-(1,1-dimetyletyl)-4,5-epoxi-18,19-dihydro-3-hydroxi-6-metoxi-alfa-metyl-6,14-etenmorfinan-7-metanol. Ett derivat av opioidalkaloiden tebain, som har kraftigare och mer långv arig verkan än morfin. Det tycks verka som agonist vid my- och kappaopioidreceptorer och som anatagonist vid deltareceptorer. Frånvaron av deltaagonistverkan tros vara orsaken till utebliven buprenorf intolerans vid kronisk sjukdom.
Narkotiska eller opioida preparat, samt syntetiska eller halvsyntetiska medel som framkallar omfattande smärtlindring, dåsighet och svängningar i humöret. Den ändrade sinnesstämningen kan upplevas som behaglig, varför risk för missbruk kan föreligga. Prototypen för alla dessa preparat är morfin.
Smärtstillande, narkotiskt preparat (derivat av morfin) som är starkt vanebildande.
Påvisande av droger eller läkemedel, såväl lagliga som olagliga, som missbrukats på något sätt. Urinprov är den vanligaste metoden.
Den huvudsakliga alkaloiden i opium och prototypen för smärtstillande och narkotiska opiater. Morfin har omfattande verkan i det centrala nervsystemet och på glatt muskulatur.
Missbruk av en drog eller ett läkemedel genom injicering i ett blodkärl.
Medel som förvärvas eller framställs olagligt för den subjektiva verkan de sägs ha. De sprids ofta i stadsmiljö, men är även tillgängliga i förorts- och landsortsområden. De kan vara mycket orena och ge upphov till oväntade förgiftningar.
Sjukdomstillstånd som beror på drogmissbruk, biverkningar av läkemedel, exponering för toxiner och alkoholmissbruk.
Sjukdomstillstånd som har samband med eller beror på bruk av kokain.
Den tjocka, grönsvarta, slemaktiga substans som finns i tarmarna hos fullgångna foster. Den består av tarmkörtelutsöndringar, gallpigment, fettsyror, fostervatten och slaggprodukter från livmodern. Tarmbecket utgör den nyföddas första avföring.
En behandlingsmetod som omfattar direktobservation av patienten under pågående medicinering eller behandling. Förfaringssättet är avsett att minska risken för avbrytande av behandlingen och att säkerställa patientens följsamhet.
Ett läkemedels påverkan på ett annat läkemedels verkningsmekanism, metabolism eller toxicitet.
Förhållandet mellan läkemedelsdos och kroppens/organismens gensvar på medlet.
Ett opiumliknande, smärtstillande medel besläktat med morfin, men med svagare smärtstillande egenskaper och med svagt lugnande effekt. Det har även hostdämpande verkan.
En växtfamilj inom ordningen Scrophulariales, underklass Asteridae, klass tvåhjärtbladiga växter. Den kännetecknas av enkla blad i motsatta par, cystoliter (förstorade celler som innehåller kristaller av kalciumkarbonat), och bilaterala och bisexuella blommor som vanligtvis sitter tätt tillsammas.
Kunskaper, attityder och beteende förknippade med hälsofrågor, som t ex sjukdomsförlopp eller sjukdomar, förebyggande och behandling. Termen avser såväl människor i allmänhet som verksamma inom vårdyrken.
Två långa, fibrösa band som sträcker sig längs hela ryggkotpelaren. Det främre ledbandet (ligamentum longitudinale anterius; lacertus medius) förbinder kotornas främre ytor. Det bakre ledbandet (ligamentum longitudinale posterius) binder samman de bakre ytorna. Det vanligaste kliniska problemet är benbildning i det bakre ledbandet.
En kemiskt heterogen grupp läkemedel med det gemensamt att de kan blockera oxidativ deaminering av naturligt förekommande monoaminer.
Grupper med rådgivande roll i sjukvårdsplanering.
Infektioner i vävnad som inte tillhör skelettet, dvs ben, ledband, brosk och fibervävnad. Begreppet brukar avse hud- och mjukdelsinfektioner, och underhudsvävnad och muskelvävnad omfattas vanligtvis. De avgörande faktorerna vid anaeroba infektioner är vävnadsskada, ischemi och kirurgiska ingrepp. Bakterierna kommer ofta från tarm- eller munfloran, särskilt när det gäller sårskador förknippade med tarmkirurgi, trycksår och bett.
En art av släktet Flavivirus som hos människor ger upphov till akut febersjukdom, som ibland är blödande. Dengue överförs med myggor och har fyra kända serotyper.
En opioid för smärtstillande bruk som erhålls från morfin. Den har kortare verkningstid än morfin.
Ett triazolbaserat svampmedel som blockerar cytokrom P-450-beroende enzymer, vilket leder till nedsatt ergosterolsyntes. Det används mot histoplasmos, blastomykos, kryptokockmeningit och aspergillos.
Homogena, flytande preparat som innehåller ett eller flera kemiska ämnen i lösning, dvs molekylärt fördelade, i ett lämpligt lösningsmedel eller blandning av inbördes blandbara lösningar. Hit hör preparat som pga sitt innehåll, sin beredningsform eller användning inte kan hänföras till andra produkttyper.
Tillförsel av läkemedel eller andra substanser genom munnen.
En histamin H1-antagonist med uttalat sedativa egenskaper. Den används vid allergier och som hostmedicin, mot illamående och som sömnmedel. Doxylamin har även används inom veternärmedicin och användes tidigare vid behandling av parkinsons sjukdom.