Gener för membrantransportproteiner som förmedlar resistens mot giftiga föreningar. Ett flertal superfamiljer av dessa läkemedelsexportproteiner återfinns i både prokaryoter och eukaryoter.
P-glykoprotein (P-gp) är ett transmembranprotein som fungerar som aktiv transportör och hjälper till att pumpa vissa typers substanser, särskilt läkemedel, ut från celler. Det förekommer naturligt i vår kropp, framförallt i barrierorgan såsom hjärnan (hjärnbarriären), tarmen och levern. P-gp bidrar till att skydda kroppen från skadliga substanser genom att begränsa deras absorption och försvaga deras effekter. När ett läkemedel är subjekt för aktiv transport av P-gp, kan det minska läkemedlets koncentration i celler och påverka dess farmakologiska verkan.
Samtidig resistens mot flera strukturellt och funktionellt skilda läkemedel.
P-glykoproteiner, också kända som P-gp eller MDR1 (multidrug resistance protein 1), är ett typ av transmembrant transportprotein som hjälper till att pumpa ut främmande ämnen från celler. Detta inkluderar en rad olika typer av substanser, såsom läkemedel, toxiner och hormoner. P-glykoproteinet fungerar som ett slags barriär som hjälper till att skydda cellerna från skadliga ämnen och underlättar absorptionen, distributionen och exkreteringen av läkemedel i kroppen. Överexpression av P-glykoproteiner kan dock leda till multidrugresistens hos cancerceller, vilket gör att de blir mindre känsliga för olika typer av läkemedel.
Rodamin 123 är ett fluorescerande färgmedel som används som ett markörsubstanser för att mäta mitokondriell potential hos levande celler inom medicinsk forskning.
Nedsatt eller utebliven effekt av ett läkemedelspreparat på en organism, sjukdom eller vävnad. Läkemedelsresistens måste skiljas från läkemedelstolerans, som innebär en gradvis minskande känslighet för ett läkemedels effekter vid fortlöpande medicinering.
En sekvensbesläktad underfamilj av ABC-bärare som aktivt transporterar organiska ämnen. Trots att proteinerna betraktas som bärare av organiska anjoner har en underordnad grupp av proteiner i denna familj visat sig förmedla resistens mot neutrala organiska läkemedel. Deras cellulära funktioner kan ha klinisk betydelse för kemoterapi, eftersom de transporterar en rad olika antitumörmedel.
Motstånd mot eller minskad känslighet för ett antitumörmedel hos en tumör hos människor, djur eller i cell- eller vävnadsodlingar.
En familj membrantransportproteiner som kräver ATP-hydrolys för transport av ämnen genom membran. Proteinfamiljen har fått sin benämning från den ATP-bindande domänen på proteinet.
Ett antitumörmedel som fås från Streptomyces peuceticus. Det är ett hydroxiderivat av daunorubicin och används både mot leukemier och fasta tumörer.
Verapamil är ett läkemedel som tillhör gruppen kalciumkanalblockerare och används primärt för behandling av kardiovaskulära sjukdomar, såsom hypertension (högt blodtryck), angina pectoris (svårigheter att andas vid ansträngning på grund av syrgasbrist i hjärtat) och vissa typers arrhythmier (hjärtrytmstörningar). Verapamil fungerar genom att blockera de calciumkanaler som finns i muskelceller, vilket leder till en relaxering av musklerna runt blodkärlen och därmed en sänkning av blodtrycket. Det kan också minska hjärtats arbetskraft och kontrollera vissa typer av snabba hjärtslag.
KB-celler utgör en sidolinje till den utbredda, keratinbildande tumörcellinjen HeLa. KB-linjen troddes ursprungligen härröra från ett epidermiskarcinom i munhålan, men befanns såsmåningom, mha isoenzymanalys, HeLa-markörkromosomer och DNA-fingeravtryck, ha uppkommit genom kontaminering med HeLa-celler. Cellerna är keratinpositiva vid immunperoxidasfärgning. KB-celler har rapporterats innehålla sekvenser av humant papillomvirus 18 (HPV-18).
En mycket giftig, antibiotisk antracyklinaminoglykosid som isolerats från Streptomyces peucetius och andra arter, och som används för behandling av leukemier och andra cancerformer.
'Vault Ribonucleoprotein Particles' refererar till komplexa cellulära partiklar som består av proteiner och RNA. Dessa partiklar har en unik, valthållsliknande struktur och är involverade i diverse cellulära processer, såsom transport av molekyler inom cellen, celldelning och motstånd mot toxiner. De utgör också en del av cellens membrantransportsystem och kan spela en roll i regleringen av signaltransduktion och genuttryck.
Vinblastin är ett kemoterapeutikum som härrör från naturligt förekommande ämnet vinblomsteralkaloider, som utvinns från växten Catharanthus roseus (tidigare kallad Vinca rosea). Vinblastin används primärt i behandlingen av olika sorters cancer, såsom Hodgkins lymfom och testikulära tumörer.
Multifactor Dimensionality Reduction (MDR) is a data mining method used in genetic epidemiology to detect and characterize interactions among multiple genetic and environmental factors in the search for complex disease susceptibility loci. MDR reduces the dimensionality of the data by pooling genotypes or environmental exposures into categories, and then uses cross-validation and permutation testing to assess the accuracy and significance of the selected combinations. The goal is to identify interactions that contribute to the risk of developing a particular disease.
'Tumörceller, också kända som cancerceller, är celler som odlas oupphörligt och inte svarar på de regleringssignaler som normalt styr celldelning och tillväxt, vilket leder till en abnorm tumörformation.'
Medel som hämmar eller hindrar tumörtillväxt, genom att stoppa mogningsprocessen och proliferationen hos elakartade celler.
Läkemedel för behandling av tuberkulos. De kan indelas i två kategorier: förstahandspreparat, med god effekt och acceptabla toxicitetsnivåer för de allra flesta fall; andrahandspreparat, för läkemedel sresistenta fall eller fall där den primära terapin av annan anledning inte har effekt på patienten.
En grupp nära besläktade, cykliska undecapeptider (peptider med 11 aminosyror) från svamparna Trichoderma polysporum och Cylindrocarpon lucidum. De har viss verkan mot tumörer och svamp och betydande immunsuppressiv effekt. Cyklosporiner har föreslagits för adjuvant bruk för att motverka avstötningreaktioner vid vävnads- och organtransplantationer.
Glykoproteiner i cellmembran eller på cellytor.
"RNA (Ribonucleic acid) är ett ensträngat nucleotidmolekylt som fungerar som genetisk budbärare i celler, transportierande genetisk information från DNA till ribosomer under protein syntesprocessen."
"Extremt läkemedelsresistent tuberkulos" (XDR-TB) är en form av tuberkulos som är resistent mot flera vanliga läkemedel, inklusive isoniazid och rifampicin (multidrogarresistent TB eller MDR-TB), samt även fluorokinoloner och andra injektionsläkemedel som amikacin, kanamycin och capreomycin. Detta gör XDR-TB mycket svårt att behandla och är associerat med hög dödlighet.
En tumörcellinje refererar till en homogen grupp av cancerceller som delar gemensamma genetiska mutationer och beteenden, och som härstammar från samma ursprungscell. Denna celllinje kan behålla sin unika identitet och vårda sig lika under tumörts growth, metastas och respons på terapi. Detta är viktigt att ta hänsyn till när man utvecklar cancerbehandlingar, eftersom responsen på en viss typ av behandling kan variera mellan olika tumörcellinjer.
Vincristine är ett kemoterapeutiskt läkemedel som tillhör gruppen vinkaalkaloider, hämtade från växten rosa Catharanthus (tidigare namn Vinca rosea). Vincristine används primärt i behandlingen av olika typer av cancer, såsom leukemi och lymfom, genom att störa cellcykeln hos snabbt delande cancerceller.
En viktig alkaloid från Colchicum autumnale L. och andra växter av släktet tidlösor (Colchicum). Den används terapeutiskt främst för behandling av gikt, men har även använts för behandling av familjär medelhavsfeber.
En hjärtstimulerande glykosid som huvudsakligen erhålls från fingerborgsblomman Digitalis lanata. Den består av tre sockerdelar och aglykonet digoxigenin. Digoxin har positivt inotrop och negativt kronotrop effekt, och används för att reglera kammarrytmen vid förmaksflimmer och för behandling av kronisk hjärtinsufficiens med förmaksflimmer. Däremot är effekten vid kronisk hjärtinsufficiens och sinusrytm osäker. Marginalen mellan toxisk och terapeutisk dos är liten.
Ett mussarkomvirus med replikationsdefekt som först beskrevs av J.J. Harvey 1964.
Svampars förmåga att motstå eller utveckla tolerans för flera strukturellt och funktionellt skilda läkemedel samtidigt. Denna resistensfenotyp kan uppkomma genom ett flertal genmutationer.
Förflyttning av ämnen, inkl. biokemiska substanser och läkemedel, genom cellmembran och epitellager, vanligen med passiv diffusion.
Tester som visar den relativa effekten av olika kemoterapeutiska medel mot specifika mikroorganismer (t ex bakterier, svampar, virus).
Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.
Tumor proteins are abnormal or altered proteins produced by the genetic changes that occur within cancer cells, contributing to tumor growth, progression, and resistance to therapy.
'Mycobacterium tuberculosis' är en speciell sorts bakterie som orsakar sjukdomen tuberkulos (TB). Detta är en långsam växande infektion som främst angriper lungorna, men kan även spridas till andra delar av kroppen. Bakterien har en speciell cellvägg som gör den resistent mot vanliga desinfektionsmedel och antibiotika, vilket gör sjukdomen svår att behandla ifall den inte upptäcks och behandlas i tid.
En experimentell lymfocytisk leukemi som ursprungligen framkallades i möss med metylkolantrenfärgning.
"Cellgifter" är ett obestämt medicinskt begrepp som kan användas för att beskriva något som skadar eller förstör celler, men det används sällan i klinisk praxis. Som naturopatisk behandling kan "cellgifter" avse olika substanser som påstås stärka och skydda celler, men det finns inga vetenskapligt erkända bevis som stödjer dessa påståenden och användning av sådana preparat kan vara farligt om de inte har undergått rigorösa kliniska prövningar och visat sig vara säkra och effektiva.
Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.
En epitelcellinje som ursprungligen kommer från svinnjurar. Cellerna används för läkemedelsstudier och studier av metabolism.
K562-celler är en typ av immortaliserade celler som isolerades från en patient med chronic myeloid leukemia (CML), en typ av blodcancer. Dessa celler har använts flitigt inom forskning, särskilt inom områdena cancer och genetik, på grund av deras förmåga att dela sig oändligt och deras känslighet för olika typer av behandlingar. K562-celler är exempelvis känsliga för apoptoseinducerande substanser, vilket gör dem användbara för att studera mekanismerna bakom cellsdöd och resistance mot läkemedel. Dessutom har K562-celler potentialen att skilja sig differensierade till olika typer av blodceller, vilket gör dem användbara för att studera de molekylära mekanismerna bakom cellulär differentiering.
Paklitaxel är ett preparat som används inom medicinen, mer specifikt inom onkologin, för att behandla olika typer av cancer. Det är en typ av cellcyklusspecifik kemoterapi, som verkar genom att stabilisera mikrotubuli i cellen och på så sätt störa celldelningen.
I en enkel mening kan promotorregionen inom genetiken definieras som den del av ett genetiskt material (DNA) där transkriptionsfaktorer binder till att initiera transkriptionen av ett specifikt gen. Promotorregionen ligger vanligtvis uppströms (5'-ändan) av det gen som ska transkriberas och innehåller ofta cis-regulatoriska element som reglerar genuttrycket genom att påverka bindningen av RNA-polymeras II, enzymet ansvarigt för transkriptionen av protein kodande gener.
Transfektion är en process där DNA, RNA eller andra molekyler överförs till eukaryota celler, ofta med syfte att introducera en specifik gen så att cellen kan producera ett protein som kodas av den genen. Detta kan göras för forskningsändamål, till exempel för att studera proteinet och dess funktion, eller för medicinska ändamål, till exempel för att ersätta en defekt gen hos en patient med ärftlig sjukdom. Transfektion kan ske med olika metoder, såsom elektroporering, kemisk transfektion eller viralvektorbaserad transfektion.
En cyklisk undecapeptid (peptid med 11 aminosyrakomponenter) från extrakt av jordsvampar. Den är ett kraftigt immunsuppressivt medel med specifik verkan på T-lymfocyter, och används mot avstötningsreaktioner vid organ- eller vävnadstransplantationer. Syn. cyklosporin.
Den genetiska sammansättningen och beskrivningen av denna hos en enskild individ.
Den fenotyp som en gen eller gener uttrycker genom de processer som kallas gentranskription och gentranslation.
Metoder för undersökning av effektiviteten hos cellgifter och biologiska hämmare. Hit hör modeller för celldödande in vitro och cytostatiska färguteslutningstester, samt mätning av tumörtillväxtparametrar hos försöksdjur in vivo.
Kemiska substanser som produceras av mikroorganismer och som, i utspädda lösningar, har förmåga att hämma tillväxten hos eller döda andra organismer. Antibiotika vars toxicitet tolereras av värden anv änds som kemoterapeutiska preparat för behandling av infektionssjukdomar hos människor, djur och växter.
I en enkel medicinsk definition är "rodamin" ett fluorescent färgmedel som används vid mikroskopi och andra tekniker för att markera och visualisera biologiska strukturer, såsom blodkärl och celler. Det binder till proteiner eller andra molekyler i cellen och absorberar ljus av en viss våglängd, vilket får det att glöda när det utsätts för exciterande ljus av en annan våglängd.
En omvänd transkriptaspolymerasekedjereaktion (RT-PCR) är en molekylärbiologisk metod som används för att kopiera komplementär DNA (cDNA) från ett given RNA-molekyl, vilket möjliggör dess detektering och analys.
De processer genom vilka cellkärnors, cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten i tumörvävnad.
'Acinetobacter baumannii' är en gramnegativ, kapselbildande bakterie som vanligtvis förekommer i vatten- och jordmiljöer. Den kan också kolonisera människors hud och slemhinnor utan att orsaka sjukdom. Men hos immunosvaga individer eller vid invasiv behandling, som mekanisk ventilation eller kateterplacering, kan den orsaka allvarliga infektioner såsom lunginflammation, blodförgiftning och hud- och slemhinnesår. 'Acinetobacter baumannii' är notoriskt för sin förmåga att utveckla resistens mot många antibiotika, inklusive karbapenemer, vilket gör den svår att behandla och har blivit en allt större global hälsoproblem.
Cytochrome P-450 CYP3A refers to a subfamily of drug-metabolizing enzymes that play a critical role in the metabolism and clearance of various medications, as well as endogenous compounds. These enzymes are primarily located in the liver and small intestine, with CYP3A4 being the most abundant and best characterized isoform. They participate in phase I metabolism, catalyzing oxidation reactions that convert lipophilic drugs into more hydrophilic metabolites, which can then be excreted by the body. CYP3A enzymes are known to metabolize approximately 50% of clinically used medications, including statins, antidepressants, antiepileptics, benzodiazepines, and many others. Their activity can be influenced by various factors such as genetic polymorphisms, drug-drug interactions, and disease states, which may lead to altered drug response, efficacy, or toxicity.
Ett stort växtsläkte (törlar) inom familjen Euphorbiaceae (törelväxter), ordningen Euphorbiales och underklassen Rosidae. De har mjölkig saft och har enkönade, reducerade blommor, med en honblomma omgiven av flera hanblommor på samma planta. Honblommorna har tre pistiller, och hanblommorna en ståndare. Saften är giftig.
Fina intracellulära kanaler i levern som leder galla till leverlobernas gallgångar. Syn. canaliculi biliares.
Poloxamer är ett typ av blockkopolymer med en hydrofila poly(etoxi)propylen (PEO) del och två hydrofoba poly(propylen oxid) (PPO) delar. Poloxalen är ett specifikt poloxamer med en molekylär formel som kan skrivas som PEO-PPO-PEO, där den totala molmassan och förhållandet mellan PEO och PPO blocken varierar beroende på olika poloxamertypers specifika egenskaper. Poloxalen är vattenlöslig och används inom medicinen som ett surfaktant, uträdningsmedel och/eller penetrationsförbättrare i en mängd olika farmaceutiska formuleringar, inklusive tableter, kapslar, creams, geler och injicerbara lösningar.
Tetrahydroisoquinolines (TIQs) are a class of compounds that are structurally related to isoquinoline and contain a tetrahydrofuran ring fused to the isoquinoline skeleton. They are found in various plants and animals, and some TIQs have been identified as endogenous neuroactive substances in humans. Certain TIQs have been shown to possess various pharmacological activities, including antioxidant, anti-inflammatory, and neuroprotective effects. However, some TIQs can also act as neurotoxins and have been implicated in the pathogenesis of certain neurological disorders, such as Parkinson's disease.
Den yttre framtoningen hos individen. Den är resultat av samspelet mellan generna och mellan genotypen och miljön.
I medicine refererer "cellinje" til en gruppe af celler med ensartet funktion og opbygning, der samarbejder for at udføre en specifik biologisk proces eller opgave i et levende organisme. Celliner er ofte specialiserede i deres struktur og funktion for at udføre deres rolle effektivt, og de kan findes i alle levende organismer, fra encellet bakterie til komplekse flercellede dyr og planter.
En grupp derivat av spiro(isobensofuran-1(3H),9'-(9H)xanten)-3-on. De används som färgämnen, som metallindikatorer och som fluorescerande markörer i immuntester.
Membranproteiner, vars främsta uppgift är att underlätta transport av molekyler genom ett biologiskt membran. Till denna stora grupp hör proteiner som medverkar i aktiv transport, passiv transport och jonkanaler.
RNA (Ribonucleic acid) in the context of cancer or tumors, refers to RNA molecules that are involved in the process of turning genes into proteins, known as gene expression, which is often altered in cancer cells leading to the production of abnormal proteins that contribute to cancer development and progression. Additionally, some types of RNA, like non-coding RNA, can act as regulators of gene expression and have been found to be deregulated in various types of cancer.
En polymerase chain reaction (PCR) är en laboratorieteknik som verkar genom att kopiera en specifik DNA-sekvens i ett exponentiellt tempo, vilket möjliggör detaljerad analys av mycket små mängder av ursprungligt DNA. PCR utförs genom att upprepade gånger höja temperaturen och sänka den igen, vilket låter enzymet polymeras skapa kopior av DNA-sekvensen med hjälp av två specifika primers. Detta möjliggör identifiering och analys av specifika DNA-sekvenser i forskning, diagnostik och forensiska tillämpningar.
Rifampin, även känt som rifampicin, är ett antibiotikum som tillhör gruppen rifamyciner. Det används vanligen för att behandla olika typer av infektioner orsakade av bakterier, såsom tuberkulos och stafylokocker. Rifampin fungerar genom att stoppa bakteriens förmåga att producera ett protein som behövs för att överleva och multiplicera sig. Det bör dock inte användas ensamt utan kombineras ofta med andra antibiotika för att förhindra resistensutveckling hos bakterierna.
Den koncentration av en förening som behövs för att reducera tillväxten av en bakteriekoloni eller population av eukaryota celler in vitro med 50%. Standarden används såväl för att ange antibakteriell verkan in vitro som cytotoxicitet mot eukaryota celler i odling.
Förmåga hos virus att motstå eller utveckla tolerans för flera strukturellt och funktionellt skilda läkemedel samtidigt. Denna resistensfenotyp kan uppkomma genom ett flertal genmutationer.
Organiska eller oorganiska föreningar med en -N3-grupp.
Infektioner orsakade av bakterier tillhörande släktet Acinetobacter.
Akridiner är en grupp fluorescerande färgämnen som används inom mikroskopi och cytometri för att ställa diagnoser och forska inom områden som cellcykel, DNA-skada och apoptos. Akridiner interkalerar i DNA och RNA, vilket ger upphov till en förändring av fluorescensintensitet som kan mätas och analyseras för att ge information om cellers biologiska egenskaper.
Livsdugligheten hos en cell, kännetecknad av förmågan till vissa funktioner, så som ämnesomsättning, tillväxt, reproduktion, reaktion på stimuli och anpassning.
Pyridindelar som är delvis mättade genom att två väteatomer kopplats på i någon position.
Specialiserade, icke-fönsterförsedda och tätt sammanfogade endotelceller som bildar en genomsläpplighetsspärr för vissa ämnen mellan hjärnans kapillärkärl och hjärnvävnaden.
Ett antitumörmedel som är derivat av antracendion.
Ett triazolmedel mot svamp som används för behandling av kandidos i öron och svalj och kryptokockmeningit vid AIDS.
Encellig, knoppande svamp som är den huvudsakliga orsaken till kandidos (candidiasis).
Svamporganismers förmåga att motstå eller utveckla tolerans för kemoterapeutiska preparat eller antibiotika. Resistensen kan förvärvas genom genmutationer.
En mätteknik som utnyttjar en maskin för att göra, bearbeta och presentera en eller fler mätningar på enstaka celler ur en cellsuspension. Cellerna färgas vanligen med något fluorescent färgämne som är specifikt för de cellkomponenter som undersöks, t ex DNA, och fluorescensen hos varje cell mäts då den snabbt passerar aktiveringsstrålen (laser eller kvicksilverlampa). Fluorescensen ger ett kvantitativt mått på olika biokemiska och biofysiska egenskaper hos cellen, och utgör även en grund för cellsortering. Andra mätbara optiska parametrar är bl a ljusabsorption och ljusspridning, varav den senare kan användas för mätning av cellstorlek, form, täthet, kornighet och färgupptagning.
Kvinolineringar (kinoliner) är en grupp antibiotika som är verksamma mot både gram-positiva och gram-negativa bakterier, inklusive många som är resistenta mot andra typer av antibiotika. De fungerar genom att hämma bakteriens förmåga att producera viktiga proteiner, vilket stoppar dess tillväxt och reproduktion. Kvinolineringar används vanligen för behandling av infektioner i andningssystemet, urinvägsinfektioner och hud- och webbinfektioner. Exempel på kvinolineringar inkluderar ciprofloxacin, ofloxacin och levofloxacin.
Musstammar, hos vars individer vissa gener inaktiverats, eller slagits ut. Utslagningen åstadkoms genom att man med hjälp av rekombinant DNA-teknik ändrar den normala DNA-sekvensen hos den gen som är föremål för studier, för att förhindra syntes av normala genprodukter. Klonade celler med lyckad DNA-förändring injiceras sedan i musembryon för framställning av chimärer. De chimära mössen avlas därefter för att ge en stam där alla celler i varje mus innehåller den brutna genen. Knockout-möss används i experimentella djurmodeller av sjukdomar och för att klarlägga geners funktioner.
De processer genom vilka cellkärnors, cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten under transkriptions- eller translationsstadierna. Hit hör även genaktivering och geninduktion.
Enkel nucleotid polymorfism (SNP, Single Nucleotide Polymorphism) är den vanligaste formen av genetisk variation hos människor. Det handlar om en permanent och spontan substitution av ett enskilt nukleotid (bas) i DNA-sekvensen, vilket kan resultera i två eller flera olika varianter (alleler) av samma gen. SNPs förekommer ungefär en gång per 1000-3000 nukleotider och täcker ungefär 0,1% av det mänskliga genomet. De flesta SNPs har ingen påverkan på individens fenotyp eller hälsostatus, men vissa kan vara kopplade till sårbarhet för vissa sjukdomar, respons på läkemedel och andra individuella variationer i medicinska egenskaper.
Cancer i bröstet.
Bensylisokinoloner är en grupp av kemiska föreningar som innehåller en bensylgrupp och en isokinolonstruktur. Isokinolon är en typ av kemisk struktur som består av en pyrollring fäst vid en bensenring genom en kol-kvävebindning. Bensylisokinoloner förekommer naturligt i vissa växter och djur, och har visat sig ha potential som läkemedel mot olika sjukdomar, till exempel som smärtstillande, antiinflammatoriska och antibiotiska medel.
In medicine, 'tissue distribution' refers to the way a drug or other substance is distributed throughout the body's various tissues and organs after it has been administered. This distribution can be influenced by several factors, including the chemical properties of the substance, blood flow to different tissues, and the presence of transporters or binding sites in the tissue. Understanding tissue distribution is important for predicting a drug's efficacy and safety profile, as well as for identifying potential targets for therapy.
Stort organ i bukhålan med flera viktiga ämnesomsättningsfunktioner.
En emulgerande substans som produceras i levern, ansamlas i gallblåsan och utsöndras i tolvfingertarmen. Vätskan innehåller gallsyror och -salter, kolesterol och elektrolyter, och underlättar spjälkni ngen av fett i tarmen.
Humana tarmadenokarcinomceller med förmåga att uttrycka differentieringsegenskaper typiska för mogna tarmceller, så som enterocyter och slemhinneceller. Dessa celler är värdefulla redskap för in vitro-studier rörande funktion och differentiering hos tarmceller.
Förhållandet mellan läkemedelsdos och kroppens/organismens gensvar på medlet.
Proteiner som transporterar specifika ämnen i blodet eller genom cellväggar.
En optisk isomer av kinin, som erhålls ur barken från Cinchona-trädet och besläktade arter. alkaloiden dämpar hjärt- och skelettmusklernas retbarhet genom att blockera natrium- och kaliumströmmar genom cellmembran. Medlet förlänger den cellulära verkningspotentialen och minskar automatikverkan. Kinidin blockerar även muskarin- och alfaadrenerg nervsignalöverföring.
En selektiv ökning av antalet kopior av en gen som kodar för ett visst protein, utan motsvarande mångfaldigande av andra gener. Detta sker naturligt genom uttag av repetitionssekvensen ur kromosomen och dess extrakromosomala replikation i en plasmid, eller genom produktion av ett RNA-transkript av hela repetitionssekvensen av ribosom-RNA och omvänd transkription av molekylen, så att ytterligare en kopia av den ursprungliga DNA-sekvensen bildas. Det har utvecklats laboratoriemetoder för oproportionell replikation genom ojämn överkorsning, upptag av DNA från upplösta celler, eller framställning av extrakromosomala sekvenser genom cyklisk replikation.
'Oxidoreduktaser, N-demetylering' refererar till en grupp enzymer som katalyserar oxidationen och reduktionen av molekyler, samt den process där en metylgrupp (–CH3) avlägsnas från en kväveatom (-N-demetylering).
Cykliskt polypeptidantibiotikum från Bacillus colistinus. Det består av polymyxin E1 och E2 (eller kolistin A, B och C), som verkar som detergenter på cellmembran. Kolistin är mindre giftigt än polymyxin B, men iövrigt likartat. Metansulfonatet används oralt.
Metod för påvisande av DNA som separerats med elektrofores och immobiliserats på nitrocellulosa eller annan film av papper eller nylon. Metoden utvecklades av E.M. Southern.
Ett mycket giftigt antibiotiskt medel av antracyklintyp, besläktat med daunorubicin, vilket erhålls från Actinomadura carminata. Det används vid behandling av mjukvävstumörer och leukemier.
Bakteriers förmåga att motstå eller utveckla tolerans för kemoterapeutiska preparat och antibiotika. Denna resistens kan förvärvas genom genmutationer eller främmande DNA vid plasmidöverföring (R-faktorer).
Metyl-1-(butylkarbamoyl)-2-benzimidazolkarbamat. Ett systemiskt svampmedel som används inom jordbruket för bekämpning av vissa svampsjukdomar hos stenfrukt.
Blot-metod för identifiering av proteiner eller peptider som separerats med elektrofores och överförts till nitrocellulosastrimlor och sedan påvisas med hjälp av radioistopmärkta antikroppar.
Genetisk polymorfism är ett begrepp inom genetiken som refererar till att en specifik position (nucleotid) i DNA:t kan ha mer än en bas (A, T, C eller G), vilket resulterar i olika varianter (alleler) av samma gen. Dessa variationer är vanliga och förekommer naturligt hos många individer inom en population. Genetisk polymorfism bidrar till den genetiska mångfalden hos arter, inklusive människan. Det bör dock poängteras att alla varianter inte har samma frekvens i populationen och vissa kan associeras med ökat eller minskat risk för vissa sjukdomar.
Färgämnen som avger ljus vid bestrålning. Våglängden hos det utsända ljuset är vanligtvis längre än hos det infallande. Fluorokromer är färgämnen som tillsätts andra ämnen för att få dessa att fluorescera, och används som markörer inom biokemi och immunologi.
Antibakteriellt medel som främst används mot tuberkulos. Det utgör fortfarande förstahandsvalet vid tuberkulosbehandling.
En familj tricykliska kolväten som omfattar många av de vanligaste tricykliska antidepressiva medlen.
Genetisk transkription är ett biologiskt process där DNA-sekvensen kopieras till en mRNA-sekvens (meddelande RNA) med hjälp av enzymet RNA-polymeras, vilket möjliggör syntesen av proteiner.
En blandning av huvudsakligen avermektin H2B1a och en del avermektin H2B1b, vilka är makrolider från Streptomyces avermitilis. Medlet binder glutamatstyrda kloridkanaler, vilket ger ökad permeabilitet och hyperpolarisering hos nerv- och muskelceller. Det samverkar också med andra kloridkanaler. Ivermektin är ett parasitmedel av bredspektrumtyp som är verksamt mot mikrofilarier till Onchocerca volvulus, men inte det vuxna stadiet.
Xenobiotika är en beteckning inom farmakologi och toxikologi för ämnen eller substanser som inte naturligt förekommer i ett levande organisms kropp eller är främmande för dess normala biokemi. Det kan exempelvis vara läkemedel, droger, giftiga kemikalier eller polluter som tas upp via andning, huden eller näringsupptaget. Organismens kropp behandlar xenobiotika som främmande ämnen och söker att neutralisera och eliminera dem genom diverse metabola processer, till exempel oxidation, reduktion och hydrolys, följt av utschelningsprocesser som urinering eller avskiljning via gallan.
Varje påvisbar och ärftlig förändring i det genetiska materialet som medför ändrad genotyp och som överförs till dotterceller och efterföljande generationer.