Sjukdomstillstånd i någon del av mag-tarmkanalen eller tillhörande organ (lever, gallvägar, bukspottkörtel).

Tumörer eller cancer i matspjälkningssystemet.

En grupp av organ som sträcker sig från munnen till ändtarmen och vars uppgift är att bryta ned föda, ta upp näringsämnen och eliminera avfallsprodukter. Hos människor omfattar matsmältningssystemet mag-tarmkanalen och tillhörande körtlar (lever, gallvägar, bukspottkörtel).

Sjukdom i någon del av hjärnan eller ryggmärgen.

Matsmältningsfysiologi handlar om de fysiologiska processerna involverade i fördjupandet, absorptionen, transporten och metabolismen av näringsämnen, medan oral fysiologi är relaterad till struktur, funktion och koordination av munhålans organ som tänder, tunga, käkar, salivkörtlar och muskler under processen för födointag, smak- och känselperception, samt tal.

Funktionerna i matsmältningssystemet i dess helhet eller i någon av dess delar.

Biologiska förlopp som utgör matsmältningssystemets funktioner.

'Nervsystemets sjukdomar' är en samlingsbeteckning för en mängd olika tillstånd som påverkar hjärnan, ryggmärgen och nerverna, vilket kan leda till problem med rörelse, sensorisk perception, kognition, emotion och beteende.

En onormal förbindelse mellan delar av matsmältningsorganen eller mellan någon del av matsmältningsapparaten och omgivande organ.

Vanligtvis avses matsmältningssystemet från munnen till ändtarmsöppningen, men inte de anslutna körtelorganen (lever, gallvägar, bukspottkörtel).

Virusinfektioner i hjärnan, ryggmärgen, deras hinnor och omgivande utrymmen.

Histamin H1-antagonist, som används i form av vätefumarat vid hösnuva, rinit, allergiska hudreaktioner och klåda. Medlet orsakar dåsighet.

Ett inflammatoriskt förlopp som berör hjärnan och hjärnhinnorna, och som oftast orsakas av patogena organismer som invaderar det centrala nervsystemet, eller ibland av toxiner, autoimmuna störningar och andra tillstånd.

Cancersjukdomar i mag-tarmsystemet, från munnen till ändtarmsmynningen.

Infektionssjukdomar i hjärnan, ryggmärgen och hjärnhinnorna. DNA-virusinfektioner, RNA-virusinfektioner, bakterieinfektioner, mykoplasmainfektioner, spiroketinfektioner, svampinfektioner, protozoinfek tioner, maskinfektioner och prioninfektioner kan drabba centrala nervsystemet primärt eller som en sekundär process.

Medfödda strukturella missbildningar i matsmältningssystemet.

Metoder och förfaringssätt att diagnostisera sjukdomar eller bristande funktioner i matsmältningssystemet eller dess organ eller demonstrera deras fysiologiska processer.

Sjukdom i något segment av mag-tarmsystemet, från matstrupen till ändtarmen.

Faktorer som leder till att kroppens alla livsfunktioner upphör. De kan vara underlag för epidemiologisk analys.

Den del av matsmältningsapparaten som sträcker sig från magen till ändtarmskanalen. Den omfattar tjocktarmen och tunntarmen.

Den bukspottkörteln är en exokrin oglandulär organ som producerar och sekreterar flera enzymer inklusive amylas, lipas och trypsin involverade i digestionen av kolhydrater, fett och protein i mag-tarmkanalen.

Subakut skleroserande panencefalit (SSPE) är en slowly progressive, dödlig neurologisk infektion orsakad av ett defektivt measles-virus. Det berör framförallt barn och unga vuxna som blev smittade med measles under det första levnadsåret eller under barndomen. Symptomen inkluder bland annat mentala och motoriska funktionsstörningar, muskelsvaghet, epilepsi och till slut koma och död. Diagnosen ställs vanligen genom att påvisa measles-antikroppar i cerebrospinalvätskan (CSF) och speciella EEG-mönster. Det finns inget botemedel för SSPE, men antivirala läkemedel kan användas för att försöka förlänga livslängden och minska symtomen.

Maskliknande stadium efter äggstadiet i livscykeln hos insekter, maskar och andra djur som genomgår metamorfos.

Ett matsmältningsorgan beläget i övre vänstra kvadranten av buken, mellan nedre änden av matstrupen och början av tolvfingertarmen.

Neurologiskt syndrom, karakteriserat av avvikelser i kognition, motorisk prestation och beteende. Det är delvis eller helt orsakat av direkta effekter av HIV-viruset i hjärnan, hellre än av en opportun infektion. Patologiska fynd inkluderar en diffus blekhet i den vita substansen, multinukleär cell encefalit och vakuolär myelopati. Kliniska manifestationer kan inkludera apati, mental slöhet och tilltagande försvagning.

En underklass av utvecklingsreglerade laminer med neutral isoelektrisk punkt. De lösgörs från kärnmembranet under mitosfasen.

En stam av encefalomyokarditvirus, en Cardiovirusart, som vanligtvis ger en inte helt uppenbar tarminfektion hos möss. Ett litet antal möss kan visa tecken på slapphetsförlamning.

Den del av det centrala nervsystemet som befinner sig innanför kraniet och som omfattar prosencefalon (framhjärnan), mesencefalon (mitthjärnan) och rombencefalon (ruthjärnan). Den uppstår ur främre de len av embryots nervtub. Dess funktioner inkluderar muskelkontroll och koordination, mottagande och behandling av sinnesintryck, talframställning, minneslagring samt hantering av tankar och känslor.

Patologiska tillstånd som påverkar hjärnan, bestående av de intrakraniella delarna av det centrala nervsystemet. Detta omfattar hjärnbarken, den vita hjärnvävnaden, basalganglierna, talamus, hypotalam us, hjärnstammen och lillhjärnan (cerebellum).

Cerebrospinalvätska, eller LCR (latin: liquor cerebrospinalis), är en klar, steril och färglös fluid som cirkulerar kring hjärnan och ryggmärgen i subarachnoidalrummet, skyddande dem från mekanisk skada och hjälper till att reglera kraniepressuren.

De tre hinnor som täcker hjärnan och ryggmärgen. De är hårda hinnan, spindelvävshinnan och den mjuka hinnan.

Sjukdomar kännetecknade av förlust av eller bristande funktion hos myelin i det centrala eller perifera nervsystemet.

En medicinsk definition av 'riskfaktorer' är egenskaper, expositioner, eller behavor som ökar sannolikheten för att utveckla en viss sjukdom eller hälsoproblem. Riskfaktorer kan vara modifierbara, som rökning och brist på motion, eller icke-modifierbara, som genetiska faktorer eller ålder. Det är värt att notera att när en individ utsätts för en riskfaktor, innebär det inte automatiskt att personen kommer att utveckla sjukdomen, men risken blir högre än för den som saknar riskfaktorn.

Kontrollerad fysisk ansträngning som utförs för att mäta fysiologiska funktioner, särskilt hjärt-kärl- och lungfunktioner, men även syreupptagningsförmåga. Oftast krävs maximal aktivitet, men submaximal ansträngning används också. Belastningen graderas ofta, varvid kriterier som prestationsförmåga, syreförbrukning och puls används.

Grupper med rådgivande roll i sjukvårdsplanering.

Kroppsövningar avsedda att lindra symtom eller förbättra funktioner och fysisk kondition. Får ej förväxlas med fysisk träning.

Oftast regelbunden, fysisk aktivitet avsedd att leda till god fysisk kondition och hälsa.

Ansträngningskapaciteten hos en individ mätt i form av uthållighet (i tid och/eller maximal arbetsbelastning) under ett arbetsprov.

Företrädesordning för verksamhetsområden och funktioner vid hälso- och sjukvårdsplanering.

Skelettmuskulaturens förbrukning av energi. Belastningsintensiteten kan mätas som syreförbrukning, värmeproduktion eller hjärtfrekvens. Hit hör också utmattning, ett psykologiskt mått på energiuttömning.