En mikroanalysteknik som kombinerar masspektrografi och gaskromatografi för såväl kvalitativ som kvantitativ bestämning av kemiska föreningar.
Påvisande av droger eller läkemedel, såväl lagliga som olagliga, som missbrukats på något sätt. Urinprov är den vanligaste metoden.
En analysmetod som används för att bestämma ett kemiskt ämne utifrån dess massa med hjälp av någon form av masspekrometer.
Tillämpning av medicinsk vetenskap i rättsfall.
Fraktionering av ett förgasat prov genom avskiljning mellan en rörlig gasfas och en fast fas i kolonn. Det finns två typer: gas-fastfaskromatografi och gas-vätskekromatografi.
Kromatografimetoder som bygger på vätska som rörlig fas.
Vätskekromatografimetoder som har högt ingångstryck, hög känslighet och hög hastighet.
Ett immunenzymtest för påvisande av läkemedel eller andra ämnen i urin och blod. Analysmetoden är baserad på användning av enzymbundna antikroppar som endast reagerar med det ämne som ett prov testas för.
Ett opiumliknande, smärtstillande medel besläktat med morfin, men med svagare smärtstillande egenskaper och med svagt lugnande effekt. Det har även hostdämpande verkan.
Ett amfetaminderivat som hämmar upptagningen av katekolaminneurotransmittorer. Det är hallucinogent. Det är mindre toxiskt än det metylerade derivatet, men kan ändå i tillräckligt stora doser förstöra serotonerga nervceller och har använts experimentellt för detta ändamål.
Fastställande av korrekta mätvärden på ett mätinstrument genom jämförelse med standardvärden, eller inställningar av kontrollapparatursom motsvarar vissa givna värden för spänning, ström, frekvens osv .
Droger som är skräddarsydda och framställda för oftast olaglig hantering på gatan, genom modifiering av den ursprungliga kemiska sammansättningen (t ex amfetaminer). Av särskilt intresse är MTPT (en omvänd ester av meperidin), MDA (3,4-metylendioxiamfetamin) och MDMA (3,4-metylendioximetamfetamin). Många av preparaten verkar på det aminerga systemet, dvs de fysiologiskt aktiva biogena aminerna.
Materia i ett aggregationstillstånd där molekylerna rör sig fritt och befinner sig på avstånd från varandra. Gaser expanderar så att de fyller det utrymme som finns till förfogande; de sprider sig och blandar sig lätt med andra gaser, och de har fasta förhållanden mellan volym, temperatur och tryck. Vid tillräckligt låga temperaturer eller högt tryck kondenserar gaser till vätskefas.
Analoger till eller derivat av amfetamin. Många är sympatomimetiska och centralstimulerande, och används vid trötthet, narkolepsi, parkinsonism, lågt blodtryck och aptitlöshet. Pga snabbt tilltagande tolerans föreligger fara för missbruk och beroende.
Deuterium är en stabil väteisotop med kemiskt tecken 2H eller D. Atomen har en proton och en neutron i kärnan och är sålunda ungefär två gånger så tung som väteatomen.
Analoger eller derivat av morfin.
En trådliknande struktur, bestående av ett skaft som skjuter upp till hudens yta från en rot som är mjukare än skaftet och är belägen i en hårsäck. Hår finns på de flesta kroppsytor.
Medel som förvärvas eller framställs olagligt för den subjektiva verkan de sägs ha. De sprids ofta i stadsmiljö, men är även tillgängliga i förorts- och landsortsområden. De kan vara mycket orena och ge upphov till oväntade förgiftningar.
Metoder för mätning av flödet i ett system genom tillförsel av en känd mängd av något indikatorämne, t ex färgämne, radioisotop eller kall vätska, till systemet och påföljande mätning av koncentrationen vid tidsintervall på en bestämd punkt i systemet.
Kromatografi på tunna lager av adsorbenter i stället för i kolonn. Det adsorberande medlet kan vara aluminiumoxid, kiselgel, silikater, träkol eller cellulosa.
Ett immunfluorescenstest där påvisande av hapten-antikroppsreraktionen är baserad på mätning av ökad polarisering av fluorescensmärkt hapten som kopplast till antikroppar. Metoden är mycket användbar för mätning av små haptenantigen, som t ex läkemedel vid låga koncentrationer. Syn. FPIA.
Läkemedel eller droger som har förmåga att framkalla illusioner, hallucinationer, vanföreställningar, paranoida föreställningar och andra förändringar av sinnesstämning och tankeverksamhet. Trots sin benämning är den egenskap som utmärker dessa preparat framför andra läkemedel deras förmåga att framkalla tillstånd av ändringar i uppfattning, tanke och känsla som annars inte kan erfaras.
Ett centralstimulerande och sympatomimetiskt ämne (C10H15N) med verkan och användning liknande dem hos dextroamfetamin. Det är en missbruksdrog som kan rökas, snortas, injiceras eller drickas, och som går under namn som crank, crystal, crystal meth, is och speed.
En kedja av processer genom vilka levande organismer bryter ned miljöföroreningar, organiskt avfall, bekämpningsmedel samt implanterade material.
Exokrina körtlar hos djur som avger doftämnen, vilka antingen avskräcker eller attraherar andra djur, t ex de perianala körtlarna hos skunkar, vesslornas analkörtlar, myskkörtlarna hos rävar, osv.
Natriumsaltet av 4-hydroxismörsyra. Det används som narkosmedel och kan ge upphov till bradykardi och dyskinesier.
Den tjocka, grönsvarta, slemaktiga substans som finns i tarmarna hos fullgångna foster. Den består av tarmkörtelutsöndringar, gallpigment, fettsyror, fostervatten och slaggprodukter från livmodern. Tarmbecket utgör den nyföddas första avföring.
Spektroskopimetod för mätning av det magnetiska momentet hos elementärpartiklar, så som atomkärnor, protoner eller elektroner. Tekniken har kliniska tillämpningar i form av NMR-tomografi (magnetisk resonanstomografi).
Kemisk förändring av en exogen substans i ett biologiskt system. Förändringen kan innebära en inaktivering av ämnet eller produktion av en aktiv metabolit från en inaktiv ursprungsförening. Omvandling en kan vara icke-syntetisk (oxidation-reduktion, hydrolys) eller syntetisk (glukuronidbildning, sulfatkonjugation, acetylering, metylering). Metabolisk detoxikation och eliminering räknas också hit.
Koppling av en hydroxylgrupp till en förening i en position där den inte tidigare funnits.
Otillåtet bruk av läkemedel eller droger i syfte att öka prestationsförmågan inom tävlingssporter, såväl vad gäller människor som djur.
Den inbördes placeringen av atomer, atomgrupper eller joner i en molekyl, samt antal, typ av och plats för kovalenta bindningar.
Primära alkoholer, vanligtvis med raka kedjor och hög molekylvikt - dock kan de ha så få som 4 kolatomer - , vilka erhålls ur naturliga fetter och oljor, och omfattande bl a lauryl-, stearyl-, oleyl- och linoleylalkoholer. De används i läkemedel, kosmetika, rengöringsmedel, plaster, smörjoljor och vid textiltillverkning.
Föreningar med en kärna av 10 kolatomer som vanligtvis bildas under mevalonatprocessen genom sammankoppling av 3,3-dimetylallylpyrofosfat och isopentenylpyrofosfat. De genomgår en rad olika cykler och oxidationsförlopp. Deras låga molekylvikt gör att många av dem förekommer i form av eteriska oljor.
Stabila kväveatomer med samma atomnummer som grundämnet kväve, men annan atomvikt. N-15 är en stabil kväveisotop.
Stabila kolatomer med samma atomnummer som grundämnet kol, men med annan atomvikt. C-13 är en stabil kolisotop.
Metoder för märkning av ett ämne med en stabil eller radioaktiv isotop. Termen skall inte användas för artiklar om märkta ämnen om inte själva märkningsmetoderna omhandlas ingående. De spårsubstanser som kan vara föremål för märkning kan bestå av kemiska ämnen, celler eller mikroorganismer.
Immunkemiskt test eller påvisande av ett ämne med serologiska eller immunologiska metoder. Vanligtvis tjänar det undersökta ämnet som antigen både för antikroppsproduktion och för antikroppsmätning.
Smärtstillande, narkotiskt preparat (derivat av morfin) som är starkt vanebildande.
Organiska syror (alifatiska karboxylsyror), med grundformeln CH3(CH2)nCOOH, vilka fås genom oxidation av en metylgrupp till en alkohol, aldehyd och därefter syra. Det finns mättade, enkelomättade (med en dubbelbindning) och fleromättade (med mer än en dubbelbindning) fettsyror.
17-alfa-hydroxi-androst-4-en-3-on. En naturligt förekommande stereoisomer av testosteron med androgen verkan.
En alkaloid ester som utvinns ur bladen av kokaväxter. Den har lokalbedövande och kärlsammandragande egenskaper och används kliniskt för dessa ändamål, särskilt i ögon, öron, näsa och hals.
Ett krafigt centralstimulerande och sympatomimetiskt medel. Amfetamin har flera verkningsmekanismer, inkluderande blockering av upptag av adrenerga substanser och dopamin, frigörande av monaminer och hämmande av monaminoxidas. Amfetamin är också en missbruksdrog och ett psykotomimetiskt medel. l- och d,l-formerna räknas hit. l-formen har lägre CNS-aktivitet, men starkare kardiovaskulära effekter. d-formen är dextroamfetamin.
Mättad kolvätegrupp i metanserien med sex kol. Hit hör också isomerer och derivat. Diverse nervsjukdomar orsakas av hexanförgiftning.
En opioid för smärtstillande bruk som erhålls från morfin. Den har kortare verkningstid än morfin.
En allmän benämning på en grupp alifatiska kolväten (Cn-H2n+2). De betecknas med ändelsen -an.
Organiska föreningar av uteslutande kol och väte. Tre eller fler kolatomer är bundna i en ringstruktur, och de har alifatiska egenskaper.
Kolestaner med substitution av en eller flera hydroxigrupper varsomhelst, De återfinns i feces och i galla. Till skillnad från gallsyror och salter återabsorberas de inte.
Ett växtsläkte (kalmusrot) av familjen Acoraceae, ordningen Arales och underklassen Arecidae, mest känd för arten Acorus calamus, som innehåller asaron och som använts inom folkmedicin.
Stegvis separation av en blandning i dess olika beståndsdelar.
Kemiska föreningar i vilka endast kol och väte ingår (Nationalencyklopedin).
En polyklorerad förening som används för att hålla en rad olika insekter under kontroll. Kemikalien är så gott som olöslig i vatten, men binder lätt till lera och stannar i jord och vatten i åratal. Verkningsmekanismen består i upprepade nervurladdningar som är postivt korrelerade till ökad temperatur. Föreningen är ytterst giftig för de allra flesta fiskarter.
Ett klorerat kolväte som använts för inhalationsnarkos och som har narkotisk verkan vid höga koncentrationer. Det använts främst som lösningsmedel i tillverkningsindustri och livsmedelsteknologi.
Kemiska föreningar som fås vid reaktion mellan en syra och en alkohol under avgång av vatten. Estrar har oftast behaglig lukt och används som smak- eller luktämnen, eller som lösningsmedel.
Föreningar med bensofenon (syn. difenylmetanon; difenylketon).
Organiska syror innehållande karboxylgruppen -COOH, inklusive aminosyror och fettsyror. Karboxylsyra används både som klassbenämning och som suffix.
Tillämpning av teknik och utrustning som tillåter utförande av kemiska reaktioner med små mängder material, oftast mindre än ett milligram eller en milliliter.
Ett halvsyntetiskt derivat av lysergsyra från mjöldryga (Claviceps purpurea). Det har komplexa effekter på serotinerga system, bl a antagonism på vissa perifera serotoninreceptorer, både agonism och antagonism på serotoninreceptorer i det centrala nervsystemet, och möjligen även verkan på serotoninomsättning.
Eikosatetraensyror som substituerats i någon position med en eller flera hydroxigrupper. De är viktiga intermediärer i en rad biosyntesförlopp som utgår från arakidonsyra och leder till ett antal biologiskt aktiva föreningar, så som prostaglandiner, tromboxaner och leukotriener.
Pyrolys av organiskt material vid temperaturen för en väte-luftlåga så att jonmellanleden kan samlas, och det uppkomna jonflödet mätas med gaskromatografi.
Derivat av ättiksyra med en eller fler fluoratomer. De är nästan luktfria, svårupptäckta och mycket stabila. Syran i sig, liksom derivaten som bryts ned till syra i kroppen, är mycket giftiga, med fördröjd, konvulsiv verkan.
En otydligt definierad grupp av läkemedel med förmåga att öka vakenhet och retbarhet. De har en rad verkningsmekanismer, dock vanligtvis inte genom direktverkan på nervceller. Hit räknas inte läkemede l som har ovan nämnda effekter som biverkan till sin huvudsakliga terapeutiska verkan.
Ett keton som utvinns ur Cinnamomum camphora, ett vintergrönt träd hemmahörande i östra Asien, eller som framställs syntetiskt.
En syntetisk opioid som används i sin klorväteform. Den är en smärtstillande opioid med huvudsakligen mu-opioidagonistegenskaper. Medlet har verkan och användning liknande morfinets. Det har även undertryckande verkan på hostcentret och kan ges för att kontrollera ihållande hosta i samband med lungcancer i slutskedet. Metadon används också för att behandla drogberoende, men långvarigt bruk av metadon kan i sig leda till beroende.
En känslig metod för påvisande av bakteriella entotoxiner och endotoxinliknande ämnen som bygger på endotoxiners förmåga att in vitro gelatinera Limulus-amöbocytlysat (LAL), vilket framställs ur blod från dolksvansarten Limulus polyphemus. Metoden används för att påvisa endotoxin i kroppsvätskor och parenterala läkemedel.
Ordningsföljden av kolhydrater i polysaccharider, glykoproteiner och glykolipider.
Hampaväxten Cannabis sativa. Produkter som framställs av den torkade toppen av växten inkluderar marijuana, hasch, bhang och ganja. Stjälken är en viktig råvara för hampafiber.
Salter och estrar av glukuronsyra.
Resterna av de födoämnen som intagits och befinner sig i mag-tarmkanalen.
Spjälkning av ett kemiskt ämne genom tillägg av en vattenmolekyl.
Allmän beteckning för kemiska föreningar innehållande minst en hydroxigrupp som är bunden till en kolatom i en aromatisk ring. Källa Nationalencyklopedin
Förekomsten av strukturella skillnader hos vissa kemiska föreningar, fast föreningarna har samma elementära sammansättning.
Steroida syror och salter. Primära gallsyror fås från kolesterol i levern och sammankopplas med glycin eller taurin. Sekundära gallsyror modifieras av bakterier i tarmen. De spelar en viktig roll i sp jälkningen och absorptionen av fettämnen, och har även använts farmakologiskt för behandling av gallsten.
Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.
Atomer med samma atomnummer, men med skillnader i atommassa.
Kemiska substanser som används i krig för att åstadkomma oreda, sjukdom eller död.
Ett sympatomimetiskt, kärlsammandragande ämne.
Döden som resultat av en sjukdom hos en individ, redovisad i en enskild fallbeskrivning eller i ett begränsat antal patienter. Begreppet får ej förväxlas med döden som livets fysiologiska upphörande eller med mortalitet (dödlighet), som är ett epidemiologiskt eller statistiskt begrepp.
Föreningar som extraherats ur Cannabis sativa L. och metaboliter med kannabinoidstruktur. De mest aktiva beståndsdelarna är tetrahydrokannabinol, kannabinol och kannabidiol.
Medel som insekter undviker.
Läkemedel för humant eller veterinärt bruk, i sin bruksfärdiga form. Hit räknas också de ämnen som används i framställningen av den färdiga preparatformen.
En grupp derivat av barbitursyra eller tiobarbitursyra. Många av dessa har medicinsk betydelse som lugnande medel eller hypnotika, som narkosmedel eller som kramplösande medel.
De flyktiga delar av ämnen som uppfattas av luktsinnet.
Alkylföreningar med en hydroxylgrupp. De klassificeras efter kolatomens förhållande: primära alkoholer (R-CH2OH), sekundära (R2-CHOH), tertiära (R3-COH).
En grupp omättade fettsyror omfattande arakidonsyra och hydroxieikosatetraenosyra.
Mätbara och kvantifierbara biologiska parametrar (som t ex halten av något specifikt enzym eller hormon, fördelningen av en specifik genetisk fenotyp i en population eller närvaron av biologiska ämnen ) som tjänar som indikatorer för hälsorelaterade bedömningar av t ex sjukdomsrisk, psykiska störningar, miljöexponering och dess effekter, tillväxt i cellodling osv.
Ett sympatomimetiskt medel vars främsta verkan är att frigöra norepinefrin, men som även har direkt agonistverkan vid adrenerga receptorer. Det används vanligtvis för kärlsammandragning i näsan och som aptitdämpande medel.
3-alfa-hydroxi-5-beta-androstan-17 on. En ketosteroid av huvudsakligen mänskligt ursprung, som ger feber, immunstimulering och leukocytos.
Tillförsel av läkemedel eller andra substanser genom munnen.
Läkemedel och deras nedbrytningsprodukter som återfinns i animalisk föda och mjölk från djur som fått medicinering. Begreppet omfattar även förekomst av läkemedelsmetaboliter i fettvävnad hos människor efter läkemedelsbehandling.
Ett flyktigt, lättantändligt bränsle (bestående av flytande kolväten) som erhålls ur råolja genom destillation, polymerisering osv.
Stort organ i bukhålan med flera viktiga ämnesomsättningsfunktioner.
Negativa provresultat för undersökta personer som uppfyller de kriterier som provet avser. Angivande av sjuka individer som friska vid kartläggning ("screening") av sjukdom.
Ketoner är en klass organiska ämnen som typiskt består av en karbonylgrupp och två kolvätegrupper. Vid reduktion bildas alkoholer.
Luftföroreningar specifika för en arbetsplats.
Kolestadienderivat med en hydroxigrupp varsomhelst i molekylen.
Feromoner som framkallar sexuell dragning eller parningsbeteende hos vanligtvis individer av det motsatta könet inom samma art.
Bekämpningsmedel mot oönskad vegetation, ogräs osv.
En av de manliga könshormonerna.
Brännbara, amorfa växtutsöndringar som ofta avsätts i speciella håligheter i växterna. De är vanligtvis olösliga i vatten, men lösliga i alkohol, koltetraklorid, eter eller flyktiga oljor. De är smältbara och har mussligt brott. Hartser är oxidations- eller polymeriseringsprodukter av terpener, och de består av blandningar av aromatiska syror och estrar. De flesta är mjuka och kletiga, men stelnar i kyla.
Kolesterol som fått en hydroxigruppsubstitution i någon position.
Giftigt, flyktigt, brandfarligt och flytande kolväte som fås som biprodukt vid destillation av kol. Medlet har utbredd användning som lösningsmedel i kemiteknisk industri. Det ger upphov till skador p å centrala nervsystemet och benmärgen och är karcinogent.
En grupp industriellt viktiga kemiska föreningar, som erhålls genom klorering av bensen, och som i sin tur utgör utgångsmaterial för andra industriellt framställda produkter.
En stor klass organiska föreningar med radikalen -CHO, som oxideras till syror och reduceras till alkoholer. Aldehyder anges med prefixen oxo- eller formyl-, eller med suffixen -al, -dial, -trial osv.
Förorenande ämnen i allmänhet i omgivningen.
Den största klassen organiska föreningar, bestående av aldehyd- eller ketonderivat av polyhydriska alkoholer, särskilt pentahydriska och hexahydriska, så benämnda därför att vätet och syret förekommer i sådana proportioner att de bildar vatten, Cn(H2O)n. De viktigaste omfattas av små sockerarter (enkla monosackarider) såväl som stora stärkelsearter, glykogener, cellulosa- och gummiarter. Födoämnesrelaterade kolhydrater hänförs till "kolhydrater i kosten".
Den huvudsakliga alkaloiden i opium och prototypen för smärtstillande och narkotiska opiater. Morfin har omfattande verkan i det centrala nervsystemet och på glatt muskulatur.
Postiva provresultat för undersökta personer som inte uppfyller kriterierna för undersökningen. Angivande av friska individer som sjuka vid kartläggning ("screening") av sjukdom.
Föreningar som innehåller en eller fler monosackaridrester bundna med glykosidbindning till en hydrofob molekyldel, som t ex acylglycerol, en sfingoid, en ceramid eller ett prenylfosfat.
3-fenylkromoner. Isomeriska former av flavonoider, där bensengruppen är bunden till position 3 i bensopyranringen i stället för position 2.
Ett växtsläkte (strandlokor) av familjen Apiaceae.
Ett aromatiskt diamin som används i plastindustrin som härdare för epoxyhartser och uretangummi. Det orsakar tumörbildning i urinblåsa, lever, lungor och andra vävnader.
Tillägg av metylgrupper. I histokemi används metylering för att förestra karboxylgrupper och avlägsna sulfatgrupper genom att behandla vävnadssnitt med het metanol i närvaro av saltsyra.
Störningar orsakade av bruk av amfetaminer.
Ett enzym i oxidoreduktasklassen som katalyserar reaktionerna mellan linoleat och andra fettsyror och syre till hydroperoxi-fettsyraderivat. Närbesläktade enzymer i denna klass är arakidonatlipoxigenaser, arakidonat-5-lipoxigenas, arakidonat-12-lipoxigenas och arakidonat-15-lipoxigenas. EC 1.13.11.12.
Ett släkte askomycetsvampar i familjen Hypocreaceae som omfattar flera arter som framkallar sjukdom hos sädesslagen. Svamparna är även källa för växtreglerande ämnen (växthormoner) som gibberellin och gibberellinsyra.
Ett på skelettmuskulaturen centralt verkande avslappningsmedel vars verkningsmekanism inte är helt klarlagd, men som kan bero på dess sedativa egenskaper. Det används som komplement vid symtomatisk be handling av muskeltillstånd i samband med smärtsamma muskelkramper.
En serie prostaglandinliknande föreningar som produceras genom attacker av fria radikaler på fettsyror, särskilt arakidonsyra, i cellmembran. När de väl kluvits från lipidmembranet via fosfolipasverkan kan de cirkulera med olika kroppsvätskor och så småningom utsöndras. Trots att dessa föreningar liknar enzymatiskt syntetiserade prostaglandiner är deras stereoisometriska struktur vanligtvis en annan än hos "mer naturliga" föreningar.
Salter av glykolsyra (hydroxiättiksyra).
Lipider som innehåller minst en monosackaridrest och antingen en sfingoid eller en ceramid. De indelas i a) neutrala glykosfingolipider, omfattande monoglykosyl- och oligoglykosylsfingoider samt monoglykosyl- och oligoglykosylceramider, b) sura glykosfingolipider, omfattande sialosylglykosylsfingolipider (gangliosider), och c) sulfoglykosylsfingolipider (tidigare sulfatider), glykuronoglykosfingolipider samt fosfo- och fosfonoglykosfingolipider.
In- och utandning av cannabisrök.
Organiska föreningar av kol och väte med omättad och vanligen hexagonal ringstruktur. Molekylerna kan bestå av en enkel ring, dubbelring, trippelring eller flera sammanfogade ringar.
Fettsyror, vars kolkedjor innehåller en eller flera dubbel- eller trippelbindningar mellan kolen.