En art apor av släktet Macaca som lever i Indien, Kina och andra delar av Asien. Aporna används i stor utstreckning i biomedicinsk forskning och anpassar sig väl till vistelse bland människor.
Sjukdomar hos Gamla världens och Nya världens apor. Hit räknas även sjukdomar hos babianer, men inte chimpanser, orangutanger eller gorillor (= sjukdomar hos människoapor).
Ett släkte apor (makaker) av underfamiljen Cercopithecinae och familjen Cercopithecidae som utgörs av 16 arter, vilka lever i skogar i Afrika, Asien, Borneo, Filippinerna och Celebes.
En art apor av släktet Macaca som lever kustnära vid åar och i mangroveträsk på främst öarna kring Malackahalvön.
En art apor av släktet Macaca som lever på Malackahalvön, Sumatra och Borneo. Det är den mest utpräglade trädlevande arten av Macaca. Svansen är kort och rak.
En art makaker som främst lever i skogsområden i södra Indien.
En underordning av primater, bestående av sex familjer: Cebidae (Nya världens apor), Cercopithecidae (Gamla världens apor), Hylobatidae (gibbon- och siamangapor), Pongidae (de stora aporna), Tarsiidae (spökdjur) och Hominidae (människor).
Djur som används i såväl biomedicinsk grundforskning som klinisk forskning.
Avlivande av djur av medlidande, för att hindra smittspridning, upprätthålla god hälsa i djurbestånd, eller i experimentella syften.
Ett släkte av familjen Cebidae, underfamiljen Cebinae, bestående av fyra arter indelade i två grupper, med och utan tofs. Cebus apella har hårtofsar ovanför ögonen och på sidan av huvudet. De övriga a rterna (C. capucinus, C. nigrivultatus och C. albifrons) saknar tofsar. De lever alla i skogarna i Syd- och Mellanamerika.
Inlärning som är förankrad i förmågan att reagera olika på olika stimuli.
Den iakttagbara reaktionen hos ett djur i någon situation.
Det stadium i könsutvecklingen då full könskapacitet uppnåtts hos djur och människor.
Ett vattenlösligt bensodiazepinderivat som är effektivt vid behandling av ångest. Preparatet har också muskelavslappnande och kramplösande egenskaper.
Lokal hyperplasi (vävnadstillväxt) i epidermis hornskikt till följd av tryck eller gnidning. Syn. valkar.
En art av Simplexvirus som ger upphov till munsår hos apor. Om viruset överförs till människa orsakar det akut hjärninflammation eller hjärn- och ryggmärgsinflammation, som nästan alltid är dödlig.
En ordning parasitsvampar som huvudsakligen förekommer hos leddjur, fiskar och vissa ryggradsdjur, inkl. människor. Den har två underordningar, Pansporoblastina och APANSPOROBLASTINA.
En kognitiv process som inbegriper utformning av allmänna idéer utifrån kunskaper om och erfarenheter av kvaliteter hos, aspekter på och förhållanden mellan föremål.
Djurs och fåglars egen rengöring och skötsel av päls eller fjäderdräkt.
De gradvisa förändringar i människors och djurs struktur och funktion som sker med tiden, som inte beror på sjukdom eller olyckshändelser, och som så småningom leder till ökad sannolikhet att döden sk all inträffa. Gäller inte mikroorganismer.
Djur, utvalda pga specifika särdrag, som används i experimentellt syfte och för undervisning och tester.
Djursjukdommar vars kliniska mekanismer är tillräckligt lika dem hos annan sjukdom hos människor för att de skall kunna tjäna som modell. Sjukdomen hos djuret kan antingen vara framkallad eller naturlig.
Ett viktigt gonadotropin som utsöndras av adenohypofysen. Luteiniserande hormon reglerar produktionen av steroider hos testiklarnas och äggstockarnas interstitialceller. LH-vågen hos kvinnor före ägglossning sätter igång ägglossningen och efterföljande luteinisering av follikeln (äggblåsan). Hormonet består av två icke-kovalent bundna underenheter, alfa och beta. Inom en art förekommer alfaenheten vanligtvis hos tre hypofysära glykoproteinhormoner (TSH, LH och FSH), men betaenheten är unik och förmedlar sin biologiska specificitet.
Ett släkte av Callitrichinae som lever i Brasiliens och Bolivias djunglar. Släktet omfattar 8 arter: C. jacchus, C. argentata, C. chrysoleuca, C. aurita, C. flaviceps, C. penicillata, C. geoffroyi och C. santaremensis. Latinskt namn Callithrix.
Fastställande av en mans fadersförhållande till ett barn.
Tillämpning av statistiska mätmetoder inom biologi, medicin och lantbruk.
Tillståndet som följer på föreningen av en äggcell och en sädescell, då ett embryo eller foster växer i kroppen.
Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.
Ett dekapeptidhormon från hypotalamus som stimulerar syntes och utsöndring av follikelstimulerande hormon (FSH) och luteiniserande hormon (LH) från hypofysen.
Döden som resultat av en sjukdom hos en individ, redovisad i en enskild fallbeskrivning eller i ett begränsat antal patienter. Begreppet får ej förväxlas med döden som livets fysiologiska upphörande eller med mortalitet (dödlighet), som är ett epidemiologiskt eller statistiskt begrepp.
Histokemiskt påvisande av immunreaktiva ämnen med hjälp av märkta antikroppar.
Den höljeförsedda, trådliknande strukturen som sitter på testikelns baksida. Den består av ett huvud (caput), kropp (corpus) och svansparti (caudus). Ett nät av kanaler från testikeln förenas till den egentliga bitestikelkanalen, som ombesörjer transport, lagring och mognande av sädesceller.
Principen att ting som upplevs samtidigt förknippas med varandra, så att föreställning om en leder till tanke på de(n) andra.
Varierande reaktioner på olika stimuli.
Tidsförloppet mellan början av en menstruationsblödning och början av nästföljande hos kvinnor och primathonor i fruktbar ålder. Menstruationscykeln regleras av endokrin samverkan mellan hypotalamus, hypofysen, äggstockarna och könsorganen. Cykeln delas genom ägglossningen in i två faser. Beroende på äggstockens endokrina tillstånd är där en follikulär och en gulkroppsfas. Beroende på livmoderslemhinnans reaktion delas menstruationscykeln in i en proliferationsfas och en sekretionsfas.
Handlingen att välja bland två eller flera alternativ, vanligen efter en tids funderande.
En sorts beteende som leder till självhävdelse. Det kan uppstå ur inneboende drivkrafter eller ur känsla av frustration och kan uttryckas i destruktivt och aggressivt uppförande, i fientlig och obstru ktiv förslagenhet, eller i ett sunt självexpressivt behov av att bemästra.
Släktskapsförhållanden mellan grupper av organismer, baserade på deras genuppsättningar.