Ett antipsykospreparat som används för behandling av schizofreni.

Det N-demetylerade derivatet av det antipsykotiska preparatet loxapin, som verkar genom att blockera återupptaget av norepinefrin, serotonin eller båda. Det blockerar också dopaminreceptorer.

Restlessness kan definieras som en subjektiv upplevelse av en oförmåga att vara stilla eller stilla, ofta associerad med oro, spänning eller nervositet. Det kan manifestera sig fysiskt genom kroppslig aktivitet, som exempelvis ofrivilliga rörelser eller svårigheter att hålla stilla, och/eller mentalt via en distraherad eller orolig mental tillstånd. Restlessness kan vara ett symtom på olika medicinska tillstånd, inklusive neurologiska, psykiatriska och fysiologiska störningar.

Medel som ger kontroll över psykotist orosbeteende, lindrar akuta, psykotiska tillstånd, minskar psykotiska symtom och har en lugnande effekt. De används vid schizofreni, demens, övergående psykoser i samband med kirurgiska ingrepp, hjärtinfarkt osv. Dessa läkemedel kallas ofta neuroleptika, pga benägenheten att ge neurologiska bieffekter. Men inte alla antipsykotiska preparat ger sådana effekter. Många kan också vara effektiva mot illamående och klåda.

Sjukdomar i basalganglierna, inklusive putamen, pallidum, claustrum, mandelkärnan och svanskärnan. Dyskinesier, främst ofrivilliga rörelser eller ändrad rörelsetakt, är de vanligaste kliniska manifest ationerna av dessa sjukdomar. Orsaker kan vara kärlsjukdomar, degenerativa nervsjukdomar eller skallskador.

Serotoninreceptorer är proteiner i cellmembranet som binder till signalsubstansen serotonin och utlöser en biologisk respons inom cellen. De spelar en viktig roll i regleringen av flera kroppsliga funktioner, såsom sinnesstämning, sömn, aptit, smärta och koordination.