Graden av energispridning längs en laddad partikels bana. Inom radiobiologi och medicinsk fysik mäts exponeringen i kiloelektronvolt per mikrometer vävnad (keV/mikrometer T).

Positivt laddade atomkärnor som förlorat sina elektroner. Partiklarna kan ha en eller fler laddningar och har en större massa än Helium 4-kärnan (en alfapartikel).

Positivt laddade partiklar bestående av två protoner och två neutroner (dvs heliumkärnor), som avges vid tunga isotopers sönderfall; alfastrålning är starkt joniserande, men har svag genomträngningsfö rmåga.

"Relativ biologisk effekt" (RBE) är ett mått på hur kraftfull en strålning är jämfört med en referensstrålning, ofta gamma-strålning från cobalt-60. RBE används för att beskriva den skada eller effekt som en given dos av en viss typ av strålning kan orsaka jämfört med samma dos av en annan typ av strålning. Det är ett dimensionslöst tal och beräknas genom att dividera den biologiska effekten av en given stråldos med referensstrålningens effekt vid samma dos. RBE används inom strålbehandling och strålskydd för att bedöma risker och värdera olika typer av strålning.

In medicine, energy transfer refers to the process of moving energy from one system or entity to another, such as the transfer of heat energy between molecules during a chemical reaction or the transmission of electromagnetic energy in the form of radiation for diagnostic or therapeutic purposes.

Förhållandet mellan en given stråldos och organismens eller vävnadens gensvar på strålningen.

Högenergistrålning eller partiklar från yttre rymden som träffar jorden, jordatmosfären eller rymdfarkoster och som kan ge upphov till sekundär strålning vid kollision med atmosfären eller rymdfarkoster.

Ett slags fluorescensspektroskopi, där man utnyttjar två fluorescensfärger med överlappande emissions- och absorptionsspektra, vilket används för att ange märkta molekylers proximitet. Tekniken är användbar vid undersökning av molekylsamverkan och proteinveckning.

Neutroner vars energi överstiger en godtyckligt bestämd nivå, motsvarande ca en miljon eV (1 MeV).

En partikelaccelerator är en anordning som används inom fysiken för att accelerera laddade partiklar till höga hastigheter, vanligtvis nära ljusets hastighet, så att deras kinetiska energi blir mycket hög. Dessa accelererade partiklar kan användas för att studera de grundläggande egenskaperna hos materia och strålning genom att krocka dem med fasta mål, vilket skapar nya partiklar som kan analyseras. Partikelacceleratorer används också inom medicinen för att behandla cancer genom att fokusera strålar av hög-energi protoner eller andra laddade partiklar på tumörer, vilket minimerar skadan på omkringliggande frisk vävnad.

Elektromagnetisk, joniserande högenergistrålning med kortare våglängd än röntgenstrålar och med stor genomträngningsförmåga. Strålningen avges vid kärnsönderfall, vanligtvis mellan 0.01 och 10 MeV.

En stråldos är ett mått på den mängd ioniserande strålning som absorberas av ett material och uttrycks vanligtvis i grå (Gy), vilket är definierat som en energimängd på 1 Joule per kilogram.

En teknik för tumörbehandling, särskilt gliom och melanom, som går ut på att tillföra isotopen bor-10 till målcellerna och sedan neutronbestråla dem.

Metalliskt grundämne med atomnummer 83, atomvikt 208,98 och kemiskt tecken Bi. Före de antibiotiska preparatens tid användes vismutsalter mot inflammatoriska tillstånd i mag-tarmkanalen och mot syfili s. Vismut förekommer i naturen som ren metall eller i form av vismutsulfider med varierande sammansättning.

Radioimmuntherapie (RIT) är en form av behandling där en radioaktiv isotop kopplas till en monoklonal antikropp, som är designad för att binda specifikt till en tumörcells yta. När denna konjugat injiceras i kroppen kommer den att leta reda på och binda till måltumören, varpå den avger joniserande strålning som skadar tumörcellens DNA och orsakar celldöd. Denna metod utnyttjar både immunsystemets förmåga att känna igen och särskilja främmande celler samt den skadliga effekten av joniserande strålning på cancerceller, med minimal onkologisk effekt på omgivande vävnader.

"Röntgenstrålning är en form av ioniserande elektromagnetisk strålning med korta våglängder, vanligtvis mellan 0,01 och 0,1 nanometer, använd i medicinen för att generera bilder av inre strukturer hos kroppen genom att passera igenom olika typer av vävnad med varierande densitet."

Ett icke-metalliskt grundämne med kemiskt tecken C, atomnummer 6 och atomvikt 12,011. Kol kan förekomma i olika allotropa former, som t ex diamant, kol och grafit.

Radioisotoper, även kända som radionuklider, är atomkärnor med instabila isotopsammansättningar som saknar jämvikt. Dessa isotoper avser att förlora energirik radiation i form av alfastrålning, betastrålning eller gammastrålning för att nå en stabilare konfiguration och bli en annan isotop av samma element (i vissa fall ett helt annat element) genom en process som kallas radioaktiv decay. Radioisotoper används inom många områden, bland annat medicin, forskning, industri och energiproduktion.

Joniserande strålning är en form av elektromagnetisk strålning eller subatomiska partikelstrålning som har tillräckligt hög energimängd för att frisätta elektroner från atomkärnor eller molekyler, vilket orsakar jonisering och kemiska reaktioner i livsviktiga biologiska material.

"Strålningstolerans refererar till den maximala exponeringen av joniserande strålning som anses säker för människor under specifika omständigheter, utan att det föreligger en signifikant risk för onkologiska eller icke-onkologiska hälsoproblem."

Energiomsättning (energy expenditure) refererar till den totala mängden energi som används av kroppen för att underhålla livsviktiga funktioner, aktivitet och termoreglering. Det inkluderar basal metabolism (energi som behövs för att underhålla organ och celler i vila), aktivitetsenergiomsättning (energi som används under fysisk aktivitet) och termogenes (energi som används för digestion och assimilation av näringsämnen).

Läkemedels- eller strålningsframkallade skador på DNA som medför avvikelser från den normala dubbelspiralkonformationen. Till dessa hör strukturella förvrängningar som stör replikation och transkription, samt punktmutationer som splittrar baspar och ger skadliga effekter på efterföljande generationer genom ändringar i DNA-sekvensen. Om skadan är av mindre omfattning kan den repareras (DNA-reparation), men stor skada kan leda till apoptos (celldöd).

Livsdugligheten hos en cell, kännetecknad av förmågan till vissa funktioner, så som ämnesomsättning, tillväxt, reproduktion, reaktion på stimuli och anpassning.

Mätning av intensitet och kvalitet hos fluorescerande ljus.

Det totala dygnsintaget av kalorier, genom föda eller parenteralt.

Färgämnen som avger ljus vid bestrålning. Våglängden hos det utsända ljuset är vanligtvis längre än hos det infallande. Fluorokromer är färgämnen som tillsätts andra ämnen för att få dessa att fluorescera, och används som markörer inom biokemi och immunologi.